Olika utmaningar

Båda boendehandläggarna och boendeutredarna upplever att de har vissa

utmaningar när det fattar sina beslut om boendebistånd. Noura, Sami och Tommy (boendehandläggarna på mottagenenheten) upplevde att problemet är att de har tidsbrist och hög arbetsbelastning när de fattar beslut om nödbistånd. Det leder till att de inte hunnit skapa relation med klienten för att kunna veta om klienten behöver det nödbistånd eller om klienten behöver ett längre bistånd hos boendeutredarna. Noura upplevde också att det är en utmaning att bedöma om personen har förmågan att söka bostad på egen hand eller inte. Hon berättade att:

”Det är svårt att bedöma förmågan eftersom det kan vara så att man tänker att personen har förmågan utifrån det kan verka att personen klarar och förstår vad jag säger, kan söka själv, ta till sig vad jag säger och sen kanske det inte funkar när man lämnar rummet. Det kan vara så att vi tänker att den här personen kan söka själv men sen upptäcker vi att den här personen har omfattande missbruk eller lider av psykisk ohälsa och då kan man bevilja ett längre bistånd utifrån ”4kap1 sol” och då beviljas dem tre månaders bistånd” (Noura, 2019-12-06).

En annan utmaning som Noura upplevde är att det kan vara att personen hade beviljats bistånd men man kan inte verkställa beslutet eftersom det finns brist på boenden och platser på boenden. Noura berättade ett exempel:

”En utmaning är att om t.ex. personer är avstängda från Vallhem för att man är påverkad och det finns inget annat och det kan vara att man behöver fatta beslut att man har rätt till boende men det finns ingenting då man inte kan göra någonting, då beviljas klienten men man kan inte verkställa beslutet och det är tufft”. (Noura, 2019-12-06)

Enligt (Liljegren & Parding 2010) är tidsbrist och arbetsbelastning en utmaning för många socialarbetarevilket stämmer med vad informanterna beskrev ovan och det minskar socialarbetarnas möjligheter att kunna möta sina klienter för att kunna använda sin professionalitet. Mötet är viktigt för både socialarbetare och klienter då socialarbetarna kan skapa relation med klienten för att kunna veta vilken insats eller bistånd som klienten behöver. Däremot ansåg Tommy att han har tidsbrist

och mycket dokumentation men han kunde prioritera för att kunna möta klienten och han brukade skriva eller dokumentera i journalanteckningar senare.

Tommy berättade att det är en utmaning att balansera mellan vad man känner och tycker och vad man måste göra. Tommy förklarade att Malmö stads nya riktlinjer är en utmaning för honom och för många boendehandläggare. Han beskrev:

” Ett exempel det här med de nya riktlinjer och ribba som höjts och jag kan tänka att den person som borde få hjälp av socialtjänsten och som inte kommer att få hjälp som det är med skulder att det borde vara så stora skulder som förhindrar dig få rätt till bistånd” (Tommy, 2019- 12-20)

Tommy ansåg också att man kan motivera ”barnens bästa” i sitt beslut när man fattar beslut om nödbistånd för barnfamiljer och han beskrev:

”En utmaning att vi ska motivera med barnets bästa och det kommer bli hårdare krav på motivering efter årsskiftet när barnkonventionen blir lag och så. Den utmaningen är att vi vet att de boendelösningarna är särskild bra för någon och framför allt inte för barn men det är klart ännu sämre om de bor på gatan och det är att man ska försöka

formulera det, hur vi motiverar beslutet och hur vi tagit hänsyn till barnets bästa. Att skriva det att stabilitet är jätteviktigt för barn men det är bättre att bo en vecka här än att inte bo någonstans och att flytta runt mellan olika boenden och försöka förlänga bistånd på samma ställe och försöka motivera att du har tagit bra beslut som jag inte riktigt håller och det är klart bra om de får nödbistånd än ingenting alls men då blir det jättekonstigt” (Tommy, 2019-12-20).

Utifrån citatet handlar det enligt Hall (2012) om organisations makt och att organisationer utövar makt över tjänstemännen. Makten kommer från New public managements (NPM) tankesätt som handlar om kontroll, effektivisering och granskning. Det är viktigare att tjänstemän tänker först på sin organisation än att tänka på vad människor behöver. Det är viktigt att tänka på organisationens ekonomi och att använda resurser på ett effektivt sätt än att fokusera på vad klienten behöver för bistånd. När det kommer nya regler i organisationen blir det viktigt för tjänstemän att se hur legitima reglerna är än att titta på vad reglerna innehåller. Trots att tjänstemän inte håller med organisations regler eller förslag, måste de följa regler för att kunna vara lojala mot organisationen vilket skapar maktlöshet hos dem. (a.a.). Det har samband med vad Abrahamsson & Andersson (2005) beskrev att organisationsmakt är utlånad från den privata sektorns tankesätt som handlar om nya ekonomi, globalisering och marknad som leder i sin tur till individualisering i form av människor är individer som kan lösa sina problem själva. Den offentliga sektorn utövar den privata sektorns tankesätt i arbetet med människor. Det kan man relatera till Malmö stads nya riktlinjer som försöker lägga ansvar mer på de hemlösa och inte på andra faktorer som bostadsbrist, bostadsmarknader eller hyresvärdars förutsättningar.

Adam (boendeutredare) framhöll att bostadsmarknaden är en stor utmaning för alla som jobbar med boende frågor i kommunen och han beskrev:

”Bostadsmarknaden är en jättestor utmaning, speciellt när man jobbar med detta i Malmö, kan det ibland kännas som tröstlöst, speciellt är det jättetufft för barnfamiljer att kunna komma vidare och kanske du har kommit till Malmö och om man är nyanländ och bott här ett tag

och etablerat dig, barnen har börjat skolan, det blir svårare för barnfamiljer att vilja flytta på sig då och det är ett krav som vi ställer att du ska söka i hela Skåne eller hela Sverige och kanske de känner att det finns en trygghet här i Malmö och stötta folk i det när det är bostadsbrist” (Adam, 2019- 12- 15)

Av citatet kan man förstå att det är det svårt för boendeutredare att kunna hjälpa människor att få bostäder när det är bostadsbrist i kommunen vilket leder i sin tur till att boendeutredaren ställer krav att klienter söker bostäder i andra kommuner och det kan vara svårt för barnfamiljer att lämna Malmö efter att de har etablerat sig i kommunen. På detta sätt blir boendeutredare maktlösa hur de kan hjälpa hemlösa att hitta bostäder i en kommun som har mycket bostadsbrist vilket leder i sin tur att man lägger ansvar på individen enligt Abrahamsson & Andersson (2005).

Den sista utmaningen är handlingsutrymme som Mario, Fatima och Adam

(boendeutredarna) upplevde i arbetet med att fatta beslut om bistånd. Mario ansåg att han har begränsat handlingsutrymme som minskar hans möjlighet att utföra sin professionalitet och han beskrev att:

”Nu är det mycket begränsning på mitt handlingsutrymme och jag anser att det är svårt att inte kunna bestämma fritt utan jag förhåller mig till chefen eller min första socialsekreterare. Vi har inte den självbestämmande över resurser eller

boendebistånd längre. Jag anser att det är jag som jobbat längre med människor och har haft mer kontakt med människor och jag anser att jag kan bedöma själv vilket bistånd som klienter behöver utifrån min kunskap och erfarenhet” (Mario, 2019-12- 07).

Av citatet ansåg Mario som är en erfaren boendeutredare att han inte kan fatta beslut om bistånd på ett fritt sätt och han vill välja själv vilket bistånd som är mer anpassat till klienten utifrån sin professionalitet och inte chefen vilket leder till begränsat handlingsutrymme för honom. Liljegren & Parding (2010) förklarar att strikta regler inte ger möjlighet för socialarbetarna att kunna fatta beslut om bistånd och det minskar självständighet och handlingsutrymme hos dem.

Socialarbetarna kan inte fatta beslut fritt om bistånd eftersom organisationer vill kontrollera och granska hur resurser kommer att användas på ett effektivt sätt. Då minskas de professionellas roll att utföra sitt arbete utifrån sin utbildning och kunskap.

Tommy ansåg dock att han kan bestämma själv vilket bistånd som klienten kan få utan att återvända sig till sin chef. Tommy berättade att han kan bestämma själv om boendebistånd i form av kommunala boenden, och han kan fatta beslut själv utan chefens godkännande om de privata boendena eftersom de privata kostar mer än de kommunala boendena. Utifrån det ansåg Tommy att han inte har begränsat handlingsutrymme i det socialtjänstområde som han jobbar i. Det betyder att handlingsutrymmets omfattning kan variera mellan socialtjänstområdena och det beror på vad chefen ger för möjlighet till sina medarbetare. Enligt Wörlen (2010) är handlingsutrymmet viktigt för socialarbetarna för att kunna fatta beslut om tunga ärenden som organisationen inte kan lösa och socialarbetarna kan hantera de komplexa problemen utifrån sin kunskap och utbildning. Däremot finns en förutsättning att handlingsutrymmet ska användas och utformas utifrån organisationens regler och ekonomiska resurser.