Majoriteten av intervjupersonerna upplever att omgivningen ser ner på dem som inte börjat studera. Det ter sig vara så att individualiseringen och de ökade valmöjligheterna inte endast handlar om vad individen själv vill eller anser vara rätt, utan individen förväntas välja det som omgivningen eller samhället anser vara rätt. I detta fall framstår övergång till högre studier som det rätta. Unga vuxnas övergångar har blivit mer av ett riskprojekt på grund av samhällets snabba förändringar (Walther, 2005a). Det är möjligt att anta att de ökade valmöjligheterna, inom exempelvis utbildningsvägar och yrkesområden som Walther belyser, även kan resultera i en extra belastning hos dagens unga vuxna. Eftersom dagens samhälle präglas av ett större utbud av livsvägar, kan det uppstå förväntningar från omgivningen att individen faktiskt ska göra en övergång till högre studier. Detta kan även illustreras genom att samtliga intervjupersoner har en sysselsättning, där majoriteten har en fast anställning och till och med trivs med sina arbeten, men vill ta sig framåt. När intervjupersonerna uppger att de vill ta sig framåt framgår det att det innebär att få en högre uppsatt position eller helt enkelt ett ”normalt arbete” och att vägen dit förmodligen måste ske via en övergång till högre studier.
Någon form av utbildning måste man ha, för du kommer ingenstans i livet annars! Visst skulle jag kunna jobba kvar som livsmedelmedarbetare hela livet, men jag vill inte jobba sönder min kropp och bli förtids sjukskriven. Jag vill ha ett normalt jobb, ha arbetstiden 8-17 måndag till fredag! (Tove) I dagens samhälle känns det som att det är ett krav för att komma någonstans, annars sitter man där i maxi-kassan och har blivit bekväm för att man tjänar pengar. (Anna)
26 Sistnämnda citat är en uppfattning som är ofta förekommande hos intervjupersonerna. Det kan tolkas som att ett visst yrke ses som en motsats till att ”ta sig någonstans” och som ses som en jämförelse till vart man inte vill hamna. Det kan också vara på ett sådant sätt att intervjupersonernas vilja att börja studera eller byta arbete beror på att de arbeten de har för tillfället inte stämmer in på omgivningens bild av vad som är ett tillräckligt bra arbete. Vidare anser majoriteten att en övergång till högre studier skulle medföra positiva effekter. Det ses som ett steg i rätt riktning och medför större möjligheter att få ett ”bättre” arbete.
Det blir nog lättare att få ett arbete om man har en utbildning. Arbetsgivare har ju oftast krav på utbildning idag eftersom det blir som ett bevis på att man kan någonting. Jag menar, man kan ju inte bli ekonom om man inte läst ekonomi. (Tove)
Ovanstående citat belyser att det kulturella kapitalet som individer får genom utbildning spelar stor roll angående intervjupersonernas uppfattning av högre utbildning. Bedömningen av det kulturella kapitalets värde hänger ofta samman med individens tidigare kapital och bakgrund (Lidegran, 2009). En individ som kommer från en akademikerfamilj finner det naturligt att själv övergå till högre studier. Det är inte lika självklart för en individ som har lågutbildade föräldrar (Hilding, 2011). Majoriteten av intervjupersonerna har en förälder som har en akademisk utbildning och en som inte har en akademisk utbildning. Det framgår ur resultatet att det ter sig vara så att detta är orsaken till att intervjupersonerna upplever sig befinna sig i gränslandet mellan att å ena sidan uppfatta högre utbildning som betydelsefullt, å andra sidan inte. Cissi och Lilly exempelvis beskriver hur de har en föreställning om att de ska klättra karriärstegen vilket grundar sig i att det var på det sättet deras pappor nått framgång. Än dock genomsyrar motstridande uppfattning angående detta då de framhåller att det inte är ett säkert vägval att ta då det är viktigare med en utbildning idag än förr.
Min pappa och hans vänner startade på botten och idag är typ alla miljonärer så de har ju tagit sig framåt utan utbildning, men han säger att idag kan man inte göra så för idag är utbildning nyckeln till det mesta. Jag har alltid tänkt att jag kan göra som pappa för vi är så himla lika. Samtidigt säger ju min mamma att jag måste plugga för att jag läste samhällsprogrammet och att jag inte kommer bli någonting annars. Blir så förvirrad, jag står mellan dessa åsikter! (Lilly)
Ovanstående citat är en uppfattning som förekommer hos flera intervjupersoner och tycks vara en faktor till varför det råder en förvirring kring uppfattningen om en övergång till högre studier. Det är tydligt att föräldrarna har en avgörande påverkan kring intervjupersonernas tankar kring en eventuell övergång. Det är den föräldern som bär på en akademisk utbildning som uppvisar upprepande uppmuntran till en övergång till högre studier. Detta är en avgörande faktor till att majoriteten av intervjupersonerna upplever att en övergång till högre studier är den rätta vägen och upplever en stress i samband med den uteblivna övergången. Men det är inte bara föräldrarna som påverkar intervjupersonernas uppfattning. De syftar även till samhället eller omgivningen i stort. Majoriteten av intervjupersonerna upplever att omgivningen förväntar sig att de ska börja studera och på sätt upplever ett krav på att börja studera.
27
Jag är ju inställd på att försöka ta mig framåt utan att behöva påbörja en utbildning, men samtidigt vet jag på något sätt att jag måste och att det är ett krav, och det är lite tråkigt. Jag upplever en press från omgivningen och samhället att man måste plugga. (Cissi)
Det finns ett underliggande krav på att man måste utbilda sig och det är synd att man gör så himla stor grej av det. Omgivningen förväntar sig att dom som läst t.ex. samhällsprogrammet ska läsa vidare för annars blir man ingenting. (Lilly)
Ovanstående citat tyder på att intervjupersonerna upplever en allmän uppfattning om att unga vuxna i dagens samhälle måste utbilda sig. I synnerhet de individer som läst ett högskoleförberedande program. Det kan tolkas som att ett stort kulturellt kapital i form av en universitetsutbildning är ett av det viktigaste en individ kan ha i dagens samhälle. Det kulturella kapitalet syftar till ett generellt dominansförhållande i samhället den dominerande klassen strävar efter makt genom det symboliska kapitalet. Detta sker genom att föräldrar ser till att ens barn också får en framgångsrik bana via utbildningssystemet (Broady, 1998). Detta är något som genomsyrar majoriteten av intervjupersonernas redogörelser kring deras upplevda förväntningar och krav från omgivningen.
Många i min släkt förväntar sig att jag ska börja studera. Min mormor t.ex. tycker bara om de barnbarn som börjat studera och det gör ju inte jag så hon tycker inte om mig. Jag är så dålig och min syster är så bra för att hon pluggar. Det kanske är för hon inte studerat och höjer de som gör det för att hon kanske tänker att dom gör något bra för släktens rykte. (Cissi) Mammas sida ska vara så fina i kanten. De sitter där med sina fina utbildningar och säger att jag måste börja plugga för att jag läst samhällsprogrammet och att jag bör jobba med både det ena och andra, men de bryr sig inte om vad jag vill! (Lilly)
Samtliga intervjupersoner möter ofta frågor som ”när ska du börja studera?” eller ”vad ska du plugga till”. Detta kan ses som att det råder en allmän uppfattning om att unga vuxna idag ska övergå till högre studier och att övergången till högre studier på så sätt blivit normaliserat i dagens samhälle. Detta då dessa typer av frågor utgår från att de individer som inte börjat studera ska göra denna övergång någon gång i framtiden. Det framgår att majoriteten upplever dessa typer av frågor som besvärliga. Lilly och Tove beskriver att de ofta hamnar i någon form av försvarsställning och behöver försvara sina livsvägar.
Ibland blir jag ledsen, ibland skäms jag, ibland blir jag arg och det beror på vem som frågar och hur personen ställer frågan. Frågar dem med en nedlåtande ton då hamnar jag i försvarsställning med taggarna utåt. (Lilly) Jag blir stressad när folk frågar dessa frågor och jag kan bli arg. Jag känner lite att folk kan låta mig vara för de vet inte vad jag gjort i mitt liv. (Tove)
Cissi och Lilly framhåller att en orsak till varför de upplever ämnet högre utbildning som jobbigt är för att de båda har syskon som gjort den övergången.
28
Det som varit mitt stora problem är att min syster pluggat och hon kunde komma in på vilket program hon ville för hon är så smart och har så bra betyg, då känner jag mig dålig och det uppstår konflikter inom mig själv för jag är den sämre. När jag sitter med min syster, hennes pojkvän och min pojkvän som alla studerar ingenjör programmet så kan vissa i min släkt säga ”där sitter X och ingenjörerna”, då blir jag ju arg och ledsen. (Cissi)
Mina systrar hade toppbetyg i allting, en av dem har redan pluggat klart och en studerar just nu, så det har alltid varit lite personligt. När vi bråkar t.ex. får jag alltid höra att jag är sämre i skolan och det har påverkat mig massor. Jag tror inte på mig själv när det gäller utbildning. Dom använder mina studieprestationer som vapen och det är inte kul. (Lilly)
Detta kan ses i relation till den prestige som majoriteten av intervjupersonerna uppger när de talar om de individer som gjort en övergång till högre studier. Intervjupersonerna talar positivt om dem som gjort denna övergång och uppger att dessa individer kommit längre i livet. Det är möjligt att urskilja att de individer som inte börjat studera i stor utsträckning jämför sig med de som börjat studera. De individer som börjat studera framställs som ”bättre” och blir mer respekterade som individer då dessa har ”tagit nästa steg i livet”. Detta kan belysas genom Toves redogörelser;
Jättebra att de har motivationen och energin för att börja. Jag ser nog upp till dessa för jag vill också kunna säga att jag pluggar, för jag tror att det handlar om prestige och status, lite som att man går rätt riktning i livet. (Tove)
Det ter sig vara så att övergång till högre studier blir som ett ”bevis” på ett individuellt ansvar och att individen på så sätt rör sig i rätt riktning. Det är dock svårt att urskilja vad det är som gör att intervjupersonerna uppfattar övergången till högre studier som avgörande i detta avseende. Det är möjligt att anta att det hänger samman med det som redogjorts för ovan, att de arbeten som intervjupersonerna har för tillfället inte ses av omgivningen som tillräckligt bra arbeten och där utbildningen på så sätt ses som individens möjlighet att få ett bättre arbete.
29
6. Diskussion
Syftet med denna studie är att få en fördjupad förståelse kring hur unga vuxna, som inte börjat studera, ser på högre utbildning samt hur de upplever sin livssituation och sina framtidsutsikter vid utebliven övergång till högre studier. De frågeställningar som varit vägledande i denna studie är; varför väljer unga vuxna att inte studera vidare efter
gymnasiet? Hur ser unga vuxna på högre utbildning? Samt hur påverkas unga vuxnas uppfattning av sin livssituation i samband med utebliven övergång till högre studier? Dessa
frågeställningar fungerar som utgångspunkt för denna avslutande diskussion. Avsnittet avslutas med en redogörelse för vad jag anser intressant att undersöka i eventuell vidare forskning.
Baserat på det empiriska materialet framgår att en avgörande faktor till varför individer väljer att inte studera vidare efter gymnasiet är för att det råder en osäkerhet kring vad man vill studera. Intervjupersonerna uppger att de inte vill påbörja en universitetsutbildning om de inte vet att det är den ”rätta” utbildningen. De uttrycker en önskan om att komma underfund med vad de egentligen brinner för, innan de gör en övergång till studier. En annan avgörande faktor till den uteblivna övergången till högre studier är att tidigare betyg innebär begränsningar och som måste kompletteras innan övergången kan ske. Ungdomars liv har blivit alltmer intensiva och upptagna då de antingen tvingas jaga arbetslivserfarenhet för att underlätta vägen in i arbetslivet eller spendera fler år inom högre utbildning för att bygga upp sina kvalifikationer, som hjälper dem till en effektiv övergång till arbete (Furlong & Cartmel, 1997). Det ter sig vara så att detta stämmer in på hur verkligheten ser ut. Majoriteten av intervjupersonerna uppger att de kommer klara sig bra i livet utan en övergång till högre studier. Detta baseras på föreställningen om att jobba sig uppåt, klättra karriärstegen och samla på sig arbetslivserfarenheter. Övriga anser att en övergång till högre studier är avgörande för att ta sig framåt. Resultatet tyder på att individer utvecklar egna strategier för att nå framgång och att klättring av karriärstegen kan vara en metod. Än dock är det möjligt att urskilja en underliggande uppfattning hos majoriteten av intervjupersonerna om att högre utbildning ger bättre förutsättningar för individen att få det arbete och den önskade livssituationen.
Baserat på resultatet skulle jag vilja likna unga vuxnas uppfattning angående högre utbildning vid ett flipperspel. De pendlar likt kulan i flipperspelet mellan å ena sidan en uppfattning att det är viktigt och att det är svårt att ta sig framåt i livet utan en utbildning. Å andra sidan något som inte alls innebär ökade chanser till ett ”bättre” arbete och ett ”bättre” liv. När intervjupersonerna talar om bekanta som börjat studera återkommer uppfattningar om att dessa ”tagit nästa steg i livet”, de är duktiga och ambitiösa och som intervjupersonerna ser upp till. Detta återspeglar en möjligtvis omedveten uppfattning om att högre utbildning faktiskt är en betydelsefull övergång i syfte att ta sig till den önskade positionen eller önskade livssituationen som intervjupersonerna uppger. Det är tydligt att det kulturella kapitalet som en universitetsutbildning genererar har stor betydelse för unga idag. Detta då intervjupersonerna beskrivning av högre utbildning sker utifrån ett positivt förhållningssätt. Intervjupersonernas beskrivning liknar den uppfattningen av högre studier som råder i samhället idag. Detta då de uppger att vidareutbildning medför ökade chanser till inträde på
30 arbetsmarknaden och kan leda till ett ”bättre” jobb. Det kulturella kapitalet är inte statiskt utan något som individen kan tillhandahålla genom bland annat utbildning (Broady, 1998). Majoriteten erkänner att en etablering på arbetsmarknaden och till ett önskvärt arbete skulle underlätta med en högre utbildning i bagaget. Det är möjligt att urskilja en medvetenhet hos intervjupersonerna angående arbetsmarknadens förändring där alltfler arbeten kräver utbildning. Svårigheter att konkurrera om de ”bättre” jobben mot de individer som innehar ett kulturellt kapital i form av utbildning kan vara en faktor till varför majoriteten av intervjupersonerna än dock uppvisar en underliggande uppfattning om att övergång till högre utbildning ses som en övergång i rätt riktning. Än dock är det endast två av sex intervjupersoner som tänkt göra en övergång till högre studier inom en snar framtid. Dessa två uppger att det är den enda vägen till framgång och har en klar bild över att denna övergång är ett steg i rätt riktning. Detta kan kopplas till den så kallade ”svenssonmallen” som två intervjupersoner uppgav och som de strävar efter vilket jag finner väldigt intressant i relation till den ökade individualiseringen. Min uppfattning är att de individer som lever efter denna mall är en minoritet i dagens samhälle och inte riktigt passar in i det individualiserade samhället. Det tyder på att dessa vad Walther benämner traditionella övergångar fortfarande är aktuella och där individen värderar en utbildning högt för att kunna leva efter denna ”svenssonmall”.
”Rikedom i toppen, risker i botten” skriver Beck som menar att individen kan köpa sig fri från samhällets risker genom utbildning. Med detta framgår en tydlig uppfattning om att utbildning är en betydelsefull faktor till att uppnå säkerhet och att individer utan utbildning är mer utsatta för risker. Men, utbildningssystemet liknar en spöktågsstation, utbildning generar ökade chanser till arbete men utgör ingen garanti (Beck, 2012). Detta skulle kunna vara en orsak till varför majoriteten av intervjupersonerna vill finna alternativa övergångar i stället för att börja studera. Och om det är så som Beck argumenterar för, är det så konstigt då att intervjupersonerna pendlar likt kulan i flipperspelet, när en utbildning inte utgör några garantier för arbete? Det är möjligt att detta resulterar i att individer utvecklar egna strategier och alternativa vägar framför utbildning. Du kan bli vad du vill men du har bara dig själv att förlita dig på” skulle kunna sammanfatta vad individualiseringen grundas på. Men utifrån vad resultatet visar ser inte verkligheten riktigt ut så. Självklart är det individens eget val att börja studera och mycket talar för en strävan till individuellt ansvar, självständighet och förmåga att hitta sin egen unika väg. Men det finns tendenser som visar att individen i dagens samhälle, i stor utsträckning, påverkas av omgivningens förväntan på en övergång till högre studier. Denna förväntan som intervjupersonerna upplever från omgivningen skapar oro, stress och osäkerhet. I takt med den ökade individualiseringen och dess ökade valmöjligheter det innebär, kan möjligtvis vara en orsak till varför intervjupersonerna upplever förvirring angående den rådande livssituationen. De ökade valmöjligheterna kräver sin tid att reflekteras över, vad är den rätta vägen och vilka risker kan det innebära? Intervjupersonerna uppvisar tendenser på dessa reflektioner och vilka risker olika val kan innebära. Man börjar ifrågasätta om ens individuella kapacitet räcker till och frågar sig själv om man är tillräckligt smart för högre studier, eller blir det verkligen bättre om jag byter jobb? Att ta sig framåt är den huvudsakliga livsvägen intervjupersonerna strävar efter, men frågan är hur detta egentligen sker i praktiken? Beck skulle säga att det är upp till individen genom ”gör- det- själv
31 biografin”. Baserat på intervjupersonernas berättelser och mot bakgrund om vad tidigare forskning visar, ses övergång till högre studier som naturlig och normativt och ökar individens chanser för etablering på arbetsmarknaden. Övergång till högre studier framställs som ett steg i rätt riktning och det kanske är så att de individer som tagit steget till högre studier ses som individer som uppfyller de individualistiska kraven som råder i samhället. Det ses som ett bevis på att individen tar ansvar för sitt liv i större utsträckning. Är det då så konstigt att de som inte börjat studera upplever omgivningens negativa blickar och hamnar i försvarsställning när samtalsämnet centreras kring högre utbildning? Jag skulle vilja påstå att det i detta avseende handlar om en frontalkrock mellan det individuella ansvaret och samhällets rådande förväntningar. Detta eftersom majoriteten av intervjupersonerna uppger att de tvingas försvara sitt val att inte vidareutbilda sig. Om samhället hade varit individualiserat fullt ut, hade förmodligen dessa individer inte upplevt de krav och förväntningar från omgivningen som de uppger. Det är tydligt att dagens unga vuxna förväntas passa in i den rådande utbildningsnormen som tydligt genomsyrar dagens samhälle. Sammantaget skulle jag vilja påstå att unga vuxnas uppfattning av deras rådande livssituation i stor utsträckning påverkas i samband med den uteblivna övergången till högre studier. Dels då dessa individer uppger att de upplever stress, press och att de inte tagit nästa steg i livet i samband med den