Observation i pysselrummet

Under ett annat observationstillfälle går jag in i pysselrummet. Därinne sitter en pedagog medan både pojkar och flickor pysslar och ritar. En av flickorna förklarar för mig vad hon har ritat, ”mamma, pappa och två barn”. Jag frågar flickan om det är hennes familj. Flickan börjar då berätta vad familjen heter och vart de bor. En annan pojke vill också berätta vad han har ritat. Detta är informell lek, eftersom barnen sitter och pysslar när jag kommer in. Barnen bjuder in mig till deras lek och vill berätta om sin familj, även om jag ställer följdfrågor så är jag där på barnens villkor.

Ur ett socialisationsperspektiv innebär leken en miljö för barnet att lära sig att vara social i olika situationer. Detta har en betydelse för deras sociala, känslomässiga och språkliga utveckling. Leken är ett socialt sammanhang där barnen kan förhandla och argumentera för vad de vill göra. Till exempel när barn bestämmer tillsammans vad de vill leka och rolltagandet.

Efter en stund reser pedagogen på sig och säger till alla barnen att klä på sig för det är dags att gå ut, därute fortsätter barnen med informell lek. Fem pojkar är inne i ”snickis” där de spikar på brädor och säger att de ska bygga en båt tillsammans. De samarbetar och förklarar för varandra vart de olika spikarna ska vara. Enligt Smith ska barnen delta i leken efter egen förmåga. Tillsammans och med kamraterna utvecklas språkinlärningen. De sociala situationerna är därför väldigt meningsfulla för barnens språkinlärning.

4.5.4 Observation i stugan

Ännu ett exempel på informell lek är att sex flickor är inne i stugan och leker med dockor. Flickorna lekar att de är kompisar och befinner sig på ett café med sina barn. En annan flicka kommer in i stuga, sätter sig ner och ser sur ut. De andra sex flickorna ignorerar henne, efter en stund säger en flicka ”Varför är du ledsen? Vart är ditt barn?”

37

Flickan börjar leka med de andra flickorna och låtsas att pappan till barnet har deras dotter. De andra sex flickorna accepterar detta och de börjar leka med flickan och tröstar henne.

Exemplet är informell lek, eftersom flickorna leker utan att någon pedagog är i närheten. Flickorna leker en lek som finns i deras vardagsliv. De vet hur en familj är uppbyggd och vad som kan ske i en familj, därför kommunicerar de på ett enkelt sätt. Enligt Knutsdotter Olofsson (2008) finns tre sociala leksignaler: samförstånd, ömsesidighet och turtagning. När flickorna leker syns det att de kan behärska alla tre lekregler. De är direkt överens om att de ska leka mamma, pappa och barn. När en ny flicka kommer bjuder de andra flickorna in henne i leken och alla får lov att vara delaktiga i leken. Detta är tydliga tecken på de demokratiska valen som barnen tränas inför att kunna göra och de kommunicerar med varandra vilket stimulerar språket. Enligt forskaren Smith har människor förmågan att skapa sociala kontexter, där utgångsläget är meningsskapande. Människan kan se mening med allting, till exempel kan en stol bli till en häst. Människan är duktig på att använda fantasin, som stimuleras och utvecklas i barnens lek. I det sociokulturella perspektivet är kommunikation och samspelet mellan människor avgörande för det lärandet.

Enligt Knutsdotter Olofsson (2008) talar barnen med ett varierat och större ordförråd i lekens värld, speciellt om en vuxen är med i leken jämfört med hur barnen talar i vanliga situationer. De talar oavbrutet för att ge information till varandra om vad som händer, för att lösa olika problem som uppstår under lekens gång samt rollagerande. Om barnen inte berättar sitt syfte med leken kan andra barn inte förstå vad som pågår under lekens gång.

4.6 Sammanfattning

På frågan om pedagogerna kan ge exempel på aktiviteter som kan stimulera språkutvecklingen kommer många förslag. Några förslag är rim och ramsor, berätta sagor med bilder, forska ute i naturen, gå till bibliotek och andra studiebesök samt språk- och ljudlekar. Detta är lekar och utflykter som pedagogerna måste styra, så barnen blir stimulerade. Knutsdotter Olofsson (2008) nämner att leken inte alltid uppstår av sig själv, därför behöver leken uppmuntran och näring.

38

På frågan om vilka arbetsmetoder de använder på förskolan för att stimulera språkutvecklingen anser pedagogerna att de inte har några speciella metoder. Däremot samtalar de mycket med barnen, visar intresse och är tillgängliga för barnen. Pedagogerna nämner att när de planerar verksamheten finns alltid leken och språkstimulansen med som en del i deras verksamhet. Alla fyra pedagogerna svarar att miljön har en stor betydelse för barnen, speciellt om de får möjlighet att vistas både inomhus och utomhus.

Enligt Lpfö 98 (rev 2010) ska barnen kunna leka i olika sorters miljöer, eftersom barnen då stimulerar sitt språk. Förskolan måste kunna erbjuda en bra miljö för alla barn, där de känner sig trygga och vågar kommunicera med varandra. Om det finns en positiv och inbjudande miljö uppmuntras och stimuleras språkutvecklingen.

Pedagogerna har enhetlig syn på sin egen roll när det gäller att stimulera barnens språkutveckling, pedagogerna menar att de har en stor och betydelsefull roll som förskollärare. Pedagogerna svarar att det är viktigt att vara engagerad och visa barnen att de arbetar på förskolan för barnens skull. Betydelsefullt är att kunna se vad varje individ behöver för att utvecklas och att kommunicera. Amanda och Emelie svarar att det är förskollärarna som är med under barnens språkstimulans, från bara ljud tills att de kan säga ord och meningar. Förskollärarnas uppgift är att se till att inget barn hamnar för långt efter i inlärningsprocessen när det gäller språket och sociala kompetensen. Dessutom att vara uppmärksam över om det finns ett barn med språksvårigheter, att ta tag i det och se till att barnen får de möjligheter som behövs för att hen ska stimulera sin språkutveckling. En skillnad mellan formell och informell lek som pedagogerna lyfter är att i formell lek ser pedagogerna vad varje barn behöver träna mer på och att varje barn kommer till tals.

Pedagogernas syn på leken kan vi även koppla samman med olika exempel ifrån observationerna som är beskrivna ovan. Pedagogen som deltar i memoryspelet ger de ord som flickorna behöver och kan ställa följdfrågor. Pedagogen deltar aktivt i leken och befinner sig i nuet. Både i den informella och formella leken pågår en dialog, barnen kommunicerar med varandra och med pedagogen. Pojkarna som leker med bilar samtalar och bjuder in den blyge pojken. Pedagogerna som blir intervjuade är eniga i frågan om i vilka situationer barnen stimulerar sitt språk. De anser att språkstimulans

39

sker i många olika situationer, som till exempel i leken, vardagliga samtal, samspel mellan vuxna och barn och barn och barn. När frågan om deras syn på språkstimulans ställs svarar alla pedagogerna att det är en oerhört viktig del att arbeta med på förskolan. Det gäller att uppmana och uppmuntra barnen till att samtala för att stimulera deras språk.

Jensen (2009) anser att i informell lek utvecklas barnen både psykiskt och fysiskt. Barnen utvecklar initiativförmågan, de blir modiga och stimulerar språket. Enligt Lillemyr (1999) måste pedagogerna ha en positiv syn till leken om pedagogerna ska delta. Pedagogerna kan delta i leken om det finns ett syfte, till exempel hjälpa barn att bli accepterat, göra så att leken utvecklas och inspirera barnen så att leken förs vidare.

40

5. Diskussion

Resultatet visar att språkstimulans sker både i informell och i formell lek, däremot på olika sätt. En skillnad på informell och formell lek när det gäller att stimulera

språkutveckling är enligt pedagogerna att informell lek hjälper de barn med stark vilja. De barnen vågar pröva sitt språk. De blyga barnen är försiktigare i informell lek och vågar inte ta risker. I den formella leken där pedagogen deltar aktivt, anser de att de blyga barnen vågar pröva sitt språk, eftersom de finner sig trygga i situationen. I formell lek kan pedagogerna bidra med begrepp, vidareutveckla leken, skapa trygghet och lära ut leksignaler till de barnen som aldrig har lekt. I informell lek lär sig barnen att delta aktivt och demokratiskt, som jag såg i observationen när barnen fick berätta vad och vart de ville leka. Pedagogerna berättar i intervjuerna att i den informella leken utvecklas barnens fantasi. I intervjuerna svarar alla pedagoger att de tror att leken har samma betydelse oavsett om den är formell eller informell.

Fördelen med formell lek är att pedagogerna ser vad varje individ behöver träna mer på och varje barn kan komma till tals. Oavsett om leken är informell eller formell måste barnen kunna kommunicera med varandra, komma överens om vilka roller alla ska ha, vad som ska hända i leken för att driva leken framåt. I tidigare forskning framkommer att i den informella leken utvecklas barnen både psykiskt och fysiskt, blir modigare och stimulerar språket. Både Pape (2001) och Lillemyr (1999) nämner att pedagogen måste ha en positiv syn på leken och ha förmågan att umgås med andra människor. Som en röd tråd i arbetet har kommunikation, trygghet, miljö, signaler varit viktiga begrepp både i den formella och informella leken. Leken har en viktig roll i barnens liv och alla barn ska få leka. Pedagogerna som deltog i intervjun anser att formell och informell lek har samma betydelse, men beror på barnets personlighet hur barnet leker och utvecklas.

I intervjuerna kommer pedagogerna med fler förslag på hur pedagoger kan stimulera språkutvecklingen. Några förslag är rim och ramsor, berätta saker med hjälp av bilder, forska i naturen, ha temaarbete, göra intressanta studiebesök, och ha språkpass. Pedagogerna nämner att de inte har någon särskild metod för språkstimulansen, utan att de samtalar mycket med barnen. Frågan är varför de säger att de inte använder sig av

41

metoder, när de beskriver olika metoder. Exempelvis Vygotskijs utvecklingszon, Bornholmsmodellen och flanosagor. I den informella leken måste barnen kunna kommunicera med varandra, och ta ansvar. Barn lär sig av sina misstag, prövar sina teorier och fantasier. Kamratkulturen är viktig i den informella leken, eftersom de måste lyssna på varandra. I leken hjälper barnen varandra att utveckla språket. Det som pedagogerna nämner i intervjuerna syns tydliga kopplingar till litteraturen, till exempel Pape att leken ska ses som ett socialt hjälpmedel. Ur det socialkulturella perspektivet handlar mycket om de vardagliga situationerna och att samspråk med andra. Detta lyfter också pedagogerna att de samtalar med barnen och barnen samtalar med varandra på så sätt utvecklas språket.

När jag observerade såg jag både den formella och informella leken, även om den informella leken användes mest. På de förskolor som är med i undersökningen används barnens lek på ett positivt sätt, det vill säga att det är barnen som får lov att bestämma och att de planerar sin verksamhet utifrån barnen. Det sker hela tiden en dialog mellan barnen och pedagogerna. Pedagogerna finns alltid i närheten och har barnens behov i fokus. Barnen utvecklar socialt, motoriskt, känslomässigt och intellektuellt i leken, därför är det extra viktigt att barnen deltar i formell och informell lek varje dag.

I den informella leken lär barnen av varandra och de får avreagera sig. Pedagogerna ger barnen nya hjälpmedel och de har fokus på barnen. Vid läsning av saga kan pedagogen välja en bok efter barnens nivå, men ändå dramatisera boken. Barnen kan vara delaktiga i läsningen och det går att diskutera boken på olika nivåer.

För att stimulera barnens språkutveckling gäller det som pedagog att vara lyhörd och att ha tid för varje barn. Leken är viktig för alla barnen, för barnen lär sig tyda olika signaler, de får utlopp för sina tankar, erfarenheter och traumatiska upplevelser. Barnen lär sig att vara sociala med varandra och med andra vuxna.

5.1 Slutsats

Min slutsats är att både informell och formell lek är viktig för barnens språkstimulans. Vikten av demokratiska val i barngruppen belyses i tidigare forskning, intervjuerna och i observationerna. Barnen står i fokus, pedagogerna deltar aktivt i barnens lek,

42

pedagogerna förändrar inte barnens lek utan går in i rollen som barnen ger pedagogerna. Både forskarna och pedagogerna nämner vikten av att barnen ska finna sin identitet, trygghet och få tid att leka. En pedagog borde arbeta mycket med tryggheten i en grupp, för det sker ingen utveckling hos individen om barnet inte känner trygghet. Leken är ett sätt att bearbeta händelser, både negativa och positiva händelser. Min syn på den informella leken var lite negativ innan, men efter detta arbete har min syn förändrats. Jag är medveten om att mitt resultat är begränsat och att det kan se olika ut på olika förskolor och att pedagoger kan ha olika tankar, men det jag har fått information om är sådant som vi även har lärt oss på lärarutbildningen. Språkutvecklingen sker redan när barnet är nyfött. Den viktigaste slutsatsen som kan dras av studien är att oavsett om det är informell eller formell lek så påverkar det språket. Det vikigaste är att samspråka med varandra och att låta barnen vara delaktiga.

5.2 Metodkritisk diskussion

Genom mina val av metoder har jag fått svar på mina frågeställningar. Eftersom jag är en ovan intervjuare kan detta möjligtvis ha påverkat resultatet. Det var ibland svårt att ställa rätt följdfrågor. Även om jag var ovan med intervjuer har informanternas tankar och erfarenheter kommit fram, vilket är syftet med en kvalitativ intervju. Informanterna var alla kvinnor, arbetade på förskola och hade lärarutbildning. Resultatet hade kunnat bli annorlunda om jag inte hade haft kontakt med pedagogerna förut.

Mina observationer anser jag var viktiga för att få en egen bild av verklighet och kunna föra en bättre dialog med informanterna, däremot önskar jag att det fanns mer tid att göra fler observationer. Om observationerna hade gjorts på någon av informanternas arbetsplatser tror jag att de hade känt sig övervakade och hade tappat lusten att delta i intervjun. Nu i efterhand borde jag ha intervjuat fler pedagoger, men att det inte blev så berodde på tidsbrist. Pedagogerna som deltog i intervjuerna hade likvärdiga svar blev det inget diskussionsunderlag, däremot blev det mer en bekräftelse på att de visste hur viktig leken är för barnen. Det var betydelsefullt att jag hann använda två metoder för att kunna jämföra verkligheten med tidigare forskning. Det innebär också att jag fick ett större perspektiv på verkligheten, då jag både fick höra hur pedagogerna arbetar och se med egna ögon hur verksamheten fungerar.

43