Observation 3

Vi ville se om vi kunde se någon skillnad när vi erbjöd barnen byggmaterial, vid detta tillfälle blev det kaplastavar, som inte varit framme på någon vecka. Hans (5 år), Alfred (5 år) och Selma (5 år) leker i ett rum på förskolan. Barnen samlades runt korgen med kaplastavar i, på mattan. De var ganska energiska och plockade åt sig kaplastavar. Selma väljer att konstruera själv, medan de andra barnen väljer att konstruera tillsammans.

Mäta

1. Selma: Selma visar upp sin spretande hand och säger: ”Jag är snart en hel hand” 2. Hans: Efter fyra kommer fem!

3. Alfred: Den här är tjockare! (Alfred har fått tag i en kaplastav som är lite tjockare än de andra. Han hittar en till)

Genom att Selma använder sig av sina fingrar när hon berättar hur gammal hon snart blir, är en uttrycksform för att visa hur många år hon snart blir, men även ett sätt för Selma att mäta (rad 1).

35

Detta är ett sätt barn kan uttrycka sig med och även använda för att undersöka (Doverborg, Doverborg & Emanuelsson 2006).

Alfred säger “Den här är tjockare!” (rad 3). Ett av de grundläggande sätten att se i matematiskt tänkande är att upptäcka och urskilja likheter och olikheter (Björklund 2013). Även att

medvetengöra vilken egenskap som gör att fenomen skiljer sig från varandra. I detta fall insåg Alfred att där var några kaplastavar som skiljde sig från de andra. Han använde sig även av begreppet att de var tjockare. Här beskrivs det i relation till varandra och får en mening i hur barnet har tolkat sambandet. När barn blir/ är medvetna om hur somliga egenskaper hos föremål kan variera, så uppstår även möjligheter för barnet att placera föremål i en viss ordningsföljd. När barnen upptäcker att föremål kan skilja sig från varandra, så utgörs grunden för

ordningsföljd (ibid).

Lokalisera

Hans och Alfred sitter på mattan och försöker bygga på höjden. Kaplastavarna har det ställt på höjden med den lilla korta änden ner mot golvet.

4. Hans: Vi bygger på golvet Alfred!

5. Hans och Alfred börjar i stället bygga utanför mattan. De ställer två kaplastavar på höjden med mellanrum istället. Sedan lägger de en kaplastav ovanpå de två som står på höjden.

6. Nu lägger de fler kaplastavar ovanpå de två som står på höjden. De lägger på och lägger på. Sedan ramlar allt

Hans och Alfred undersöker hur kaplastavarna skulle förhålla sig till varandra för att bygga högt och stabilt. De räknar ut att det blir stabilare utanför mattan, på ett hårdare och plant underlag. Vidare undersöker de hur stabilt de kan bygga och hur högt. Här begreppsliggör även Hans och Alfred, genom att de har mätt ut hur långt mellanrummet det ska vara mellan de två stående kaplastavarna för att de kaplastavar som ligger ovanpå ska kunna ligga där. Alltså inte för långt mellanrum (rad 5), för då hade kaplastavarna inte kunnat ligga där. Och inte för kort avstånd då de stående hade blivit ostabilt och ramlat.

36

Vi ser utifrån barnens handlingar (rad 4- 5- 6) att de kommunicerar med varandra för att utveckla leken och att de använder matematiska begrepp under byggleken. Vi menar att de arbetar

tillsammans med att utforska och skapa med form-, storleks- och avståndsrelationer, sortering, mätning, modeller och avbildningar (Doverborg, Doverborg & Emanuelsson 2006).

Designa

1. Hans: Jag ska bygga ett hus eller en bondgård!

2. Alfred: Jag ska bygga med Hans! (Hans har satt ihop fyra kaplastavar, så det bildar en fyrkant. Han har satt de med den långa smala kanten neråt längst golvet)

3. Hans och Alfred har byggt fyra fyrkanter på mattan

4. Selma bygger på mattan, olika former som sitter ihop, bygger ut. Hon har ställt dem på den smala, långsidan sidan så det blir en liten vägg

5. Selma: Titta på min bondgård! (Sedan fortsätter Selma att bygga vidare) 6. Hans: Jag bygger en tv!

7. Alfred: Jag också!

7. Selma: Jag har byggt en stor bondgård! Jätte, jättestor! 8. Hans: Alfred, vi bygger en tv så här! Titta vår tv!

9. Nu har Hans och Alfred staplat flera kaplastavarna ovanpå varandra. Lagt med den breda sidan ner mot golvet

Konstruktionslek utvecklas till att föreställa något, det kan vara ur fantasi men även något som finns i verkligheten. När barnen får möjlighet att arbeta med former, tänker på dem och prata om dem, så bidrar det till att barnet ökar sin känslighet för vilka aspekter av former som det kan urskilja (Helenius 2016). I denna episod kan vi se Selma lägga ner tid på att få till form, avstånd och vinklar för att bygga sin bondgård (rad 4). Jämfört med pojkarna så blev hennes avbildning mer specificerad. Hon använde sig av att skapa flera olika former, som bildade rum och hagar. Pojkarnas bondgård å andra sidan var fyrkantiga (rad 3). Detta kan bero på att barnen har gjort olika möten i verkligheten och att det tar sig olika former i fantasin. Våra olika erfarenheter som

37

vi har skapat i möten, språk och fantasier har betydelse för vilka föreställningar som skapas om fenomenen och sammanhangen som vi möter. Fantasi, form och skapande hänger ihop. Då fantasin vill komma till uttryck genom skapande, måste den ta form i både konkret och symbolisk form (Doverborg, Doverborg & Emanuelsson 2006).

Doverborg m.fl. (2006) skriver om hur barn i samspel bygger konstruktion. Hon menar att genom att titta på varandras konstruktioner utbyter de inspiration för hur sin konstruktion skulle byggas. I vår observation bygger Selma sin konstruktion, bondgården själv medan pojkarna bygger en gemensam konstruktion genom att kommunicera med varandra. Selma försöker kommunicera med pojkarna men de svarar inte. Vi tolkar här att det ändå verkar finnas ett samspel mellan alla och de utmanar varandra att utveckla leken.

Alfred och Hans som bygger en stor bondgård i episod 2 visar tydligt på medvetenhet om läge, avstånd, vinklar och riktning. De undersöker hur kaplastavarna förhåller sig till varandra. Samtidigt funderar de över hur de skulle lägga bitarna ovanpå sin konstruktion genom att experimentera med att lägga klossarna på olika sätt för att bygga ett stabilt och högt torn. Selma visar samma medvetenhet men använder en annan strategi och undersöker former.

5.4 Sammanfattning av resultat från observation 3

I observationerna är det mäta, lek, lokalisera och design från Bishops sex matematiska aktiviteter som är framträdande.

Barnen använde sig både av replika leksaker och kaplastavar i observationerna. Vi hade en tanke om att barnen skulle använda sig mer av byggmaterial i den fria leken. Det som vi la märke till var att trots sin fria lek med replika leksaker, så använder barnen sig av matematiska begrepp. Imitation förekommer till viss del i observationerna. I observation 2 i aktiviteten lek. Flyger först Alfred med sin legokonstruktion genom luften, vilket sedan Hans imiterar genom att göra

38