OLIKA ORGANISATORISKA FÖRUTSÄTTNINGAR

Skillnader i organisationers struktur och syfte tar sig i uttryck i de diverse mandat, regler och riktlinjer samt handlingsutrymme som de yrkesverksamma innehar vilket kan medföra hinder i en samverkan. Billie upplever att socialtjänsten har ett mindre handlingsutrymme då de är bundna till kommunens budget, men samtidigt att de har större utrymme än vad andra statliga instanser har så som sjukvården. Att socialtjänstens är en myndighet och därav mer styrd av lagar och regler, medan de ideella organisationerna är mer fria i sitt agerande uppger Berit som en svårighet i en eventuell samverkan:

“Vi är ju väldigt inrutade i vårt tankesätt, eller så, var vi kommer ifrån lagen och allt vad det är liksom, med utredningsförfarande och så. Vi styrs ju av vilka insatser vi har att erbjuda. De är ju lite mer fria att göra vad dom vill.”

Vidare uppger Berit:

“Och vi kan ju aldrig bryta sekretess heller, berätta liksom kring varför vi tänker som vi tänker, så vi måste alltid “ja såhär är det, så här tänker vi” vi kan kanske inte ge hel bakgrund kring varför vi tänker som gör, utifrån klienten. Så det är mycket hinder, men det är också bra att det är som det är tycker jag. Jag är ändå nöjd med socialtjänsten.”

Billquist (1999) verifierar det som Berit berättar om hur lagar och regler styr socialsekreterarens handlingsutrymme, medan Green et al (2014) betonar värdet med ideella organisationernas fria sätt att kunna agera i varierande sociala frågor. Berits upplevelser hur organisatoriska förutsättningar kan vara ett hinder i en samverkan kan vi förstå genom Danermarks (2000) samverkansteori gällande organisatoriska förhållanden. Danermark (2000) menar på att alla yrkesverksamma

som ingår i en organisation ingår således i en specifik organisationsstruktur. Organisationer är olika politiskt styrda i form av lagar och regelverk (däribland socialtjänsten nämns som ett exempel), som i sin tur påverkar friheten i handlingsutrymmet för den yrkesverksamma. Detta är något som Berit nämner som en svårighet i samverkan, då Berit upplever att det kan influera en samverkan då de inte kan uppge hela bakgrunden för deras arbete eller deras agerande, för att lagar och regler så som sekretess inte gör det möjligt. Därtill säger Berit att ideella organisationer är mer fria i deras arbete i jämförelse med socialtjänsten.

Ytterligare vad det gäller lagar och rutiner så tar Danermark (2000) även upp att det i en samverkan kan vara gynnsamt att veta hur vardera parts förhållningssätt till lagar och regelverk ser ut. I många fall hänvisar yrkesverksamma till regler och lagar till varför en handlar eller agerar som en gör i sitt arbete. Det kan då vara bra att ha en inblick i varandras regelverk och lagar, för att veta om agerandet handlar om ovilja att förändra sitt arbetssätt eller okunskap gällande lagarna (ibid.). Okunskap rörande lagar var något som Azra berättar om hur hon stött på och som givit svårigheter i samband med samverkan med socialtjänsten, där hon upplevde att motparten (socialsekreteraren) inte hade koll på lagar och regelverk:

”Sedan har jag ju varit med på flera stycken samtal, individuella samtal, med klienter som har kommit här, som har sökt bistånd och sådär. Några av dem har varit väldigt kunniga i både lagstiftning och så, men där är några som har varit förfärliga måste jag säga och känts sig lite hotade kring att jag är där kanske också”.

Vidare utvecklar Azra om en specifik situation med en hjälpsökande där hon upplevde att socialsekreteraren

“...men då har hon inte ens gjort en utredning på honom så att du behöver göra det först och främst och det liksom “men ja du vet, vi har inte så mycket pengar…”

”…men det spelar egentligen ingen roll för att han har rätt till detta. Så du ska informera honom hur han ska gå tillväga för att söka en behandling, sen kanske han får avslag på det, men du måste enligt liksom lag informera kring detta.”

Citaten ovan visar ett exempel på det som Danermark beskriver. Det som socialsekreteraren nämner angående organisationens budget kan mycket väl vara sanningsenligt. Azra upplever dock att det inte berättigar att förbise klientens behov och rätt till utredning. Socialsekreterarens uttalande kan, om vi utgår från Danermark, möjligtvis grunda sig i en typ av ovilja eller okunskap där denne istället lutar sig mot organisationens budget. Däremot kan vi se hur Azras inblick i socialtjänstens regelverk och/eller lagar kom till hands till den hjälpsökandes fördel men också för den rådande samverkan som ägde rum. Detta visar också på att det borde ligga till allas intresse att ha koll på varandras organisatoriska regelramverk och dess lagar. En konsekvens av att inte inneha vetskap om varandras förhållningssätt gentemot lagarna genererar i slutändan enbart att den hjälpsökande individen drabbas då personen möjligen inte får den hjälp hen är berättigad att få. Utöver ovan citat uppger Azra att hon har en förståelse för att en måste förhålla sig till lagstiftning och att organisationen är bunden till en budget och att hon inte hade velat arbeta inom kommunen. Men trots

lagar och budget att förhålla sig till menar Azra att en inte bör glömma bort att möta och lyssna in individen i mötet, och istället öppnar upp för att ta in den kunskapen som finns i rummet i en samverkan.

Vidare i intervjuerna med socialsekreterarna från socialtjänsten framkommer tydligt en känsla av att det inte finns stöd ”ovanifrån” vad gäller arbetet med spelproblem och individer med spelproblem. Berit menar på detta genom att berätta om sin upplevelse kring att göra utredning på individer med spelproblem;

“Tyvärr är det så fortfarande att man ser nog inte lika allvarligt på det som övrigt missbruk. Så jag lyckades motivera för en behandling för en person sist, men då hade hen också testat det mesta frivillig väg liksom eller så, ideell väg. Så de måste ha testat lite innan cheferna kan tänka sig bevilja…”

I relation till det som Berit berättar kan vi se på organisationsstruktur utifrån Hasenfelds organisationsteori där han menar på att människobehandlande organisationer, som han benämner som ”human service organizations (HSO)”, kan ha löst kopplade system (Hasenfeld, 1983). Med begreppet löst kopplade system kan vi se på organisationer utifrån att det finns flera auktoriteter, intressen och mål som kan påverka utfallet av tjänster – vilket i sin tur kan leda till att arbetsprocesserna blir tröga. Med tanke på det som Berit beskriver kan vi applicera Hasenfelds teori gällande den tröghet som kan upplevas av såväl socialsekreterare som klient, i socialtjänstens arbete. De arbetsprocesser som kan upplevas som tröga för klienter hos socialtjänsten menar Green et al (2014) kan relateras till att myndighetsutövning såsom utredningar kan upplevas som strikta där ”tänkande utanför boxen” sällan är ett alternativ för den yrkesverksamme. Detta kan i sin tur leda på långsamma reaktioner från myndigheter på händelser i samhället eller gällande en viss målgrupp (ibid.). Att det finns flera mål eller intressen framkommer även i vår intervju med Berit där hon menar på att en svårighet eller utmaning i utredningsarbetet med individer med spelproblem är att det inte sällan inkommer ärenden som anses mer akuta. De ärenden hon förklarar som mer akuta kan till exempel vara när det inkommer ett LVM, där resurser måste tillsättas fort för att utredningen ska göras så skyndsamt som möjligt. Trögheten som benämns i organisationsteorin kan vi med hjälp av Green, et al (2014) härleda till den myndighetsutövning som sker inom socialtjänsten, där Berit menar på att de ideella organisationerna kan vara mer flexibla i den hjälp de erbjuder individer med spelproblem. I diskussion om samverkan och hur information kan delas mellan medarbetarna säger hon följande;

”Det är svårt när ansvaret läggs på den enskilda handläggaren också, för vi har ju hur mycket som helst att göra och olika grejer att göra. Vi jobbar ju med väldigt många olika grejer. Och fokus för oss läggs ju alltid på LVM-utredningar för det är tvångsvård, och där har vissa mer ansvar och skyldigheter, så där läggs ju allt vårt fokus på nästan. Eller det mesta. För det är oftast de svåraste bedömningarna att göra, såklart. Så det finns inte mycket tid över till lite lättare arbete om man säger så”.

I relation till citatet ovan kan vi se på det som Billquist skriver i sin avhandling ”Rummet, mötet, ritualerna” där hon benämner ärenden som ”enkla” eller ”tunga” (1999). De tunga ärendena blir således de där det läggs mest resurser och i de enkla ärendena kan socialsekreterarna lägga mer energi och tanke på att ge råd och vara

till stöd för klienten (ibid.). Det som socialsekreterare dras mellan – de tunga och enkla ärendena – kan i sin tur leda till en ambivalens i arbetet i och med att det både ska vara kontrollerande och stödjande. Till skillnad mot de ideella organisationerna som enbart arbetar med den stödjande delen och mer lösningsfokuserade delen i samtal med de hjälpsökande.

Hasenfeld (1983) beskriver hur människobehandlande organisationer är mer benägna att drabbas av turbulens i arbetet vad gäller krav, inflytande, ansvar, resurser etc. En faktor som kan generera ett turbulent tillstånd menar Hasenfeld är hur utformade arbetsuppgifterna är samt det varierande intresset inför de olika arbetsuppgifternas innehåll. Detta är bland annat på grund av att en människobehandlande organisation har en tillströmning av nya intressen och krav, både internt och utanför organisationen. Detta menar Hasenfeld kan skapa turbulens i organisationen som gör den sårbar för utmaningar och hinder i arbetet. I relation till det som Berit uppger i ovanstående citat kan vi uttyda att till exempel LVM- utredningar är av ett större intresse för organisationen då det finns mer ansvar och skyldigheter där, medan det “lättare” arbetet blir mer åsidosatt. Alltså kan det uttolkas att organisationen har varierat intresse för olika arbetsuppgifter och det krav som Hasenfeld beskriver som är det som Berit nämner angående LVM- utredningar, där kravet kan likställas med det ansvar och skyldighet som dessa utredningar medför. Berit fortsätter och säger att tiden inte räcker till lättare arbete. Vi kan utifrån Hasenfeld dra slutsatsen att det när nya intressen och krav tillkommer från den omgivande miljön och fokuset läggs på “tunga” ärende som LVM- utredning, kan då skapa en turbulens och där sårbarheten uttrycks i form av brist på tid - nya intressen bortprioriteras som i detta fall är initiativ till en samverkan med ideella organisationer eller mindre tid till “lättare utredningar” där enligt Berit spelrelaterade ärenden inkluderas.

Inom socialtjänsten finns det som vi i kapitlet om den tidigare forskningen benämnde som specialiserad eller integrerad enhet. Utifrån vad forskningen säger så är socialtjänstens missbruksenheter en specialiserad enhet för att den är problemspecialiserad på just missbruk. Dock kommer vi att använda oss av dessa två begrepp och även ta med den ideella organisationen och ställa socialtjänsten i relation till den ideella organisationen. Det som forskningen menar på är en specialiserad enhet vill vi applicera på den ideella organisationen. Precis som vi har gått igenom vad gäller kunskapen som finns i respektive verksamhet så är det en expertis och ett djup som finns i de ideella organisationer en central del om vi ska analysera en specialiserad enhet. Socialtjänstens missbruksenheter kan vi fortfarande se om problemspecialiserade i och med inriktningen i enheten. Men vi kan även se det utifrån att det är en integrerande enhet då det inom en missbruksenhet finns flera olika målgrupper i den ”stora målgruppen”. Det finns alltså subgrupper vilket leder till att det måste finnas ett brett spektrum vad gäller både metod och funktion inom enheten. Med denna integrering får socialtjänsten en helhetssyn som till exempel är fördelaktig om det inkommer en klient med en mångfacetterad problematik där spelandet kanske är en del av ett missbruk som även omfattar missbruk av substanser. Det som dock kan ligga till nackdel för en integrerad enhet är att det kan finnas en avsaknad av djup i den kunskap som krävs för att till exempel kunna göra en utredning så att den gynnar klienten på bästa sätt (Grell et al., 2013). Avsaknaden av djup i kunskapen är, som vi kommer gå in närmare på under kommande rubrik, något som samtliga informanter från

socialtjänsten benämnde som en utmaning i deras arbete med individer med spelproblem.

Något annat som nämndes i intervjuerna med informanter från socialtjänsten var att deras arbete med individer är väldigt nytt inkommet i deras arbetsuppgifter, vilket gör att de inte har den kunskap som de har om de andra missbruken som utreds inom enheten. Mycket fokus läggs därför på arbetet med individer med substansmissbruk, dels för att det sällan inkommer ärenden där det är ett ”renodlat” spelproblem. Som vi har nämnt förut så är omfattningen av ”spelärenden” väldigt liten i relation till de utredningar som görs gällande substansmissbruk.

Som tidigare nämnt beskrev en av våra informanter, Berit, en känsla eller upplevelse av att det kanske inte ses lika allvarligt på spelproblem som på de “övriga” missbruken. I relation till det som Berit, plus de erfarenheter som delats av övriga informanter från socialtjänsten vad gäller omfattningen av ärenden gällande spelproblem så drar vi parallellen till det integrerande vs. det specialiserade arbetet som vi har gått igenom ovan. Socialtjänsten är som sagt en problemspecialiserad enhet, där problemet definieras av ordet missbruk. Varav den ideella organisationen också kan ses som problemspecialiserad – med en specifikt inriktad problematik där spelproblem/spelberoende ligger i fokus. Vad gäller de ”övriga missbruk”, som informanterna benämner det, så finns kunskap och erfarenheter. Vi kan därför se på socialtjänstens missbruksenhet som att den är integrerad i och med dess bredd vad gäller problemspecialiseringen. Att de ideella organisationerna är specialiserade inom ett område är relativt fastslaget vid detta läge. Dock finns aspekter inom specialiseringen som inte enbart är till det positiva för varken organisationen eller de individer som kommer i kontakt med organisationen. Den ideella organisation som vi har varit i kontakt med är inriktade på enbart spelproblematik, vilket Grell et al. (2013) menar på inte bara leder till något positivt. Genom att vara så pass specialiserad som denna ideella organisation är så är det enkelt att faktiskt missa den helhetsbild – som till exempel socialtjänsten kan fånga upp utifrån att vi ser på socialtjänsten som integrerad – där en hjälpsökandes problematik kan vara mångfacetterad och komplex. En balans mellan integrering och specialisering torde dock vara det som skulle gynna de hjälpsökande på bästa sätt, menar Grell et al. (2013).

Genom Hasenfelds organisationsteori (1983) med dess begrepp; people processing, att luta oss mot så kan vi förstå socialtjänstens organisation och arbete. People processing kan appliceras här utifrån att vi kan förstå hur en samverkan mellan socialtjänst och ideella organisationer kan vara till fördel för klienter utifrån att socialtjänsten i denna teori har som syfte att etikettera hjälpsökande och slussa dem vidare för behandling. Denna slussning kan vi se i relation till det som Anders menar på när han uttrycker sin önskan om att socialtjänsten även ska rekommendera den ideella organisationen till hjälpsökande som ett komplement till en eventuell behandling. Vi kan också med hjälp av begreppet people processing se det utifrån att organisationen i sig är en del i en process. En process där socialtjänsten som organisation i samhället förbereder klienten på det som komma skall i den stundande förändringsprocess som denne är inför vid beslut om insats. En kollaboration mellan socialtjänsten med dess breda kunskap om missbruk och utredningsförmåga tillsammans med den ideella organisationens specialisering gällande spelproblem och dess behandlande självhjälpsverksamhet skulle därför, om vi utgår från Grell et al. (2013), vara det mest optimala. Dock kan det uppstå en konkurrens mellan organisationer/verksamheter som arbetar inom samma fält eller

med samma målgrupp. Detta i sig är ett hinder för en samverkan menar Fredriksson et al (2014). Den konkurrens, eller känsla av konkurrens, som kan uppstå mellan såväl yrkesverksamma som organisationer är ett tydligt hinder för att ett samverkansarbete ska kunna äga rum (ibid.) Att individers livssituation och problematik inte sällan är komplex och väldigt omfattande och därav inte alltid kan avgränsas utifrån organisatoriska strukturer eller organisatoriska gränsdragningar borde därför vara det som ligger till grund för att en samverkan bör vara aktuell mellan ideella organisationer och socialtjänsten (Green, et al, 2014). När fokus läggs på känslor av konkurrens, uttalad konkurrens eller organisatoriska strukturer går ett perspektiv där vi kan se varandras styrkor förlorat. Där fokus bör läggas är på vilket sätt organisationerna eller verksamheterna istället kan komplettera varandra och därigenom på bästa sätt nå målgruppen med stöd och/eller service (Fredriksson et al., 2014).