Rätten till bistånd och hemlösas behov av skälig levnads nivå

Examensarbete i socialt arbete Malmö universitet

RÄTTEN TILL BISTÅND OCH

HEMLÖSAS BEHOV AV SKÄLIG

LEVNADSNIVÅ

THE RIGHT TO AID AND

HOMELESS NEED FOR A FAIR

STANDARD OF LIVING

MARWA ABUDAYYA

Abudayya, M. The right to aid and homeless need for a fair standard of living.

Degree project in Social work 15 högskolepoäng. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of Social Work, 2020.

The purpose of the study is to examine the Social Secretary assessments of housing assistance and social secretary perceptions of the concept of reasonable standard of living in relation to different accommodation solutions available in Malmö. Furthermore, the study aims to investigate the social secretary challenges associated with making their assessments of housing assistance. To answer the study questions, I used qualitative methods in the form of semi-structured interviews. For my study, I interviewed seven informants working

accommodation caseworkers and accommodations investigators in Malmö. Coding and thematization used to conduct my analysis. Empirical data analyzer basis of knowledge and theory. Two theories were used in the study of legal and organizational power. Results and analysis showed that accommodations

caseworkers and accommodations investigators do their assessments of housing assistance on the basis of Malmö's guidelines that distinguish between homeless groups in the assessment of eligibility. It turned out that the City of Malmö's guidelines do not resemble the National Board of Health and Welfare guidelines (Socialstyrelsens riktlinjer). There is uncertainty among case workers to define reasonable living standard of accommodation assistance. There are also different views on how accommodations solutions in Malmö cater to homeless people need decent standard of living. Accommodation caseworkers also had different

challenges in the assessment of aid. There were various challenges that

accommodation caseworkers and accommodations invistigators experienced such Malmö's new guidelines, lack of time, workload, autonomy and powerlessness.

Keywords: housing aid, housing solution, homelessness, homeless groups, reasonable standard of living, social challenges.

Förord

Författaren vill tacka sin handledare, José Pacheco för handledning och stöd under studiens process. Jag vill även tacka informanterna som kunde ställa upp för mina intervjuer, utan er hade jag inte kunnat göra någon studie. Slutligen vill jag tacka min familj för allt stöd och uppmuntran under examensarbetets process.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

2.2 Bedömning om rätten till bistånd ... 8

2.3 Skälig levnadsnivå för boende bistånd ... 10

2.5 Boendebistånd i form av boendelösningar ... 12

2.6 Socialarbetares utmaningar ... 13 3. TEORI ... 15 3.1 Rättssäkerhet ... 15 3.2 Organisatorisk makt ... 16 4. METOD ... 18 4.1 Kvalitativ metod ... 18 4.2 Urval ... 18 4.3 Tillvägagångssätt ... 19 4.3.1 Svårigheter ... 19 4.3.2 Före intervjun ... 20 4.3.3 Under intervjun ... 20 4.3.4 Transkribering ... 20 4.3.5 Analysprocessen ... 21 4.4 Förförståelse ... 21 4.5 Etiskt överväganden ... 22

4.6 Validitet och reliabilitet ... 23

5. RESULTAT OCH ANALYS ... 25

5.1 Bedömning om nödbistånd ... 25

5.2 Bedömning om längre bistånd ... 28

5.3 socialarbetare definition av skälig levnadsnivå ... 29

5.4 Skälig levnadsnivå för boendelösningar ... 30

5.5 Olika utmaningar ... 31

6. AVSLUTANDE DISKUSSION ... 34

REFERENSLISTA ... 37

1. INLEDNING

Att ha en permanent och ordnad bostad är en mänsklig rättighet. Bostaden behövs för att kunna sova, vila, studera, arbeta och ha ett socialt fungerande liv

(Johansson, 2015). Hemlöshet har betraktats som ett problem i västländerna och i stora städer sedan 1990-talet. Det är brist på lägenheter och människor, som saknar boende, bor på härbärgen, hotell och institutioner för hemlösa. År 1965 började miljonprogrammet som syftade till att bygga en miljon lägenheter. Miljonprogrammet löste problemet till det blev ett överskott på lägenheter. Året 1970 hade en framgångsrik bostadspolitik då hemlösheten minskade och många hotell och institutioner stängde. Men året 1980 började problem med hemlöshet synas igen och då kom begreppet “den nya hemlösheten” det vill säga hemlösa grupper utöver missbrukare och äldre män (Swärd, 2008).

Året 1989 startades den europeiska organisationen FEANTSA (The European federation of national organisations working with the homeless). Den

organisationen följer och kartlägger den nationella hemlöshetsfrågan i olika länder i Västeuropa. År 1993 var den första nationella kartläggningen i Sverige (Swärd, 2008). FEANSTA redovisade för antalet hemlösa som fanns i västeuropeiska länder under 1900-talet. Belgien, Island, Luxemburg, Finland och Norge är de länderna som har en låg hemlöshet. Storbritannien och Tyskland hade en hög hemlöshet och Sverige låg mittemellan de länder som hade låg hemlöshet och hög hemlöshet (Swärd, 2008).

Hemlöshet är inte ett nytt problem och antalet hemlösa har ökat eller minskat i länderna under tiden men nu har hemlöshet inte minskat utan ökat trots att det fanns många insatser från myndigheter (Swärd 2008). Året 2010 fanns i hela EU ungefär 3 miljoner hemlösa och i Sverige ungefär 18 000 antal hemlösa (Swärd & Stockholms Stadsmissionen 2010). Sedan hemlöshetsproblemet uppstod igen 1980 har Sverige inte löst problemet men man kan läsa om problemet i olika undersökningar och betänkanden, samt Socialstyrelsens rapporter.

Lissabonstrategi från EU diskuterade hur EU-länderna kan bekämpa fattigdom, människors ekonomiska problem, marginalisering och hemlöshet och frågan är om Sverige har följt Lissabonstrategi för att kunna motverka hemlöshet (a.a.). Antalet hemlösa i Sverige har ökat och det finns ungefär 33 000 hemlösa i Sverige enligt den senaste kartläggning från Socialstyrelsen om hemlöshet

(Socialstyrelsen, 2017). Det betyder att antalet hemlösa har nästan fördubblats sedan 2010. Hemlösheten ökar i Sverige i stora städer såsom Stockholm, Göteborg och Malmö där det finns bostadsbrist och där det sker mycket inflyttning till städer (Stockholms Stadsmissionen, 2019).

1.1 Problemformulering

Malmö är en av de största städerna som har hemlöshetsproblematik i Sverige. Det är ungefär 1752 antal vuxna och 1070 antal barn som är hemlösa i Malmö. Antalet hemlösa har ökat kraftigt i Malmö sedan 2005 och varje år blir flera barn hemlösa (Malmö stad, 2017). Huvudorsak till hemlöshet i Malmö är att det finns

bostadsbrist och det behöver byggas flera bostäder samt att det sker mycket inflyttning i Malmö (a.a.). Malmö stad gör flera insatser för att kunna motverka hemlöshet genom att bygga flera bostäder och socialtjänst fattar beslut om olika boendelösningar för hemlösa i form av övergångslägenhet, genomgångslägenhet eller tillfälliga boende som vandrarhem, jourhem och hotell. Hemlöshet är en stor utmaning för Malmö stad och kommunen arbetar med förebyggande arbete för att kunna förhindra vräkning och lösa andra sociala problematik som har samband med hemlöshet.

Men problemet är att Malmö stad nyligen fattade ett beslut om nya riktlinjer gällande vilka hemlösa grupper som har rätt till bistånd. De nya riktlinjerna förutsätter att hemlösa grupper ska ha speciella svårigheter för att kunna få

bistånd. Enligt Malmö stad, är speciella svårigheter inte bostadsbrist i kommunen, inte heller om hemlösa inte kan prata svenska eller om de har dålig ekonomi. Hemlösa får rätten till bistånd om de har speciella svårigheter i form av missbruk, psykisk ohälsa eller de har stora skulder. Enligt Stensson (2019) kritiserar

forskaren Kjellbom (2019) de nya riktlinjerna; hon anser att Malmö stad gör fel och att alla hemlösa har rätt till bistånd så lagen får inte tolkas om. Forskaren anser att enligt rättspraxis har alla hemlösa rätt till bistånd för en bostad och inte endast för de tillfälliga boendena. Forskaren undrar varför Malmö stad skiljer mellan olika hemlösa grupper gällande rätten till bistånd trots att rättspraxis och proposition inte skiljer mellan grupper för att kunna få bistånd (Svenska

Dagbladet chefredaktör Carina Stensson 2019). Problemet är att Malmö stad har strikta riktlinjer som begränsar hemlösas rätt till bistånd och det strider mot att hemlösa har rätt till bistånd oavsett vilka svårigheter de har enligt rättspraxis och proposition. Därför vill jag undersöka hur socialsekreterarna gör sina

bedömningar om boendebistånd och vilka utmaningar som de har i samband med att fatta beslut om boendebistånd.

I samband med de nya riktlinjerna har Malmö stad prioriterat den senaste tiden att lägga resurser på annan social utsatthet som Malmöbor har (Stockholms

Stadsmissionen, 2019). Å ena sidan vill Malmö stad fokusera på annan

socialproblematik än hemlöshet vilket kan drabba människor som är hemlösa på olika sätt. Men å andra sidan står det enligt socialtjänstlagen att:

Den enskilde ska genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå. Biståndet ska utformas så att det stärker hans eller hennes möjligheter att leva ett självständigt liv (Socialtjänstlagen 2001:453).

Min uppfattning är om kommunen minskar resurser för att motverka hemlöshet, kommer det att bli svårt att bekämpa hemlöshet och dessutom kommer inte hemlösa att få det bistånd som försäkrar deras skäliga levnadsnivå. Samtidigt vet jag inte om alla boendelösningar som är tillgängliga i Malmö försäkrar hemlösas behov av skäliga levnadsnivå eller inte. Därför vill jag även undersöka

socialsekreterares upplevelser om olika boendelösningar som finns i Malmö och hur de tillgodoser de hemlösas behov av skälig levnadsnivå enligt

1.2 Syfte

Syftet med studien är att undersöka socialsekreterares bedömningar om boendebistånd och socialsekreterares uppfattningar om begreppet skälig

levnadsnivå i relation till olika boendelösningar som finns i Malmö. Vidare syftar studien till att undersöka socialsekreterares utmaningar i samband med att göra sina bedömningar om boendebistånd.

1.3 Frågeställningar

• Hur gör socialsekreterare sina bedömningar om boendebistånd för olika hemlösa grupper?

• Hur definierar socialsekreterare begreppet skälig levnadsnivå för boendebistånd? Och hur upplever socialsekreterarna att olika

boendelösningar som finns i Malmö tillgodoser de hemlösas behov av skälig levnadsnivå?

• Vilka utmaningar har socialsekreterare i samband med att fatta beslut om boendebistånd?

1.4 Avgränsning

Studien är avgränsad till att undersöka hemlöshet i Malmö stad där det är mycket bostadsbrist och inflyttning till kommunen. En ytterligare avgränsning som gjorts är att fokusera på socialsekreterarens bedömningar om boendebistånd på mottaget enheten och bondesektionen i olika socialtjänstområdena inom Malmö stad. Därtill vill jag också lyfta fram socialsekreterares uppfattningar om begreppet skälig levnadsnivå för olika boendelösningar som finns i Malmö stad i form av t.ex. jourhem, hotell, vandrarhem och andra boendeformer.

1.4 Begreppsförklaring

Hemlös: Person som saknar bostad eller hem och bor på de tillfälliga boende som

kommunen ordnar samt har svårt att komma in på den ordinarie

bostadsmarknaden på grund av sociala eller ekonomiska skäl (Socialstyrelsen, 2011).

Boendelösningar: En plats där man kan bo tillfälligt som t.ex. jourhem eller

vandrarhem eftersom personen inte kan hitta ett boende på den reguljära bostadsmarknaden (Socialstyrelsen, 2017).

Strukturell hemlöshet: Personer som saknar bostad på grund av de har

ekonomiska förutsättningar att komma in på den ordinarie arbetsmarknaden, skilsmässor, de har skulder eller betalningsanmärkning och unga vuxna som vill flytta hemifrån och det är svårt för dem att hitta ett långsiktigt boende (Malmö stad, 2019).

Social hemlöshet: Personer som saknar bostad och har andra sociala problem som

missbruk och psykiska ohälsa (Malmö stad, 2019)

Skälig: Välgrundad, berättigad, godtagbar, giltig, riktig, lämplig, rätt och passande (SAOB 1975).

Sekundära boende: Särskilda boendelösningar som har den sort av sociala

kontrakt, boendet är tillfälligt och det är möjligt för hemlösa att ta över kontrakt efter en viss period (Boverket,2019).

2. KUNSKAPSLÄGE

I det här kapitlet presenteras rapporter och forskning från Socialstyrelsen, Stockholms stadsmissionen, Malmö stad, Lund universitet, Umeå universitet, Malmö universitet, lagar, förordningar och vetenskapliga artiklar.

2.1 Tillvägagångsätt

Genom litteratursökning via libsearch, libris, Google Scholar kunde jag hitta tidigare forskning som är relevanta för min studie. Jag använde mig av sökord såsom: hemlöshet, boendebistånd, boendelösningar, socialtjänst, hemlösa grupper, skälig levnadsnivå. Sökorden har kombinerats på olika sätt för att kunna få

relevant information. Eftersom en del av min studie handlar om socialsekreterares bedömningar om bistånd, behöver jag presentera en del lagar, rättspraxis och propositioner samt forskning som handlar om rätten till bistånd. Utifrån studiens syfte kommer jag presentera bedömningen om boendebistånd, hemlösa grupper, olika boendelösningar, definitioner, uppfattningar om begreppet skälig

levnadsnivå, och socialarbetares utmaningar.

2.2 Bedömning om rätten till bistånd

Enligt 4 kap 1§ SOL har den enskilde rätten till bistånd och livsföring i övrigt om man inte kan tillgodose sitt behov på ett annat sätt. En förutsättning för rätten till bistånd är att den enskilde ska göra vad hen kan för att kunna försörja sig som t.ex. att få arbete eller praktik. Biståndet kan antingen vara ekonomiskt i form av pengar eller i en annan form av bistånd som vård eller tillfälligt boende

(Socialstyrelsen 2013). Forskaren Staff (2019, kapitel 2) belyser att rätten till boendebistånd står mer tydligt i rättspraxis och forskaren hänvisar till RÅ, 1990, ref. 119, och RÅ 2004, ref. 130). Staff (2019, kapitel 2) förklarar att genom rättspraxis har den enskilde, som har svårigheter att skaffa bostad på egen hand, rätt till bistånd genom att erbjudas bostad som uppfyller skälig levnadsnivå. Svårigheter enligt rättspraxis är om den enskilde har problem med psykisk ohälsa, missbruk, skulder eller om familjen har vräkts på grund av störningar i lägenheten (a.a.). Staff (2019, kapitel 2) nämnde också hur Malmö stad nyligen har ändrat sina riktlinjer gällande hemlösas rätt till boendebistånd. Forskaren belyser att enligt de nya riktlinjerna har strukturella hemlösa barnfamiljer inte rätt till bistånd, men de kan få nödbistånd om de inte har tak överhuvudet enligt 2 kap. 1 § SOL, alltså socialtjänstens yttersta ansvar. Forskaren anser att de nya riktlinjerna drabbar hemlösa barnfamiljer genom att de får bo tillfälligt på akuta boenden under längre perioder och att Malmö stads riktlinjer strider mot att barn och unga ska bo under goda och trygga förhållanden enligt (5 kap. 1 § SOL). Utöver det står i förarbeten att man inte får utskilja mellan de utsatta människor som har rätt till bistånd genom att skydda en hemlös grupp mer än en annan (Prop. 2000/01: 80 s. 90).

Målet med socialtjänst är att främja människors ekonomiska och sociala trygghet, jämlikhet i levnadsvillkor och deltagande i samhällslivet. Socialtjänsten ska verka för respekt av självbestämmande och integritet för människor och det är viktigt att klienter kan överklaga ett beslut som de inte är nöjda med. (Socialtjänstlagen, 2001:435).

Vid bedömning om rätten till bistånd ska den enskilde tillförsäkras en skälig levnadsnivå och målet och biståndets form ska bidra till att förstärka människor att leva självständigt. (4 kap 3 § 1 st 2 SOL). Enligt Socialstyrelsens riktlinjer för skälig boendekostnad framgår att enskildas behov av boendekostnad utgår från vad låginkomsttagare på kommunen betalar för hyran i den kommunen, samt hur mycket kostnad är för hyran i den här kommunen. Det betyder att skäliga

boendekostnader skiljer sig mellan kommuner utifrån hyresnivå på bostäder i kommunen och vad invånare som har låg inkomst kan betala för hyran.

Socialnämnden tar hänsyn till barnens behov av utrymme när barnet bor hos den ena föräldern eller vid umgängestiden (Socialstyrelsen, 2013). Det finns riktlinjer för olika bostäder såsom, hyreslägenhet, inneboende, bostadsrätt och egen

fastighet och det är som kallas den reguljära bostadsmarknaden men utifrån studiens syfte kommer jag undersöka bedömning av tillfälliga boendeformer i form av vandrarhem, husvagn och hotell (Swärd,2008). Personer som är hemlösa och inte kan bo på den reguljära bostadsmarknaden av olika anledningar har behov av ett kortvarigt bistånd eller långvarigt bistånd (Socialstyrelsen, 2013). När personen är i behov av boendebistånd så bör socialnämnden godkänna boendekostnad för tre sammanhängande månader för kortvarig boendekostnad. Om personen fortfarande har behov av bistånd så bör socialnämnden göra omprövning om boendekostnaden är skälig eller berättigad (a.a.).

Vid bedömning av långvarig boendekostnad är det viktigt att socialnämnden prövar om personer kan bo i en billigare bostad eller kan sänka boendekostnaden lite. Däremot bör socialnämnden inte tvinga personer att lämna kommunen där de bott många år för att flytta till en annan ort där det finns andra billigare bostäder. Det finns flera sociala konsekvenser om personer tvingas flytta till andra orter (Socialstyrelsen 2013.). Enligt socialtjänstens mål ska människors

självbestämmande och integritet samt barnets bästa beaktas (Socialtjänstlagen 2001:453). I praktiken och enligt Socialstyrelsens riktlinjer ska socialnämnden inte tvinga barnen att flytta till en annan ort där det finns billigare bostäder vilket kan drabba barnen genom att de får lämna sina sociala nätverk i skolan och förskolan. Socialnämnden bör inte tvinga personer som har funktionsnedsättning eller äldre att lämna bostaden eller flytta till ett annat område om personen har behov av sitt sociala nätverk i området där personen bor. Om personer har

betalningsanmärkningar eller är arbetslösa bör inte socialnämnden tvinga dem att lämna bostaden vilket kan skapa svårighet för personer att inte bli godkända som hyresgäster i det nya området eller bostaden (Socialstyrelsen, 2013).

Om socialnämnden bedömer att boendekostnaden inte är skälig, bör nämnden godkänna den kostnad som inte är skälig så att personen kan hitta en billigare bostad. Om personen inte har fått möjlighet att byta till en annan billigare bostad får socialnämnden godkänna boendekostnad som låginkomsttagare betalar i kommunen. Men i fall personer bor på dyra boendelösningar som t.ex. hotell då kan socialtjänsten föreslå en annan boendelösning som inte är så mycket kostsam i hänsyn att hitta billigare boende med godtagbar standard i väntan på att personen hittar en permanent lösning. I fall personen önskar en dyrare bostad än hen bor i, får socialnämnden godkänna den nya boendekostnaden om flyttning är

nödvändigt för personen för att få en skälig levnadsnivå och det kan vara t.ex. att det finns medicinska förutsättningar eller sociala konflikter mellan barn och en styvfar, sambo som inte vill bo med sin partner, om miljön i bostaden inte är lämplig för personer, som vuxna barn bor i föräldrahem och vill flytta för att leva ett vuxenliv, om någon person är utsatt för våld eller övergrepp i familjen och det

behövs flyttning för att kunna leva ett skäligt liv. För att undvika att personer bor trångt bör ensamstående partner utan barn ha ett sovrum, vardagsrum och kök. Två barn kan dela sovrum men om barnen är stora har varje barn rätt till ett eget rum med hänsyn till barnens ålder och integritet (Socialstyrelsen 2013).

Enligt regeringsrätten överklagade ett par som har barn socialnämndens beslut om att paret fick boendebistånd i form av Frälsningsarméns härbärge där man

övernattar med andra personer som har missbruksproblematik. Paret ville bo på boende Alexandra där de hade bott i innan i kommunen eftersom där fanns mer utrymme och bättre miljö för familjen. Enligt socialnämnden var det inga lediga platser på boendet Alexandra som familjen själva hade lämnat innan då boendet från Frälsningsarmé var tillgängligt för familjen vilket var skäligt som

boendebistånd. Regeringsrätten ansåg att boendet från Frälsningsarmé var skäligt för familjen utifrån att de behövde tak över huvudet och att familjen inte kunde tillgodose sina behov på ett annat sätt. Regeringsrätten ansåg att socialnämnden erbjöd den boendelösning som var tillgänglig utifrån kommunens resurser tills socialnämnden kunde hitta en bättre boendelösning under övergångsperiod som är en vecka (RÅ 1994 not 574).

Swärd (2008) anser att det är problematiskt hur rätten till bistånd tillgodoses i kommuner eftersom det kan handla om att hemlösa får långvariga vistelser på hotell och härbärge och inte får tillgång till lediga lägenheter som tillhör socialtjänsten. Det är bara socialtjänsten som kan hjälpa hemlösa att komma in på bostadsmarknaden genom att hjälpa hemlösa först att bo på den sekundära bostadsmarknaden i form av lägenheter med sociala kontrakt och träningslägenheter. Problemet är att hemlösa dessutom får vänta länge innan de kan få lägenheter med sociala kontrakt då det finns kö, samt hemlösa behöver först kvalificera sig innan de kan bo i de lägenheterna. Många tjänstemän inom socialtjänsten känner sig maktlösa eftersom de inte kan hjälpa hemlösa på kort tid att komma in på den reguljära bostadsmarknaden; och de anser att hemlöshet är ett problem som måste lösa på nationell och statlig nivå.

2.3 Skälig levnadsnivå för boende bistånd

Det är svårt att definiera eller tolka begreppet “skälig levnadsnivå” och det kan också vara omöjligt att hitta en definition eller en ständig tolkning för vad en skälig levnadsnivå är. Begreppet är inte förklarat i socialtjänstlagen och det är otydlig vad som menas med begreppet. Av propositioner och förarbeten har “skälig levnadsnivå” förklarats som det minimikrav av kvalitet på insatser. Begreppet handlar inte om vilken nivåbestämning som klienter borde ha men det kan handla i princip om vilken biståndsform som tillgodoser klientens behov enligt socialtjänstens mål. Målet med riksnorm är att uppfylla klienters grundläggande behov av bistånd. Det finns inte en viss standards garanti för bistånd från socialtjänsten eftersom det finns olika behov av bistånd mellan klienter och behovet är någonting som utvecklas bland människor i samhället (Socialstyrelsen 2012).

Det framgår i förarbeten angående boendestandard att:

.. utgångspunkten vid bedömningen av skälig boendestandard är vad en låginkomsttagare på orten normalt har möjlighet att kosta på sig jämfört med vad den biståndssökande har för faktiska kostnader (Prop. 1996/97:124 s. 83 och 169).

Enligt Socialstyrelsen (2012) finns inte en bestämd definition av vad

låginkomsttagare kan betala för hyran för att kunna förstå bättre skäliga behov för klienter men utifrån det kan man förstå att utgångspunkt för bedömning av skäligt bistånd är att titta på vad en låginkomsttagare i kommunen kan ha råd för att betala de kostnaderna och jämföra det med vad klienter har för kostnader

(Socialstyrelsen 2012). Begreppet skälig levnadsnivå ger rätt till bostad om man inte kan tillgodose sitt behov av bostad enligt socialtjänstlagen. Problemet är dock att kommunerna inte kan ha tillräckligt många bostäder till alla och den enda lösning som finns tillgänglig för hemlösa är de tillfälliga lösningar (Swärd 2008).

Målet med lagstiftning och bostadspolitik är att bekämpa hemlöshet. Problemet är att hemlösa får boendebistånd för att kunna bo under långa perioder på tillfälliga boendelösningar eftersom det inte finns andra tillgängliga bostäder för dem på reguljära bostadsmarknad. På detta sätt blir lagstiftningens mål en retorik som inte kan förverkligas i praktiken. Det är otydligt vem som tar ansvar för att hemlösa får sina behov av skälig levnadsnivå tillgodosedda. Det kan handla om att fråga vilken myndighet som tar hand om hemlösa, ifall det är socialtjänsten eller en annan myndighet. Ett problem är att tillgodose de hemlösas behov av skälig levnadsnivå är endast att ha “tak över huvudet” enligt kommuners riktlinjer och det betyder att hemlösa får bo på tillfälliga boendelösningar. Det leder till att hemlösa bor under långa perioder på tillfälliga boenden tills de blir kvalificerade för att kunna bo i sekundära lägenheter (övergångslägenhet och

genomgångslägenhet) som är kommunala lägenheter. Det är nästan omöjligt för hemlösa att kunna bo på den reguljära bostadsmarknaden då de behöver ha anställning och de har varit registrerade på olika bostadsbolag under flera år. I socialtjänstlagen har personen har rätt till bistånd som tillförsäkras enskilda behov av skälig levnadsnivå, men i praktiken finns det bostadsbrist i kommuner vilket gör att tillfälliga boendelösningar blir de skäliga boende istället för ordinarie bostäder för hemlösa. Det skapar paradox mellan vad lagen säger och vilka resurser och stöd som finns för hemlösa i verkligheten. Att ha tillgång till lediga lägenheter som tillhör socialtjänsten beror på om de hemlösa uppfyller krav på att de söker aktivt boende eller att de sköter sig på de tidigare boendena (Swärd, 2008).

Lindelöf & Rönnbäck (2004) förklarar hur socialarbetare fokuserar på hur praktiska implementeringen av lagen och förarbeten går till. De har mer fokus på checklistor och administration. Lagstiftning är en ramlag som inte är konkret vilket kan leda till att socialarbetare tolkar eller blandar in sina värderingar på vad skälig levnadsnivå är. Det visar sig också hur socialarbetare blir kunniga om sin organisation och de följer arbetsplatsens styrdokument som borde likna

Socialstyrelsens styrdokument. Varje kommun har sitt eget styrdokument och det kan vara så att kommunen har ett styrdokument som liknar Socialstyrelsens styrdokument men i en annan kommun kan styrdokumenten inte likna

Socialstyrelsens. Det leder i sin tur till otrygghet och osäkerhet bland klienter om vilken kommun som kommer att ge dem det bistånd som tillgodoser deras behov av skälig levnadsnivå. Lagstiftning som inte är detaljerad och konkret ger

möjlighet till kommuner att utforma sina egna riktlinjer och socialarbetare i sin tur följer organisationen som de arbetar med. Det skapar mer legitimitet för

socialarbetare som arbetar på organisationen att följa hur organisationen t.ex. definierar begreppet skälig levnadsnivå och hur de kommer implementera insatser utifrån organisationens definition av begreppet.

2.4 Hemlösa grupper

Enligt den senaste kartläggningen från Socialstyrelsen (2017) finns det över 33 000 hemlösa i Sverige och antalet hemlösa har ökat sedan 2011 och enligt Boverket finns underskott på bostäder i de flesta kommunerna (Stockholms Stadsmissionen, 2019).

Det finns olika grupper som drabbar av bostadsproblematik och hemlöshet. Hemlösa barnfamiljer som är nya i Sverige och har svårt att komma in på arbetsmarknaden samt saknar svenska språket har det svårt att komma in på den reguljära bostadsmarknaden, de kallas strukturellt hemlösa som inte har andra sociala problematik utan saknar boende. Andra grupper är stora romska familjer som har många barn och bor i utsatta områden och har svårt att få eget kontrakt eftersom hyresvärdar ställer krav på fast anställning, samt att antalet personer ska vara anpassat till lägenhetens storlek. Romerna tvingas ibland att bo trångt i små lägenheter då det inte finns stora lägenheter i kommuner (Knutagård, 2006). Ensamstående föräldrar som drabbas av skilsmässor och våld i hemmet blir också hemlösa samt personer som är hemlösa som har annan socialproblematisk som psykisk ohälsa och kriminalitet, benämns under social hemlöshet. För personer som är hemlösa och har social problematik såsom missbruk och

betalningsanmärkningar är det ännu svårare att få tillgång till den reguljära bostadsmarknaden. Problemet är att bostäder som finns tillgängliga nu har höga priser och höga hyror vilket skapar svårighet för hemlösa att betala de höga boendebekostnaderna om de får ekonomiskt bistånd eller har

betalningsanmärkningar. Det är många unga vuxna som är invandrare i ålder 20– 29 som drabbas av bostadsbrist och inte kan flytta hemifrån eftersom de är nya i landet och behöver flera år för att kunna etablera sig i Sverige och komma in på arbetsmarknaden (Stockholms Stadsmissionen, 2019).

I Malmö finns strukturell hemlöshet och social hemlöshet. Enligt den senaste statistiken i Malmö finns det strukturell hemlöshet och social hemlöshet men antalet strukturellt hemlösa barnfamiljer har ökat i Malmö vilket var en utmaning för kommunen att hitta lägenheter för dem. (Malmö stad, 2019). Knutagård (2006) betonar hur den sociala hemlösheten hade varit innan grundorsaken till hemlöshet i Malmö såsom hemlösa med missbruk och psykisk ohälsa problematik men strukturellt hemlösa familjer har ökat kraftigt i Malmö i samband med mycket inflyttning som har skett tidigare i Sverige och många utlänningar föredrar att bo i stora städer där det finns många etniciteter och kulturer. Det gör att strukturell hemlöshet har blivit mer markant än social hemlöshet under de senaste åren i Malmö.

2.5 Boendebistånd i form av boendelösningar

Hemlösa som inte kan tillgodose sina behov på ett annat sätt har rätt till bistånd från socialtjänsten i kommunen där de bor. Stödet ska tillförsäkra de hemlösas behov av skälig levnadsnivå och insatserna ska vara av god kvalitet. Eftersom det finns bostadsbrist i landet och hemlösa inte kan komma in på den ordinarie arbetsmarknaden, får socialtjänsten i kommunen hjälpa sina klienter att få stöd och hjälp om de inte kan själva hitta boende. Socialtjänsten fattar beslut om olika boendelösningar som är tillfälliga och inte är en del av ordinarie

bostadsmarknaden och de kallas sekundära boendelösningar som i form av övergångslägenheter med sociala kontrakt, träningslägenheter, stödboende som är tillgängliga i kommuner. Beteckningar på boendelösningar skiljer sig mellan kommuner. Kommunen och socialtjänsten hyr de boendelösningar från

bostadsbolag och de i sin tur hyr ut lägenheter med sociala kontrakt för dem som inte kan få förstahandskontrakt från hyresvärdar på den ordinarie

bostadsmarknaden (Swärd, 2008). Det finns andra boendelösningar som är mer

akuta eller tillfälliga boendelösningar som kommunen äger själva eller hyr från

privata organisationer. De akuta boendelösningarna består av hotell, härbärge och vandrarhem. Målet med akuta boende är att hemlösa behöver akuta stöd och inte bor längre på boendet men i verkligheten bor hemlösa under lång tid på de boenden vilket kan vara oskäligt att hemlösa har oskälig levnadsnivå om de bor längre på boende (a.a.).

De resurser och boendelösningar som finns i Malmö varierar mellan akuta boenden i form av dygnsboenden som t.ex. Vallhem, Rönnbacken och Beijers hus, lägenheter för referensboende eller till speciella målgrupper som t.ex. Lönngården för äldre alkoholmissbrukare. Varje stadsdel i Malmö har sina egna referensboenden som används för hemlösa som bor i stadsdelen. Referensboenden i stadsdelar har cirka 200 platser. Utöver det förfogar kommunen över ca 650 lägenheter som är delade i olika stadsområdena med andra hyreskontrakt. Det finns också 200 natthärbärges platser. 2009 fick Malmö stad en ny bostadsby och stödboende för hemlösa med missbruk och olika diagnoser. Kommunen vill stödja hemlösa att komma in på den reguljära arbetsmarknaden genom att bidra med lägenheter med andrahandskontrakt. Det finns tillsyn i kommunens

andrahandskontrakt som ständig service för hyresvärdar. Målet med service i lägenheter är att hyresvärdar kommer att stödja kommunen med flera lägenheter i framtiden (Malmö stad 2009).

Det är inte socialtjänstens roll att hitta lösningar på lägenheter som kommunen får från hyresvärdar till personer som endast har behov av boende och inte har andra problem. Men i praktiken förvaltar kommunen och socialtjänsten de lägenheter för personer som saknar boende för att kunna bidra till att lösa hemlöshetens problematik. Malmö stad förutsäger att antalet hemlösa som bara saknar bostad kommer att öka i samband med bostadsbrist i Malmö, och det kommer flera strukturella hemlösa till socialtjänsten för att få hjälp med boendebistånd. På detta sätt kommer inte de hemlösa som tillhör socialtjänstens målgrupp (hemlösa med missbruk och psykisk ohälsa problematik) att få stöd som de behöver i samband att det finns stort behov av speciella lösningar för dem i kommunen. Om

bostadsproblematik i Malmö för strukturellt hemlösa kunde hanteras eller lösas på ett annat sätt skulle kommunen få ett överskott av lägenheter vilket skulle leda till att hemlösa med annan problematik får de boenden med bättre kvaliteter och skälig levnadsnivå (Malmö stad 2009).

2.6 Socialarbetares utmaningar

Socialarbetare kan uppleva utmaningar i sitt arbete i den offentliga sektorn. New Public Management gör det svårt för socialarbetare att kunna utföra arbetet på ett fritt sätt. Det kan handla om vissa faktorer som begränsar socialarbetarens

möjlighet att styra arbetet på ett självständigt sätt. De ekonomiska faktorerna i förvaltningar är en utmaning för organisationer och yrkesutövande. Målet med NPM är att effektivisera arbetet genom att utföra arbete på ett effektivt och sparsamt sätt och inte lägga mer kostnader och resurser för organisationen. NPM

handlar om kontroll, styrning och granskning. Det begränsar i sin tur socialarbetare möjlighet att fatta beslut utifrån sin profession. Det blir en utmaning för socialarbetare att inte kunna använda sin utbildning och kunskap eftersom det finns kontroll och begränsning med ekonomiska resurser. Kontroll och granskning leder till att formalisera arbetet genom att bestämma vem som kan fatta beslut, hur arbetet ska organiseras och hur socialarbetare följer

organisationen. (Liljegren & Parding 2010).

Det har blivit viktigt att dokumentera och administrera i arbetet med bedömning om bistånd i socialtjänsten. Det finns mer fokus på dokumentation och

administrativt arbete i organisationen och det minskar socialarbetarnas

möjligheter att kunna möta sina klienter. (Liljegren & Parding 2010). Tidsbrist, och hög arbetsbelastning leder också till svårighet för socialarbetare att kunna skapa relation med sina klienter. (Wörlen, 2010).

Socialarbetare bedömer rätten till bistånd enligt lagstiftning, rättspraxis och kommunens regler. Med många lagar, regler och administrativt arbete och komplexa ärenden skapar det variation i beslutsfattande mellan socialarbetare. Men socialarbetare kan inte ha mycket handlingsutrymme och variation i beslutsfattande eftersom de måste använda sig av kommunen och politikers riktlinjer. (Wörlen, 2010).

Socialarbetarens handlingsutrymme är viktigt för att kunna handlägga svåra ärenden som inte kan lösas av verksamhetens regler då använder socialarbetare sin kunskap och utbildning för att självständigt kunna fatta sitt beslut. Därpå blir handlingsutrymmet en viktig aspekt för socialarbetare i arbetet med komplexa frågor och tunga ärende i organisationsprofessionalism. Men det finns en förutsättning att det handlingsutrymmet ska utformas utifrån organisationens ekonomiska, sociala och byråkratiska omständigheter (Wörlen, 2010).

En motsats till handlingsutrymmet är att ha strikta regler som inte ger möjlighet till självständighet att fatta beslut om insatser eller bistånd. Med strikta regler har inte socialarbetare möjlighet att göra sitt val för insats eller omdöme för bistånd och det minskar i stor utsträckning socialarbetarnas handlingsutrymme (Liljegren & Parding 2010).

Många socialarbetare anser att handlingsutrymmet är viktigt för att kunna utföra arbetet utifrån sin profession men däremot kan handlingsutrymmet vara

problematiskt för klienter om de får åtskilda bedömningar om liknande fall. Detta kan leda till att klienter får mer rättighet än de borde få eller mindre rättighet än det som är skäligt. Det kan leda till ojämlikhet och orättvisa mellan klienter. Problemet med handlingsutrymmet för organisation är att ifall socialarbetare har mycket handlingsutrymme påverkar det organisationens budget och

3. TEORI

I det här kapitlet presenteras teorier som är relevanta för studiens syfte och frågeställningar. Den första teori som används är ”Rättssäkerhet”. Teorin presenteras för att kunna analysera mitt resultat och besvara min frågeställning som handlar om bedömningar om boendebistånd samt begreppet skäligt

levnadsbehov för olika hemlösa utifrån rättsligsäkerhets teoretiskt perspektiv. Den andra teorin är ”Organisatoriskt makt” som används för att kunna analysera studiens resultat och kunna besvara min frågeställning om socialarbetarnas utmaningar vid bedömning om bistånd utifrån organisations makt ur ett teoretiskt perspektiv.

3.1 Rättssäkerhet

Rättssäkerhet är ett begrepp som ofta används i juridiksammanhang eller utredningar och förordningar. Begreppet kan också finnas i olika politiska debatter som syftar till att bevisa att något är lagligt, korrekt och rättvist. Ett rättssäkert rättssystem är det system som utövar rättvisa genom att följa lagar och sedan fattar sina beslut som medborgare eller samhället som i sin tur följer efter. Det är många i samhället som vill uppnå rättssäkerhet vilken stärker demokrati i samhället. Många i samhället vill inte bara uppnå rättssäkerhet utan att upprätthålla den i form av att vissa myndigheter vill fatta beslut utifrån ett rätts säkert system. Däremot vill några samhällsgrupper ifrågasätta rättssystemet i form av myndigheter som de har kontakt med för brist av rättssäkerhet eller rättvisa skydd för vissa svaga individer i samhället (Staff, 2011). Rättssäkerhet används i många debatter för att kunna stödja eller stärka utsatta människor i samhället. De utsatta människorna kan inte ifrågasätta myndigheterna om deras rättigheter som andra grupper i samhället. Många i media talar om brist för rättssäkerhet för vissa grupper såsom: papperslösa, missbrukare, hemlösa, brottsoffer och föräldrar som har omhändertagna barn. Socialarbetare kan ha vissa svårigheter att fatta beslut för sina klienter, brukare utifrån juridisk beslutsgrund. Dessutom kan finnas rättssäkerhet problematik i myndighetsutövning därför anser Staff (2011) att det är viktigt för jurister och andra professionella att förstå betydelsen och innebörden av rättssäkerhet för att kunna fatta rättssäkra beslut i olika sammanhang i praktiken (a.a.).

Rättssäkerhets definition kan inte ha en likformig definition då det kan finnas svårighet med flexibilitet att använda rättssäkerhet i olika sammanhang. Varje rättsärende har olika behov och rättssäkerhet bör anpassas till de olika ärendena eller de olika rättsliga fallen utifrån ett rättssäkert system. Rättssäkerhet är en juridisk princip inte direkt definierad i någon författning eller lag. Men principer om rättssäkerhet kan finnas i gränslandet mellan å ena sidan lagar och rättsreglerna och å andra sidan etiska principer som finns i samhället och utanför de rättsliga lagar. Problemet är att man inte kan ha en tydlig definition för rättssäkerhet i socialt arbete i praktiken där det finns olika behov och olika rättsliga regler samt olika resurser. Ett dilemma som kan uppstå i socialt arbete är att professionella kan ha makt att besluta om sådana åtgärder för klienter som kan vara gynnande eller missgynnande åtgärder, därför bör tjänsteman ta hänsyn till att fatta beslut på ett rättssäkert sätt (Staff, 2011).

Det finns två typer av rättssäkerhet såsom” formell rättssäkerhet” i form av lagar, författningar som borde följas för att kunna få ett rättssäkert system och den andra är “materiell säkerhet” som många rättsvetenskapliga forskare eftersträvar i vissa områden som till exempel i socialrätten (Staff, 2011). Formell rättssäkerhet fokuserar på förutsägbarhet och likhet inför lagen, medan materiell rättssäkerhet fokuserar på innehållet i rättsnormerna och rättsliga beslut effekter (Staff, 2011). Förutsägbarhet och likhetsprincip karaktäriserar den formella rättssäkerheten. Förutsägbarhet förverkligas genom legalitetsprincipen som lägger vikt vid att det måste finnas lagstöd för beslutfattande inom myndigheter. Det handlar om hur myndigheter fattar beslut om människors ärende och hur människor kommer att agera om myndigheters åtgärder inte är korrekta (Staff, 2011). Författaren belyser vikten av att rättsnorm ska vara tydlig och precis i sin utformning för att det inte ska komma flera tolkningar i den. Myndigheter utövar makt utifrån lagar men den makten skall vara förutsägbar och tydlig för att skydda enskilda och det tillkommer inte konkret i lagen hur enskilda kan bli skyddade (a.a.). Utifrån likhetsprincip skall lika fall bedömas lika och likhetsprincip för myndigheter innebär den offentliga sektorn bestäms av generella lagar som är lika för alla. Det betyder att ingen får ge förmåner som inte står i lagtexten till enskilda eller ingen får missgynna enskilda genom straff om det inte står i rättsnormer eller lagen att de enskilda behöver den åtgärden. (a.a.)

Materiell rättssäkerhet ska tillgodose rättssäkerhet för klienter utifrån etiska och moraliska perspektiv. Utifrån materiellt rättssäkerhetsperspektiv ska effekter av de juridiska besluten vara etiskt godtagbara. Det sker genom den utjämning mellan rättsliga regler och vad samhället anser på vad som är rättsligt rättvis utifrån etikperspektiv. Om utjämning inte sker, förlorar rätten sin legitimitet hos medborgarna vilket leder till otrygg rättsordning, otryggt samhälle samt mindre rättvisa. På detta sätt utgår materiell rättssäkerhet från enskilda rättigheter och hur tillämpning av ett beslut har för konsekvenser eller biverkningar för de enskilda eller klienter (Staff, 2011). Det sista nämnda har samband med det som författaren kallar för “Rättssäkerhetsgarantier” som i sin tur är rättsregler som finns inom ett visst område som ger rättsgarantier som är viktiga för att skydda enskilda inom rättssäkerheten. Problemet är att rätten ger myndigheter svaga fullmakt för tillämpning av lagen och praxis. Det leder i sin tur att enskilda blir osäkra över myndigheters beslut och det ökar det som författaren kallar myndighetsmissbruk genom att enskilda kontaktar myndigheter så ofta eftersom de känner osäkerhet för myndighetsbeslut eller inte förstår vad som skulle hända efter att beslutet fattades. Ytterligare ett problem är att olika rättssäkerhetsgarantier styrs av resurstilldelning som inte beskrivits i rättighetslagstiftning utan i ramlagen. Det kan leda till att myndigheter kan fatta beslut utifrån de tillgängliga resurser som finns i kommunen istället för enskilda behov av insatser. Utifrån diskussionen anser författaren att utifrån rättssäkerhetsbegreppet så bör vikten av individers säkerhet betonas, snarare än individens rätt (Staff, 2011).

3.2 Organisatorisk makt

Offentliga organisationer följer den trenden som uppstår i samhället som New public Management (NPM). Det handlar om styrning, granskning och kontroll och effektivisering. Därpå blir NPM som en maktmodell över organisationer. Den

offentliga sektorn behöver anpassa sig till all förändring som sker i samhället. Om organisationer har den ständiga ställningen att anpassa sig till omvärlden,

förminskas medlemmarnas roller i organisationen. Det gynnar i sin tur eliter och ledare i organisationer att utöva sin egen makt. Bakomliggande orsaker till NPM var decentralisering under 1970 och 1980 talet och ekonomiska idéer från företagare. Den trenden leder till att eliter i organisationer får den makt och kontroll som de vill genomföra över sina organisationer (Hall, 2012). Eliter har svårt att hantera organisationens normer men professionella i organisationen måste följa de normerna för att öka deras legitimitet. Det är viktigt för

professionella att följa omvärlden för att kunna få sin legitimitet. Det leder i sin tur till att stärka professionell lojalitet mot sina organisationer och på detta sätt lyckas eliter att utöva makt över de professionella grupper som lärare,

socialarbetare och läkare.

Enligt Abrahamsson & Andersson (2005) kräver organisationer att individer accepterar regler och tvångsåtgärder för att alla i samhället ska kunna få ett fungerande socialt liv. Författaren anser att legitimitet handlar om normer,

värderingar som finns i samhället som handlar om vad som är rätt eller lagligt. De normer och regler kan finnas i lagar och förordningar men de kan också finnas i det sociala livet. I organisationer brukar professionella fokusera mer på hur olika nya förslag är legitima än att titta på vad förslaget innehåller. Orsaken till det är att professionella måste följa organisationen och de kan inte välja fritt om de vill följa organisationen eller inte. Det kan leda i sin tur till att människor i

organisationer blir besvikna eftersom de brukar ha i början den engagemang och viljan att bestämma över vilka regler som de kan följa eller inte, men under tiden assimileras människor i organisationen vilket gör att de följer andra medlemmars och chefers beslut.

Hall (2012) förklarar Webers tankesätt om makt i organisation som handlar om att organisationen är makt i sig och aktörer som arbetar i organisationen har inte makt eller har ingen makt över sina handlingar. Det finns olika makt kategorier som legitimt tvång i form av våld som staten utövar, militärmakt baserad på av våld som arméer utövar och ekonomisk makt baserad på granskning och kontroll på de materiella resurser som ekonomiska verksamheter och föreningar utövar. Utifrån den sist nämnda och ekonomiperspektiv anser Abrahamsson & Andersson (2005) att det finns en annan utmaning för den offentliga sektorn som handlar om den nya ekonomin. Det finns olika aspekter som påverkar den offentliga sektorns tankesätt såsom; globalisering, olika marknader, kapital på nationell och på internationell nivå. En annan aspekt är den kombination mellan offentliga utbudet och privata utbud som man kan se i olika områden som skolor och sjukvården. Det har blivit mer fokus på marknad samt individuellt ansvar för människor vilket gör att den offentliga sektorn lånar det privata tankesättet i arbetet med

människor. Den sista utmaningen är det kravet som politiker och ledare strävar efter i form av att använda de tillgängliga resurserna på ett effektivt sätt.

4. METOD

I kapitlet presenteras den metod som användes i studien, urval, tillvägagångssätt, analysprocessen, förförståelse och etiska överväganden.

,

4.1 Kvalitativ metod

För att kunna svara på mina frågeställningar använde jag mig av kvalitativ metod. En forskare använder sig av kvalitativ metod antingen genom intervjuer eller observationer i målet att kunna förstå, tolka det materialet som man har framför sig (Fekjaer, 2016). Fördelen med kvalitativ metod är att forskaren får mer information, tankar och personliga upplevelser genom att genomföra intervjuer eller observationer (a.a.). Jag använde mig av semistrukturerade intervjuer för att kunna gå på djupet i mitt material samt göra analysen som jag behöver för min studie. Med semistrukturerade intervjuer förbereder forskaren ett antal frågor som fokuserar på studiens syfte och frågeställningar och det finns möjlighet till att ställa följdfrågor som i sin tur gynnar forskaren genom att informanten öppnar sig med mer information (Aspers, 2011). Nackdelen med semistrukturerade intervjuer är att forskaren utgår från sitt synsätt, dvs sina frågor vilket begränsar informanter att lyfta fram sina synsätt (a.a.).

4.2 Urval

Urval eller selektion utgår från population i form av en grupp människor som har samma egenskaper. Forskaren vill undersöka den populationen eller gruppen för att kunna genomföra sin forskning (Aspers 2011). Mitt urval i studien är

population boendehandläggare som jobbar i boendesektionen i Malmö stad. Jag valde den population eftersom uppsatsens syfte handlar om hemlöshet och bedömningar om boendebistånd och därför är boendehandläggare de som kunde besvara mina frågor. Det finns olika typer av urval som forskaren kan välja mellan såsom: slumpmässigt urval, snöbollsurval och rollselektion (a.a.). I min studie använde jag mig av snöbollselektion som utgår från att forskaren väljer en person som hen känner till som vän eller “erfaren” och den personen kan rekommendera andra “erfarna” i gruppen (a.a.). Jag valde att intervjua en person som jag kände till innan på min gamla arbetsplats som jobbade med mig i arbetsmarknad och socialförvaltning i Malmö stad och den personen som jobbar i boendesektionen rekommenderade andra medlemmar som jobbar i samma boendesektion och samma bostadsområde i Malmö stad. För att kunna utföra intervjun skickade jag förfrågan först till chefen som gav mig sitt godkännande. En nackdel med snöbollsurval är att forskaren begränsar sig till det nätverk som hen känner till som möjligtvis kan ha samma åsikter som forskaren (Aspers 2011). Av detta skäl försökte jag nå andra boendehandläggare som jobbar på andra

socialtjänstområden i Malmö stad. Då skickade jag förfrågan till cheferna med all information om studien och samtyckesmallar. Två chefer gav mig sitt

godkännande för att kunna utföra intervjuer i boendesektioner. En chef sa att boendehandläggarna har tidsbrist, mycket jobb och många ärenden nu inför julen och boendehandläggare hade inte möjlighet att ställa upp på en intervju. De handläggarna som jobbar på boendesektionen på denna socialtjänstområdet föll bort då deras chef inte godkände medarbetarnas deltagande i en intervju. Det kopplas till bortfall i fall personen inte vill delta på grund av tidsbrist och andra skäl som arbetsbelastning. Men det är en fördel att med kvalitativa studien man vet varför personer inte vill delta genom svar om tidsbrist och andra skäl (Aspers 2011). Andra chefer i andra socialtjänstområden skickade förfrågan till sina

medarbetare som är ungefär mellan 10 och 15 personer på varje boende sektion. Varje chef skickade förfrågan till dem. Två boendehandläggare ville delta i min intervju. Min tanke var att kunna göra många intervjuer och jag kunde verkligen genomföra sju intervjuer även om det fanns många boendehandläggare som svarade mig att de hade tidsbrist och de inte kunde delta i min intervju under december månad.

4.3 Tillvägagångssätt

För att kunna genomföra min studie gjorde jag en studieplan som består av fyra faser såsom: problem och kunskap, plan och design, datainsamling samt analys och resultat. Under genomförandet av studien kan man se att olika faser påverkar varandra och man kan behöva samla en ny data när man skriver sin analys eller resultat eller man kan upptäcka nya teorier (Boolsen, 2007). Först gjorde jag en plan för min studie som handlar om ämnet som jag är intresserad av som

hemlöshet och sedan skrev jag problemformulering, syfte och frågeställningar. I början behövde jag bearbeta mitt syfte och frågeställningar för att bli tydligare för läsaren med vad målet med min studie är. Vidare sökte jag de vetenskapliga artiklarna och litteratur som är relevanta för mitt syfte och frågeställningar. Det finns två strategier som forskaren kan använda för sin teori såsom induktion och deduktion. Induktions metod för teori innebär att man kommer fram till sin teori genom data som man har samlat under sin forskning. Den andra metoden är deduktion som innebär att man väljer en teori som kan passa till sin forskning och sedan provar man om den teorin passar till data eller inte. I fall teorin inte

bekräftar data provar man ytterligare data tills man hittar den teori som stämmer med sin data (Boolsen, 2007). Under min studie funderade jag på två teorier som kan tillämpas på empirin och uppsatshuvudämne som jag samlade. Efter jag genomförde mina intervjuer, kunde jag hitta de teorier som kunde appliceras på min empiri och analys.

4.3.1 Svårigheter

Enligt Dalen (2007) är det viktigt att man tänker på tiden för intervjun och inte springer iväg efter att man genomfört intervjun eftersom man tog all information som man behövde från informanten. Forskaren måste tänka på att informanten gav mig sin tid och därför borde avslutning på intervju ta sin tid med tacksamhet. Forskaren bör också tänka att ingen vill vara förhörd eller objekt.

Det var svårt i början av min undersökning att kunna hitta många informanter eftersom jag behövde intervjua boendehandläggare som jobbar inom

socialtjänsten i Malmö stad då jag begränsade mig till en kommun och det var många boendehandläggare som hade stor arbetsbelastning och tidsbrist. Min tanke var att intervjua många informanter och en vecka innan julledighet för anställda i Malmö stad kunde jag genomföra sju intervjuer, tack vare informanter som var behjälpliga att hitta flera informanter. En del informanter som ville ställa upp på min intervju, berättade för mig att de hade mycket att göra inför julen men de kunde ställa upp och delta i intervjun i fall intervjun inte tog mer än 40 minuter. Då kunde jag säga att intervjun inte skulle vara längre än 40 minuter. Utifrån vad författaren beskrev ovan, kände jag att på vissa intervjuer var jag tvungen att sluta intervjun när de hade gått exakt 40 minuter och sedan sprang jag iväg för

informanter hade mycket att göra under dagen på socialtjänsten. Men andra informanter sa att de kunde medverka på en femtio minuter lång intervju.

4.3.2 Före intervjun

Inför intervjun behöver forskaren skapa en intervjuguide som innehåller frågor som har relation till studiens syfte och frågeställningar. Med semistrukturerade intervjuer behöver forskaren vara noggrann att använda sig av frågor som är inriktade mot studiens ämne och syfte. Det är vanligt att man bearbetar

intervjuguiden för att kunna belysa studiens övergripande frågeställningar. Det är också viktigt att forskaren börjar sin intervju med inledande frågor för att låta informanten känna sig trygg och avslappnad. Därefter ställer forskaren de

frågorna som är relevanta och centrala för teman eller syftet. I slutet kan forskaren ställa frågor som handlar om temat på ett generellt sätt (Dalen, 2017).

Innan jag genomförde min intervju, gjorde jag en intervjuguide som består av frågor som är centrala för min studie och jag skrev en inledande fråga för att informanten skulle känna sig avslappnad som t.ex. “Kan du beskriva hur ditt dagliga arbete ser ut?”. Därefter ställde jag frågor som är centrala för mitt syfte och som handlar om hur informanter bedömer boendebistånd, hur de uppfattar begreppet skälig levnadsnivå osv. Men i slutet lät jag informanten prata fritt utan att ställa många följdfrågor då jag ville fånga upp vad informanten berättade och som skulle gynna min studie. Då kunde jag relatera till Kvale (1997) som beskrev att det är viktigt att lyssna till det som sägs och vad som finns för budskap bakom det som sägs för att förstå det som finns mellan raderna.

4.3.3 Under intervjun

Under intervjun använde jag mig av en surfplatta för att kunna spela in intervjun. Min surfplatta var fulladdad och det gjordes kontroll på ljud före inspelning för varje intervju. Enligt Aspers (2011) är det inte svårt att tänka på att

kontrollera mobilutrustning och det är bra att forskaren tänker på den tekniska hjälpen inför intervjun. Det underlättar för forskaren att kunna komma tillbaka till intervjun och lyssna på inspelningen för att kunna anteckna vad informanten berättade i detalj. Jag spelade in alla mina intervjuer men på en intervju råkade jag trycka på skärmen, därför fattades den sista delen av intervjun men jag hanterade det genom att skriva direkt efter intervjun den sista delen av intervjun för att inte glömma bort det som informanten sagt. Även under inspelningens gång för alla intervjuer skrevs några meningar som jag tyckte var relevanta för min studie för att kunna använda dem som hjälp vid transkribering av intervjun. Enligt Asper (2011) är det viktigt att forskaren transkriberar intervjun direkt efter intervjuns gång eller så snart som möjligt. Jag transkriberade intervjun samma dag som intervjun genomfördes.

4.3.4 Transkribering

Efter att intervjuerna hade genomförts, började den andra fasen som Dalen (2007) kallar för organisering av data vilken sker först genom transkribering. Författaren anser att det är viktigt att forskaren transkriberar intervjun själv vilket gör att forskaren bekantar sig själv med sina data. Eftersom jag skrev själv min studie, transkriberade jag själv min data. Det tog tid att göra transkribering då jag fick pausa ett antal gånger under transkriberingens gång för att inte missa vad informanten hade sagt under inspelningen. Men efter att transkriberingen tagit slut, var jag nöjd med min data eller som författaren Dalen (2007) kallar för råmaterial. Författaren menar det råmaterial som forskaren får från sina

4.3.5 Analysprocessen

Den andra fasen som kommer efter transkribering är analysprocessen och det handlar om kodning av det råmaterialet (Dalen 2007). Kodningsprocessen handlar om att beskriva vad informanten menar under intervjun på ett systematiskt sätt. Det är viktigt att hitta kategorier som underlättar för forskaren att förstå och tolka informationen som sagts under intervjun på ett teoretiskt sätt. Kodning ger möjlighet att komma upp till en annan nivå än det materialet har och det är en övergripande förståelse av data för att kunna få teorier som kan kopplas till studiens mål och det som nämndes innan induktiv metod (Dalen 2007; Boolsen 2007). Kodningsprocess består av den råkodning, kodning, slutlig kodning, kategorisering och teoretisering. En annan nivå av kodning är selektiv kodning som handlar om att samla in olika kategorier för att kunna hitta mönster mellan olika kategorier. Då kan forskaren komma fram till övergripande nivå som är förståelse och tolkning av analysen som bidrar till en teoretisk förståelse (Dalen 2007). För att kunna hitta mönster eller tema genom kodning, kan man dela texter i enheter som kan kopplas till olika etiketter, begrepp eller rubriker som kan kodas sedan i form av siffror såsom kod nr 1, kod nr 2 och osv. Därefter kan man hitta olika teman som är övergripande och som används i form av resultat och analys (Boolsen, 2007). I början av analysering läste jag materialet för olika intervjuer flera gånger. Därefter skrev jag några kommentarer vid sidan om texten på en djupare nivå och jag färgade de fenomen eller begrepp som upprepades flera gånger i varje text så varje fenomen fick en egen färg. Färgerna hjälpte mig att kunna koda fenomenen och efter upprepad och noggrann läsning kunde jag hitta teman. Min data var uteslutna till teman såsom: bedömning om nödbistånd, bedömning om längre bistånd, socialarbetares definition av skälig levnadsnivå, skälig levnadsnivå för boendelösningar och olika utmaningar.

4.4 Förförståelse

Förförståelsen finns i forskarens liv och det är viktigt för att kunna få bättre förståelse om saker och ting. När forskaren interagerar med andra i samhället får forskaren en kunskap eller en bild som kallas för förförståelse. Å ena sidan gynnar den förförståelsen forskaren att få förståelse om fenomenet genom den erfarenhet som hen fick tidigare (Aspers 2011). Som socionomstudent hade jag förförståelse för ämnet hemlöshet och hur hemlösa har olika svårigheter i Sverige eftersom jag gjorde min praktik på ett boende för hemlösa familjer är jag fick träffa och samarbeta med olika boendehandläggare som jobbar i olika boendesektioner i Malmö stad.

Men å andra sidan finns det risk att forskaren assimilerar sig med kontexten som hean befinner sig i. Det vill säga att det finns en risk att forskaren ser allt

oproblematiskt då man kan se fältet inte utifrån forskarens ögon utan som medlemmar i det vardagliga livet (Aspers 2011). Jag var medveten om risken att se allt naturligt och oproblematiskt men jag hanterade det genom att rikta mitt syfte till bedömningar om boendebistånd samt att intervjua boendehandläggare som jobbar på socialtjänsten och inte på själva boendet där jag hade praktiserat. När jag praktiserade på boendet för hemlösa familjer fick jag en viss förförståelse för bakgrunden till hemlöshet och hemlösa historier. Då fick jag intresse att undersöka hemlöshet utifrån socialtjänstens synsätt. Däremot anser Aspers att forskaren inte kan undvika den kunskap och de erfarenheter som man hade med sig och den förförståelsen behövs för att kunna gå vidare i forskningsprocessen (Aspers, 2011).

Förståelse sker genom kombination mellan texttolkning som det är i hermeneutik och förståelse genom mötet med människor. Denna kombination är viktig för forskaren kan få en utvecklad förståelse av det som händer i praktiken. Förståelse av fenomen sker genom tre kriterier såsom; vi måste känna igen fenomen, att ha kunskap om kontext, att förstå den sociala kontexten bakom fenomen (Aspers 2011). Efter att jag hade gjort min praktik blev jag intresserad av att forska vidare i ämnet. Det här intresset kom från igenkännande av fenomenet och den kunskap om hemlöshet som jag fick tidigare genom praktikplatsen. Min intention var att hitta utvecklande förståelse för ämnet hemlöshet utifrån mitt syfte och

frågeställningar.

4.5 Etiskt överväganden

Etiska avgöranden gäller hela forskning och inte endast när det gäller intervjuer som metod. Det vill säga att etik är en viktig fråga som man tar hänsyn till redan i början av sin forskning (Kvale 1997). Det finns samtliga etiska frågor som man kan under sin forskning. Den första etiska frågan är tematisering som handlar om att forskarens mål inte bör vara att få nya kunskaper från informanten utan att förbättra en situation eller tydliggöra ett problem (a.a..). Utifrån min studie ville jag titta närmare på hemlösas problem och deras rättigheter till skälig levnadsnivå genom att undersöka hur yrkesverksamma arbetar med sina bedömningar, vilka utmaningar som socialsekreterare kan ha när de gör sina bedömningar,

socialsekreterare uppfattningar om begreppet skälig levnadsnivå. Målet med mina frågeställningar är att kunna förmedla till läsaren att det finns problem och

utmaningar för yrkesverksamma samt att det behövs förbättringar för att kunna lösa hemlöshetens problematik och tillgodose hemlösas behov av skälig

levnadsnivå.

Den andra etiska frågan är planering inför intervju i form av informationskrav genom att fråga om informantens samtycke att delta i intervju och samtycke om intervjuinspelning (Kvale 1997). Innan jag kontaktade mina informanter skrev jag ett informationsbrev som innehöll samtliga information om uppsatsens syfte och frågeställningar och mina kontaktuppgifter. Utöver det skickade jag

intervjuguiden, samtyckesmall för verksamhetschef, samtyckesmall för deltagarna till alla chefer som jobbar på de fem socialtjänstområdena i Malmö. Dalen (2007) anser att konfidentialitet är ett krav i en undersökning som handlar om att ingen obehörig kan ta del av informantens uppgifter som ser ut i citaten nedan:

Alla uppgifter som identifierar personer skall antecknas, lagras och avrapporteras på ett sådant sätt att enskilda människor ej kan identifieras av utomstående (Vetenskapsrådet,2002 s 12).

Av citatet framgår att forskaren bör ta hänsyn till sekretess på personuppgifter och anonymitet genom att inte publicera namn på informanter. Dalen (2007) anser att det är viktigt att informanten känner sig säker och trygg när hen förmedlar

informationen till forskaren. Det är osäkert och otryggt för informanten i fall forskaren publicerar informantens namn i sin studie. I informationsbrevet skrev jag att namnen på deltagarna kommer vara anonyma och att ingen obehörig kommer att ta del av informanternas personuppgifter. När jag redovisade mitt resultat och analys skrev jag fiktiva namn till mina informanter för att kunna skydda mina informanters personuppgifter.

Den tredje etiska frågan är verifiering som handlar om att det är forskarens roll att verifiera den kunskap som publicerades i hens studie (Kvale 1997). Under hela min uppsats verifierade jag all kunskap som jag skrev genom att referera till källor i löpande text.

Den fjärde etiska frågan är rapportering som har samband med konfidentialitet. Det handlar om vilka konsekvenser som kan uppstå för informanter eller den verksamhet som informanten representerar när forskning eller rapporten publiceras (Kvale 1997). Den etiska frågan tänkte jag på från början och därför ansåg jag att det är viktig med anonymitet när jag redovisade resultat både för personer eller informanter och verksamheter. I mitt resultat undvek jag att nämna vilket socialtjänstområde respektive personers namn eftersom jag ville skydda personen och socialtjänstområdet.

Den sista etiska frågan är nyttjandekravet som innebär att uppgifter om informanter få endast användas till forskningsändamål och inte något annat

sammanhang som t.ex. till privatföretag eller i annat kommersiellt syfte som det är i citatet:

Uppgifter om enskilda, insamlade för forskningsändamål, får inte användas eller utlånas för kommersiellt bruk eller andra icke-vetenskapliga syften” (Vetenskapsrådet,2002, s 14)

Mina informanter och chefer på socialtjänsten informerades att uppgifter och kunskap som lämnas kommer att användas endast i min studie och inte för någonting annat.

4.6 Validitet och reliabilitet

Reliabilitet i kvantitativa studier mäts genom att en annan forskare kontrollerar forskarens metoder för datainsamling och analys av data. Men i kvalitativa studier är det svårt att mäta reliabilitet eftersom omständigheter och enskilda individer förändras vilket kan göra det svårt att kontrollera resultatet (Dalen 2007). Därför anser författaren att vi kan titta på reliabilitet på ett annat sätt genom att beskriva på ett korrekt sätt ett projekts process så att en annan forskare kan granska vad forskaren gjorde under studien. Forskaren måste beskriva vad han valt för metod och vilka informanter som deltog i studien samt hur hen bearbetat sitt material för att kunna göra sin studie (a.a.). I min studie beskrev jag vilken metod som jag använde mig av och vilka intervjuer som jag genomförde och jag argumenterade varför jag valde den metoden och de intervjuerna. I samband med det beskrev jag också hur jag gjorde mitt urval och vad jag hade för förståelse om ämnet. Därefter beskrev jag hur jag bearbetade min data och hur jag tog hänsyn till etiska

principer under studiens process.

Validitet av studien baseras på hur forskaren väljer metod och material som är anpassat till forskningsämnet, mål, problemformulering, teoriförankring som i sin tur höjer kvalitet och trovärdighet för studiens resultat. Inspelning av intervjuer och processen av bearbetningar av datamaterial gynnar forskningens validitet (Dalen 2007). Författaren anser att det också måste finnas ett resonemang för hur forskaren i detalj har gjort under intervjun och vid bearbetning av materialet (a.a.). I min studie beskrev jag hur jag gjorde före intervjun, under intervjun och efter intervjun. Efter intervjun handlade det om min transkribering av materialet och

därefter hur jag kunde tematisera och koda min data vilken kan öka studiens trovärdighet och kvalitet. Dalen (2007) ansåg att användning av flera informanter kan minska studiens validitet om forskaren använder sig av många informanter som inte har gemensam utbildning. I min studie var min plan att använda mig av så många informanter som möjligt för att stärka studiens validitet; jag lyckades att få sju informanter för min studie och alla informanter jobbade som

boendehandläggare antingen på mottagningsenheten för att fatta beslut om nödbistånd eller på boendesektionen som fattar beslut om långsiktiga

boendelösningar. Däremot kan jag inte generalisera mitt resultat till andra miljöer eftersom min kvalitativa studie är baserad på ett begränsat antal informanter som jobbar i en organisation i Malmö kommun. Då är sju informanter inte så många för att kunna generalisera resultat. Boendehandläggarna på mottagningsenheten och boendeutredarna på boendesektionen har socionomexamen vilket inte försvagar studiens validitet. En del av mina informanter är erfarna socionomer som har jobbat länge som boendehandläggare vilket gynnar studiens resultat och validitet.