I verksamhetsbeskrivningen av HC beskrivs att de explicita målen är att stärka elevernas självförtroende, skapa ett alternativt undervisningssätt, öka samarbetet mellan professioner och att stärka relationen mellan föräldrar och skola. Det sistnämnda skulle ske både genom att involvera föräldrarna i verksamheten men också genom att föräldrarna har undertecknat ett kontrakt, som talar om att i den här verksamheten måste deras barn lyckas.189 Dessa intentioner har kommit att genomsyra
uppfattningen om och av HC trots att många av riktlinjerna har
188
Öhlund (Umeå, 1997) s. 43 189
blivit naggade i kanten, dock kvarstår; viljan, uppfattningen och en strävan om att HC ska vara en tillgång och en chans för eleverna att lyckas.
A: /…/Dom har ju ingen diagnos där är ju ingen som har blivit diagnostiserade på nåt sätt, utan det här är ett Hjälpcentra för killar som inte har några andra rättigheter egentligen men har stor behov av att vara i en liten grupp./.…/
A: /…/Det ska inte behöva finnas för man ska kunna tillgodose alla barn i skolan, men dom här barnen kommer inte till skolan och då måste man ge dom en chans under en period i livet att kunna finna ro och finna trygghet i skolan. För att sen kanske kunna hitta en medelväg för dom i skolan och kanske bara ska läsa vissa ämnen eller på nåt sätt hitta nånting så att dom får förtroende. För tyvärr kan jag väl säga dom barnen som vi har här har även föräldrarna tappat förtroendet för. Skolan och dom projicerar det direkt på barnen och barnen visar att skolan är värdelös (paus) och det är lite svårt det är en svår situation att jobba med. Så att vi jobbar ju inte bara med barnen utan vi jobbar också med föräldrarna./…/190
Den officiella åsikten om HC:s legitimitet handlar om att lägga till rätta det som den ordinarie skolan brister i. Tanken är att de
190
enskilda barnens behov ska tillgodoses genom att konstruera en egen verksamhet med en mindre klass och många vuxna att tillgå. Anna betonar att det är en rättighet för barnen som ligger till grund för HC:s verksamhet. Läraren ställer sig emellertid negativ till den här typen av verksamheter men uttrycker samtidigt att det kan vara en väg för barnen att få en trygghet och en tilltro till skolan Vi tolkar detta som ett sätt att legitimera en särskiljande behandling men om ett förtroende ska genereras krävs åtminstone att ett visst utbyte sker i form av ett givande och tagande, det vill säga en tvåvägskommunikation. En segregerande behandling av barnen skapar snarare en envägskommunikation än en tvåvägskommunikation eftersom problemen lokaliseras till den enskilda eleven. I det perspektivet kommer förtroendet snarare att minska än att öka och det genererar en motsatt effekt. Detta tangerar även föräldrarnas förtroende när även de segregeras från den ordinarie skolan och det sociala utbytet blir näst intill obefintligt. Detta förstärker antagligen föräldrarnas negativa bild av skolan. Skolan förmedlar genom en segregerande behandling bilden att de uppkomna svårigheterna för barnen och att deras skolsituation beror på brister i den informella socialisationen. På motsvarande sätt innefattar den formuleringen att barnens beteenden och attityder tycks ingå som ett naturligt inslag hos barnen, det vill säga deras habitus.191 Det finns således inslag av socialisering när HC som
verksamhet har åtagit sig uppgiften att återställa det förtroendet mellan föräldrar och skola.
191
Syftet tycks vara att förändra barnen från ett icke önskvärt beteende till något som är önskvärt. Detta anknyter även till dikotomin avvikelse och normalitet.
S: /…/Idén byggde på att vi skulle ha något praktiskt att jobba med också och att vi skulle ha någon lokal utanför skolan. Vi skulle inte va för- bröt vi inte deras mönster- för oftast är det ju så att dom här har blivit så. Dom har ett visst mönster inför kompisarna så vi ville faktiskt ligga utanför skolan och då fanns inte dom här lokalerna, å så fort dom här lokalerna dök upp la vi ju ner det här med stallet det var ju bara en slags lösning för att få en lokal som låg utanför/…/192
På HC blir detta perspektiv snarare en symbol för någonting, det vill säga en plats för barn som via sin informella socialisation inte passar in i den ordinarie skolan och avvikelsen tenderar att befästas i större utsträckning. Eftersom normalitet och avvikelse är nära relaterade till socialkontroll 193
tenderar den här typen av tankegångar att genomsyra verksamheten från idé till hur den fungerar idag. En annan lärare ger en mer nyanserad bild om varför:
192
Intervju med Sven, 2002-12-12 193
M: /…/Dom här barna behöver ju- dom är skådespelare (paus) och behöver sin publik va och finns inte publiken då är man inte någon skådespelare. (paus) Det är liksom vad jag känner för att jag menar är man på skolgården då kan man ju blossa och vara döfräna. Det är ju jättehäftigt för att det står ju massor där som tycker att jag är döfrän. Men häruppe är ingen som tycker att jag är döfrän därför är det så viktigt att dom barna få va med likasinnade barn, tills dom känner att jag är så stark själva att dom har ro att göra det dom verkligen vill och inte det andra förväntar sig att dom ska göra./…/194
Det främsta målet vid igångsättandet av verksamheten var att den skulle ligga utanför skolan för att eleverna skulle kunna förändra sitt beteendemönster. Även vikten av att barn med samma problematik skulle få vara tillsammans poängteras, vilket kan likställas med ordspråket ”lika barn leka bäst”. Vi tolkar i det här sammanhanget att stödinsatserna syftar till en disciplinär åtgärd för elever som brutit mot klassrummets ordning än till en rättighet. Genom att frånta eleven sin plattform att utöva ett visst beteendemönster var tanken att en verksamhet utanför skolan skulle förhindra eleven att växa in i ett negativt beteendemönster. Uttryckt på ett annat vis ska HC åstadkomma
194
en rollförlust hos den enskilda eleven.195 Men det är snarare en
plattformsförlust HC får till stånd, inte en rollförlust. Vi tolkar det som att institutionen HC till och med kan förstärka avvikelsen. Genom att avskilja det avvikande från det normala till en egen plats, verksamhet eller institution betyder också att det blir till ett problem som ska åtgärdas.196 Detta skulle uppnås
genom att plocka bort eleverna från skolan till en egen institution som i större utsträckning än den ”vanliga skolan” kan utöva