Här nedan förklaras hur det går att utforma gångstråk så att de kan vara tillgängliga för alla människor.
7.1 Ytskikt
Gångbanans ytskikt bör vara en hårdgjord yta som är både jämn och halkfri. Bra framkomlighet ger exempelvis asfalt.
7.2 Bredd
Vid nybyggnad ska gångbanan minst vara 2 meter bred. Sen finns det olika förhållanden som gör att den måste vara bredare, till exempel om det är en kombinerad gång- och cykelbana. I detta fall bör gång- respektive cykelbana vara separerade. En avgränsning kan göras med till exempel räcke, kantsten, olika beläggningar eller linje i ljushetskontrast.
7.3 Lutning
Dimensionerande för lutning utmed en gångbana är rullstolsburna med manuell rullstol. Längslutningen bör inte överstiga 2 % om god standard eftersträvas, 2 – 8 % lutning ger en mindre god standard.
Vid kortare sträckor, till exempel vid en entré eller i kuperad terräng kan brantare lutningar accepteras. Men då krävs ramp med vilplan.
Tvärlutningen bör helst inte överstiga 1 %.
7.4 Ränndalar
Ränndalar bör undvikas. Men grundare ränndalar i granit kan accepteras vid om- eller nybyggnad. Även grundare ränndalar i betong är bra ur tillgänglighetssynpunkt.
7.5 Hinder
Fritt passagemått måste vara minst 1 meter. Cykelfållor/mopedfållor, pollare, utstickande byggnadsdelar och andra hinder bör utformas och placeras så att de inte utgör ett hinder eller innebär skaderisk.
Om hinder ändå förekommer bör de markeras tydligt, till exempel genom färg- och materialkontrast och genom extra belysning.
Enstaka hinder på gångbana som inte underhålls maskinellt bör inte vara lägre än 2,1 meter.
Figur 14: Exempel på hinder med för låg höjd (enligt ”Tillgänglig stad”).
(Källa: Handbok för en tillgängligare utemiljö – Tekniska förvaltningen, Helsingborg)
Hinder med fri höjd mindre än 2,1 meter till exempel en balkong blir en fara för synskadade och måste i dessa fall markeras i marknivå, till exempel med kantsten.
7.6 Trappa
Helst bör trappor undvikas, men om detta inte är möjligt så ska denna kompletteras med en ramp eller en alternativ väg som personer med nedsatt rörelseförmåga kan välja. Fri bredd på trappan bör vara minst 1,5 meter. Längre trappa ska avdelas med vilplan och något lämpligt att sitta på. Trappan bör vara rak. Trappstegen ska vara av samma höjd och djup i hela trappan.
Trappstegsdjupet bör vara 0,30 m. Trappstegshöjden bör vara 0,15 m, för att vara bekväm att gå i. Trappans båda sidor förses med ledstång. Ledstänger löper oavbrutet förbi eventuella vilplan samt går förbi översta och nedersta stegframkanten med 0,3 meter. Trappans översta och nedersta trappsteg och även översta och nedersta i en
avsats, ska kontrastmarkeras över hela trappsteget.
Det översta trappstegets markering kan vara mellan 0,4 – 0,8 m djup. Trappan bör belysas, särskilt viktigt i slutet och början av trappan.
Figur 15: Exempel på hur en trappa kan utformas.
7.7 Ramp
Som ett alternativ till trappan bör det finnas en ramp för personer som inte kan eller har svårt att ta sig upp för en trappa. Den utformas med en fri bredd på minst 1,5 meter och bör ha ledstänger på rampens båda sidor. Vid friliggande ramp i terräng ordnas minst 40 mm högt avåkningsskydd för rullstol längs räckets hela längd. Kontrastmarkering med avvikande beläggning bör användas i början och slut av rampen. Denna kontrastbeläggning läggs över hela rampens bredd med längden ≥ 0,5 meter. Mer än 5 % bör rampen inte luta. Det bör vara högst 0,5 meters
höjdskillnad mellan vilplan, vilken ska vara minst två meter lång med en lutning på högst 2 %.
7.8 Räcke/ledstång
Både trappor och ramper bör förses med ledstänger på båda sidor med en höjd på 0,9 meter. Dessa bör löpa oavbrutet samt gå förbi översta och nedersta stegframkanten respektive rampens början och slut med 0,3 meter. Med ett rör som har en diameter på 40 mm fås en greppvänlig form. Ledstången bör ha kontrasterande ljushet gentemot omgivande ytor.
7.9 Kontrastmarkering
För att underlätta orienteringen för synskadade så kan kontrastmarkering användas för att göra personer med synskada mer uppmärksam för hinder. Hinder som kan innebära olycksfallsrisker är extra viktigt att kontrastmarkera, till exempel trappor och pelare. Kontrastmarkering av allmänna trappor bör alltid göras med reflekterande vit färg och den ska halksäkras. Kontrastmarkering av hinder kan utföras med hjälp av reflexband.
7.10 Ledstråk
Vid stora öppna ytor exempelvis torg och längs med välfrekventerade gångstråk bör ledstråk finnas.
I första hand ska naturliga ledstråk användas, t.ex. tydliga avgränsningar mellan olika material (gräs-gångbaneplattor), kanter, olika typer av beläggning som underlättar att ta ut gångriktning och som avviker i struktur och ljushet etc. Om det inte är möjligt att anordna tillräckligt bra naturliga ledstråk bör taktila ledstråk anläggas. Busshållplatser och övergångställen är platser där både kontraster och taktila ledstråksplattor ska anläggas.
Figur 17: Ledstråk används för att leda och orientera. För att kunna identifiera stråket bör ytan vara ca 0,7 m bred
Stråket ska utformas så att det är kännbart med skor och käpp samt med bra färgkontrast.
(Källa: Ett tillgängligt Fagersta – åtgärder på gångstråk)
7.11 Gångpassage/övergångställe
Gångpassager ska utformas och regleras så att barn, äldre och funktionshindrade personer får bästa möjliga framkomlighet. Görs detta så underlättar det för samtliga människor i samhället. Allmänt gäller att gångpassager utformas med en kant på 60 mm för att tillgodose synskadades behov samt en 1 meter bred ramp för rörelsehindrade.
Om gångpassagen är väldigt bred kan en mittrefug få dela upp övergången i två delar och på det sättet separera fordonsflödet. Då behöver personen som ska ta sig över övergångstället bara ta hänsyn till fordon i en riktning i taget och får möjlighet att vila på mitten. Refugens bredd ska vara minst 2 meter.
7.11.1 Förhöjda gångpassager
Där befintliga övergångsställen ersätts med förhöjd gångpassage är det viktigt att bibehålla orienterbarheten för synskadade. Stolpe som rivs bör ersättas med pollare då den utgör en viktig referens för synskadad med käpp eller ledarhund.
Kantstödet är den enda allmängiltiga lösningen för att den synskadade skall kunna identifiera gränsen mellan gång- och körbanan. Den ger även en riktningsanvisning över körbanan. Därför skall en vinkelrät övergång mot kantstödet eftersträvas.
7.11.2 Signalreglering
Ljudsignalen har tre funktioner för synskadade personer; den underlättar lokalisering av passagen, informerar om när det är grönt och vägleder över gatan.
Vid signalreglerade övergångsställen bör tryckknappen placeras högst en meter över marken, så att rullstolsburna personer kan nå den. Stolpen skall placeras så att tryckknappen kan nås av både synskadade och rörelsehindrade.
7.12 Gatumöbler
7.12.1 Soffor/bänkarSittbänkar med armstöd och ryggstöd bör finnas var 25:e meter på primära stråk och var 100:e meter på övergripande stråk. Sittbänkar placeras på hårdgjord yta vid sidan av gångytan med plats för rullstol bredvid. Sitthöjden bör vara cirka 0,5 meter.
7.12.2 Papperskorgar
Papperskorgar bör placeras logiskt och så att de inte utgör någon risk för synskadade. Papperskorgens inkast placeras cirka 0,8 meter över marken för att kunna användas av rullstolsburna personer.
7.13 Belysning
God belysning är viktigt ur många aspekter. Det kan det vara en nödvändighet för synskadade. En god allmänbelysning är viktig även för normalt seende i en miljö med mycket nivåskillnader. Det finns även andra säkerhetsaspekter som måste beaktas vid belysning. Platser som är särskilt viktiga att belysa är övergångsställen, busshållplatser, trappor och gång- och cykeltunnlar. Belysningsstolpar bör placeras så att de inte utgör en olycksfallsrisk för synskadade. Om de är placerade i gångytan bör de kontrastmarkeras. Belysningen ska vara bländfri.
7.14 Skyltning
Tydlig skyltning har stor betydelse för orienterbarheten. Särskilt viktigt är det för personer med nedsatt syn eller hörsel och för personer med utvecklingsstörning. Skyltar vid gångstråk bör placeras så att synskadade kan stå nära och läsa skylten. Skyltar placeras i normalfall på höjden 1,4-1,6 meter över mark. Personer med utvecklingsstörning kan ha svårt att förstå skyltar med siffror och bokstäver. Textskyltar bör därför ersättas eller förstärkas med förklarande bild eller symboler, vilket även är en fördel för personer som inte kan svenska språket. Pictogram är ett välkänt grafiskt symbolspråk. Text och symboler ska synas tydligt mot skyltbotten, det vill säga vara mörk om skyltbotten är ljus och tvärtom. Skyltbotten av genomskinligt material bör
undvikas. En god belysning är viktig.
7.15 Vegetation
Vid val av växter bör hassel, björk, al, gräs och sälg undvikas. Även starkt doftande växter som syren, ginst, schersmin, spirea, hägg, prästkrage, aster, ringblomma och tagetes bör undvikas på utsatta platser. Dessutom kan en del gräsarter vålla problem för allergiker.