Klassen består av 17 elever. I klassen finns en lärare och en praktikant, praktikanten går barn och fritid programmet, sista året på gymnasiet. Josefin är 8 år gammal och går i årskurs 2. Hon är under utredning för att hon misstänks för att ha ADHD.
Observationen startade klockan 08:20. Dagen började inte med någon uppstart eller samling utan barnen fick en matteuppgift . Matteuppgiften var att skriva, med hjälp av
addition, åtta tal där summan blev sju. Barnen fick inga instruktioner utan läraren förutsatte att barnen förstod vad de skulle göra eftersom att de har gjort detta tidigare med andra tal. Under arbetet med ”matteremsan” satte läraren på musik i bakgrunden. Flickan sjöng med ett par gånger, men inte så att det störde någon annan. Praktikanten satt sig bredvid flickan och såg till att hon kom igång med sin ”matteremsa”. Efter en stund sprang och hoppade hon iväg och hämtade en pennvässare. När hon kom tillbaka till sin plats vässade hon sin penna länge. När hon väl började med sin ”matteremsa” tog det bara någon minut sen var hon klar. Hon sprang iväg till läraren och påpekade att hon var klar, läraren bad henne att sätta sig och läsa tyst. På vägen till sin plats stannade Josefin upp vid ett bord där två killar satt och pratade med dem. När hon kom tillbaka till sin plats började hon att vässa sin penna igen. Josefin pratade en stund med praktikanten sen tog hon fram sin läsbok och började läsa. När hon läst ett tag gick hon och hämtade två nya böcker i lådan. Efter några minuter sprang hon till läraren och hon fick då några stenciler att arbeta med. Hon sprang tillbaka till sin plats och började arbeta med stencilerna. Josefin fick besök av en annan flicka. De tittade ut genom fönstret och såg en man uppe på ett tak. De tittade i någon minut sen återgick den andra flickan till sin plats. Läraren bad dem sedan att avsluta det de höll på med och bad dem även att plocka undan. Det tog ett tag för Josefin att plocka undan. Istället sprang Josefin och hämtade ett nytt papper och hade inte alls uppmärksamheten på att läraren faktiskt hade börjat gå igenom dagen. Under tiden läraren gick igenom dagen satt Josefin och klippte och klistrade. Läraren gick igenom vilken dag det var och vad som skulle ske under dagen. På tavlan fanns ett schema för veckan. När läraren gått igenom dagen sa hon till dem att de hade arbetat mycket bra denna morgon. När de sjöng morgonsången sjöng Josefin med. Läraren bad klassen att ta fram deras lila engelska bok. Josefin gjorde som hon sa, men hon ville inte att praktikanten tog undan hennes andra saker. Engelska lektionen började, läraren frågade vad mamma heter på engelska? Josefin sa rakt ut ”mother”, men läraren påpekade inte att hon inte räckt upp handen. Läraren frågade därefter vad pappa heter på engelska? ”father” sa Josefin rakt ut igen, denna gång påpekade läraren att hon inte räckt upp handen, ”det är rätt, men var snäll och räck upp handen nästa gång”. Sedan skulle barnen presentera sina familjer för sina klasskamrater. Under tiden de andra gjorde sina presentationer småpratade Josefin med praktikanten. Josefin presenterade sin familj på ett korrekt och bra sätt och hon la till fler ord i sin presentation. När hon presenterat gick hon tillbaka till sin plats och fortsatte att pyssla, det verkade inte som att hon lyssnade på vad de andra sa. När en
pojke fick presentera sin familj på tyska stannade hon upp och lyssnade. Efter att barnen var färdiga gick läraren igenom en ramsa, Josefin lyssnade, men när de skulle sjunga ramsan tillsammans sjöng hon inte med utan satt och pysslade istället. Ramsan innebar vissa fingerkoordinationer, dessa gjorde Josefin samtidigt som hon satt och ritade, men hon sjöng inte med. Läraren gick igenom vad ramsan betyder, och frågade vad ”How are you?” betyder. Josefin räckte upp handen och sa, ”det betyder, hur mår du?”, Läraren gav henne positivt beröm. De avslutade och alla gick ut på rast. Josefin hade inga problem med att plocka undan.
Under rasten var Josefin med två andra flickor i klassen. De spelade basket, allting fungerade bra tills en annan flicka bad om att få vara med och spela. Josefin sa att hon inte fick vara med för de hade redan börjat och att de faktiskt inte kunde avbryta. Flickan blev ledsen och gick och sa till en rastvakt. Rastvakten försökte säga till Josefin att alla skulle få vara med i leken, men Josefin blev då istället upprörd och kastade iväg basketbollen och sprang därifrån och satte sig på en bänk. Rastvakten försökte att förklara för henne att det är vikigt att alla ska få vara med och leka och att man inte får stöta ut någon, men Josefin blev tillslut så upprörd över händelsen att hon började gråta och rastvakten försökte lugna henne.
Analys
I analysen sammanför vi litteraturstudien med vårt resultat.
”Det är en missuppfattning tycker jag att det här med att variation skulle vara stimulerande, det är absolut inte så för barn, tvärtom ungar älskar att känna igen sig” uttrycker Rosa i intervjun. En god och återkommande struktur är en viktig förutsättning för att skapa trygghet hos barn med ADHD, detta menar både Axengrip (2004, s. 42) och flera av våra intervjupersoner. Anna menar att detta gör barn lugna. För att skapa struktur tycker Anna att undervisningen bör följa samma mönster. Anna, Ebba, Magnus poängterar liksom Axengrip (2004, s. 42) skriver att det är värdefullt med förberedelse. Barnen bör i förväg få reda på hur undervisningen är planerad. I klassrummen där vi gjorde observationerna fanns veckoschema på tavlan. Schemat skapar en god struktur och planering för barnen och enligt Axengrip (2004, s. 42) är det nyttigt att ha ett dagschema och ett veckoschema. Anna tror att om det inte finns en återkommande struktur kan det bli ett stressmoment och leda till oönskat beteende hos barnet.
Ebba säger att framförallt barn med ADHD blir distraherade av rörelse och prat i klassrummet. Hon säger även att det är viktigt att uppmärksamma att dessa barn kommer igång med skolarbetet, ofta behöver de hjälp att påbörja en uppgift. I båda observationerna fick barnen hjälp att komma igång med sina uppgifter. I Josefins klassrum var klimatet betydligt lugnare än i Linus klassrum vilket gjorde det lättare för Josefin att koncentrera sig. Enligt Ebba är det en förutsättning för barn med koncentrationssvårigheter att det är lugn och ro i klassrummet.
Stöd
Hellström (2005, s. 17) menar att det är till fördel för barnet och för pedagogen själv om pedagogen tar hjälp och stöd av andra, det kan exempelvis vara kollegor och skolledning. Hon skriver även att det är krävande att undervisa barn med ADHD och som pedagog ställer man lätt för höga krav på sig själv. De intervjuade bekräftar att det är krävande att arbeta med barn som har ADHD. Catarina berättar att hon tog på sig för mycket arbete i början eftersom hon tyckte det var jobbigt att fråga om hjälp. Hennes råd till alla som arbetar med barn som har ADHD är att ta all hjälp man kan få. Med hjälp från andra och med kunskaper om barnets behov blir det lättare att arbeta med barn som har ADHD. Rosa säger att ” pedagogen är inte dum bara klokare om man tar hjälp och stöd av andra”.