Språkstimulans i formell och informell lek

Malmö högskola

Fakulteten för lärande och samhälle

Kultur, språk, medier

Examensarbete

15 högskolepoäng på grundnivå

Språkstimulans i formell och informell

lek

Language stimulation in formal and informal play

Veronica Persson

Lärarexamen 210 hp Handledare: Ange handledare Svenska i ett mångkulturellt samhälle

2013-09-08

Examinator: Anna-Karin Svensson

2

Förord

Det har varit en stor utmaning att skriva detta arbete. En av de svåraste uppgifterna som jag har genomfört. Det har krävts mycket av mig mentalt, det har varit mot- och medgångar. Samtidigt har det varit väldigt lärorikt och intressant att genomföra. Arbetet har gett mig en ännu större motivation och lust att vilja fortsätta mitt arbete som pedagog. Jag har under arbetets gång lärt mig hur viktig leken är, både den informella och formella.

Jag vill tacka min familj, min pojkvän och mina vänner som har stöttat mig och trott på mig hela vägen, både i mot- och medgångar. Jag vill tacka alla pedagoger som varmt tog emot mig i sina verksamheter för observationer och intervjuer, utan er hade det inte blivit något arbete. Jag vill också passa på och tacka Anna-Clara Törnqvist för det stöd, tålamod och de goda råden som du gav mig. Du trodde på mig hela vägen, även när jag tyckte att det såg mörkt ut.

3

Sammanfattning

Syftet med uppsatsen är att analysera språkstimulansen i informell och formell lek. Informell lek innebär att barnen leker ensamma och själva bestämmer över leken. Formell lek innebär att pedagogerna har planerat leken. Jag var intresserad av att undersöka om det fanns någon skillnad på språkstimulansen i olika leksituationer och hur pedagoger kan arbeta för att stimulera barnens språkutveckling. Begreppet

språkstimulans innebär att barnet blir stimulerat på olika sätt till exempel via högläsning så att språket utvecklas. Jag använder mig av kvalitativa metoder, det vill säga

intervjuer med fyra förskollärare och observationer på en förskola. Det empiriska materialet har analyserat utifrån följande centrala begrepp: kommunikation, språkstimulans, informell och formell lek.

Resultatet visade att informell och formell lek kan stimulera språkutvecklingen om: barngrupp är trygg, pedagogerna deltar aktivt i barnens vardag, genom kommunikation och att barnen förstår leksignalerna. Informanterna anser att några barn utvecklas bäst i formell lek och några i informell lek, det beror på barnens personlighet. Skillnaderna är att i formell lek kan pedagogerna bidra med begrepp som barnen saknar och

pedagogerna får mer kännedom om vad varje barn behöver träna mer på för att nå nästa utvecklingsnivå.

Nyckelord: Informell lek, formell lek, sociokulturellt perspektiv, kommunikation,

5

Innehåll

Sammanfattning ... 3 1 Inledning... 7 1.1 Bakgrund ... 8 1.2 Syfte ... 9 1.3 Frågeställning ... 9 2. Litteraturgenomgång ... 10 2.1 Tidigare forskning ... 10

2.2 Begreppet formell lek ... 12

2.3 Begreppet informell lek ... 12

2.4 Begreppet språkstimulans ... 13

2.5 Språkstimulans i den informella leken ... 14

2.6 Språkstimulans i den formella leken ... 15

2.7 Lekens roll ur ett sociokulturellt perspektiv ... 16

3. Metod ... 19 3.1 Metodval ... 19 3.1.2 Observation ... 20 3.2 Urval ... 20 3.3 Datainsamling ... 21 3.3.1 Observation ... 22 3.4 Databearbetning ... 23 3.5 Etiska övervägande ... 24

4. Resultat och analys... 25

4.1 Pedagogernas syn på informell och formell lek ... 25

4.1.1 Amanda ... 25

4.1.2 Emelie ... 26

6 4.1.4 Carolin ... 27 4.2 Pedagogernas arbetssätt ... 28 4.2.1 Amanda ... 28 4.2.2 Elsa ... 29 4.2.3 Carolin ... 29 4.2.4 Emelie ... 29

4.3 Språkstimulans i formell lek ... 30

4.3.1 Intervju ... 30

4.3.2 Observation ... 31

4.4 Språkstimulans i informell lek ... 33

4.5 Skillnader och likheter i formell och informell lek ... 35

4.5.1 Pedagogerna ... 35

4.5.2 Observation ute på gården ... 35

4.5.3 Observation i pysselrummet... 36 4.5.4 Observation i stugan ... 36 4.6 Sammanfattning ... 37 5. Diskussion ... 40 5.1 Slutsats ... 41 5.2 Metodkritisk diskussion... 42

5.3 Pedagogiska implikationer och vidareforskning ... 43

7 Referenser ... 44

7.1 Elektroniskt ... 44

7.2 Litteratur ... 44

7

1 Inledning

Förskolan ska erbjuda barnen en trygg miljö som samtidigt utmanar och lockar till lek och aktivitet. Den ska inspirera barnen att utforska omvärlden. I förskolan ska barnen möta vuxna som ser varje barns möjligheter och som engagerar sig i samspelet med både det enskilda barnet och barngruppen (Lpfö 98 rev 2010: 7).

På alla förskolor kan vi finna leksituationer, av den anledningen vill jag undersöka om den formella och informella leken kan stimulera barnens språkutveckling. Leken är ett stort område i Lpfö 98 (rev 2010), därför kommer två metoder användas för att undersöka ämnet. Den första metoden är att intervjua fyra pedagoger angående leken på deras arbetsplats. Den andra metoden är att observera på en förskola, för att jämföra formell och informell lek. Arbetet kommer först bestå av en definition av begreppen formell, informell lek samt språkstimulans. Därefter kommer arbetet behandla språkstimulansen ur ett sociokulturellt perspektiv. Språkstimulans innebär att pedagogerna och barnen hjälper varandra att stimulera språket, till exempel via olika lekar som Kims lek. Det kan även vara via kommunikation och planerade aktiviteter som till exempel högläsning. Bjar och Liberg anser att det är viktigt för barnens språkstimulans att möta barnen på den nivå som de befinner sig på när det gäller språket och ta tillvara på barnens kultur. Barnen ska i förskolan få en möjlighet att utveckla en förmåga att kunna aktivt delta i samhället (Liberg & Bjar 2003:17-19).

I Lpfö98 (rev 2010) står följande:

Förskolan ska lägga grunden för ett livslångt lärande. Verksamheten ska vara rolig, trygg och lärorik för alla barn som deltar. Förskolan ska stimulera barns utveckling och lärande samt erbjuda en trygg omsorg (Lpfö 98, rev 2010:5).

Förskolan ska ge barn de verktyg som de behöver för ett livslångt lärande. Barn ska även bli stimulerade på ett roligt sätt, så det sker en språkutveckling och ett lärande. Språket är en viktig del i detta och därför har jag valt att titta på språkstimulansen i den formella och informella leken.

8

1.1 Bakgrund

Under en period av den verksamförlagda tiden var jag på en förskola i Skåne. Tiden som barnen befann sig på förskolan bestod mest av informell lek, vilket innebär att barnen lekte på egen hand. Som lärarkandidat reagerade jag på att pedagogerna mest stod och samtalade med varandra och drack kaffe. Formell lek förekom vid samlingarna och när barnen ville spela något spel. Detta examensarbete är relevant för blivande pedagoger, eftersom den informella och formella leken har stor betydelse för språkstimulansen. Läroplanen betonar att leken är en stor del i förskolans verksamhet och att barnen ska vistas i en miljö som stimulerar och främjar deras språkutveckling (Lpfö 98, rev 2010:6).

I läroplanen Lpfö 98 (rev 2010) står det följande:

I lekens och det lustfyllda lärandets olika former stimuleras fantasi, inlevelse,

kommunikation, och förmåga till symboliskt tänkande samt förmåga att samarbeta och lösa problem. Barnet kan i den skapande och gestaltande leken få möjligheter att uttrycka och bearbeta upplevelser, känslor och erfarenheter. Förskolan skall främja lärande, vilket förutsätter en aktiv diskussion i arbetslaget om innebörden i begreppen kunskap och lärande (Lpfö 98, rev 2010: 27).

Karin Edenhammar, anser att leken är betydelsefull för alla barn. Det är under lekens gång som barnen lär sig om omvärlden och får bearbeta sina känslor (Edenhammar, 2000:5-7).

Enligt Lpfö 98 (rev 2010) ska förskolan tillåta barnen att göra sina egna demokratiska val, till exempel vad barnen vill göra under dagen som att leka eller spela något spel (Lpfö 98, rev 2010:12). Alla barn ska få möjlighet att stimulera sin fantasi och kreativitet i lek och lärande både inomhus och utomhus. När barnen vistas utomhus ska möjlighet till lek och andra aktiviteter ske både i planerad miljö och i naturmiljö (Lpfö98, rev 2010:7). Planerad miljö innebär att pedagogerna har bestämt vad som ska äga rum och var barngruppen ska befinna sig. Det kan vara både inomhus som utomhus. Naturmiljö betyder att barnen leker ute i naturen, till exempel i skogen, på stranden och på gården.

9

Enligt Lpfö 98 (rev 2010) är leken viktig för barns utveckling och lärande, därför ska leken prägla verksamheten i förskolan. Via leken och andra situationer där barnen lär sig utvecklas fantasi, inlevelse och språket. I leken utvecklas också förmågan att kunna samarbeta, lösa problem och formellt tänkande. Personalens uppgift är att se varje individs potentialer och engagera sig i samspelet med det enskilda barnet och barngruppen (Lpfö 98, rev 2010:6). Läroplanen för förskolan nämner att arbetslaget ska kunna samarbeta för att erbjuda barnen en bra miljö för utveckling, lek och lärande. Personalen ska också kunna uppmärksamma och hjälpa de barn som behöver stöd i sin utveckling (Lpfö 98, rev 2010:11).

1.2 Syfte

I följande undersökning, som innehåller fyra pedagogintervjuer och en observation i en barngrupp, är syftet att undersöka informell och formell lek samt hur dessa lekformer kan se ut i förskolan. Syftet är också att undersöka vad förskollärare berättar om språkstimulerade arbetssätt.

1.3 Frågeställning

 Vilken syn har pedagoger på informell och formell lek?

 Vad berättar pedagogerna om språkstimulerande arbetssätt genom lek?

 Vilka skillnader och likheter framkommer i formell och informell lek när det gäller att stimulera barnen språkligt?

10

2. Litteraturgenomgång

2.1 Tidigare forskning

Lars-Erik Berg (2009) menar att språket inte utvecklas om barnen är otrygga och är osäkra på sin identitet. Leken är därför viktig för att barnen ska kunna finna sin trygghet, oavsett om barnet går på förskolan eller i skolan. Leken är extra betydelsefull i bearbetningen av traumatiska händelser, eftersom barnen bearbetar känslor och minnen i leken (Lärarförbundet, 2009:11). Enligt Åsa Wedin (2011) som är fil. dr i tvåspråkighetsforskning och verksam vid Örebro universitet sker språkutvecklingen genom socialisation. Wedin menar att barn föds med en förmåga att lära sig språk genom sociala situationer (Wedin, 2011:35-36).

Enligt Lindö (2002) är leken barnets viktigaste kunskapsform. Leken har betydelse för motoriken, identiteten och språket. Dessutom har leken betydelse för den intellektuella utvecklingen och de sociala färdigheterna. Lindö hänvisar till forskarna Donald Winnicott och Eva Norén-Björns teorier i sin bok. Winnicott anser att när barnet leker befinner sig barnet i ett upplevelseområde mellan det inre och yttre, det bygger broar mellan en fantasivärld och verkligheten (Rigmor Lindö, 2002:98).

The third part of life of a human being, a part that we cannot ignore, is an intermediate area of experiencing, to which inner reality and external life both contribute. It is an area that is not challenged, because no claim is made on its behalf except that it shall exist as a resting place for the individual engaged in the perpetual human task of keeping inner and outer reality separate yet interrelated (Winnicott, 1971:12).

In infancy this intermediate area is necessary for the initiation of a relationship between the child and the world, and is made possible by good-enough mothering at the early critical phase. Essential to all this is continuity (in time) of the external emotional environment and of particular elements in the physical environment such as the transitional object or objects (Winnicott, 1971:15).

Winnicott nämner att om ett barn ska kunna leka måste barnet befinna sig i en trygg miljö och ha en vuxen i närheten som ger barnet de rätta verktygen, så att leken kan utvecklas (Winnicott, 1971:15).

11

Norén-Björn nämner att rörelseutvecklingen är viktig för barnen, det vill säga att olika sinnen tränas genom leken, som till exempel syn, hörsel, luktsinne, balanssinne och muskelsinne. I leken får barnen kunskap om olika matematiska begrepp som tidsuppfattning, bedöma avstånd och storlek. Barnen lär sig även hur olika föremål ser ut, känns, vilka egenskaper och funktioner föremålet har. I leksituationer lär sig barnen även olika prepositioner som exempelvis bakom, framför, på och under. Norén-Björn nämner att dessa erfarenheter hjälper till att utveckla barnets kognitiva intellektuella utveckling. Barnen utvecklar också färdigheter som fantasi, abstrakt tänkande, kreativitet samt får en förståelse för olika perspektiv. En annan färdighet är att barnen lär sig olika betoningar, talesätt och andra språkliga benämningar. Norén-Björn nämner att leken är lika viktig som att få mat, sova och att få må bra.

”Stimulansen och omhändertagandet från en vuxen och samspel med andra barn och med vuxna i lek är lika viktiga” (Norén-Björn, 1983:7-9). Hon nämner att den som inte får sova och drömma blir på dåligt humör och blir glömska. Norén-Björn anser att leken har samma funktion för barnen. Norén-Björn nämner att om barnet inte blir stimulerat, om ingen bryr sig om barnet, om barnet inte får lov att leka och vara med i gemenskapen sker ingen utveckling och språket blir inte stimulerat (Norén-Björn 1983:7-9).

Enligt Birgitta Knutsdotter Olofsson (2008) är leken ett sätt att få drömma sig bort och fantisera. Lek är som en mental inställning, ett förhållningssätt till verkligheten där barnen inte tolkar allt som sägs, görs eller tänks bokstavligt.

Leksignalen är ingen kort signal, som begreppet kan föranleda en att tro, utan ett uttryck för inställningen, förhållningssättet till verkligheten och tolkningen av det som sker så länge leken varar (Knutsdotter Olofsson, 2008:9-11).

Under leken sänds viktiga leksignaler ut, till exempel via ögonen, mimik och röstläge som barn måste förstå. Exempelvis att två barn leker och de säger ”nu tar jag dig, nu skjuter jag dig” sänds signaler ut som visar att det är på lek.

12

2.2 Begreppet formell lek

Kari Pape (2001) definierar begreppet formell lek att det innebär att pedagogerna deltar i barnens lek. Formell lek innebär också att pedagogerna har planerat en aktivitet i förväg. Pape menar att pedagoger har förberett ett material eller aktivitet som har ett strukturerat syfte och är genomtänkt. Hon anser att formell lek är viktig för

barngruppen, eftersom det stärker gruppkänslan. Via den formella leken får barnen nya impulser och kunskaper som de kan använda i sin lek (Pape, 2001:92). Pape anser att leken är ett socialt hjälpmedel, vilket innebär att leken kräver en god förmåga att umgås med andra. Hon menar därför att leken kan beskådas både som ett mål och som ett medel när det gäller arbetet med den sociala förmågan (Pape, 2001:56).

Lillemyr (1999) anser att om en pedagog ska delta i barnens lek måste pedagogens syn till leken vara positiv, av den anledningen att pedagogens grundsyn och uppfattning om lek påverkar hur pedagogen deltar i leken. I leken gäller det att ta tillvara på lekens egenvärde och lärande. Pedagogen kan delta i leken när det har en innebörd, till exempel hjälpa barn att bli accepterade, bidra till att vidareutveckla leken, använda leken inom ett temaarbete och uppmuntra och inspirera barnen (Lillemyr, 1999:259-260).

2.3 Begreppet informell lek

Enligt Mikael Jensen (2009) betyder informell lek att barnen leker ensamma och själva bestämmer över leken. Fri lek är ett annat namn på informell lek. En pedagog ska finnas i närheten för att stödja barnens utveckling. En pedagog ska lära barnen hur barnen ska leka, förstå leksignaler, hålla lekreglerna och lära barnen lekkoderna. Jensen menar att pedagogernas uppgift blir att göra så att barnen får tillräckligt med tid att leka, för att utveckla leken. Den fria leken utvecklar barnen både psykiskt och fysiskt. Barnen utvecklar initiativförmågan, de blir modiga och stimulerar språket (Jensen, 2009:90-91).

13

2.4 Begreppet språkstimulans

Människor talar både verbalt och icke-verbalt språk. Det verbala språket är skrift och tal. Det icke-verbala språket innebär gester och mimik. Lindö nämner forskaren Allwood i sin bok att det finns ett kroppsspråk, skriftspråk och ett talspråk. Liberg menar att via språket kan människor utveckla identitet, gemenskap, kunskap och inflytande (Lindö, 2002:80).

Enligt Evenshaug och Hallen i Johansson & Svedners bok (2003) kommunicerar barn redan med sina föräldrar när de föds, vilket sker till exempel via skrik och gråt. Under 50-talet trodde forskarna Skiners på sin teori, den behavioristiska teorin, vilket innebär att barnens språk blir stimulerat via belöning. Ett exempel på detta är när ett barn ligger och jollrar säger föräldrarna oftast till barnet, ”va duktig du är” på så sätt får barnet en belöning. I denna teori lär sig barnet språket med hjälp av förstärkning, spontan imitation och uppmanad imitation (Johansson & Svedner, 2003:30). Eriksen Hagtvet anser att ett viktigt stimuleringsområde är att ge barnen begrepp genom erfarenheter och upplevelser, till exempel utifrån vardagssysslor, vid maten och påklädningen. Ett

exempel är vid påklädning att pedagogen säger begreppen på kläderna, ”nu tar vi på oss skorna”. Det handlar om att sätta ord på vad barnen gör, upplever, känner och tänker. Språket kan stimuleras via kommunikation och via bilder. Eriksen Hagtvet menar att det är viktigt att vi tar tillvara på alla vardagssituationer för att på så sätt stimulera barnens språkutveckling (Eriksen Hagtvet, 2006:17).

Den kanske viktigaste språkstimuleringssituationen i förskoleåldern, speciellt för yngre barn med en annan kulturell bakgrund än den svenska, är just då en vuxen eller ett annat barn namnger saker och kommenterar det som sker. Kommentarer som förankras i en konkret situation får sin mening utifrån situationen (Eriksen-Hagtvet, 2006:22).

Eriksen Hagtvet nämner att det är viktigt att återberätta och tala om saker som inträffade igår, om man gjort något speciellt eller om det hände något speciellt. Ett barn som kommer ihåg rim, ramsor, haft fysisk kontakt med en vuxen och då blivit bekräftad har lättare för att stimulera sitt språk. Barnet får då en rytm i hela kroppen och när barnet kan ramsan utantill får barnet en känsla för språket. Det är viktigt att barnet blir stimulerat från förskolan och upp i skolåldern för att lättare lära sig ett språk (Eriksen- Hagtvet, 2006:22).

14

Enligt Granberg är läsning, sång, rim och drama lika viktigt som kommunikation. Språkstimulans innebär att pedagogerna ger de verktyg som barnen behöver för att komma vidare i sin språkutveckling. Det kan ske via nära kontakt med vuxna, vuxna som är lyhörda, lekar som kroppslekar och rörelselekar. Språksvaga barn kan få hjälp att stimulera sitt språk genom bilder och sagor (1996:35-36).

2.5 Språkstimulans i den informella leken

När barnen leker använder de sig ofta av symbollek. Detta innebär att en sak kan bli något annat, exempelvis ett papper blir ett plåster. Jean Piaget menar att i sådana lekar använder barnet sig av språket och kopplar till verkligheten (Hangaard Rasmussen, 1993:21).

I låtsasleken finns det ingen publik som övervakar barnens lek. Barnen leker helt omedvetet utan att reflektera över att de leker. Om barnen observeras under sin lek händer det ibland att de blir uppmärksamma på sig själva och börjar spela roller, bli löjliga och överdriver sina handlingar. (Hangaard Rasmussen, 1993:46)

Enligt Knutsdotter Olofsson (2008) talar barnen med ett varierat och större ordförråd i lekens värld, speciellt om en vuxen är med i leken jämfört med hur barnen talar i vanliga situationer. De talar oavbrutet för att ge information till varandra om vad som händer, för att lösa olika problem som uppstår under lekens gång samt rollagerande. Om barnen inte berättar sitt syfte med leken kan andra barn inte förstå vad som pågår under lekens gång. Enligt Knutsdotter Olofsson pratar barnen mycket i ensamlek, inte till någon individ utan egocentrerat. Detta är ett språkligt ackompanjemang till vad de gör.

För att markera fiktion använder barnen verbformen i förfluten tid. Talet om leken varvas med talet i leken. ”God dag, doktorn. Mitt barn är sjukt.” ”Var har det ont någonstans?” Detta tal sker med ett rolltypiskt språk; ynkligt för den som är sjuk, tröstande och lugnande för den som är doktor (Knutsdotter Olofsson, 2008:77).

När barnen berättar om leken, bestämmer roller, scener och använder sin fantasi använder barnen verbformen preteritum. Ett exempel kan vara när de leker mamma, pappa och barn ”vi leker att jag var mamma och du var pappa. Vi var i affären och här var varorna” (Knutsdotter Olofsson, 2008:77). Enligt Smith är en stor del av barnens lek på förskolan symbolisk. Det innebär att barnen har förmågan att se meningen med allting, till exempel att en pinne kan bli en häst när barnen leker.

15

Barnen låtsas att en handling har ett annat syfte än i verkligheten. Symbolisk lek innefattar låtsaslek, fantasilek och socio-dramatisk lek. Socio-dramatisk lek innebär att två eller fler barn leker en rollek, till exempel att ett barn är en busschaufför och det andra barnet leker att den ska åka buss (Moyles, 1994:19-20).

När vi vill förstå hur barn kommunicerar i leken är det viktigt att visa på språkets pragmatiska funktion och betydelse för lekens utveckling. Det är genom att benämna både handlingar och föremål, t.ex. ”nu rider jag iväg på den här elefanten” som barnen kan hantera situationen och gå vidare (Löfdahl, 2004:20-21).

Löfdahl anser att om leken ska kunna fungera måste barnen kunna kommunicera med varandra. En kommunikativ kompetens måste finnas för att kunna tolka och delta i en leksituation. Detta för att leken ska kunna utvecklas, bestå och kunna delas av flera deltagare i leken (Löfdahl, 2004:20-21).

2.6 Språkstimulans i den formella leken

Enligt Knutsdotter Olofsson (2008) är det viktigt att det finns en trygghet i gruppen och det är pedagogens uppgift att alla barn ska känna sig trygga. Känner sig barnen inte trygga i gruppen kan det påverka språkstimulansen. Det finns en del barn som inte klarar av att leka eller aldrig har lekt, i en sådan situation är pedagogens uppgift att locka fram leken hos barnen. Ett sätt är att dramatisera, att använda animerade dockor och nallar. Lek uppstår inte alltid av sig själv, därför behöver leken uppmuntran och näring. Knutsdotter Olofsson nämner att barnen behöver vuxna i sin lek, där de vuxna kan falla ner på golvet och låtsas vara döda, handla i deras affär, brottas med dem och framför allt håller i lekreglerna och kan återuppliva fantasivärlden (Knutsdotter Olofsson, 2008:118).

Johansson och Pramling (2003) menar att barnets intresse ska sättas i fokus, för att forma och förändra barnet för att passa in i samhället och i skolvärlden. Pedagogen ska iaktta barnet och lägga märke till vad barnet behöver utveckla inom den sociala och språkliga kompetensen. Pedagogen ska också ha ett primärt intresse för barnets livsvärld och villkor och inte utgå från sig själv. Det pedagogiska mötet ska sträva mot ett symmetriskt förhållande, vilket innebär respekt och ömsesidighet (Johansson & Pramling- Samuelsson, 2003:33).

16

Pramling och Johansson nämner att människan utvecklas via kommunikation, samspel med andra och med omgivande miljö. Pedagogiken äger rum mellan människor samt mellan människan och miljön (Johansson & Pramling- Samuelsson, 2003:37).

I Johansson och Pramlings bok uppmanar forskaren Smith pedagoger att låta barnen redan i tidig ålder delta aktivt, demokratiskt och få fatta egna beslut. Med demokratiskt menas att barnen får lov att bestämma till exempel vad de vill leka med. Delaktigheten handlar om att få göra sin röst hörd. På en förskola handlar det om att samspela med en grupp av barn och vuxna. Pedagogen måste kunna se ur barns perspektiv, det vill säga försöka se världen och det som sker från barnens synvinkel (Johansson & Pramling- Samuelsson, 2003:68-69).

Enligt Smith kan de vuxna låta barnen få välja och planera en aktivitet som barnen sedan genomför och funderar över varför den lyckades eller inte lyckades. På förskolan måste det finnas spel, pussel och annat material som kan stimulera barnen så de tränar till exempel sifferbegrepp, tidsbegrepp och klassificering. Barnen lär sig viktiga begrepp genom att aktivt utforska och experimentera.

”Barnen ska inte omges av vuxenprat eller domineras av instruktioner utan bör ges utrymme att utveckla sina egna idéer och lyckas eller misslyckas”. Pedagogernas uppgift blir att finnas i närheten och uppmuntra barnen, barnen ska få tillgång till att själva bestämma vad de vill leka med (Smith, 2004:26).

2.7 Lekens roll ur ett sociokulturellt perspektiv

Edenhammar (2000) menar att utan lek stannar barnens utveckling. Begreppet utveckling definierar Edenhammar till exempel att göra framsteg och utvecklas som individ. Leken är nödvändig, eftersom den hjälper barnen att hantera sin omgivning och hjälper individen att förstå omvärlden. Genom leken utvecklas barnet socialt, känslomässigt, motoriskt och intellektuellt. Barnet lär sig reflektera, förstå olika situationer, se saker ur olika perspektiv och utvecklar en nyfikenhet och förståelse för sig själv och för sin omgivning (Edenhammar, 2000:5-7).

17

Ur ett socialisationsperspektiv innebär leken en miljö för barnet att lära sig att vara social i olika situationer. Detta har en betydelse för deras sociala, känslomässiga och språkliga utveckling (Johansson & Pramling- Samuelsson, 2003:171). Smith menar att den sociokulturella teorin syftar till att barnet har en tillåtelse att delta i leken utifrån den egna förmågan. Tillsammans och med stöd från lekkamrater stimuleras deras inlärning, till exempel språkinlärningen. Om lärande ska stimuleras krävs det att barnen får tillfällen och utrymme för att öva på detta. Förskolan har en viktig uppgift att bidra till dessa tillfällen, så att barnen utvecklar sin förmåga och färdigheter (Johansson & Pramling- Samuelsson, 2003:68-69). I det sociokulturella perspektivet är kommunikation och interaktion mellan människor avgörande för mänskligt lärande.

Kunskap ska förstås som knuten till argumentation och handling i sociala kontexter, och som resultat av aktiva försök att se, förstå och hantera världen på ett visst sätt (Johansson & Pramling- Samuelsson, 2003:68-69).

Det är genom samspråk om omvärlden som människan skapar erfarenheter och skapar sin verklighet (Johansson & Pramling- Samuelsson, 2003:68-69).

Enligt Löfdahl (2004) är det i sociala och kulturella sammanhang som barn utvecklas. Det finns tre centrala begrepp inom det sociokulturella perspektivet: kontext, mediering och kommunikation. Inom dessa perspektiv understryks relation mellan individ och omgivning.

Det finns en dynamik och en ömsesidighet mellan hur ett kollektiv fungerar och hur individen agerar i specifika sammanhang (Löfdahl, 2004:12).

Barngruppen på förskolan kan ses som ett kollektiv, eftersom de leker tillsammans. Varje individ anpassar sig efter kulturen som finns på förskolan samt på vilka sätt som är tillåtna att leka på. Däremot är barnen även ”sociala aktörer, subjekt som handlar i leken.” Med kulturen anses de enskilda barnen och barngruppen befinner sig i en ram där individerna formas tillsammans och formar sig själva i olika samspel (Löfdahl, 2004:11-12).

Bråten hänvisar till Vygotskij som menar att vi sorterar våra tankar när vi kommunicerar, därför är språket en viktig tillämpning. Kommunikation är betydelsefull, eftersom vi människor då delar och utvecklar normer, idéer, kunskaper och erfarenheter. I leken kan barnen uttrycka sina värderingar, tankar och känslor. Med språket visar vi

18

sympati, respekt och bearbetar negativa känslor som exempelvis rädsla och aggression (Bråten, 1998:82-83). En sociokulturell syn på lärandet är att ingen kunskap kan överföras från en individ till en annan individ. Kunskapen kommer genom kommunikationen med andra människor. En stor del av utvecklingen sker via kommunikation när det gäller leken. När barnen är inne i leken sker exempelvis kommunikation och gemensam kunskap om leken, av den anledningen är det viktigt med en engagerad vuxen som deltar på barnens villkor. Det barnet resonerar om är beroende av den kontext som samtalet utspelar sig i. Barnen uttrycker via leken att det sociala, emotionella, materiella och innehållsmässiga delarna hänger ihop i det som barnen upplever (Löfdahl, 2004:72).

Löfdahl hänvisar till Vygotskij och menar att han avfärdar tidigare teorier där undervisningen är beroende av utvecklingen eller där utveckling hos olika människor beskådas som likvärdiga. Vygotskij vill istället se en dialektik mellan undervisning och utveckling, han menar att undervisning försiggår i utveckling. Vygotskijs teori om den närmaste utvecklingszonen handlar om att pedagogen utgår från barnets utvecklingsnivå, det barnet klarar av på egen hand. Med hjälp av undervisning skapas kvalifikationer för den presumtiva utvecklingen, det som barnet kan klara av med hjälp av en vuxen eller med ett barn som har mer färdighet.

Barns gemensamma meningsskapande innehåller inte undervisning i traditionell bemärkelse, barn lär sig av varandra genom att delta i leken och tolka varandras handlingar. I leken sträcker sig oftast barnet över sin aktuella utvecklingsnivå, menar Vygotskij, och det som då ligger i zonen för den närmaste utvecklingen flyttas till den aktuella utvecklingen (Löfdahl, 2004:22). Ett exempel är att ett barn som bygger med klossar kan själv lägga dessa i en hög, men tillsammans med andra barn eller med en pedagog kan barnet bygga ett torn.

19

3. Metod

Mitt syfte är att undersöka informell och formell lek och hur dessa kan fungera språkstimulerande. För att söka svar på mina frågeställningar väljer jag kvalitativa metoder. Kvalitativ metod innebär intervju och observation. Jag valde att göra

observationerna på en separat förskola, av den anledningen att informanterna inte skulle känna att jag granskade deras arbete.

3.1 Metodval

Steinar Kvale och Svend Brinkmann (2009) anser att kvalitativa metoder såsom intervjuer och observationer har som mål att se och förstå verksamhetsområdet ur informantens perspektiv. Intervjuer och observationer ger möjlighet att ta del av de erfarenheter och upplevelser som informanten har varit eller är med om. Då jag var intresserad av informanternas erfarenheter och tankar, ansåg jag att de bästa metoderna för min undersökning var observationer och intervjuer.

3.1.1 Intervju

Genom att använda halvstrukturerad intervju, fick informanterna dels möjlighet att utveckla sina svar och jag hade möjlighet att ställa följdfrågor om något kändes otydligt. Enligt Kristin Larsen (2007) som är sociolog och arbetar som lektor på lärarutbildningen i Oslo väljer den som intervjuar själv vilka frågor som ska undersökas på djupet och vilka följdfrågor. I en intervju blir det enklare att tolka svaren jämfört med enkätundersökning, eftersom det sker en observation under intervjun då gester och kroppsuttryck förekommer. Trost (2005) anser att det personliga mötet är betydelsefullt, eftersom då förekommer gester och ansiktsuttryck. Dessa uttryck kan bidra till en förståelse för vad informanten berättar. Nackdelar med kvalitativ metod kan vara att informanten ger det svar som informanten tror att intervjuaren vill höra. Det tar också längre tid att sammanställa svaren. Enligt Larsen har frågeställningen, syftet och egna förutsättningar betydelse för om valet blir kvalitativ eller kvantitativ metod (Larsen, 2007:23). En kvalitativ intervju kan vara strukturerad i olika grader, det vill säga att det finns specifika frågor precis som i en kvantitativ intervju. Skillnaden är att i kvantitativ

20

intervju får informanten kryssa i svarsalternativ och i kvalitativ får informanten ge egna svar (Larsen, 2007:83).

3.1.2 Observation

Judith Bell (2006) menar att innan en observationsstudie görs måste observatören veta vad som ska observeras, vad observatören är intresserad av att veta samt varför en observationsstudie ger den information som behövs (Bell, 2006:187). Bell skriver att det inte går att registrera allting som händer och därför måste observatören ha bestämt sig för om det är innehållet eller processen under en gruppträff som är intressant. Observatören måste också veta vilka bidrag eller specifika aspekter som är mest intressanta att undersöka. När observatören har bestämt sig är det dags att avgöra vilka registreringsmetoder som ska användas (Bell, 2006:192). Metoden observation valdes för att se om det finns skillnader och likheter mellan den informella och formella leken i verkligheten. Jag ville främst observera talspråket, det vill säga se hur barnen kommunicerar med varandra och med vuxna. Jag ville också undersöka hur verksamheten arbetar för att stimulerar barnens språkutveckling.

3.2 Urval

Enligt Larsen (2007) användes godtyckligt urval, vilket innebär att pedagoger som jag kände blev tillfrågade om de ville delta i intervjun (Larsen, 2007:77). Tanken bakom valet var att jag visste att dessa pedagoger hade de kunskaper och erfarenheter som jag behövde till mitt arbete. Fördelen är att informanterna känner sig trygga i situationen och kan ge ett avslappnat svar. En annan fördel är att de tog sig tid, eftersom de visste vad som skulle ske. Nackdelen är att de kanske gav de svaren som de trodde jag ville höra. Informanterna är alla kvinnor och har olika lång arbetslivserfarenhet.

Informanterna har samma pedagogiska utbildning samt arbetar med samma åldersgrupp, det vill säga barn från ett till sex år. Fyra pedagoger som arbetar på olika förskolor intervjuades, en pedagog arbetar i Kronoberg och de andra i Skåne. Två av pedagogerna är i 30 -årsåldern och två är i 50- årsåldern. Pedagogerna i 30- årsåldern har arbetat som pedagoger i cirka tre till fem år. Pedagogerna i 50- årsåldern har arbetat som pedagoger i cirka 30 år. Syftet är att få olika perspektiv på undersökningen, samt kunskaper som pedagoger kommer ha nytta av.

21

En av informanterna arbetar i förskoleklassen där de arbetar efter Bornholmsmodellen. Det innebär att barnen utvecklar sitt språk i samröre med andra barn och vuxna. Bornholmsmodellen går ut på att illustrationer och skriftspråket finns överallt i verksamheten, exempelvis att sätta upp en bild på en apa och skriva ordet apa under bilden. I Bornholmsmodellen sker många språklekar, uppdelning av ord och stavelser. Ett exempel är att barnen får olika kort som de ska bilda till ett nytt ord. Om det står sol på ett kort och ros på ett annat, bildar det ordet solros. På detta sätt tränar barnen på att sätta samman ord så de blir sammansatta ord.

Förskolan som blev observerad ligger i sydöstra Skåne, där barnen är mellan ett och fem år. På förskolan har de tre inneavdelningar och en uteavdelning. De äldsta barnen är indelade i två grupper och de skiftar om att få vara på uteavdelningen, bytet sker varje vecka. När observationerna gjordes låg fokus på barnen som är tre och fem år.

Förskolans utemiljö består av stora gröna områden, buskage och gamla träd. Förskolan har även nära till stranden.

3.3 Datainsamling

När det gällde intervjuerna kontaktades pedagogerna via mejl. När pedagogerna bekräftade att de ville delta, ringdes de upp för att boka in en träff. Pedagogerna valde dag och tidpunkt, eftersom de inte skulle känna sig stressade under intervjun. Under samtalet förklarade jag vad syftet med undersökningen var och att pedagogerna är anonyma i arbetet. Under tiden jag väntade på att pedagogerna skulle svara på mejlet, läste jag en del litteratur för att få mer kunskap om ämnet. Först skrev jag ner intervjufrågorna, därefter delades de in i olika teman. Först ställdes allmänna frågor som hur många barn det finns på förskolan och andra frågor om verksamheten. Nästa tema handlade om språkstimulans, vilken syn de har på språkstimulans samt hur de arbetar på förskolan angående formell och informell lek. Syftet till indelningen av frågorna var att få en bra och avslappnad samtalsstund samt att få adekvata svar på mina frågor.

Intervjuerna skedde enskilt på varje pedagogs arbetsplats, i ett rum där vi inte blev störda. Detta beslut är för att informanterna ska känna sig trygga samt att inte behöva försvara sina åsikter inför andra förskolelärare. Dessutom är det lättare att bearbeta

22

materialet när intervjun görs enskilt jämfört med en gruppintervju. I början av intervjun förklarades syftet med undersökningen och informanterna tillfrågades om de hade några frågor. Intervjuerna blev inspelade med hjälp av en diktafon, av den anledningen att kunna uppmärksamma informanten samtidigt som svaren gavs. Inspelat material ger chansen att gå tillbaka och lyssna på svaren flera gånger. Efter varje intervju antecknades sådant som hade uppmärksammats, till exempel deras kroppsspråk och uttryck.

Enligt Andersson (1985) är en stark strukturerad intervju som att sätta på en tvångströja på informanten. Han menar att de är fastlåsta till manuset och då finns en risk att det inte sker ett naturligt samtal. Målet med intervju är att informanten ska känna att det är ett vanligt samtal och ingen utfrågning. Med stark strukturerad intervju menar han att frågorna, frågeområdet och frågornas ordning är bestämda innan intervjun. Om den som intervjuar har erfarenhet och förmåga att intervjua, rekommenderar Andersson ostrukturerad eller halvstrukturerad intervju. Om ingen erfarenhet finns rekommenderas strukturerad intervju, annars finns risken att intervjun inte blir bra (Andersson, 1985:76-77). Tiden på intervjuerna varierade mellan femton till tjugofem minuter, eftersom informanterna hade olika erfarenheter och olika mycket information som de ville delge. Jag avslutade varje intervju med att fråga om de hade mer som de ville delge. Informanterna sade att jag fick kontakta dem igen om det behövdes.

3.3.1 Observation

Jag kontaktade en förskolerektor i södra Skåne som berättade om mitt examensarbete för sina anställda. Rektorn mejlade tillbaka vilken förskola som ville delta och vem som var ansvarig pedagog. Den ansvarige pedagogen kontaktades och första besöket bokades in.

Målsmännen till barnen fick ett brev angående undersökningen: syftet, presentation av mig, om barnens anonymitet samt om de inte ansåg min observation av deras barn var lämplig skulle de kontakta mig. Vid några tillfällen observerades en liten grupp, istället för hela barngruppen. Målsmännen fick all information om hur jag skulle gå tillväga. Skriftliga anteckningar noterades under tiden observationen gjordes. Efter observationstillfället skrevs en mer sammanhängande text, för att notera observationerna innan något glömdes bort.

23

Tillfälle 1 kl 8:00-10:00: Första timmen observerades lokalerna, för att se hur barnens

innemiljö såg ut och om den kunde vara stimulerande för barnens språkutveckling. Under denna timme observerades även pedagogernas arbetssätt. Andra timmen hade de en liten fruktstund och sångstund, då presenterade jag mig för barnen och varför jag skulle besöka verksamheten. Därefter påbörjades observationerna av barnens lek.

Tillfälle 2 kl 13-16: Under dessa timmar ville jag observera olika leksituationer, därför

befann jag mig i olika rum på förskolan. De hade ett dockrum, vilorum, målarrum och ett lekrum. Jag valde att befinna mig i varje rum ca en halvtimme till en timme, av den anledningen att observationerna skulle bidra med något.

Tillfälle 3 kl 8-12: Vid detta tillfälle befann sig barnen ute på gården. Där finns stora

grönområden, ett hus som kallas för ”snickis”, två stugor, buskage, gamla träd, sandlåda, cyklar och en klätterställning. Några pojkar lekte i ”snickis”, som är ett litet hus där barnen kan snickra, spika, såga och så vidare. Efter en stund gick en pedagog in med de barn som frös och lekte Kims lek. Vi satte oss i ett litet rum. Där fanns några tavlor, en vask, ett runt bord och några stolar.

3.4 Databearbetning

När intervjuerna var gjorda avlyssnades och transkriberades dem. På min dator skrevs intervjuerna ner ord för ord vad informanten hade svarat, därefter fick materialet ligga tills det var dags att analysera. Observationerna gjorde skriftligt med hjälp av stödord under tillfället. Efter varje tillfälle satte jag mig ner och renskrev observationerna, av den anledningen att jag inte skulle glömma bort något. När alla observationstillfällen var gjorda och renskriva lät jag materialet ligga till det var dags att analysera. När transkriberingen pågick anonymiserades materialet för att ingen skulle kunna ta del av det transkriberade texten, det vill säga ingen återkoppling till pedagogerna eller till deras arbetsplats. Materialet lästes igenom några gånger, sedan kategoriserades materialet efter frågeställningarna. Nästa steg var att försöka finna teman i pedagogernas motiveringar och beskrivningar. De teman som jag urskiljer i materialet är formell, informell lek, kommunikation och arbetssätt. När teman var funna användes enligt Larsen en delanalys när resultatet skulle redovisas. Det vill säga att jag

24

organiserade materialet utifrån de teman som jag fann (Larsen 2007:104). När analysen skrevs belystes först resultatet för att skapa en mening i det som sägs genom att kunna koppla till olika teorier.

3

.

5 Etiska övervägande

Enligt Bill Gillman (2008) gäller det att fundera ut vilken information som är nödvändig om informanterna, för att inte avslöja deras identitet. Dessa frågor kan vara känsliga och kan göra att informanten inte vill delta (Gillman, 2008:36-37). I denna undersökning anges bara kön, åldersgrupp och inom vilket område som de arbetar.

I linje med de forskningsetniska principer som Vetenskapsrådet (2002) presenterat, står det att informanterna ska ha kunskap om syftet med undersökningen, information om uppgiften, var undersökningen kommer att produceras och att det är frivilligt att delta. Denna information delgavs i mejlet när de blev tillfrågade att delta i undersökningen. En annan uppmaning hos Vetenskapsrådet är samtycke. Pedagogerna som deltog fick ett mejl och målsmännen till barnen fick ett brev angående undersökningen. De kunde kontakta mig vid frågor eller funderingar om undersökningen. Vetenskapsrådet anser att informanter ska få vara anonyma, därför fingerades namnen på deltagarna och talspråk ändrades till skriftspråk. Deltagarna är väl informerade om att arbetet kommer att vara tillgängligt på Malmö högskolas hemsida.

25

4. Resultat och analys

I följande kapitel presenteras resultatet med efterföljande analys. Inledningsvis presenteras intervjuerna med pedagogerna i förskolan. Först kommer frågeställningen

vilken syn har pedagogerna på informell och formell lek? att behandlas. Nästa

frågeställning som kommer att behandlas är vad berättar pedagogerna om

språkstimulerande arbetssätt genom leken? I det sista avsnittet kommer vilka skillnader och likheter framkommer i formell och informell lek när det gäller att stimulera barn språkligt? att behandlas. Under den sista frågeställningen presenteras både resultatet

och analysen av intervjuer och observationer.

4.1 Pedagogernas syn på informell och formell lek

4.1.1 Amanda

Amanda menar att i den formella leken är det pedagogerna som ger barnen de

förutsättningar som behövs i leken och det är pedagogerna som ansvarar för leken. I den informella leken får barnen själva använda sin egen fantasi och egna idéer. I formell lek kan pedagogerna se till att alla barnen kommer till tals, medan i den informella leken bestämmer de barn som har starkast vilja. Amanda menar att det beror på varje individ, några barn utvecklar språket bättre i en formell lek och några utvecklar det bättre i en informell lek. Hon poängterar att barnen använder både kroppsspråket och det verbala språket för att kunna kommunicera med varandra, oavsett om det är en formell eller informell lek. På frågan om synen på språkutveckling svarar Amanda: ” Jag tycker att den är viktig för utan ett rikt språk så saknar du möjlighet för framtiden i skola och i ditt arbetsliv. Att kunna delta i och ha en aktiv roll i samtalen anser jag är viktiga saker att träna på.”

Enligt Pape (2001) innebär formell lek att pedagogerna deltar i barnens lek. Pape (2001) anser att leken är ett socialt hjälpmedel, för att kunna leka måste barnen ha en god förmåga att kunna umgås med andra. Berg (2009) nämner att det handlar om trygghet, om barnet känner sig tryggt utvecklas både den sociala förmågan och språket. Det är pedagogens uppgift att se till att barnen är trygga och kan leka.

26

4.1.2 Emelie

Emelie menar att många olika saker utvecklas i leken, som samspel och kommunikation. Precis som Amanda anser Emelie att man som pedagog kan delta aktivt i barnens lek. Emelie svarar att språket finns i allt som vi gör, det vi talar om och med varandra. Hon menar att språket innefattar även det icke-verbala språket, det vill säga kroppsspråket. Om barnen inte kan begrepp kan de visa begrepp med hjälp av kroppsspråket.

Emelie nämner också att ett annat sätt är att använda sig av bilder för att stimulera språkinlärningen. På Emelies förskola använder de bilder vid sagor, de sätter upp bilderna på en tavla för att göra sagan mer levande. De har även bilder när de ska gå igenom sånger och rim. Dessutom kan man vara med och lyssna på vad barnen är intresserade av för att kunna ge barnen utmaningar som utvecklar leken. Hon berättar att det inte är ofta som de har formell lek, utan de vuxna försöker vara med i den informella leken. När pedagogerna deltar i den informella leken låter de barnen bestämma vad pedagogerna ska vara och barnen får berätta hur leken går till, på så sätt kommer samtalet in som kan stimulera barnens språkutveckling. Därför är det betydelsefullt att på Emelies förskola leker pedagogerna med barnen och deltar aktivt i barnens lek. Ur det sociokulturella perspektivet sker en språkstimulans i alla sociala sammanhang. Genom leken utvecklas barnet socialt och intellektuellt. Barnet lär sig reflektera och förstå olika situationer (Edenhammar 2000). Jensen (2009) anser att en pedagog ska finnas i närheten för att stödja barnens utveckling. En pedagogs uppgift är att lära barnen hur barnen ska leka, förstå leksignaler, hålla lekreglerna och lära barnen lekkoderna. Jensen (2009) anser att det är pedagogernas uppgift att se till så barnen får tillräckligt med tid att leka för att utveckla leken.

4.1.3 Elsa

Elsa skiljer sig inte mycket från vad de andra pedagogerna svarade på frågan. Elsa håller med Emelie att språket finns överallt, i alla situationer. Det är viktigt att pedagogen finns i närheten och kan bidra med begrepp till leken. Hon tror att språket blir stimulerat både i informell och i formell lek, det viktigaste är att det sker en kommunikation. Elsa menar att i en formell lek kan pedagogerna ställa följdfrågor och

27

styra leken, dessutom ser pedagogen vad som varje individ behöver träna mer på för att stimulera sitt språk. Elsa svarar att det gäller att göra mycket med barnen, ställa följdfrågor till barnen när de berättar något och att barnen ska kunna prata med varandra, eftersom de lär sig av varandra. Enligt Knutsdotter Olofsson är det pedagogens uppgift att se till att leken fungerar, att det finns en trygghet för att stimulera språkinlärningen. Det finns en del barn som inte kan leka eller aldrig har lekt, därför är det viktigt att pedagogerna deltar i leken.

4.1.4 Carolin

”All lek har stor betydelse för att stimulera språket. Det är viktigt att pedagogerna kan delta i barnens lek men också bara finnas i närheten.” Carolin nämner att via den informella leken får de starka barnen som har en stark vilja tid att utveckla sig själva och stimulera sitt språk. De har oftast ett större ordförråd, men vet inte i vilka sammanhang visa ord ska användas. I den informella leken finns en pedagog i närheten som kan hjälpa till. För de svaga barnen så är den formella leken bättre för där känner de sig trygga, de känner oftast till leken och en pedagog finns i närheten. Carolins syn på språkstimulans är att språket finns överallt, både det verbala och icke verbala språket. Det är viktigt att barnen får den tid de behöver för att stimulera sitt språk.

Enligt Edenhammar gör barnen stora framsteg och utvecklas via leken. Leken hjälper barnen att hantera sin omgivning och att förstå omvärlden. I leken utvecklas barnen på olika områden, så som det sociala, känslomässiga, motoriska och intellektuella planet. Carolin och Knutsdotter Olofsson nämner att det är viktigt att barnen finner en trygghet i barngruppen. De menar att om inte barnen känner sig trygga i gruppen påverkar detta språkstimulansen. Både Carolin och Knutsdotter Olofsson är överens om att pedagoger måste delta i leken, eftersom det finns barn som inte kan lekreglerna. Lek uppstår inte alltid av sig själv, utan måste ha näring och uppmuntran.

28

4.2 Pedagogernas arbetssätt

4.2.1 Amanda

Vi försöker få barnen att våga prata inför gruppen lite mer och har därför börjat med `mathämtare`, som får följa med och hämta maten och sen berätta för sina kompisar vad det blir för mat. Detta kan göra så att språkstimulansen främjas.

Mathämtarna följer med en pedagog bort till köket, där kökspersonalen har ställt i ordning vagnar till barngruppen. Dessa vagnar rullas in i rummet där barngruppen ska hämta maten. Mathämtarna brukar få berätta vad gruppen får till lunch.

Amanda nämner att hon lyssnar aktivt på barnen och tillför sådant som hon uppfattar behövs för att föra leken framåt, som kan utveckla barnen på en annan nivå samt kan ge barnen utmaningar. Hon anser att genom att göra på detta sätt kan språket bli stimulerat hos barnen. Amanda ger de verktyg som barnet behöver för att stimulera språket och komma vidare till nästa språknivå. Hon nämner Vygotskijs teori om att stimulera barnet med hjälp av någon vuxen eller med ett annat barn för att komma upp till nästa språknivå. Amanda berättar att de har olika språkpass, där de delar in barnen i olika grupper där de tar hänsyn till individens inlärning. I språkpassen möter pedagogen varje barn där det befinner sig och för barnet framåt i sin inlärning. Ett språkpass kan vara i ca tjugo till trettio minuter. Det kan bestå av att läsa en vers eller något annat, till exempel rim, klappa ord på stavelsenivå och sjunga en sång som hänger samman med det andra som pedagogen har planerat att göra eller prata om. Språkpass kan även bestå av att skapa bilder tillsammans eller enskilt, klapplekar till vers eller sång. Ett exempel på en klapplek är ramsan ”klappa händerna”. En annan språklek kan vara att arbeta med sammansatta ord, där pedagogen kan ta bort ena halvan av ordet och frågar vad som finns kvar, till exempel fotboll och ta bort ordet fot, då finns boll kvar. Genom denna lek lär sig barnen vad sammansatta ord innebär och hur de bildas. Detta kopplar jag till Vygotskijs (1999) teori den närmaste utvecklingszonen, när en vuxen eller andra barn hjälper ett barn att komma vidare i språkutvecklingen. Han syftar på att undervisningen sker i utvecklingen, när en pedagog utgår från barnets utvecklingsnivå, det barnet klarar av på egen hand. En pedagog eller ett annat barn hjälper barnet att komma vidare till nästa nivå i utvecklingsfasen.

29

4.2.2 Elsa

Elsa ger ett exempel på att de brukar använda flanosagor, vilket innebär att pedagogerna tar hjälp av bilderna för att berätta sagan. Hon anser att det blir lättare för barnen att komma in i sagan samt komma ihåg sagan. Elsa nämner att bilder kan vara en stor hjälp för att stimulera språkutvecklingen, av den anledningen att de har något konkret att titta på. Barnen kan ibland inte föreställa sig hur något ser ut utan en bild. Pedagogerna väljer ofta kända sagor till exempel Bockarna Bruse eller andra sagor som barnen är intresserade av. Qvarsell (2001) menar att barnets intresse ska sättas i fokus, för att på så sätt förändra barnet för att passa in i samhället och i skolvärlden. Pedagogen måste iaktta barnet och se vad barnet behöver utveckla inom den sociala och språkliga kompetensen.

4.2.3 Carolin

Carolin nämner att de brukar läsa sagor tillsammans med barnen, ha dockteater och samtala mycket med barnen. Hon nämner att de brukar använda sig av flanosagor, där barnen får välja vilken saga som de vill lyssna på. På så sätt får de in det demokratiska valen i förskolan.

Vi tänker inte så mycket på språkstimulansen när vi sitter och planerar. Språkstimulansen förekommer automatiskt som en röd tråd i vår verksamhet. Barnen samtalar i alla situationer och vi pedagoger samtalar mycket med barnen.

Hon anser att barnen samtalar om sådant som finns i deras verklighet och som händer just nu. Carolin nämner att de brukar lyssna och samtala om sådant som barnen är intresserade av. Enligt Qvarsell (2001) måste pedagogen ha ett stort intresse för barnets livsvärld och villkor och utgå från barnet. Det pedagogiska mötet ska sträva mot respekt och ömsesidighet. Som Johansson och Pramling nämner gäller det att pedagogerna kan se saker från barns perspektiv och sätta barnen i fokus, istället för sina egna behov.

4.2.4 Emelie

Just nu arbetar förskolan där Emelie arbetar tematiskt med språkstimulansen, till exempel temat vatten. Ibland gör de experiment där barnen exempelvis får fundera, berätta sina idéer samt fråga om saker.

30

En dag tog vi in en balja med vatten. Barnen fick leta fram tre saker som de trodde skulle sjunka och tre saker som de trodde skulle flyta. Sedan diskuterade vi varför de trodde det och testade att lägga sakerna i vattnet. När vi hade gjort experimentet diskuterade vi vad som hänt och varför.

I deras verksamhet ”befinner” sig språkstimulansen som en röd tråd. Det sker en bra dialog mellan pedagogerna och barnen. Barnen får lov att vara med och bestämma vad som ska göras under dagen. Barnen och pedagogerna utnyttjar sin närmiljö och gör ofta utflykter till lekplatser och bibliotek.

Johansson och Pramling (2003) nämner att människan utvecklas via kommunikation, samspel med andra och med omgivande miljö. Pedagogiken äger rum mellan människor samt mellan människan och miljön. Enligt Johansson och Pramling och Lpfö 98 (rev 2010) är det viktigt att barnen får lov att vara med och bestämma. Det viktigaste i barngruppen är att barnen får komma till tals och göra sin röst hörd. Det måste ske ett samspel mellan vuxna och barn.

4.3 Språkstimulans i formell lek

4.3.1 Intervju

För pedagogerna som blir intervjuade innebär begreppet lek fantasi, rollekar, socialt samspel, gemenskap samt att barnen ska ha roligt tillsammans. Pedagogerna anser att leken har en stor och viktig betydelse för barnen, eftersom de kan lära sig mycket via lek. I leken kan barnen ta en annan roll och använda fantasin. Barnen lär sig även att ta ansvar när de leker och att de ska kunna dela med sig. Till stor del utvecklas språket när de leker och samtalar med varandra, oavsett om pedagogen deltar i leken eller inte. Vygotskij (1998) menar att vi sorterar våra tankar när vi kommunicerar, därför är språket en viktig tillämpning. Kommunikation är betydelsefull, eftersom vi människor då delar och utvecklar normer, idéer, kunskaper och erfarenheter. I leken kan barnen uttrycka sina värderingar, tankar och känslor. Med språket visar vi sympati, respekt och bearbetar negativa känslor som exempelvis rädsla och aggression.

31

4.3.2 Observation

Under observationerna ser jag ett exempel på formell lek, vilket innebär att pedagogerna bestämmer i leken. När jag kom till förskolan vid ett tillfälle befann sig barngruppen utomhus. Efter en stund kallar pedagogerna på barnen och alla barnen kommer springande till pedagogerna. När pedagogerna har räknat så alla barn är där, delas barnen in i smågrupper. En grupp på åtta barn som är i fyra, femårsålder går in, av den anledningen att barnen fryser. Vi går in i ett av deras rum och sätter oss runt ett bord, det är dags för Kims lek. Pedagogen förklarar leken och lägger upp olika saker på bordet och förklarar vad de olika sakerna heter. Några av barnen uttrycker sig och säger ”Sån har vi hemma”. Pedagogen ler mot barnen och frågar vad gör man med en sådan? Och visar upp en tvättklämma. En av pojkarna säger ”Mamma har sån”. Pedagogen frågar vad mamman brukar göra med den. Pojken visar med kroppen hur mamman hänger upp tvätten. Pedagogen säger ”Ja, hon hänger upp tvätt med den”. Leken börjar och barnen tycker att det är roligt att leka Kims lek, emellanåt börjar några av barnen att berätta en historia om de olika sakerna och för en enkel dialog med pedagogen.

Här kan vi se ett exempel på barnens förhållningssätt mellan verkligheten och leken som Lindö (2002) skriver om. Leken bygger broar mellan verkligheten och fantasin. Leken är en viktig kunskapsform för barnen. I ovanstående exempel förekommer även inlärning i det abstrakta tänkandet och kreativiteten, när barnen kan se samband mellan en sak och berätta om erfarenhet. Åsa Wedin (2011) anser att barn föds med förmågan att lära sig språk genom sociala situationer, till exempel via lek och dialog.

Under observationstillfället blir en pojke rastlös och säger att leken är tråkig. Han börjar gömma mer än en sak åt gången. Pojken berättar också vad som saknas, även det inte är hans tur. Pedagogen ber pojken att sluta vid några tillfällen, men pojken börjar knuffa på en annan pojke. Pedagogen väljer då att avbryta leken och barnen springer ut i de andra rummen och har informell lek, då barnen får leka vad de vill.

I ovanstående exempel kan vi se att pedagogen försöker träna barnens begrepp och den sociala förmågan. Enligt Lindö (2002) är leken väldigt viktig för barnen. Det är i leken som barnen utvecklar motoriken, identiteten och språket. Lindö (2002) anser att leken även har betydelse för den intellektuella utvecklingen och den sociala förmågan. Norén-Björn (1983) nämner att leken tränar de olika sinnena, matematiska begrepp och prepositioner. Hon anser att barnen även lär sig olika talesätt och andra benämningar.

32

Barnen lär sig också olika egenskaper genom att få känna på sakerna i leken. I exemplet ovan pågår formell lek, eftersom det är pedagogen som bestämmer vilken lek de ska leka, och bestämmer lekreglerna. Det är pedagogen som styr turtagningen och vilket barn som ska komma till tals. Johansson och Pramling (2003) menar att pedagogerna måste sätta barnets intresse i fokus. På så sätt formas och förändras barnet för att passa in i samhället. Det är betydelsefullt med kommunikation och att pedagogen är lyhörd. Pedagogen ska kunna ge barnen de verktyg som behövs för att utveckla sitt språk. Jensen (2009) nämner att en pedagog ska finnas i närheten för att stödja och stimulera barnets utveckling. Pedagogen i Kims lek ger barnen de verktyg som de behöver för att komma vidare i sin berättelse, hon nämner ordet tvättklämma och när pojken visar med kroppen vad mamma brukar göra, väljer pedagogen att säga ”ja, hon hänger upp tvätt med den.” Pedagogen för samtalet vidare och hjälper barnen att utveckla och föra samtalet vidare. Pojken som avbryter leken blir understimulerad, kanske är han trött vilket gör att han blir på dåligt humör. Norén-Björn nämner att om ett barn inte blir stimulerat, om ingen bryr sig om barnet och om barnet inte får delta i leken stimuleras inte språkutvecklingen. Pojken kanske känner att det tar för lång tid när de andra barnen ska diskutera och känner sig då utanför. Pojken satt ganska tyst under leken fram tills han blev rastlös.

Ett annat exempel på formell lek är när fyra flickor som är fyra år kommer tillbaka till pedagogen och frågar om de kan spela ett spel tillsammans. Pedagogen bestämmer då att de ska spela memory. Barnen och pedagogen börjar spela och under tiden samtalar gruppen om de olika bilderna, barnen berättar några historier om bilderna. Till exempel får en av flickorna upp en bild på en blomma och flickan berättar att hennes mamma älskar blommor och att de har många blommor hemma. Familjen hade köpt blommor i helgen som mamman hade planterat. Flickan visar med kroppsspråk hur hennes mamma planterar blommor.

Annica Löfdahl (2004) menar att en kommunikativ kompetens måste finnas hos barnen för att kunna tolka och delta i leken. Detta är viktigt för att leken ska kunna utvecklas, bestå och flera individer ska kunna vara med. Pedagogen ger barnen de begrepp som behövs, ser varje individ, ger barnen näring och uppmuntran för att kunna föra diskussionen vidare. Det pedagogiska mötet består av respekt och ömsesidighet mot barnen. Eftersom det är pedagogen som bestämmer att de ska spela memory och kan ha

33

ett syfte bakom sitt val blir det formell lek. Men om barnen hade kommit med memoryspelet till pedagogen och frågat om pedagogen ville vara med, då hade det blivit informell lek. Pedagogen hade då deltagit i spelet på flickornas villkor. Under spelet sker en kommunikation mellan flickorna och pedagogen. När barnen ser en sak eller en bild som finns i deras närmiljö kan de reflektera och har ordförrådet, eftersom de kan sätta sig in i situationen. Pape (2001) anser att leken är ett socialt hjälpmedel, det vill säga att det krävs en förmåga att umgås med andra. Denna förmåga tränas upp när pedagogen deltar i leken. Pedagogen i ovanstående observation deltar aktivt i spelet och kommunicerar med flickorna.

4.4 Språkstimulans i informell lek

Vid ett observationstillfälle börjar dagen med formell lek, som sedan övergår till informell lek. När alla barn har kommit till förskolan blir det samling i ett av rummen. I rummet blir det sång och ramsor. Pedagogerna har valt sångerna och ramsorna som ska sjungas på samlingen, därför är det ett exempel på formell lek. Sångerna och ramsorna kan också ses som en språkutvecklingsmetod. Texterna innehåller ord och begrepp som barnen har lärt sig att använda och förstå vad de betyder, vilket visar på en språkstimulans. Efter tjugo minuter när sångerna och ramsorna är slut övergår den formella leken till informell lek, då frågar pedagogerna barnen vad de vill leka med och i vilket rum de vill leka. När alla barnen är tillfrågade får barnen gå och leka.

Jensens (2009) förklaring på informell lek är när barnen själva leker utan någon vuxen och bestämmer själva över leken. I Johansson och Pramlings (2003) bok lyfter Smith betydelsen av de demokratiska valen som barnen ska få ta och att barnen även ska få vara delaktiga. Med demokratiskt val menas att barnen får lov att bestämma till exempel vad de vill leka med. Delaktigheten handlar om att få göra sin röst hörd. På en förskola handlar det om att samspela med en grupp av barn och vuxna. Pedagogen måste kunna se ur barns perspektiv, det vill säga försöka se världen och det som sker från barnens synvinkel. Exemplet ovan avslutas i informell lek, eftersom barnen får leka fritt och själva bestämma över vad och vem de ska leka med. Lpfö 98 (rev 2010) belyser också vikten av de demokratiska valen i förskolan.

34

I följande exempel ser vi hur informell lek kan utveckla leksituationen. Efter samlingen stannar fem pojkar i lekrummet, där de leker med bilbanan. De bestämmer vilka som ska vara tjuvar och vilka som ska vara poliser, de samtalar med ljud och korta meningar. Till exempel ”Nu kommer jag och tar dig”. Efter en stund kommer en annan pojke in i rummet och ställer sig och tittar på när de andra pojkarna leker. En av pojkarna som leker ger den nya pojken en bil och säger att han också får lov att vara tjuv. Den ensamma pojken utsänder leksignaler till de andra pojkarna, eftersom en pojke ger honom en bil så att han kan vara med. De andra pojkarna kanske vet att den nye pojken är blyg och de tar därför initiativet att bjuda in honom. Knutsdotter Olofsson (2008) menar att barn sänder ut olika leksignaler för att kunna leka tillsammans. Lek är en mental inställning, en hållning till verkligheten där allt som sägs, tänks och görs inte tas ordagrant. Leken är ett sätt att få fantisera och drömma sig bort.

Leken är uppbyggd av en hel rad av förvandlingar på ett logiskt följdriktigt sätt. […] Man kan gå in innanför lekramen och ut ur den. När man är inne i leken, så är det lekens regler och lekens logik som gäller- inte verklighetens (Knutsdotter Olofsson, 2003:10-11).

Forskarna Aukrust och Snow i Löfdahls bok (2004) anser att om leken ska kunna fungera måste barnen kommunicera med varandra. En kommunikativ kompetens måste finnas för att tolka och delta i en leksituation för att driva leken vidare. Den blyge pojken är åskådare för att ta in information om leken och när han sedan blir inbjuden vet pojken sin lekroll. Under leken samtalar pojkarna, bestämmer roller och använder ett begripligt språk för att leken ska kunna utvecklas, bestå och delas av flera deltagare. Efter en stund slutar pojkarna att leka och går ut till en pedagog där de ber henne läsa för dem. Detta är informell lek, eftersom det är pojkarna som bestämmer att pedagogen ska läsa för pojkarna och vilken bok som ska läsas. Hade pedagogen kommit till pojkarna och sagt att hon ska läsa en specifik bok för dem hade det istället varit formell lek. Eftersom barnen känner sig trygga i denna situation sker en språkstimulans.

Lars- Erik Berg (2009) anser att språket bara utvecklas om barnet känner sig tryggt. Med tryggt anser han att barnet inte behöver leta efter sin identitet, utan vet vem hen är. Berg anser också att leken är väldigt meningsfull i traumatiska händelser, eftersom då får barnet tillfälle att bearbeta sina känslor och minnen. Pojkarna i observationen känner sig trygga, av den anledningen att det är en pedagog som de känner som läser för dem.