Observationer har noterats och dokumenterats, i samband med fälterfarenheter på VFT, men det mesta har inte verifierats ytterligare. Det som har noterats är sådant som sagts och yttrats av lärare både vid officiella och inofficiella tillfällen gällande organisationen och ledningen. Nedanstående observationer bör alltså läsas mycket kritiskt.
Det är framförallt lärarna på HP, SPEI och SPIN (=samhällsvetenskapiga programmet med internationell inriktning) som observerats. När uttryck om många och flertalet lärare används nedan är det främst de nyss nämnda lärarna som avses. De är tillsammans 16 stycken och när många eller flertalet lärare nämns så innebär det de flesta av dessa lärare , d v s en övervägande majoritet. Dessutom hävdar de flesta av dessa att de ger uttryck för vad de flesta lärarna på övriga skolan också tycker.
Kritik avseende skolans organisation och den allmänna stämningen
Många lärare på den studerade partnerskolan ger ofta utryck för ett stort och utbrett missnöje vad gäller skolans organisation i flera avseenden. Det har gått så långt att de flesta lärarna anser att skolans ledning med dess personalpolitik har lett till att den tidigare positiva andan har gått förlorad. Den gamla andan/entusiasmen kännetecknades av personalens engagemang och bidrog till att många lärare ”la ned kropp och själ” för att bidra till en bra skolverksamhet. Frivilliga obetalda insatser var vanligt förekommande på eget initiativ av en positiv lärarkår.
Byråkratism och överadministration
I en alltför byråkratisk organisation kan man administrera ihjäl sig, - ofta nämns de obligatoriska timmarna som besvärande och begränsande. Som exempel tas ofta upp
många nya administrativa uppgifter så som IG-varningarna och de tillhörande stödprogrammen som först ska upprättas och fyllas i av läraren för att delges till eleven som ska signera. Sedan ska de skickas till rektorn för underskrift och slutligen ska de skickas till bägge vårdnadshavarna om studenten är omyndig. Det innebär en lång administrativ
kedja som kan brista på flera ställen. Rektorn är kanske på kurs, föräldrarnas adress stämmer inte så breven kommer eventuellt i retur, eleven vägrar skriva under o s v. Lärarna ska dessutom genomföra flera IUP (=Individuella Utvecklings Planer) per läsår, vilka är tidskrävande, då tid ska hittas för föräldrar, elever och lärare att träffas. Lärare klagar över att det läggs alltfler uppgifter på dem utan att några plockas bort, vilket ökar pressen och trycket på lärarna och det blir mindre tid över för planering och kompetenshöjning.
Många tycker att det är en felprioritering då vissa aktiviteter inkräktar på själva undervisningen. Ett exempel är utvecklingssamtal, där det har blivit tillåtet att på lektionstid gå ifrån och lämna klassen lärarlös (!), vilket många protesterar mot.
Ledningen och facket
Missnöjet ger sig främst tillkänna genom en besvikelse över ledningen och facket. Facket upplevs av många som verkningslöst.
Många upplever att ledningen ”lyser med sin frånvaro”, d v s att den alltför sällan tar del av den dagliga verksamheten. Flertalet anser att ledningen inte förankrar sina beslut och att den inte lyssnar på sina medarbetare. De anser vidare att en konsekvens av ledningens ointresse, brist på empati, brist på närvaro och oförmåga att lyssna på sina medarbetare leder till beslut som ligger alltför långt ifrån den faktiska verksamheten vilket gör att de blir orealistiska och svåra att genomföra.
Studietorgen som en del av skolans vision
Studietorgen har beslutats uppifrån och kritiseras hårt av lärarkåren. Lärarna blev, enligt deras egen utsago, inte tillfrågade om vad de tyckte om den idén. Enligt ledningen ska studietorgen ge eleverna chans att ständigt kunna få hjälp med sina studier av lärare som
na torg (en del har direkt erfarenhet av att ha jobbat med dem tidigare) och tyvärr fått höra att de sällan har fungerat bra. Många andra skolor har lagt ned sådan verksamhet.
Det råder osäkerhet kring hur de ska fungera eftersom det endast finns en handledare på plats. En del känner sig tveksamma till om man verkligen kan handleda eleverna i andra ämnen än sina egna, vilket samtidigt ifrågasätter relevansen av lärares ämneskunskaper.
Om det inte spelar någon roll vilka ämneskunskaper läraren besitter, ser många det som att betydelsen av ämneskunskaper förringas.
Kritik framförs dessutom mot att det inte är särskilt stor vits med att bemanna torgen de tider då eleverna har lektioner och det inte kommer en enda elev. Lärarnas tid borde kunna utnyttjas bättre än så. Men ledningen har bestämt att torgen alltid ska vara bemannade.
Studietorgen får ytterligare hård kritik av lärarna. Det känns fel att, på uppmaning av ledningen, beskriva studietorgen som något fantastiskt och som en del av skolans vision när torgen i verkligheten består av ett litet rum på ca: tolv kvadratmeter med tillgång till endast fyra datorer varav läraren i många fall behöver en. ”Torget” ska räcka till skolans alla elever. Många lärare tycker att det är som att ”kasta pärlor för svinen” eftersom de flesta elever inte är intresserade av att stanna kvar längre än nödvändigt i skolan. Problem med elevnärvaron existerar redan i dagens läge och att då tro att eleverna frivilligt skulle stanna kvar för extrahjälp på studietorgen anser många lärare vara orealistiskt. En av anledningarna till att införa studietorg sägs vara att de ska ge eleverna chans till ökad samvaro med lärare utöver studiehjälp; att lärare ska finnas anträffbara ständigt.
Arbetstiden
Lärarnas arbetstid är ett annat omdiskuterat och kritiserat ämne inom skolans organisation och ledning. Många lärare anser att de har berövats sin frihet och nu måste vara på plats i skolan även på planeringstid då de inte har lektioner. En obligatorisk närvaro för närvarons egen skull är meningslös. Planeringsarbetet kräver lugn och ro och en inspirerande arbetsmiljö för kreativitet. Arbetsplatsen på skolan består av ett öppet kontorslandskap, där mycket spring förekommer som försvårar arbetsron.
Dessutom finns endast ett begränsat antal datorer som långt ifrån räcker till samtliga planerande lärare. Tidigare gällde frihet under ansvar, d v s att läraren själv kunde styra över sin planeringstid, både var han/hon ville genomföra den och när. De flesta hävdar att det borde förbli så. Påtvingad närvaro upplevs av flertalet som frustrerande.
Många lärare inser inte nyttan av alla de konferenser och nya arbetsuppgifter som åläggs dem. De upplevs ofta som slöseri med tiden, en av lärarnas mest dyrbara resurser.
Det demokratiprojekt som är förlagt på konferenstid verkar dock ”ha fallit i god jord” än så länge.
Demokratiprojektet
Ett demokratiprojekt lanserades under hösten-05. Arbetslagen ska samarbeta kring detta och diverse värderingsövningar har genomförts i samband med dessa möten. De har förlagts på inplanerad obligatorisk konferenstid och en relativt hög närvaro har noterats.
Syftet med projektet är inte helt klart och delade meningar råder bland lärarkåren om det. En del tolkar det som ett sätt att få arbetslagen att samlas och lära känna varandra för att bättre samarbetet kan främjas. Andra ser demokratin som huvudsyfte medan återigen andra främst ser det som något som förhoppningsvis kan leda till något konstruktivt i undervisning framöver. I värdegrunden (Lpf 94) står det i inledningen ”Det offentliga skolväsendet vilar på demokratins grund” och lärarna ska förmedla vad demokrati står för och innebär.
En av värderingsövningarna innebar att samtliga skulle oberoende skriva ned 10 värderingar/honnörsord som de tyckte var viktiga och som borde gälla på skolan. Sedan sammanställdes värderingarna och sattes upp på en tavla. Var och en fick därefter placera ut tio prickar som markerade de som han/hon tyckte var viktigast. Bland de 5 med
högsta poäng kom i rangordning: 1) öppen dialog, medbestämmande, högt i tak, öppenhet 2) arbetsglädje 3) frihet under ansvar = förtroende 4) kunskap 5) lika värde, förebild
digtvis. Hon ansåg att lärarna först och främst måste se var de själva står i förhållande till demokratin för att sedan kunna förmedla detta till elever.
Demokratin på skolan
När det gäller värderingar kring demokrati tyckte många lärare att dessa lyser med sin frånvaro högre upp i organisationen. Många lärare beskyller ledningen för att vara näst intill diktatorisk med en mycket hård toppstyrning. Detta grundar de på att lärarna ofta känner sig överkörda i samband med många beslut; de har inte blivit tillfrågade eller ombedda att tycka till under beslutsprocessen. Någon har nämnt att det börjar likna öststatsfasoner, att man verkar vilja tysta ned motstridiga åsikter och några i personalen har redan fått varningar på grund av att de uttalat sig ofördelaktigt om skolans verksamhet. Många lärare är rädda för att det kan få allvarliga och skrämmande konsekvenser sett ur ett demokratiskt perspektiv och att det inskränker på yttrandefriheten.
Missnöjesindikator
En indikation på det allmänna missnöjet kan vara den högre sjukfrånvaron. Lärare har tidigare ansetts vara ett förhållandevis friskt släkte med relativt låg sjukfrånvaro. Dock har tendenserna den senaste tiden visat på motsatsen med högre sjukfrånvaro som kanske kan förklaras av den ökade arbetsbelastningen och det utbredda missnöjet.
Beslut om arbetslagen samt dess införande
Personalen känner sig förbigångna eftersom de inte har fått ”tycka till” om denna arbetsform före dess genomförande. Detta påstående stärks av den enkät som besvarats av lärare och ledningen. På kompetensutvecklingstid inför terminsstart hösten 2005 bjöds fem olika föreläsare in, varav fyra från RUC (=regionalt utvecklingscentrum) beståendes av Mats Trondman, Tom Appel, Anita Johansson och Lisbeth Amhag, samtliga anställda på MAH. Den femte föreläsaren var Anna-Lena Brundin. Föreläsarna mottogs med blandade reaktioner. Framförallt fick Anna-Lena Brundin kritik då många inte insåg nyttan med hennes bidrag och tyckte det var slöseri med värdefull tid som kan användas till bättre kompetensutveckling.
Mål och visioner
I samband med en obligatorisk konferensdag på höstlovet presenterade förvaltningschefen skolans mål och visioner för lärarkåren. Många mål upplevdes som otydliga och orealistiska. T e x hade man svårt att förstå hur höjd kvalité på utbildningen ska kunna gå hand i hand med väsentligt mindre resurser. Kostnaden per elev ska sänkas betydligt samtidigt som antal lärare per elev ska sänkas. Det uppfattades som orealistiskt. Många undrade hur kostnaden per elev hade räknats ut och var oförstående inför att elevkostnaden på denna skola var avsevärt mycket högre än på andra skolor. Många var irriterade över att de inte fått tycka till innan beslut fattades om mål och visioner, speciellt eftersom ansvaret för måluppfyllnaden i många fall kommer att falla på lärarna. De har i de flesta fall inte fått yttra sig om de mål som ska uppnås förrän efter att de blivit beslutade, om ens då.
Utbytta lärarkandidaterfarenheter
I samband med en webbaserad uppgift på kurs 4, Skolutveckling i en skola för alla, på MAH vårterminen 2005, deltog författaren i en diskussion mellan lärarkandidater som gjorde sin VFT på olika skolor runtom i Skåne. Alla upplevde att arbetslagen fungerade på olika sätt med olika syften. En kandidat hade uppfattningen att arbetslagen främst användes som diskussionsforum och att ett verkligt samarbete mellan lärarna verkade avlägset. En annan upplevde att lärarna tyckte det var värdefullt att kunna diskutera elever och mentorsidéer med varandra i arbetslagen. Hon hade inte lagt märke till något ämnesövergripande samarbete.