Omgivningens förväntningar

Enligt respondenterna är omgivningens förväntningar på revisorn att denne ska vara oberoende, inge förtroende och ha hög integritet. De lyfter fram vikten att oberoendet leder till att revisionsberättelsen som revisorn skriver är en kvalitetsstämpel som bolagets intressenter kan förlita sig till. Revisorn står för oberoendet i samhället och detta tar sig i uttryck att denne inte fattar beslut åt sin kund, att revisorn är oberoende i en konflikt och inte är för involverad i en kund. Förtroende för revisorn skapas av oberoende, integritet och tystnadsplikt och en deltagare i undersökningen menar även att det är viktigt att skapa förtroende för revisorn utåt genom att bland annat synas i press.

En respondent menar att större bolag har högre förväntningar på revisorn än mindre, eftersom de vet värdet av revision. Utför revisorn ett felaktigt arbete som anmäls av företagaren till Revisorsnämnden blir den en offentlig handling som intressenter kan ta del av, förtroendet för revisorskåren påverkas då negativt. Det framkommer dessutom i undersökningen att revisorn upplever sig själv annorlunda än vad kunden gör. En respondent menar att revisorn kan uppfatta sig som en viktigare person i bolaget än bolaget självt gör. Ett annat exempel framhålls av en respondent som berättar att exempelvis banker upplever att revisorn inte är oberoende utan står på kundens sida. Det menar han är vanligt då en byrå har varit involverad i kunden från bokföring till revision i samband med kombiuppdrag. Respondenterna menar att det finns ett förväntningsgap på revisorn då både kunder och intressenter tror att revisorn granskar mer än vad denne faktiskt gör – nämligen det väsentliga.

”Jag tror att revisorskåren har stort förtroende hos allmänheten. Det som brister ibland är förväntningsgapet. Man tror att vi granskar även oegentligheter eller försöker leta efter oegentligheter, vilket vi inte gör”.

(Fredriksson kommenterar revisorns förtroende hos allmänheten)

En respondent berättar om förväntningsgapet som uppstår då kundens omgivning ifrågasätter revisorns arbete när kundens levnadsstandard privat inte stämmer överens med den lön kunden har. Revisorn tittar bara på det som finns i kundens bolag och inte om dennes privata ekonomi. Ett par av intervjupersonerna tror att revisorn uppfattas annorlunda av sina kunder om denne är på besök hos dem. Exempelvis upplever de att kunden ibland avfärdar besök och telefonsamtal med en högfärdig ursäkt att de har revisorn på besök. Dock tror de att kunden har samma förväntning på revisorns arbete oavsett om de är på byrån eller hos kunden. Samtidigt som intervjupersonerna nämner detta säger de också att den dag då revisorn kommer ut till kunden vill de inte att kunden upplever det som en jobbig dag utan istället ska det kännas positiv. De uppger att det är viktigt att ha en bra relation med sina kunder. En respondent berättar att han även privat tänker på hur han upplevs av sina kunder och menar att det ser illa ut i just hans kunders ögon om han åker runt i en röd aggressiv BMW. Han anser att det är viktigt att han är sig själv och klär sig i det han trivs och inte i kostym bara för att han är revisor. Däremot hävdar han att han definitivt inte ger avkall på att han har den kunskap som krävs för att göra ett kvalitativt arbete åt sina kunder.

Vid en tillbakablick menar en av respondenterna att kunden förväntade sig att revisorn skulle hjälpa till med mycket mer eftersom det då inte togs hänsyn till bland annat byråjäv. En annan respondent går långt tillbaka i tiden och berättar att revisorns arbete tog längre tid förr och kunde vara hos ett bolag under ett par veckors tid. Han berättar även att förr hade folk en annan bild av revisorn än idag, revisorn var en äldre man i grå kostym. En tredje respondent menar att då revisionsplikten infördes blev revisionsberättelsen ett viktigt instrument för många intressenter och berättar samtidigt att då var det inte så noga vem som var revisor. Trots detta menar han att kund och samhälle höga förväntningar på revisorn och det var en stor dag på företaget då denne var på besök.

Inför framtiden menar en av respondenterna att Sverige är ett litet land med ett väl förankrat system vilket innebär att förväntningar på revisorn inte kommer att vara högre i framtiden än de är idag. Han tror även att de allra minsta företagen kan komma att lära sig förstå skillnaden mellan redovisningskonsult och revisor i och med revisionspliktens avskaffande.

En av respondenterna menar att det kan uppstå problem med att uppfylla kundens förväntningar när revisorn har dubbla titlar. Hon förtydligar genom att berätta att hon som är revisor kan vara involverad i en kund som konsult och plötsligt vill kunden ha en fullständig revision eftersom denne vill ta ett lån. Som en följd av detta måste hon ta på sig revisorshatten och ta ställning via analysmodellen om hon kan acceptera revisionsuppdraget. I slutändan kommer hon eventuellt fram till att hon inte kan åta sig uppdraget eftersom hon har varit för involverad i hur processer styrs upp i bolaget eller rentav upprättade bokslut året innan. Handlar det om ett stort bolag (50/25/50-gränsen) så kan inte ens en revisor från en annan avdelning gå in och revidera med hänvisning till det utökade byråjävet. Hon tror inte att bankaktörerna kommer att låna ut pengar om inte bolaget har ett reviderat bokslut och menar att många av intervjupersonens kunder är medvetna om detta och vill behålla revisionen. En annan respondent förmodar att förväntningarna på revisionen kan komma att öka i framtiden eftersom kunden måste göra ett aktivt beslut om de ska ha kvar revisorn eller inte. Kunden ställer då högre krav och vill ha ut mer av revisionsberättelsen än tidigare. Han tror även att de kunderna kan tänkas leta efter en möjlighet att skylla på revisorn om något skulle gå fel.