Språkstimulans i formell lek

4.3.1 Intervju

För pedagogerna som blir intervjuade innebär begreppet lek fantasi, rollekar, socialt samspel, gemenskap samt att barnen ska ha roligt tillsammans. Pedagogerna anser att leken har en stor och viktig betydelse för barnen, eftersom de kan lära sig mycket via lek. I leken kan barnen ta en annan roll och använda fantasin. Barnen lär sig även att ta ansvar när de leker och att de ska kunna dela med sig. Till stor del utvecklas språket när de leker och samtalar med varandra, oavsett om pedagogen deltar i leken eller inte. Vygotskij (1998) menar att vi sorterar våra tankar när vi kommunicerar, därför är språket en viktig tillämpning. Kommunikation är betydelsefull, eftersom vi människor då delar och utvecklar normer, idéer, kunskaper och erfarenheter. I leken kan barnen uttrycka sina värderingar, tankar och känslor. Med språket visar vi sympati, respekt och bearbetar negativa känslor som exempelvis rädsla och aggression.

31

4.3.2 Observation

Under observationerna ser jag ett exempel på formell lek, vilket innebär att pedagogerna bestämmer i leken. När jag kom till förskolan vid ett tillfälle befann sig barngruppen utomhus. Efter en stund kallar pedagogerna på barnen och alla barnen kommer springande till pedagogerna. När pedagogerna har räknat så alla barn är där, delas barnen in i smågrupper. En grupp på åtta barn som är i fyra, femårsålder går in, av den anledningen att barnen fryser. Vi går in i ett av deras rum och sätter oss runt ett bord, det är dags för Kims lek. Pedagogen förklarar leken och lägger upp olika saker på bordet och förklarar vad de olika sakerna heter. Några av barnen uttrycker sig och säger ”Sån har vi hemma”. Pedagogen ler mot barnen och frågar vad gör man med en sådan? Och visar upp en tvättklämma. En av pojkarna säger ”Mamma har sån”. Pedagogen frågar vad mamman brukar göra med den. Pojken visar med kroppen hur mamman hänger upp tvätten. Pedagogen säger ”Ja, hon hänger upp tvätt med den”. Leken börjar och barnen tycker att det är roligt att leka Kims lek, emellanåt börjar några av barnen att berätta en historia om de olika sakerna och för en enkel dialog med pedagogen.

Här kan vi se ett exempel på barnens förhållningssätt mellan verkligheten och leken som Lindö (2002) skriver om. Leken bygger broar mellan verkligheten och fantasin. Leken är en viktig kunskapsform för barnen. I ovanstående exempel förekommer även inlärning i det abstrakta tänkandet och kreativiteten, när barnen kan se samband mellan en sak och berätta om erfarenhet. Åsa Wedin (2011) anser att barn föds med förmågan att lära sig språk genom sociala situationer, till exempel via lek och dialog.

Under observationstillfället blir en pojke rastlös och säger att leken är tråkig. Han börjar gömma mer än en sak åt gången. Pojken berättar också vad som saknas, även det inte är hans tur. Pedagogen ber pojken att sluta vid några tillfällen, men pojken börjar knuffa på en annan pojke. Pedagogen väljer då att avbryta leken och barnen springer ut i de andra rummen och har informell lek, då barnen får leka vad de vill.

I ovanstående exempel kan vi se att pedagogen försöker träna barnens begrepp och den sociala förmågan. Enligt Lindö (2002) är leken väldigt viktig för barnen. Det är i leken som barnen utvecklar motoriken, identiteten och språket. Lindö (2002) anser att leken även har betydelse för den intellektuella utvecklingen och den sociala förmågan. Norén- Björn (1983) nämner att leken tränar de olika sinnena, matematiska begrepp och prepositioner. Hon anser att barnen även lär sig olika talesätt och andra benämningar.

32

Barnen lär sig också olika egenskaper genom att få känna på sakerna i leken. I exemplet ovan pågår formell lek, eftersom det är pedagogen som bestämmer vilken lek de ska leka, och bestämmer lekreglerna. Det är pedagogen som styr turtagningen och vilket barn som ska komma till tals. Johansson och Pramling (2003) menar att pedagogerna måste sätta barnets intresse i fokus. På så sätt formas och förändras barnet för att passa in i samhället. Det är betydelsefullt med kommunikation och att pedagogen är lyhörd. Pedagogen ska kunna ge barnen de verktyg som behövs för att utveckla sitt språk. Jensen (2009) nämner att en pedagog ska finnas i närheten för att stödja och stimulera barnets utveckling. Pedagogen i Kims lek ger barnen de verktyg som de behöver för att komma vidare i sin berättelse, hon nämner ordet tvättklämma och när pojken visar med kroppen vad mamma brukar göra, väljer pedagogen att säga ”ja, hon hänger upp tvätt med den.” Pedagogen för samtalet vidare och hjälper barnen att utveckla och föra samtalet vidare. Pojken som avbryter leken blir understimulerad, kanske är han trött vilket gör att han blir på dåligt humör. Norén-Björn nämner att om ett barn inte blir stimulerat, om ingen bryr sig om barnet och om barnet inte får delta i leken stimuleras inte språkutvecklingen. Pojken kanske känner att det tar för lång tid när de andra barnen ska diskutera och känner sig då utanför. Pojken satt ganska tyst under leken fram tills han blev rastlös.

Ett annat exempel på formell lek är när fyra flickor som är fyra år kommer tillbaka till pedagogen och frågar om de kan spela ett spel tillsammans. Pedagogen bestämmer då att de ska spela memory. Barnen och pedagogen börjar spela och under tiden samtalar gruppen om de olika bilderna, barnen berättar några historier om bilderna. Till exempel får en av flickorna upp en bild på en blomma och flickan berättar att hennes mamma älskar blommor och att de har många blommor hemma. Familjen hade köpt blommor i helgen som mamman hade planterat. Flickan visar med kroppsspråk hur hennes mamma planterar blommor.

Annica Löfdahl (2004) menar att en kommunikativ kompetens måste finnas hos barnen för att kunna tolka och delta i leken. Detta är viktigt för att leken ska kunna utvecklas, bestå och flera individer ska kunna vara med. Pedagogen ger barnen de begrepp som behövs, ser varje individ, ger barnen näring och uppmuntran för att kunna föra diskussionen vidare. Det pedagogiska mötet består av respekt och ömsesidighet mot barnen. Eftersom det är pedagogen som bestämmer att de ska spela memory och kan ha

33

ett syfte bakom sitt val blir det formell lek. Men om barnen hade kommit med memoryspelet till pedagogen och frågat om pedagogen ville vara med, då hade det blivit informell lek. Pedagogen hade då deltagit i spelet på flickornas villkor. Under spelet sker en kommunikation mellan flickorna och pedagogen. När barnen ser en sak eller en bild som finns i deras närmiljö kan de reflektera och har ordförrådet, eftersom de kan sätta sig in i situationen. Pape (2001) anser att leken är ett socialt hjälpmedel, det vill säga att det krävs en förmåga att umgås med andra. Denna förmåga tränas upp när pedagogen deltar i leken. Pedagogen i ovanstående observation deltar aktivt i spelet och kommunicerar med flickorna.