ÄR VI STARKARE TILLSAMMANS?- EN STUDIE OM SAMVERKAN MELLAN IDEELLA ORGANISATIONER OCH SOCIALTJÄNSTEN I BETYDELSE FÖR INDIVIDER MED SPELPROBLEMATIK

Examensarbete i socialt arbete Malmö Universitet

15 hp Hälsa och samhälle

“ÄR

VI

STARKARE

TILLSAMMANS?”

EN

STUDIE

OM

SAMVERKAN

MELLAN

IDEELLA

ORGANISATIONER

OCH

SOCIALTJÄNSTEN

I

BETYDELSE

FÖR

INDIVIDER

MED

SPELPROBLEMATIK

MOA

OSKARSSON

FELICIA

GABERUD

Vi vill ta tillfället i akt och tacka alla informanter som ställde på att vara med i denna uppsats. Era erfarenheter och upplevelser som ni delat med er av har varit till enormt stor betydelse för vårt arbete. Vidare vill vi tacka vår handledare Mats Högström för allt stöd och ovärderlig vägledning. Ett stort tack riktas även till våra nära och kära som har stöttat oss under denna process. Ert stöd och kärlek har givit oss den extra energi vi har behövt. Till slut vill vi rikta ett stort tack till varandra för det enorma tålamod och kämpaglöd vi båda har visat under arbetets gång. TACK!

“ARE

WE

STRONGER

TOGETHER?”

A

STUDY

ON

COLLABORATION

BETWEEN

NON-PROFIT

ORGANIZATIONS

AND

THE

SOCIAL

SERVICE IN

IMPORTANCE

FOR

INDIVIDUALS

WITH

GAMBLING

PROBLEMS

MOA

OSKARSSON

FELICIA

GABERUD

Oskarsson, M & Gaberud, F

“Are we stronger together?” A study on collaboration between non-profit organizations and the social service in importance for individuals with gambling problems. Degree project in social work 15 högskolepoäng. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of Social Work, 2019.

The aim of this study was to explore employees attitudes within the social service and non-profit organizations, regarding difficulties and possibilities in a potential collaboration between these two sectors concerning individuals with gambling problems. The empirical material is based on qualitative methods, thus semi-structured interviews were performed with social workers working with individuals with gambling problems in the social service and in one non-profit organization in a city in Sweden. When analyzing the empirical data we applied three theories; Danermark’s collaboration theory, Hasensfeld’s theories about Human Service Organization, Scott’s and Abrahamson & Andersen’s systems theory. The main result indicates that difficulties in a collaboration are due to lack of insight into each others organizations, different organizational structures and conditions, and also an imbalance in the interdependence relationship among the two organizations. Additionally, the study shows possibilities when it comes to exchange of knowledge and operating as a complement with one and other when supporting the target group.

Keywords: collaboration, non-profit organizations, public sector, gambling

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

4.3 ORGANISATION OCH KLIENTSKAPANDE………...5

4.4 FRIVILLIGA ORGANISATIONER OCH EXPERTIS………8

5. TEORI………...10

5.1 MÄNNISKOBEHANDLANDE ORGANISATIONER………..10

5.1.1 LÖST KOPPLADE SYSTEM I MÄNNISKOBEHANDLANDE ORGANISATIONER………..10

5.2 SAMVERKANSTEORI – ORGANISATION, SYNSÄTT OCH REGELVERK………..11

5.3 SYSTEMTEORI………..12

6. METOD……….12

6.1 URVAL………..12

6.2 SEMISTRUKTURERADE INTERVJUER MED INTERVJUGUIDE………13

6.3 INTERVJUSITUATIONEN……….14

6.4 AVGRÄNSNINGAR………...14

6.5 VAL AV TEORIER……….…15

6.6 VÅRA ROLLER SOM SKRIBENTER……….……15

6.7 ARBETSFÖRDELNING……….16

6.8 FORSKNINGSETISKA ÖVERVÄGANDEN………...16

6.9 METODOLOGISKA ÖVERVÄGANDEN………...17

6.10 BEARBETNING AV DET EMPIRISKA MATERIALET………17

7. RESULTAT OCH ANALYS………...18

7.1 PRESENTATION AV INFORMANTERNA………18

7.2 FINNSENSAMVERKAN?………...19

7.3 BEGRÄNSAD INSYN………....21

7.4 EN POSITIV INSTÄLLNING TILL SAMVERKAN………22

7.6 OLIKA ORGANISATORISKA FÖRUTSÄTTNINGAR………...…25

7.7 NÄRMARE RELATION MELLAN DEN IDEELLA OCH OFFENTLIGA SEKTORN………...…30 8. RESULTATDISKUSSION……….…31 9. REFERENSER……….…34 10. BILAGOR………..…36 10.1 BILAGA 1………..…36 10.2 BILAGA 2………..…37

1. INLEDNING

Spel om pengar har i olika former funnits i Sverige i alla tider, allt från kortspel där pengar satsas till tärningsspelande. Historiskt sett har spelproblematik varit ett fenomen där den gängse uppfattningen har varit att det är egenskap som individen med spelproblematik innehar, och benämnt problemet så som spelgalenskap, dålig karaktär och girighet (FORTE, 2013). Det är inte förrän på senare tid som

problemspelande har blivit klassats som en sjukdom - hasardspelsyndrom.

Folkhälsomyndigheten benämner numera spelproblem som ett folkhälsoproblem varav cirka 2% av Sveriges befolkning har ett spelproblem. Spelproblem uppfyller kriterierna för att anses som ett folkhälsoproblem på så sätt att konsekvenserna av spelandet visar sig på olika sätt i form av hälso-, sociala- och ekonomiska problem, samt att det är vanligt förekommande och att det är möjligt att förebygga (Statens Folkhälsoinstitut, 2012). I och med att individer med spelproblematik idag är klassats som ett folkhälsoproblem i Sverige, så har olika åtgärder och planer verkställts för att förebygga och motverka spelproblematik. Bland annat implementerades nya lagar 1 januari 2018 som avser att utvidga socialtjänstens ansvar att motverka och arbeta förebyggande rörande missbruk i spel om pengar. Spelmissbruk likställs nu med andra missbruk med beroendeframkallande substanser inom SoL, vilket gör att kommunerna och landsting är skyldiga att hjälpa personer med spelmissbruk så som de tidigare enbart har gjort med individer med substansmissbruk (5 kap. 9a§ SoL och 16 kap. 3§ HSL). Vidare utförs det förebyggande arbete på flera nivåer i samhället, däribland lokal nivå som är kommunernas ansvar att verka förebyggande, tillhandahålla stöd och behandling till individer med spelproblematik i diverse former (ibid). På lokal nivå finns det således verksamheter dels inom den offentliga sektorn så som socialtjänsten, och dels inom den ideella sektorn som en kan vända sig till för att söka stöd för sin spelproblematik.

2. PROBLEMFORMULERING

Green et al (2014) betonar vikten vid ett samarbete mellan olika sektorer såsom ideell och offentlig sektor för att få ett framgångsrikt utfall för individen med ett missbruk. Samtidigt uppger Forsström och Samuelsson (2018) att det finns ett utvecklingsbehov av en ökad samverkan rörande individer med just spelproblematik mellan offentliga och ideella organisationer. Vidare beskrivs att det finns en politisk inställning att de ideella organisationerna är en viktig aktör inom det ANDT-förebyggande och hälsofrämjande arbetet (ANDT står för alkohol, narkotika, doping och tobak). Ideella organisationer fyller en viktig demokratisk funktion i samhället, då de kan agera som språkrör för människor vars röst annars inte blir hörda och verka som ett komplement där den offentliga sektorn sviktar. I kontrast till myndigheter och andra statligt styrda organisationer är frivilliga organisationer inte institutionaliserade och kontrollerade, och därav mer frihet i sitt arbete i diverse sociala frågor. Green et al (2014) ger ett exempel där de lägger fram värdet med ideella organisationer inom ANDT-arbete för hjälpsökande individer är att de upplever att det finns en tillgänglighet och att de bemöts av ett personligt engagemang av de yrkesverksamma inom den ideella verksamheten. Vi kan genom Billquist (1990) se en skillnad vad gäller tillgänglighet och kontakt när en individ med spelproblem söker hjälp hos socialtjänsten. Då den hjälpsökande går igenom en process för att kunna få ta del av de eventuella insatser som kan erbjudas. I kontrast till de ideella organisationernas struktur så är socialtjänsten allt mer styrt

av lagar, regler och rutiner, vilket i sin tur bidrar till ett begränsat handlingsutrymme för de yrkesverksamma samt genererar till en tröghet i arbetet (ibid). Arbetet inom socialtjänstens missbruksenhet involverar flera typer av missbruk och är därav inte specialiserade på spelproblematik. Ideella organisationer är däremot oftast engagerade i en målgrupp (Green et al, 2014), som i detta fall är spelproblematik, och besitter därför en stor kunskap i ämnet. Som nämnts tidigare har socialtjänsten sedan 1 januari 2018 ett ansvar att motverka och förebygga även spelmissbruk. Däremot har ett flertal ideella verksamheter varit aktiva sedan innan de reviderade lagarna som trycker på socialtjänstens ansvar om att hjälpa individer med spelproblem gick i kraft. Därmed kan eventuellt ett närmre samarbete mellan socialtjänst och ideella verksamheter vara till nytta i arbetet med individer med spelproblematik.

Med detta som utgångspunkt ställer vi oss frågan om ideella organisationer och socialtjänsten bejakar varandras resurser i arbetet med individer med spelproblematik, huruvida en samverkan förekommer samt om det finns ett behov av ett ökat samverkansarbete mellan dessa verksamheter. Vi ställer oss frågan om det, i och med verksamheternas olika arbetssätt, är möjligt med en samverkan och hur denna i så fall är eller skulle vara utformad.

2.1 Syfte

Syftet med vårt arbete är att undersöka vad socialsekreterare inom socialtjänstens missbruksenhet och yrkesverksamma i en ideell organisation, som inriktar sig på spelproblematik i en större stad i Sverige, har för erfarenheter om samverkan mellan verksamheterna. Vidare vill vi undersöka deras upplevelser vad gäller samverkan organisationerna emellan.

2.1.1 Frågeställning

• Vilka utmaningar och/eller möjligheter upplever yrkesverksamma inom respektive verksamhet finns i en samverkan med varandra beträffande individer med spelproblematik?

3. BEGREPPSFÖRKLARING

I Folkhälsomyndighetens faktablad "Problem med spel om pengar - vi reder ut begreppen" (2018) kan vi hitta olika benämningar vad gäller spel om pengar. Vi har valt att använda oss av begreppet spelproblem då detta anses som ett samlingsbegrepp för att beskriva negativa sociala, hälsomässiga och ekonomiska konsekvenserna där spel om pengar är det centrala. När vi diskuterar spelproblem utifrån det socialtjänstens perspektiv kommer vi att benämna det som spelmissbruk, då det är så det benämns i Socialtjänstlagen. Vidare kommer det i våra citat från informanterna benämnas som spelmissbruk då det är den korrekta citeringen från vad informanterna har givit oss i svaren.

Vår benämning på den enhet inom socialtjänsten som vi har varit i kontakt med benämner vi som missbruksenheten, vilket är en förenkling av dess korrekta benämning vuxenenheten missbruk. Vad gäller den ideella organisationen som vi refererar till genomgående i texten så är det en och samma ideell organisation som båda "de ideella" informanterna är från.

4. KUNSKAPSLÄGET

I kommande kapitel kommer vi redogöra för hur kunskapsläget ser ut gällande olika samverkansformer, organisationsstrukturer, expertis inom den ideella sektorn och vad det kan betyda för den ideella sektorn att närma sig det offentliga arbetet rent organisatoriskt. Vad gäller olika former av samverkan redogörs detta genom två studier där den ideella organisationens “särart” och förförståelse specifikt för missbruk ligger i fokus, samt om de ideella organisationernas värde för klienter som genomgått behandling för det som i sjukvården benämns som spelmissbruk.

Vidare vad gäller organisationsstruktur diskuteras här två olika former av struktur som kan finnas inom socialtjänsten. Artikeln ger oss en förståelse för hur socialtjänstens enheter kan vara uppdelade samt hur de skulle kunna fungera tillsammans. I relation till organisationsstruktur kommer en avhandling som redogör för hur det är att vara klient inom socialtjänsten diskuteras. Denna avhandling ger oss ett perspektiv av socialtjänsten utifrån olika rum som klienter måste gå igenom för att få tillgång till hjälpinsatser. Vad gäller expertisen och de ideella organisationernas närmande mot den offentliga sektorn diskuteras dels olika former av ideella organisationer, hur dessa fungerar och hur de slår sig in i det sociala arbetet samt vad närmandet mot den offentliga sektorn kan medföra.

4.1 Litteratursökning

Vi har använt oss och sökt information på en mängd olika databaser under arbetets gång. I de databaser där vi fann relevant forskning och/eller information är; SwePub, DiVA, MUEP, Socialvetenskaplig tidskrifts databas samt Socialmedicinsk tidskrifts databas. De sökord vi använde var; samverkan, ideell

organisation, ideell sektor, spelproblem, hinder, möjligheter, organisation, socialsekreterare och socialtjänsten. Sökorden kombinerades i olika former som

kommer att presenteras nedan.

När vi kombinerade sökorden hinder och samverkan i SwePub och säkerställt att det enbart är refereegranskat material som presenteras var det 18 artiklar varav två stycken var relevanta för vår studie. En av dessa artiklar kom sedan att användas som forskning för vår studie. Artikeln som är publicerad i socialvetenskaplig tidskrift diskuterar varför det är bra med ett ANDT-förebyggande arbete de ideella organisationernas värde samt att den ideella och offentliga sektorn bör samverka gällande missbruk.

I en sökning i Socialvetenskaplig tidskrifts databas där vi kombinerade sökorden

socialtjänst och samverkan fick vi 32 träffar varav fem stycken var relevanta för

vår studie och två artiklar har vi med som tidigare forskning. Den ena artikeln diskuterar socialtjänstens organisationsstruktur och vilken inverkan den kan ha på klientarbetet. Vad gäller den andra artikeln vi fann i denna sökning diskuteras frivilliga organisationers expertis, förutsättningar för arbetet samt kooptering - som kommer förtydligas i senare i kunskapsläget.

Vidare gjorde vi flertalet sökningar i Malmö Universitets databas, MUEP. Vi fann till exempel sju studier som vi ansåg som relevanta, men inte kunde hjälpa oss att besvara vår forskningsfråga. När vi däremot sökte i DiVA med spelproblem som enda sökord fick vi nio resultat varav vi fann en artikel och två rapporter som var relevanta för vår studie. Den rapport vi sedan valde att ha med i vår studie diskuterar det utbud av stöd och behandling för individer med spelproblem och de utmaningar som följer av ett förtydligat ansvar gällande lagstiftningen.

När vi gjorde sökning i Libris med sökorden socialtjänst och socialsekreterare fick vi 53 resultat varav tre stycken var avhandlingar och relevanta för vår studie. En avhandling av Leila Billquist kom sedan att användas i vår studie. I avhandlingen diskuterar hon bland annat hur processen för de individer som ska komma att bli klienter inom socialtjänsten ser ut, samt på vilka sätt mötena mellan klient och socialsekreterare är påverkade utifrån organisatoriska strukturer.

4.2 Samverkan

Vi har i Sverige en stark politisk uppfattning om att ideella organisationer är viktiga vad gäller såväl det förebyggande som det hälsofrämjande arbetet (Green et al., 2014). Inom ideella organisationer finns det en så kallad ”särart” som kan beskrivas på olika sätt. En särart som till exempel kan beskrivas som att en ideell organisation har en förförståelse och kulturkompetens som är unik inom dess område (ibid.). En ideell organisation kan med sin förförståelse och kulturkompetens sprida sin kunskap och komplettera de offentliga och privata verksamheterna inom samma fält. Där ligger vikten av en samverkan mellan dessa organisationer/verksamheter.

I en artikel, publicerad i Socialmedicinsk tidskrift, som diskuterar mervärden och hinder med idéburna organisationers ANDT-förebyggande arbete, (alkohol, narkotika, dopning, tobak), beskrivs de upplevda mervärdena av informanterna i former av att ideella organisationer har en större frihet och förmåga att till exempel agera snabbt på samhällsförändringar, medan de upplever att myndighetsutövning genererar en tröghet vad gäller att ”tänka utanför boxen” och att reagera snabbt på den verklighet vi lever i (Green et al., 2014). Informanterna i studien (projektledare i den idéburna sektorn) beskriver även att en ideell organisation har en tillgänglighet och närhet till målgruppen som är unik där det är klienterna som på eget initiativ är i kontakt med organisationen.

Green et al (2014) menar på att just ett ANDT-förebyggande arbete måste ske i samverkan med offentlig förvaltning, statliga myndigheter eller andra organisationer för att kunna nå upp till ett högt egenvärde. Även informanterna i studien, som artikeln är baserad på, menar på att det måste finnas en samsyn och ett delat ansvar – att parterna i en samverkan bör förstå sin egen roll men samtidigt ha kunskap och insyn om de andra parternas ansvarsområden och funktioner och därigenom förstå sitt eget värde i en samverkan. Genom en upparbetad samarbetskultur där kontakterna mellan respektive verksamhet sker naturligt kan det också bli lättare för organisationer, oavsett dess storlek eller status att bli accepterade som kompetenta samarbetspartners (ibid). Vad gäller hinder i samverkan menar studiens informanter på att de upplevt en brist på förtroende från offentligt sektor och ett konkurrenstänkande som inte gynnar ett samverkansarbete. Men även hinder som är relaterade till offentliga verksamheter vad gäller de olika organisationsstrukturerna som verksamheterna innehar. De strukturer som informanterna menar kan vara hinder för en samverkan är de byråkratiska processer som sker i den offentliga sektorn som kan generera en tröghet eller uppfattas som långsamma (ibid).

Det är lagstadgat att myndigheter ska samverka med andra myndigheter och samhällsorgan, organisationer och andra som kan beröras inom det specifika området (Fredriksson et al, 2014). Dock gäller detta inte för den ideella sektorn. Genom de ideella organisationernas kulturkompetens inom området, med ofta egna levda erfarenheter, (Green et al, 2014), bör ett samverkansarbete mellan myndighet

och ideell organisation vara, ett ur klientperspektiv sett, ett effektivt sätt att arbeta förebyggande. Både Green et al (2014) och Fredriksson et al (2014) diskuterar i sina artiklar en konkurrens som kan infinna sig mellan olika organisationer som arbetar inom samma fält. Vilket i sig är ett hinder för samverkan och ett hinder i ett eventuellt förebyggande arbete för båda parterna. Fredriksson et al (2014) menar på att det istället bör läggas fokus på varandras styrkor och därigenom komplettera varandra på ett sätt som gynnar målgruppen mest och bäst. Värt att ta i beaktning här är att organisationerna inom den offentliga sektorn har en automatisk auktoritet i jämförelse med de ideella organisationerna som i mångt och mycket måste på olika sätt övertyga om sin kompetens och sakkunnighet (ibid).

Forsström och Samuelsson (2018) undersöker utbudet av stöd och behandling gällande spelproblem i deras forskningsrapport “Utbud av stöd och behandling för spelproblem. En studie om utmaningar inför förtydligat ansvar i lagstiftningen”. Centralt i studien är att undersöka hur samverkan fungerar utifrån dessa aspekter (stöd och behandling), samt om det finns ett utvecklingsbehov inom områdena. Forsström och Samuelsson understryker i sitt resultat av studien de frivilliga organisationernas värde, inte bara att de är ett viktigt komplement till professionell behandling men även att de är en viktig komponent som stöd både före och efter behandling. Detta då frivilligorganisationer kan uppfylla en annan funktion än den offentliga sektorn och vara ett socialt, praktiskt och känslomässigt stöd på ett unikt sätt som klienten sällan får av den professionella behandlaren. Exempelvis skriver Forsström och Samuelsson kan det uppstå långa väntetider med att få behandling av kommun/landsting bland annat till följd av brist på behandlare av spelproblematik, vilket kan försämra klientens situation ytterligare. Därav blir frivilligorganisationernas en viktig roll dels genom att kunna erbjuda stöd så som individ- och gruppsamtal och anhörigstöd, dels med större tillgänglighet då de kan hjälpa till på kvällar, helger och under semestertider (ibid). Forsström och Samuelsson framhåller i sitt resultat att det finns ett behov av ett ökat samverkansarbete mellan frivilligorganisationer och socialtjänst och menar på att det är ett område som är behov av utveckling (ibid).

4.3 Organisation och klientskapande

I en artikel som är skriven av Grell, Ahmadi och Blom (2013), publicerad i Socialvetenskaplig tidskrift, beskriver författarna organisationers struktur genom två faktorer som påverkar hur arbetet utförs och vem som utför arbetet. Dessa faktorer går att finna i organisationsteorier och benämns som specialisering och

integrering. Inom socialtjänstområdet beskrivs specialisering genom de olika

enheter som specialiserar sig på olika problemområden, till exempel missbruk, ekonomiskt bistånd etc. Denna typ av specialisering kallas då för problemspecialisering. Medan det som benämns som integrering kan ha två olika betydelser beroende på läsarens utgångspunkt. Det kan till exempel tolkas genom engelskans "integration" och syftar då på olika former av samverkan eller samarbete. Å andra sidan kan begreppet karaktärisera en "integrerad" organisation som vänder sig till flera olika målgrupper och som har ett brett spektrum vad gäller arbetsmetoder och funktioner (ibid).

Specialisering kan, inom till exempel socialtjänsten, vara något positivt om det ses utifrån ett perspektiv där författarna associerar specialisering med effektivitet och produktivitet, men även ett tydligt avgränsande vad gäller enheter där ansvar och kompetens kan göras tydligt (Grell et al, 2013). Det vill säga att en specialisering kan effektivisera och tydliggöra ett arbete. En organisations framgång och livslängd

kan sedan utifrån ett perspektiv där samhället blir mer intresserad av organisationers samspel med omgivningen och ses utifrån hur graden av specialisering matchar de krav och förväntningar som finns i samhället på denna organisation. I och med att socialtjänstområdet är ett brett och mångskiftande fält är det därför ofrånkomligt att viss specialisering måste infinna sig för att det sociala arbetet inom socialtjänsten ska kunna fortskrida. Vi måste alltså ha enheter som specialiserar sig på ett tydligt problemområde för att kunna hantera detta och hjälpa de människor som är i behov av stöd och/eller hjälp. En ytterligare positiv effekt av specialisering, specifikt inom utredningsenheter inom socialtjänsten, är att utredningar blir slutförda snabbare, frågeställningarna är tydliga och är mer lättlästa jämfört med när behandlande och utredande uppgifter är integrerade. Specialisering kan även ses effektivt vad gäller utredningar då specialiseringen gör att en som yrkesverksam inte väver in andra bedömningskriterier i en utredning, utan håller sig till den problemspecialisering som enheten behandlar. Dock har alla mynt två sidor, och detta myntets andra sida säger att det med en specialisering blir svårare att rikta sig mot bredare folklager, till exempel socialt arbete på landsbygden. Tillsammans med detta så finns även en aspekt av att specialisering leder till en fragmentiserad och svåröverblickbar välfärdssektor. Vad denna fragmentisering kan göra är att försvåra arbetet med att upptäcka och hjälpa klienter med komplexa eller mångsidiga behov (ibid).

Till skillnad mot specialisering så är huvudincitamenten för integrering idén om en helhetssyn (Grell et al, 2013). En aspekt av denna helhetssyn är att människor är mångfacetterade vars behov inte kan delas upp i enkla kategorier. Organisationer som möter människor med sociala problem bör därför rikta in sig på att se hela personens livssituation och inte fokusera på de enskilda problemen var för sig. Att människor är en del av ett sammanhang där familj, samhälle etc. också bör beaktas i mötet med människan är också en viktig aspekt av helhetssynen. Insatser bör således riktas dels mot individnivå men också mot grupp- och samhällsnivå. Ett integrerande arbete inom socialtjänsten menas därmed vara lättare att förstå sig på, det medför färre kontakter med socialarbetare för klienterna, de professionella får en bättre helhetssyn om klientens problematik och klienterna blir mer involverade i hjälpprocessen. Vad gäller negativa aspekter av det integrerade arbetet så kan det finnas en avsaknad av djup i den kunskap som krävs för till exempel utredning eller behandling. Till skillnad mot specialisering där enbart en målgrupp ligger i fokus (ibid).

Grell, Ahmadi och Blom (2013) beskriver samverkan inom socialtjänsten som en central motkraft mot bilden om en fragmentiserad socialtjänst genom specialisering. Trots att samverkan mellan aktörer inom välfärdssektorn kan visa sig både vara tidskrävande och äga rum på bekostnad av klientkontakterna, så menar de att en viktig aspekt av samverkan är när olika parter kraftsamlar och fokuserar på en gemensam specifik fråga. Medan de negativa aspekterna av samverkan inom en specialiserad socialtjänst kan ses genom att det kan bli en oklar ansvarsfördelning, ifrågasättande kring tolkningsföreträde och konkurrerande kunskapsanspråk etc. Dock finns det empiriskt stöd för att samordna eller koordinera insatser inom socialtjänsten, speciellt när det gäller klienter med mångfacetterade behov eller problemområden. Här kan ett specialiserat arbete vara till gagn för klienten om det koordineras med andra enheter som är specialiserade (ibid.) Medan det å andra sidan inom en integrerad socialtjänst kan det finnas en kollaboration där aktörer med olika organisationskulturer i bakgrunden kan göra skillnad när de arbetar tillsammans med ett gemensamt mål. Här kan

gränsdragningarna bli mer flytande mellan aktörernas ursprungliga kunskaps- och metodmässiga specialisering. Det vill säga att gränsdragningarna blir mindre tydliga och kompetenserna kommer till sin fulla rätt när aktörerna tillsammans bildar ett flerdimensionellt behandlings- och stödalternativ. Det önskade resultatet av en sådan här samverkan ska därmed bli att värdet av det gemensamma arbetet ska vara större än om varje aktör eller enhet hade arbetat för sig och insatserna likaså fungerat var för sig (ibid).

Med ovanstående stycken som bakgrund menar författarna till artikeln att det inte finns någon direkt optimal organisationskultur för socialtjänsten. Utan att det mer bör handla om och fokuseras på en mix mellan specialisering och integrering beroende på behovet som finns i klientgruppen. Därav är samverkan en viktig aspekt inom socialtjänstområden. En individ med en mångfacetterad problematik där omfattningen och komplexiteten på dennes problematik är bred kan det inte alltid avgränsas och sorteras utifrån de gränsdragningar som ofta sker inom organisationer. En samverkan mellan organisationer med olika kompetenser och arbetsuppgifter är därmed en fördel utifrån individens komplexa livssituation (ibid).

Att ansöka om stöd och hjälp via socialtjänsten är något som Billquist (1999) menar på kan framkalla mycket skam hos den ansökande individen. Speciellt om denne inte har varit i kontakt med socialtjänst eller annan liknande organisation/myndighet förut. Men genom att individen vänder sig till socialtjänsten och ber om hjälp och stöd har ett första steg tagits mot t.ex. en självförsörjning eller drogfrihet etc. Vilket är en viktig aspekt som måste finnas med för att ett frivilligt arbete tillsammans med klienten ska kunna äga rum.

Billquist beskriver i sin avhandling ”Rummet, mötet och ritualerna” (1999) olika aspekter av makt som uppstår i förhållandet mellan socialsekreterare och klient. En av dessa aspekter är till exempel att det samspel som sker mellan socialsekreterare och klient sker på socialsekreterarens villkor. Detta genom att socialsekreterare i många ärenden följer ett standardiserande sätt att arbeta – där det inte ges mycket utrymme för ett mer relationellt och stödjande sätt. Samtidigt menar Billquist på att det också finns de ärenden där socialsekreteraren har utrymme för mer råd och stöd, men att detta beror på klientens hjälpsituation. Det vill säga att det i olika ärenden finns olika utrymme för råd och stöd kontra organisatoriskt och mer ”kontrollerande” beroende på om ärendet anses ”enkelt” eller ”tungt” (ibid). Vid ett enkelt ärende kan det vara lättare för en socialsekreterare att ge råd och stöd till klienten, medan det vid ett tungt ärende läggs ett större fokus kring att släcka den akuta problematik som klienten berättar om.

Socialsekreterare och klient har i förhållande till varandra olika positioner som är satta redan innan ett första möte vid en utredning äger rum. Socialsekreteraren har positionen som den ledande parten där hen ställer frågor kring klientens situation och sedan lyssnar på klientens svar. Trots att det är socialsekreteraren som leder samtalet och bestämmer dess utformning ska det dock lämnas utrymme för klienten att själv berätta om sin situation, vilket Billquist (1999) betonar vikten av. I mötet mellan socialsekreterare och klient besitter de båda sina egna rationaliteter som de utgår ifrån. En utredning innebär således en slags förhandling där bådas rationaliteter om hur arbetet ska gå till bör tas i beaktning (ibid). Detta för att socialsekreteraren, med hänsyn till de lagar och regler som organisationen styrs av, ska kunna ge bäst möjliga hjälp och stöd till klienten och dess önskemål. Den dualism som uppkommer för socialsekreterare är att å ena sidan i en administrativ

process följa de lagar och rutiner som förväntas uppfyllas, medan det å andra sidan ska ske en hjälpprocess där klienten ligger i fokus (ibid). Socialsekreterare ska alltså med dessa parallella processer utöva kontroll gentemot de klienter de möter samtidigt som hjälp ska ges. Vilket i sin tur kan leda till en ambivalens hos socialsekreteraren (ibid).

4.4 Frivilliga organisationer, socialt arbete och expertis

Meeuwisse och Sunesson (1998) diskuterar i sin artikel, som är publicerad i socialvetenskaplig tidskrift, strategier, förutsättningar och kooptering där de menar på att det finns en bild av att alla frivilligorganisationer ter sig likadant och är uppbyggda på liknande grunder. Detta motsätter sig Meeuwisse och Sunesson och presenterar två typer av frivilliga organisationer. Dessa organisationer beskriver dem å ena sidan som välgörenhetsorganisationer, behandlingsorganisationer och externa stödrörelser. Å andra sidan finns brukarnas egna organisationer. I den första kategorin av organisationer har vi ”jag för dig, vi för dem”-organisationer och i andra kategorin finner vi ”jag och vi för oss och mig”-organisationer (ibid.). Inom dessa kategorier finns underkategorier där olika typer av organisationer beskrivs. En sådan som ingår i den första kategorin är den som de kallar för ”settlementorganisationer”. Organisationerna är ofta initierade av professionella och/eller personer med personlig erfarenhet av ett problem (ibid). Dessa organisationerna är till för brukarna, medan ”vi för oss”-organisationerna är föreningar/organisationer av brukarna. Sådana organisationer kan till exempel vara Anonyma Alkoholister (AA), Alkoholproblematikernas Riksorganisation (ALRO) etc.

I organisationer där brukarna är initiativtagare är brukarinflytande och demokrati en självklar utgångspunkt. Dock är det svårt att undgå en byråkratisering i takt med att organisationen växer sig starkare (ibid). När organisationen växer sig starkare kan också ett formellt friare sätt att definiera sina problem och agera därefter att uppkomma inom organisationen. I och med detta sätt att definiera sina problem har även ett behov av att förklara organisationens ståndpunkter för allmänhet och politiker ökat. Detta har till viss mån lett till att organisationerna själva har utvecklat en egen slags expertis på området - vilket i sin tur kan leda till en kunskapsspridning gentemot allmänheten gällande den problematik som organisationen tar sig an (ibid).

Tillsammans med den expertis som dessa frivilliga organisationer besitter kan de även komma in i den statliga politiken. Detta kallar Meeuwisse och Sunesson för

kooptering, vilket i deras mening betyder dels att organisationer får vara med att ta

ansvar för beslut, eller att de får genomföra en del av en viss politik (1998). Denna kooptering sker ofta genom att en organisation visar på en stor kunskap inom ett specifikt område och med det ses en öppning och möjlighet att kunna påverka den rådande politik som behandlar deras sakfråga. Det som kan antas negativt i en kooptering för den frivilliga organisationen är att deras rörelsefrihet möjligtvis kan komma att inskränkas. Detta i och med att de politiker och/eller myndigheter som har ”bjudit in” organisationen troligen förväntar sig en lojalitet gentemot beslut som fattas (ibid). Men å andra sidan för den frivilliga organisationens del så ger en sådan kooptering positiva delar då de på ett, möjligtvis, mer effektivt och närmre sätt kan arbeta med stat och kommun.

När det gäller relationen mellan staten och frivilligorganisationer finns det en pendel som går mellan autonomi och utnyttjande. Det vill säga att de frivilliga

organisationerna måste tillkännages en autonomi där de inom sin domän har bestämmanderätt om sina regler och dyl. Detta måste upprätthållas då det är organisationerna själva som besitter expertisen och kunskapen på området. Medan det å andra sidan finns ett utnyttjande av stat eller kommun av de frivilliga organisationerna för att inte själva åta sig de uppgifter som organisationen ägnar sig åt (ibid).

Lundström (1995) beskriver i artikeln “Frivilligt socialt arbete under omprövning” att det finns faktorer som tyder på att ett nytt kontrakt är på väg att alstras mellan ideella organisationer och staten. Detta kontrakt skulle innebära ett allt mer amerikaniserat sätt att nyttja ideella organisationer. Det gamla kontraktet har inneburit att staten skänker ekonomiskt bidrag någorlunda villkorslöst till de ideella organisationerna utan tydliga krav på resultat, med förväntningarna att de ska bistå med stöd generellt till allmänheten eller att de ideella organisationerna har valfriheten att kunna välja specifika målgrupper att rikta in sig på. I kontrast till det gamla kontraktet är det nya mindre kravlöst där staten istället betalar för särskilda tjänster. Det nya kontraktet skulle betyda att de ideella organisationer frångår sina ursprungliga ideal där demokratisk och social skolning betonas, samt att deras värde som ideologiproduktion skulle reduceras. De ideella organisationerna blir istället, enligt det nya kontraktet, organisationer som producerar specifika tjänster åt staten. Det begynnande kontraktet blir amerikaniserat då det i så fall skulle uppstå en ökning av professionella organisationer, där de yrkesverksamma får en underordnad roll då de övervägande producerar tjänster för staten - vilket i sin tur medför att ideologiproduktion och intresseorganisering blir sekundärt (ibid.). Skiftet att övergå från det gamla till det nya kontraktet, skulle eventuellt innebära förändringar i arbetssättet och mindre självständighet för de frivilliga organisationerna, samt ett steg längre ifrån de grundläggande värdena som härrör från folkrörelsen. Lundström (1995) beskriver att det i så fall skulle finnas en benägenhet att arbetssättet blir mer administrativt och att mer krävande uppgifter skulle uppstå för de yrkesverksamma, vilket skulle resultera i att det informella arbetet tappar fokus. Med det informella arbetet menar Lundström (1995) att frivilliga organisationer har främst verkat som ett komplement till den offentliga sektorn med olika stödinsatser.

Det finns en rädsla bland de frivilliga organisationerna att deras självständighet skulle påverkas med ett ökat samarbete med staten och dess riktade ekonomiska bidrag. Det skulle betyda en större känsla av kontroll och styrning ovanifrån, därav mindre frihet i arbetet då verksamheten utför en form av tjänst för staten (ibid.). Där den offentliga sektorn inte haft möjlighet att stötta upp i samhället har istället den frivilliga sektion verkat som kompletterande stöd. Därför har frivilliga organisationerna spelat en viktig roll när det gäller demokrati, upplysning och genom att vara förebilder för de positiva idealen i samhället. Samtidigt finns det påtryckningar i samhället att den frivilliga sektorn bör ta mer ansvar över sociala frågor, samt att vi står inför nedrustningar av välfärdsstaten vilket tvingar till ett större deltagande från den frivilliga sektorns sida.

5. TEORI

I följande kapitel beskrivs det teoretiska ramverk vi har valt att applicera för att tolka och analysera det insamlade empiriska underlaget i relation till samverkan mellan ideella organisationer och socialtjänsten beträffande individer mer spelproblematik. Våra utgångspunkter är Danermarks samverkansteori, Hasenfelds teorier rörande människobehandlande organisationer samt systemteori med syfte att förstå varför hinder och möjligheter kan uppkomma i en samverkansprocess.

5.1 Människobehandlande organisationer

Hasenfeld (1983) beskriver vad det är som definierar en människobehandlande organisation inom välfärden (på engelska human service organization, HSO) och att det framförallt är en egenskap som karaktäriserar dessa organisationer; de arbetar direkt med människor som har beteenden eller egenskaper som hämmar dem i deras vardag, vilket den människobehandlande organisationen ska hjälpa till och stötta i för att förändra tillvaron. Människobehandlande organisationer har mandat att skydda och främja individers sociala hälsa inom välfärden. Vidare delar Hasenfeld in människobehandlande organisationer i tre typer, varav en variant är

people processing (Hasenfeld, 1983).

Människobehandlande organisationer som anses som people processing har som syfte att sätta en viss status eller etikett på den hjälpsökande för att kunna bedöma exempelvis lämpliga insatser för individen (Hasenfeld, 1983). Denna status ska i sin tur resultera i att andra organisationer eller sociala grupper ger en respons på statusen, anpassade efter individens behov, och på så vis blir involverade i individens förändringsprocess (ibid). People processing-människobehandlande organisationer arbetar därför inte direkt med förändringsprocessen, utan med att definiera attributen hos individen som sökt hjälp och utifrån det skapa en reaktion från omgivningen. Därefter ligger förändringsarbetet hos de aktörer som individen blir slussad eller hänvisad till baserat på den status individen har fått.

5.1.1 Löst kopplade system i människobehandlande organisationer

Hasenfeld skriver om löst kopplade system inom människobehandlande organisationer och hur detta kan påverka utfallet av aktiviteter och tjänster. Med

löst kopplade system menas att strukturen och dess element inom en organisation

är relativt autonoma, vilket kan medföra att gensvaret gentemot varandra fördröjs och kan därav ha en inverkan på hur tjänsterna utförs. Löst kopplade system inom verksamheterna kan exempelvis innebära att det finns flera auktoriteter, mål, intressen och arbetsenheter, som i sin tur påverkar utfallet av tjänster ytterligare och att arbetsprocesserna blir tröga (Hasenfeld, 1983). Dessa komponenter beror bland annat på, menar Hasenfeld, att människobehandlande organisationer är mer benägna att drabbas av turbulens i den organisatoriska arbetsmiljön (krav, resurser, ansvar, inflytande, kommunikation etc). Detta då verksamheten ofta är sammansatt av flera enheter och grupper som tävlar om intressen och rätten inom organisationen - vilket inkluderar anställda, potentiella och faktiska servicetagare, intressegrupper, tillsynsmyndigheter samt leverantörer av legitimitet och resurser. En annan bidragande faktor till turbulensen, är utformningen av arbetsuppgifterna inom arbetsmiljön och det instabila intresset inför arbetsuppgifternas element. Till exempel kommer en människobehandlande organisation konstant ha tillströmning av nya intressen och krav från den omgivande sociala miljön, vilket gör att

organisationen återkommande kommer uppleva osäkerhet och förändring i dess relation till tillsynsmyndigheter och resursleverantörer.

En av de mest centrala anledningarna till turbulenserna, menar Hasenfeld, är att människobehandlande organisationer är beroende av den organisatoriska arbetsmiljö för att få ta del av resurser, vilket gör dem sårbara inför hinder och utmaningar i arbetet (ibid.).

5.2 Samverkansteori - organisation, synsätt och regelverk

Danermark (2000) beskriver att definitionen av begreppet samverkan är att man tillsammans arbetar mot ett gemensamt mål med personer som ofta har olika utbildningar och olika organisatoriska positioner, och att de samtidigt är kontrollerade av diverse regelsystem (Danermark, 2000). Samverkan är att man gemensamt arbetar kring ett objekt (ibid). Danermark delar in samverkan i tre grundläggande faktorer som kan påverka en samverkan; skilda synsätt; organisatoriska förhållanden;samtregelverk som styr verksamheten.

Samverkan är ofta ett möte med möjligheten för utbyte av kunskap, idéer och stimulans bland de involverade - det vill säga en chans att ta del av olika synsätt. Däremot ersätts inte sällan dessa tillfällen av dominans, pressad arbetssituation och dagliga rutiner. Därför kan det lätt bli att samverkan blir en kamp om makt och ett sätt att få igenom sina egna perspektiv (Danermark, 2000). För att förstå varandras utgångspunkter och för att främja en samverkan, kan det således vara fördelaktig att klargöra samtligas parternas synsätt (ibid). Exempelvis om vardera profession innehar kunskap om varandras utgångspunkter, skulle det eventuellt kunna ge ökad förståelse för varandras agerande.

Genom att vara anställd så ingår en person i en organisation och i dess organisatoriska struktur, därför är det organisatoriska förhållandet centralt när det kommer till samverkan. Den anställde är därav inte fri att kunna agera och handla hur den vill (Danermark, 2000). I en samverkan är det således viktigt att vardera organisatoriska situation tydliggörs för alla som är inblandade. Beslutmandat är en viktig punkt att klargöra och diskuteras inför en samverkan (ibid). Det vill säga att det är väsentligt att alla vet vad en får och inte får besluta om, samt vad allas mandat omfattar egentligen - detta är relevant så att förväntningarna om varandras handlingsutrymme inte blir felaktiga. Ytterligare en bidragande faktor vad det gäller den organisatoriska delen, är hur vissa organisationer är mer politiskt styrda, däribland socialtjänsten. Till exempel är i stort sett varje insats som socialtjänsten utför beträffande behandlingsåtgärder så som att skicka en hjälpsökande till behandlingshem, beslut som fattas av de lokala politikerna (ibid). När det gäller samverkan, påverkas även den av politisk styrning. Danermark menar på att ju mindre politisk styrning som föreligger, desto mer frihet blir det för de involverade parterna i en samverkan (2000). Därav kan problem uppstå i en samverkan när de yrkesverksamma har varierad grad av frihet (ibid).

Den tredje faktorn som påverkar en samverkan är skilda regelverk (Danermark 2000). Dels är organisationer och dels individer skyldiga att följa regelverk i form av lagar och förordningar. Det finns även övriga anvisningar från centrala instanser, bland annat är Socialstyrelsen allmänna råd en sådan instans som ger ut rekommendationer i diverse sociala frågor. Dock behöver inte dessa rekommendationer följas om det finns skäl till det (ibid). När det rör samverkan kan det vara gynnsamt att ha inblick i varandras förhållningssätt till regelverken. Ofta

händer det att yrkesverksamma hänvisar till regelverket till varför en inte kan agera på ett visst sätt. När en sådan situation uppstår så kan det vara nödvändigt att undersöka om regelverket egentligen säger så, eller om det bottnar i ovilja att förändra rutiner och arbetssätt. Ens förhållningssätt kan även handla om okunskap kring hur reglerna ska tolkas (ibid).

5.3 Systemteori

Systemteorin baseras på idén om att molekyler, celler, organismer, grupper, samhällen etc., är delar i ett system samtidigt som de tillsammans utgör egna system. System kan ses som en samling av delar vars relationer till delarna gör dem beroende av varandra. Delarna varierar i karaktär och därmed olika flytande och beroende på hur autonom en del är kan de även reagera olika starkt på sin omgivning (Scott, 2003).

Vad det gäller organisationer och dess omgivning så beskriver systemteori hur organisationer kan förstås som öppna system. Genom att applicera perspektivet att betrakta organisationer som öppna system betonas komplexiteten och föränderligheten, dels i de individuella delarna och dels i de individuella subgrupperna inom systemet (ibid). Ur en organisatorisk kontext lägger därför perspektivet stark vikt vid organisationens samspel med, samt påverkan av dess omgivning.

Ett begrepp som betonar detta inom systemteori är resource dependency (Abrahamsson & Andersen, 2005). Det som framförallt är centralt för resource dependency är anpassningens betydelse och den poängterar att en organisations framgång ligger främst genom dess handlingar och relationer till omgivande organisationer. Enligt detta perspektiv är ingen organisation självständig, då de måste ta del av utbytet med sin omgivning för att existera (ibid). Detta gör således att organisationer, verksamheter och andra aktörer hamnar i beroendeförhållanden mellan varandra vad det gäller behovet att förvärva resurser. Beroende på hur betydelsefulla dessa resurser är visar vidare på hur nödvändigt organisationers beroendeförhållande är till dess omgivning. Vidare beskriver resource dependency hur organisationerna kan använda sig av sina strategier och handlingar för att förändra och anpassa sig till sin omgivning (ibid). Detta kan ske genom olika aktiviteter exempelvis brobyggande mellan verksamheter, som kan åstadkommas via förhandlingar, kontaktrelationer, lobbyverksamheter etc. Likaväl som resource dependency beskriver hur organisationer anpassar sig efter sin omgivning, på samma sätt uppfattas de som kapabla till att förändra sin omgivning.

6. METOD

I följande kapitel kommer vi redogöra för hur vi har genomfört vår uppsats samt föra en diskussion för såväl utmaningar och möjligheter som det har medfört.

6.1 Urval

När vi hade bestämt vilket fokus vi skulle ha på denna studie var valet att intervjua socialsekreterare inom vuxenenheten missbruk och ideella organisationer som träffar individer med spelproblematik det självklara för oss. I vårt val av informanter till studien har vi avgränsat oss till en större stad i Sverige, (som vi hädanefter kommer kalla för stad X), vad gäller både socialsekreterare och ideell organisation. Anledningen till att vi valt just socialsekreterare och yrkesverksamma inom ideell organisation är för att söka se en samverkan mellan dessa som kan gynna individer de träffar i yrket. Vårt urval har varit målstyrt, på så sätt att vi har

valt informanter till studien utifrån målen med vår forskning (Bryman, 2018). Det vill säga att informanterna har valts ut noga så att de ska kunna besvara våra uppsatta forskningsfrågor/frågeställningar. Som en förlängning av vårt målstyrda urval har det skett ett så kallat a priori-urval där kriterierna för urval av informanter till studien har varit fastställda vid studiens början och utvecklas inte under studiens gång (ibid).

Vi har i vår studie intervjuat fyra stycken socialsekreterare som arbetar inom vuxenenheten missbruk, en socialsekreterare från en närliggande ort och två stycken som arbetar på en ideell organisation i stad X. Det gemensamma fokus för dessa yrkesverksamma var att de alla i sina dagliga arbetsuppgifter har med individer med spelproblematik/spelberoende att göra. Skillnaden görs dock i att socialsekreterarna arbetar myndighetsutövande och de inom ideell organisation inte arbetar med någon slags utredning – samt att gruppen med socialsekreterare är socionomer och innehar därmed en professionsutbildning. De personer som är med i studien har olika erfarenheter dels om arbetet med individer med spelproblematik och dels om spelproblem/spelberoende som fenomen. Detta framkommer även i de intervjuer vi har genomfört med informanterna.

När vi skulle hitta informanter till vår studie genomfördes en eftersökning via mail och telefon till enhetschefer på vuxenenheterna i främst i stad X och till de ideella organisationer som kommer i kontakt med klientgruppen. De frågor som ställdes via mail och telefon utgår ifrån det informationsbrev som bifogades i mailen som skickades, (se bilaga 1). Vår upplevelse av att finna informanter till studien är att det har varit svårt i och med den rådande arbetsbelastning som främst ligger på socialsekreterarna, men även inom de ideella organisationerna. Som ett resultat av en hög arbetsbelastning, enligt vissa enhetschefer vi kom i kontakt med, skedde ett så kallat snöbollsurval (Bryman 2018). Vi var i början av vår studie öppna för ett sådant urval, men ville undvika det så långt som möjligt. Detta gjorde att vi från en informant fick kontakt med en annan som hen hade pratat med och var villig att ställa upp på en intervju. Vi fick även en möjlighet att, i linje med snöbollsurval, ta kontakt med andra som hade erfarenheter av arbete med individer med spelproblem/spelberoende. Vi tog dock beslutet att inte gå vidare med den kontakten dels på grund av den tidsram som vi arbetade inom och dels för att personens arbete inte speglade våra frågeställningar på ett sådant sätt att vi skulle kunna besvara forskningsfrågorna.

6.2 Semistrukturerade intervjuer med intervjuguide

I och med att vi i vår studie ville åt informanternas egna upplevelser, uppfattningar och erfarenheter om samverkan mellan de två valda verksamheterna valde vi att använda oss av semistrukturerade intervjuer, där fokus låg på att informanten skulle reflektera och sedan dela med sig av sina reflektioner till oss. Vi ansåg att en semistrukturerad intervju skulle ge oss som intervjuare och informanterna en möjlighet till en diskussion och inte bara en ”intervju” där vi ställer frågor och informanten svarar. I och med att en semistrukturerad intervju är relativt öppen och vi som intervjuare kan anpassa och flytta runt våra frågor efter det som informanten vill prata om eller diskutera ges informanten stor plats att få fram sina åsikter, erfarenheter, upplevelser etc. (Bryman, 2018). Den struktur som vi byggt upp kring intervjuerna är de teman som vi vill beröra under intervjuns gång. Dock kan informanternas svar och utläggningar gällande en fråga resultera i att vi inte följer strukturen med teman till punkt och pricka och istället går efter informantens tempo och ordning - vilket resulterar i en flexibilitet i intervjun. Den flexibilitet och

öppenhet, tillsammans med en struktur där vi håller oss till de forskningsfrågor som vi vill få svar på har enligt oss varit en bra och fungerande metod.

I våra intervjuer använde vi oss av en intervjuguide. Den intervjuguide vi arbetade fram gjordes på ett sätt så att den kunde användas till samtliga intervjuer, oavsett organisation. Det vill säga att frågorna var desamma till såväl socialsekreterare som informanterna i den ideella organisationen. I och med att våra frågor i intervjuguiden var utformade att diskutera främst samverkan mellan två olika verksamheter kunde vi använda oss av en och samma guide till båda verksamheterna. En semistrukturerad intervju har sina för- och nackdelar såklart. En fördel är att frågorna och dess ordningsföljd kan ändras i takt med samtalets gång och vi som intervjuar kan anpassa oss efter informantens tempo och tema. Samtidigt som att ordningsföljden och tempot i intervjuerna kan vara en fördel för samtalet finns det en negativ aspekt där samtalet kan resultera i att bli för flytande, vilket i sin tur kan leda till en svårighet att styra tillbaka samtalet till ett specifikt tema (ibid).

6.3 Intervjusituationen

En av intervjuerna gjordes via telefon och resterande på respektive informants arbetsplats. Att utföra en intervju via telefon eller Skype kan anses vara tidsbesparande och smidigt. Vi uppfattade telefonintervjun som tidsbesparande på så sätt att vi inte behövde ta oss någonstans rent fysiskt och kunde istället fortsätta med vårt skrivande direkt efter intervjuns slut. Det som var utmanande i denna intervju var avsaknaden av en personlig kemi mellan oss som intervjuare och informanten. I de andra intervjuerna har vi tagit oss till informanternas arbetsplatser och har därmed fått både ett ansikte på personen och en bild av arbetsplatsen. I och med att vårt fokus för studien ligger på samverkan mellan socialtjänst och en ideell organisation är arbetsplatsen, för oss, en viktig del att få ta del av för att se på de strukturer som kan infinna sig i såväl myndighetsutövande arbetsplatser som ideella. I och med att vi hade svårt att få tag på informanter till vår studie var en telefonintervju ett bra komplement till de andra intervjuerna som gjordes ”face-to-face”. Samtliga intervjuer spelades in i syfte att vi som intervjuare tillsammans skulle kunna gå igenom och analysera vårt insamlade material.

6.4 Avgränsningar

Inför skrivandet av vår studie har vi varit tvungna att göra en del avgränsningar. Detta till följd av att vårt valda ämne är relativt brett och vi behövde därmed urskilja vad vi faktiskt kunde studera inom ämnet. Att studera spelproblematik/spelberoende skulle komma att bli problematiskt dels ur ett etiskt perspektiv, (som vi kommer gå in på under rubriken etik), och dels ur ett tidsmässigt perspektiv. Vår avgränsning vad gäller verksamheter att studera baserades på en tanke om hur verksamheter ur ideella och den offentliga sektorn skulle kunna arbeta tillsammans för att på bästa sätt hjälpa de individer som de kommer i kontakt med.

Den mest avgörande avgränsningen är de verksamheter som vi kom i kontakt med. I och med att vi i vår studie vill undersöka uppfattningar om det finns en samverkan mellan myndighet och ideell organisation vad gäller individer med spelproblem/spelberoende behövdes en avgränsning av såväl verksamheter och yrkestitlar. Avgränsningarna angående verksamheter att studera gjordes på basis att det ska ha relevans för det sociala arbetet och den praktik vi kan komma att utföra efter våra studier. Därför valde vi socialtjänsten med dess missbruksenhet som

avgränsning för den offentliga sektorn. Vad gäller den ideella sektorn blev avgränsningen automatisk då det tyvärr inte finns ett överflöd av ideella organisationer som arbetar med individer med spelproblematik. Dessa avgränsningar gjordes tidigt i vårt arbete för att ge oss själva en tydlig bild om vad vi ville undersöka.

Vår avgränsning speglas också i den forskning vi presenterar i kunskapsläget, där vi intresserar oss för forskning som först och främst berör samverkan, kunskapen som de ideella organisationerna och socialtjänsten besitter angående spelproblematik och olika organisationsstrukturer som kan påverka en samverkan.

6.5 Val av teori

Valet av teorier till vår studie har skett i olika stadier i vårt skrivande. I och med att vi vill undersöka en eventuell samverkan mellan två verksamheter stod det klart för oss från början att Danermarks (2000) samverkansteori skulle ligga i fokus för vår analys. Danermark beskriver samverkan utifrån förutsättningar för en god samverkan och problem som är vanligt förekommande i samverkansarbete (ibid). Vidare valde vi att utgå från Hasenfelds organisationsteori där människobehandlande organisationer diskuteras utifrån olika perspektiv - dels utifrån organisationsstrukturer. Ytterligare landade vi i att använda oss av systemteori som berättar för oss hur vi kan se på organisationer utifrån system där alla system i ett samhälle bör vara sammankopplade och beroende av varandra för att fungera (Scott, 2003). Samt Abrahamsson och Andersen (2005) som går närmare in på hur en kan applicera systemteori på organisationer.

Ett problem med att bestämma en teori redan från studiens början, som vi har diskuterat och arbetat parallellt med, är det relativt begränsade empiriska materialet som vi haft tillgång till i det tidiga skedet av studien. Aspers (2011) menar på att en mer omfattande förstudie hade varit lösningen till detta problem, men att det som stoppar en sådan förstudie dels är begränsade resurser. Vilket vi, som ovan nämnt, har diskuterat och haft i åtanke under uppsatsens uppbyggnad och skrivande.

När vi gjorde vår förstudie till uppsatsen, där vi gick igenom tidigare forskning, stod det klart för oss att en teori om organisation skulle vara behjälplig för att förstå den problematik vi ville undersöka. Utifrån den tidigare forskningen som dels diskuterar det sociala arbetets organisation och dess olikheter mellan socialtjänst och ideella organisationer stod det även där klart för oss att en organisationsteori är ett bra komplement till samverkansteorin.

Vi vill med dessa teorier söka ge en tydlig och pedagogisk förklaring och/eller förståelse för den problematik som kan infinna sig i ett samverkansarbete mellan socialtjänst och ideell organisation. Utifrån våra forskningsfrågor vill vi även tillsammans med våra valda teorier öppna upp för nya tankar och frågor (Aspers, 2011).

6.6 Våra roller som skribenter

Våra roller som skapare av den här studien riskerar att påverka innehållet är enligt oss en högst relevant och intressant fråga. Vi har strävat efter ett så objektivt förhållningssätt som möjligt, både när det gäller intervjusituationerna och i granskningen av den forskning som ligger till grund för studien. Vi har med vår förkunskap en rad olika förutfattade meningar om hur saker och ting kan uppstå

eller hur dessa uppstår – med detta som grund i vårt skrivande har vi under uppsatsens gång haft som utgångspunkt att det är informanternas berättelser och upplevelser som ska ligga till fokus tillsammans med våra valda teorier (Aspers, 2011). Det har dock för oss som skribenter varit oundvikligt att hålla oss helt objektiva gentemot studien och vår tolkning av materialet. Med ovanstående aspekter i bakhuvudet är vi också medvetna om på vilket sätt vår förkunskap och/eller objektivitet kan ha inflytande på studien, vilket har resulterat i en försiktighet vad gäller våra egna erfarenheter och/eller upplevelser (ibid).

6.7 Arbetsfördelning

Vi har varit två författare till denna uppsats och det kräver en viss mån av uppdelning av arbetet. I vårt fall har vi främst arbetat med texterna tillsammans och bearbetat fram dessa genom att läsa varandras texter och givit varandra tid för skrivande. Genom att arbeta på detta sättet har vi givit varandra feedback på texter dagligen och har haft en nära kontakt de gånger vi inte suttit och skrivit tillsammans. För att få till en så bra och sammanhängande text som möjligt har vi låtit varandra ändra i den andres text och korrekturläst kontinuerligt. Vi har även delat upp arbetet mellan varandra på grund av att vi har varit tvungna att sitta på olika orter och arbeta vid ett par tillfällen. Vilket har resulterat i en stor tilltro till den andre och ett ansvarstagande hos oss som författare som vi anser är viktigt att ta med sig ut i arbetslivet. Vad gäller intervjuerna valde vi att en höll i intervjuerna och en skrev anteckningar samtidigt som intervjun hölls. Detta för att intervjuerna skulle vara utformade på samma sätt för varje informant och för att den röda tråden i intervjuerna skulle bibehållas genom hela arbetet.

6.8 Forskningsetiska överväganden

Vetenskapsrådets forskningsetiska principer (2017) menar på att det finns en rad olika krav som ska uppnås för att ett etiskt förhållningssätt ska infinna sig genom en forskning. Därav kommer vi här att presentera de krav som är uppställda och hur vi har tillgodosett dessa.

Informationskravet; i det informationsbrev (se bilaga 1) som skickades ut till

enhetschefer och verksamheter beskrev vi syftet med vår uppsats och de moment som ingår i undersökningen. En viktig aspekt av informationskravet är att det framgår att informanterna till studien när som helst under studiens gång kan avsluta sitt deltagande utan närmare anledning och att deras deltagande är frivilligt. Det informationsbrev som skickades ut till informanterna har efter dess utskick reviderats då syftet som står i brevet inte stämmer överens med det syfte som är gällande idag. Det som ändrades i syftet diskuterades med informanterna före intervjuns start.

Samtyckeskravet; i samband med intervjuerna fick informanterna innan intervjun

startades läsa den samtyckesblankett som vi tagit fram och därefter skriva under detta för att intervjun skulle påbörjas.

Konfidentialitetskravet; enligt konfidentialitetskravet ska alla personer som ingår i

undersökningen behandlas med konfidentialitet, det vill säga att de personuppgifter vi som intervjuare/skribenter har tillgång till ska förvaras så att obehöriga inte kommer åt dem. Enligt den konfidentialitet som vi beskrivit i informationsbrevet till informanterna kommer deras namn eller arbetsplats inte nämnas i studien – de gånger vi behöver förtydliga vem som säger vad kommer vi att använda fiktiva namn på både personer och arbetsplats.

Nyttjandekravet: det som också framkommer i informationsbrevet är att de

uppgifter som samlas in för studiens syfte kommer enbart att vara tillgängligt för oss som skriver uppsatsen och de intervjuer som är transkriberade och inspelade kommer att raderas vid studiens färdigställande.

6.9 Metodologiska överväganden

Vi hade, som tidigare nämnt, svårt att få tag på informanter till vår studie. Vår ursprungliga tanke med avgränsning där vi enbart skulle söka svar på våra forskningsfrågor från informanter från stad X. Vi tog dock sedan ett beslut om att bredda avgränsningen då vi kände att antalet informanter inte skulle vara tillräckligt om vi enbart använde oss av stad X som ort. Därav tog vi beslutet att inkludera en informant från stad Y som arbetar som socialsekreterare inom socialtjänstens missbruksenhet. Vid senare granskning av vårt material från intervjuerna upptäckte vi dock att det resultat som gick att tolka i denne informants svar inte skulle bidra med något till vår analys. Detta i och med att informanten arbetar i en annan stad än de övriga informanterna och utgick därigenom efter det arbete gällande samverkan som sker där. Våra tankegångar kring om vi skulle ha med denna informant eller inte landade i att vi inte kunde koppla det samverkansarbete som personen diskuterade i intervjun till det som diskuterades i de övriga intervjuerna. Därav har vår avgränsning hoppat fram och tillbaka mellan stad X och Y, för att till slut landa i att enbart använda oss av informanter från stad X.

Att vi avgränsade oss till att använda stad X som arbetsplats för informanterna kan ge oss ett resultat där vi kan ge en mer representativ bild av vår studie. Trots den turbulens som infunnit sig vad gäller vår avgränsning anser vi att vår slutgiltiga avgränsning kan ge en djupare inblick i hur ett samverkansarbete kan se ut mellan socialtjänst och ideella organisationer. Dock är detta inget vi i denna studien kan dra slutsatser kring i och med antalet informanter och den bredd som finns att undersöka i våra forskningsfrågor. Vårt sökande efter informanter landade dock i att vi enbart fick positiva svar angående att delta i vår studie från socialsekreterare som alla arbetade inom samma stadsområde i stad X. Vi är väl medvetna om att det resultat som kommer presentera inte kan ge en heltäckande bild för vad socialsekreterare som arbetar med individer med spelproblematik generellt anser gällande samverkan. Det som vi baserar vårt resultat på är det som informanterna upplevt och erfarit i sina yrkesroller. För att skapa förståelse för ett problemområde som kan anses väldigt komplext genom att intervjua fem personer där vi i intervjuerna enbart diskuterar informanternas egna upplevelser och erfarenheter kan inte representera hållningen, åsikten eller uppfattningen för alla som arbetar inom de olika verksamheterna. Med våra frågeställningar och det resultat som analyseras ämnar vi inte göra anspråk på att ge en heltäckande bild av problemområdet (Aspers, 2011).

6.10 Bearbetning av det empiriska materialet

Vi valde att sammanställa resultat och analys i ett kapitel där vi diskuterar det empiriska materialet tillsammans med den tidigare forskning vi använt och de teorier som vi kopplar till forskningsfrågorna. Genom att efter intervjuernas färdigställande med dess transkriberingar framför oss sökte vi gemensamma teman

och återkommande punkter som det samtalades mycket om i intervjuerna. Vår upplevelse av intervjuerna är att de erfarenheter och upplevelser som informanterna uttryckte angående samverkansarbete, specifikt vad gäller dess utmaningar eller möjligheter, i mångt och mycket var likartade varandra. I och med informanternas likartade upplevelser och erfarenheter var en tematisering som är grundad i samverkansarbetets utmaningar eller möjligheter för oss ett faktum. När vi stod i startgropen för att påbörja vår analys av det insamlade materialet hade vi kommit fram till tre tematiseringar; Samverkan, Kunskapsutbyte och

Organisationsstrukturer. I takt med att analysen genomfördes upptäckte vi behovet

av att ytterligare tematisera, specifikt vad gällde det som föll under samverkans-rubriken, samt en del där vi diskuterar hur ett ökat politiskt inflytande för den ideella organisationen kan påverka en samverkan. Den tematisering som gjordes utmynnade i det som nu utgör strukturen för vår analys. Följande tematiseringar ligger till grund för kommande analys; Finns en samverkan?, Begränsad insyn, En

positiv inställning till samverkan, Utbyte av kunskap, Olika organisatoriska förutsättningar och En närmare relation mellan den ideella och offentliga sektorn.

Dessa tematiseringar ligger som rubriker i vår analys.

Bryman (2018) refererar i sin bok “Samhällsvetenskapliga metoder” till vad Bazely (2013) skriver om att en försiktighet bör iakttas vad gäller tematiska analyser då de inte sällan resulterar i att vara för vaga gällande hur teman uppkommit och identifieras. Med Bazelys “varning” gällande den försiktighet som bör iakttas i beaktning när vi gick igenom transkriberingarna intog vi ett kritiskt perspektiv för att söka hitta motsägelser i informanternas svar. Motsägelserna som vi fann i svaren gällande samverkan mellan den ideella organisationen och socialtjänstens missbruksenhet har vi lyft fram i relation till de teorier och den forskning som ligger till grund för vår analys. Vi delar en upplevelse av att vi på ett så kritiskt sätt som möjligt har gått igenom transkriberingarna så att resultatet därigenom ska bli så omfattande och genomgående som möjligt. Under den tid då vi arbetade med vårt insamlade material i form av intervjuerna upptäckte vi således att ytterligare frågor hade kunnat ställas. De frågor vi ställde gällande samverkan och de utmaningar och möjligheter som de yrkesverksamma upplever i sitt arbete hade kunde breddas till att inkludera en eller flera frågor om hur de ser på organisationsstrukturernas olika förutsättningar för en samverkan. Trots att detta är något som vi har baserat vår tematisering på anser vi att en mer specifik fråga i våra intervjuer gällande organisationsstrukturerna hade kunnat ge oss ytterligare djup i vårt resultat och analys.

7. RESULTAT/ANALYS

7.1 Presentation av informanterna

Nedan presenteras en tabell av samtliga informanter som vi intervjuat inför vår uppsats. Tabellen visar på tre socialsekreterare inom socialtjänstens missbruksenhet, samt två yrkesverksamma inom en ideell organisation. För att förenkla för läsaren har vi döpt informanterna från den ideella organisationen med namn som börjar på A och resterande informanter som är från socialtjänsten med namn som börjar på B.