Olika typer av respons

Det blir mycket tydligt för mig när jag genomfört min valda analysmodell att ursprungen till de olika bekräftelsemomenten i informantens ”verklighet” och i den ”virtuella verkligheten” är olika. Jag upplever att informanten förväntar sig olika slags respons från ”verkligheten” och den ”virtuella verkligheten”. De olika slags bekräftande momenten verkar höra samman med vad för slags information informanten sänder ut. Informanten ger utryck för att denna är

väl medveten om att olika slags information ger olika bekräftande moment tillbaka.

Exempelvis beskriver informanten tydligt vad den ”virtuella verkligheten” syftar till: ”Genom Facebook kan jag vara precis den jag vill vara, där finns inga krav att uppfylla utan det är bara till att vara sig själv. Här kan jag lägga upp precis vad jag vill för det är min Facebook och det är som en spegelbild av mitt liv och mina tankar”. Analysstrukturen visar alltså på att alla de slags bekräftelsemoment som den ”virtuella verkligheten” ger informanten är direkt kopplade

till dennas självkänsla. Däremot ger inte undersökningen svar på om informanten sänder ut

olika slags information till ”verkligheten” och till den ”virtuella verkligheten” för att det är vad som förväntas av denna från sin omvärld eller om det är beslut som denna själv väljer utifrån sin egen önskan om olika slags bekräftelsemoment. Vad undersökningen sannolikt pekar på är att informanten upplever sig vara behjälpt av att sända ut olika slags information till ”verkligheten” och den ”virtuella verkligheten” och denna söker tydligt stöd till sin självkänsla och till sitt självförtroende genom en sammanslagning av båda världarna. Informanten skriver på Facebook: ”Jäkla prov… orkar inte med dem…” vilket är en

information från informanten som syftar till att få bekräftelse på sin känsla, sin självkänsla, i enlighet med hur Branden (1994) definierar självkänsla, utveckla dennas egenskap att uppleva sig själv som kompetent att klara av livets grundläggande utmaningar och att känna sig

förtjänt av framgång och välbefinnande.

Samtidigt beskriver informanten att i den ”verkliga” världen får denna bekräftande moment från läraren som syftar till att stärka hennes kunskaper i det aktuella ämnet, hennes

självförtroende, i enlighet med hur Cullberg (2007) definierar självförtroende, det värde du

sätter på dig själv direkt kopplat till de prestationer du utför. Även Johanssons (2008) slutsats

att skolans yttersta kontrollredskap är: ”inriktad mot elevers beteende och kunskapsutveckling och följs i regel av bedömning med tillhörande betygssättning.” stämmer väl med analysen att den största bekräftelsen informanten får i ”verkligheten” bidrar till ökat själförtroende. Det finnas anledning att anta att informanten finner de olika slags bekräftande momenten kompatibla och att denna lärt sig att navigera mellan dem under skoldagen. Meads (1995) teori om, att människa skapar sin självbild hela livet genom att spegla sig i andra och genom den spegelbilden rekonstruerar människan sitt själv, stämmer väl in med hur informanten använder sig av de olika slags bekräftande momenten. Även Meads (1995) tankar om hur människa får syn på sig själv och sin identitet genom att vända sin blick ut och in och titta in i sig själv, har jag använt mig av när jag bad informanten att titta på sig själv och sin

”verklighet” genom fotografier. De svar jag fick från informanten då denna återspeglar sig själv i fotografierna blir enligt Meads teori ett direkt led i informantens skapande av sitt själv. Av dessa svar drar jag slutsatsen att informanten upplever att flertalet av de

bekräftelsemoment som denna får i ”verkligheten” är bekräftelse eller ickebekräftelse som direkt svar på vilka prestationer denna utför. Alltså visar undersökningen åter igen på att informanten i studien upplever sig få bekräftande moment i ”verkligheten” som syftar åt att ge denna ett ökat självförtroende. Däremot visar studien att informanten endast får ett

bekräftande moment i ”verkligheten” som syftar till att stärka informantens självkänsla. Detta enda bekräftelsemoment är i situationen då informanten sitter i matsalen och samtalar med sina vänner.

Även om denna studie inte visar på att den ”virtuella verkligheten” ger informanten de slags bekräftelsemoment som syftar till att stärka dennas självförtroende vill jag inte dra slutsatsen att de sociala medierna aldrig kan ge unga bekräftande moment som leder till det samma. Däremot gör jag den analysen att de sociala medierna har en tydlig tendens till att erbjuda förutsättningar för unga att lägga ut ett material som ofta syftar till deras önskan om att få bekräftelse som står i relation till deras självkänsla. Som informanten uttrycker det tydligt i

den skriftliga intervjun om sitt liv på Facebook: ”Att få var den man är och uttrycka sina

åsikter om saker eller bara berätta vad man gör. Det är alltid någon som ser det och även om det inte 'kommenteras' eller 'gillas' så blir man ändå sedd. Man vet att någon noterar det man skriver.” Detta uttalade innehåller även en annan intressant aspekt som jag funderat över under arbetets gång: Varför uppdaterar och använder eleverna Facebook under skoltiden då studien visar de får relativt få kommentarer och bekräftelsemoment under dagtid? Min analys av den frågan får svaret, många elever har en stor tilltro till att de facebookuppdateringar de lägger ut har en eller flera mottagare vare sig de får en visuell bekräftelse eller inte. Även detta stämmer väl med Steiners (1995) teori om att, en människa föds först som person när denna/denne blir sedd av sin omgivning. Jag tolkar detta som att den ”virtuella världen” erbjuder elever bekräftande moment endast genom att den är tillgänglig och ter sig som den gör. Om man utgår från att min tolkning stämmer i det avseendet är det lätt att förstå att de sociala medierna är en mycket viktig arena för en ung människa som är mitt inne i en av livets mest identitetssökande faser.