Kön har jag valt som ett analytiskt tema i avhandlingen, eftersom kön har betydelse för hur omsorg i hemtjänsten kan tolkas och förstås. Äldreomsor- gen är en verksamhet som i majoritet befolkas av kvinnor på alla nivåer, även i gruppen äldre, då kvinnor lever längre än män och därför oftare har hjälp av hemtjänsten. Av tradition har kvinnor tilldelats omsorgsuppgifter i offentlig sektor – det finns en kodning mot det kvinnliga inom denna sektor. En fråga att ställa är om denna verksamhet, som av tradition är kvinnligt kodad, är i förändring med tanke på att nya organisationsformer införts och att männen blir allt vanligare i hemtjänsten.
I detta kapitel kommer jag först att ta avstamp i hur kön kan manifesteras konkret i hemtjänstens verksamhet, för att därefter utgå från tid och behov sett som könade processer och hur dessa kan gestaltas.
Könade förväntningar i hemtjänsten
Den offentliga äldreomsorgens hemtjänst, som av tradition är en verksamhet med kvinnomajoritet, gör det nödvändigt att peka på vilka könspräglade förväntningar som finns, speciellt med tanke på att det blivit allt vanligare att män arbetar i hemtjänsten. Hur fördelas arbetet i hemtjänsten och får kön betydelse för arbetsdelningen? Det är således intressant att analysera hur hemtjänstpersonalen och hur de äldre resonerar kring de hjälpinsatser som ges och mottas. Vilka förväntningar finns på manlig respektive kvinnlig personal och hur kommer dessa till uttryck och hur kan de tolkas och för- stås?
Manlig styrka och höjd status?
Det finns motsägelsefulla budskap vad gäller hemtjänstens uppgifter att vår- da hemmet och kroppens skötsel och vem som förväntas göra vad. Män till- skrivs en rad positiva egenskaper och ses ofta som en tillgång i hemtjänstens tunga arbete. Med sin fysiska styrka antas männen underlätta för kvinnorna, liksom att de med sin blotta närvaro förväntas höja hemtjänstarbetets status.
Att vara man i hemtjänsten kan ha både sina för- och nackdelar, konstate- rar ett manligt vårdbiträde. I de situationer då speciellt äldre kvinnor nekat honom att komma och hjälpa dem, har det uteslutande berott på det faktum
att han är man, enligt honom själv. ”Det var inget annat, att göra med att jag är jag, utan det hade ju att göra med att jag var av manligt kön.” (B1:5), me- nar han vidare. De äldre tycks ställa andra förväntningar på männen som arbetar i hemtjänsten, något som även framkommit i tidigare studier (se Bergh 1993, 1995). Män förväntas göra andra saker menar flera av hem- tjänstpersonalen, de äldre säger ofta: ”det är bra att det kommer en stark karl” (B1:6), menar ett manligt vårdbiträde. Den här mannen konstaterar att de äldre besitter en mängd gamla fördomar, som är till männens fördel då de äldre inte förväntar sig samma saker av dem som av kvinnorna i hemtjäns- ten. Männen förväntas inte kunna städa och att ha en man som duschar är för vissa äldre kvinnor otänkbart, framkommer från flera av hemtjänstpersona- len. ”Den äldre generationen tycker att det är jobbigt att visa upp sig naken inför en kille” (B2:7), konstaterar en kvinnlig undersköterska. Det finns ju också äldre män som inte vill ha kvinnor till duschhjälp och andra äldre män som inte vill ha män som duschar dem, vilket är förståeligt, påpekar en an- nan kvinnlig undersköterska.
Då det gäller hjälp med dusch försöker personalen att tillgodose de äldres önskningar vad gäller kön på personalen som kommer, vilket inte upplevs som något större problem för hemtjänstpersonalen. ”Och är man 95 och upp- åt, i den åldern, då tycker jag man måste få säga ifrån” (B6:18), menar en annan kvinnlig undersköterska. Här framstår ålder som en anledning till att ge den äldre möjlighet att välja. ”Men det är klart, är de på sjukhus så finner de sig i att det kommer en man också” (B6:18), fortsätter hon. Hon berättar om en egen situation då hon var sjuk och det var en man som hjälpte henne, ”och visst, det kändes inte bra kan jag säga” (B6:19). Hon påpekar vidare att hon ändå är yngre, ”så hur ska då en 95-åring känna det som har helt annat synsätt då kanske och knappt klätt av sig när någon har sett det.” (B6:19)
Även om kvinnorna ofta får duscha fler av de äldre, så jämnar arbetsför- delning mellan män och kvinnor ofta ut sig i slutänden, menar flera av kvin- norna. Det finns emellertid också ett missnöje bland kvinnorna över att män- nen ska göra andra saker än kvinnorna, ”det är ju egentligen sagt så, att män ska göra samma saker som kvinnor och därmed jämt, och då får vårdtagarna lov att acceptera det” (B9:15). I nästa andetag konstaterar det här kvinnliga vårdbiträdet att det är svårt att efterfölja, varvid hon får rucka på den princi- pen, ”det är alltid lättare att ha en kvinna för både män och kvinnor” (B9:15), konstaterar hon. Här slår hon huvudet på spiken – det finns könade förväntningar som följer med hemtjänstarbetet – män förväntas helt enkelt inte alls att arbeta i hemtjänsten.
De äldre kvinnorna tycker inte om idén att en man skulle komma och du- scha dem. En av de äldre kvinnorna uttrycker sig i obekväma ordalag: ”då
tycker jag att det inte är riktigt bra om det kommer en mansperson, kanske inte så mycket för min skull som för hans” (D2:15), tillägger hon. Denna kvinna tillfogar dock att hon inte haft några problem på sjukhuset med man- liga sjuksköterskor, ”de heter sjuksköterskor även om de är män, har jag inget emot alls, det stör inte mig det minsta” (D2:15), påpekar hon. Här framkommer det att hemmet utgör en privat arena, där det finns andra för- väntningar och där man som äldre faktiskt bör få ställa andra krav, jämfört med i en offentlig miljö, något som även hemtjänstpersonalen tycks efterle- va.
Ett återkommande argument bland både kvinnlig och manlig hemtjänst- personal och de äldre, är att det behövs mer män för att det är ett så tungt arbete. En av de äldre kvinnorna menar att hemtjänstpersonalen nog är glad åt att det finns killar som arbetar, ”när det är lite tyngre patienter, då är de nog väldigt glada för det” (D3:18), säger hon. Män har mer muskler än kvin- nor, menar en av de äldre männen, ”vissa av patienterna ska lyftas kanske och så vidare och det kan vara ganska tungt, då kan det vara bättre att en kille är med” (D6:8). Det är emellertid inte säkert att den kvinnliga persona- len ser det som odelat positivt med mäns muskelmassa. Istället för att utföra vissa arbetsuppgifter två och två, exempelvis vid tunga lyft, så gör vissa män det själva, menar ett av de kvinnliga vårdbiträdena. ”Vi ska ju vara två, oav- sett om de har mycket muskelmassa, så är det ju ett arbete som ska göras med två, för säkerhetens skull” (B4:17). Hon är inte positiv till att männen klarar vissa uppgifter själv, något som kan underminera de principer de för- söker efterfölja i arbetet och fortsätter vidare med att säga att det ofta inte är styrkan i sig, utan det har med tekniken att göra.
Ett annat argument, som ofta sätts i relation till mäns närvaro i yrket, är förhoppningar om högre lön. Ett av de manliga vårdbiträdena upplever att de kvinnliga kollegorna alltid välkomnat honom. Han menar att de säger: ”att det är så tungt och det är bra att det kommer några karlar, ju fler karlar, då kanske vi får upp lönerna också, säger de” (B10:18) något som han själv också börjar tro på, menar han. Ett av de kvinnliga vårdbiträdena menar att det måste in mer män i vården, för då händer det någonting, konstaterar hon. ”För vi tjejer är så dumma, vi springer fortare, en karl säger det att då vill jag ha mer lön i kuvertet” (B4:14), säger hon, och skräder inte orden. Hon fort- sätter vidare och menar att kvinnor skulle behöva någon som slår näven i bordet, ”alltså de lägger på oss jobb som egentligen, vi är ju vaktmästare, vi är rörmokare” (B4:14), tillägger hon.
Dessvärre menar några av kvinnorna att de äldre ofta har överseende med männen, ”ja men han är karl, han viker inte kläderna riktigt, han går inte ned i tvättstugan ordentligt” (B4:17). Nu är det kvinnorna som får ta reda efter
männen, men bara det blir fler män, då måste de ta hand om sin egen skit, menar ett av de kvinnliga vårdbiträdena. Dessutom menar några av den kvinnliga personalen att männen hellre tar hand om de äldre, ”sen lämnar de det runt omkring, vi tar hand om tvätten och sådana här saker” (B4:17), kon- staterar en av dem. Det finns många unga killar som inte kan koka gröt, me- nar ett kvinnligt vårdbiträde, ofta får de övertyga de äldre om att männen kan utföra arbetet ändå. ”Våra karlar som jobbar hos oss är inte ute efter att göra dig något, de är ju ute efter att hjälpa dig” (B13:13), säger hon för att överty- ga de äldre.
De manliga vårdbiträdena visar inga tecken på svårigheter, som har med arbetsfördelningen mellan könen att göra. En man berättar om en episod då han kommit till en äldre kvinna för att duscha, och hur arg hon blivit, det borde personalen veta om att hon inte tog emot manlig personal, hade hon påpekat. Då såg mannen till att ordna upp situationen, något som han inte såg som ett problem, det var bara att byta med en av den kvinnliga persona- len, menar han. ”Men jag skjutsade iväg henne för att hon har två kilometer med cykel och det var snöstorm, så jag slängde in cykeln i bilen och körde iväg henne till damen och for tillbaka” (B7:5), säger han.
Förutom att man kan undra om kvinnan i fråga upplevde det lika oprob- lematiskt att snabbt skifta vårdtagare som den här mannen gjorde, kan man också undra över varför hon cyklade och han körde bil. Det finns andra ex- empel på männens oproblematiserande hållning till att de inte kan utföra samma uppgifter som kvinnorna i hemtjänsten. ”Det löser vi ofta, ja jämt, oja, det är inga problem” (B5:11), menar ett manligt vårdbiträde som arbetar i en grupp med två män. Ett manligt vårdbiträde som arbetar både dagtid i hemtjänsten och i kvällspatrullen, berättar att då det är äldre som inte vill ha hjälp av män, löser man det genom att låta kvinnan i patrullen gå själv, ”då brukar jag stanna i bilen” (B7:5), menar han. Det här pekar tydligt i riktning mot att männen i hemtjänsten slipper undan vissa arbetsuppgifter, vilket ofta innebär mer och kanske tyngre arbetsuppgifter för kvinnorna.
Även om det förekommer vissa kritiska röster bland kvinnorna, är det många som uppskattar männens närvaro i hemtjänsten. Ett kvinnligt vårdbi- träde menar att det blir roligare med män, ”då blir det en annan jargong i gruppen” (B8:17), menar hon. Det är bara positivt med män, samtidigt som hon förstår att männen inte kan bli så många, ”med den här lönen så kan ju ingen, det är ju helt… man förstår de” (B8:17), säger hon. En kvinnlig un- dersköterska menar att de män som blir kvar i yrket oftast är på ett visst sätt, ”de är oftast empatiska och gulliga så de blir ofta omtyckta till slut också” (B2:7), menar hon.
En kort summering av de förväntningar på manligt kön som kommit fram här, visar att manligt kön hela tiden definieras i relation till kvinnligt kön, män förväntas inte göra samma saker som kvinnorna. Ett stort antal kvinnor i hemtjänsten ser enbart vinster med att få in fler män i yrket, främst för att de är starka och dessutom förväntas höja statusen. Paradoxalt nog ser det ut som om det blir kvinnorna som får utföra många av de tyngre arbetsuppgifterna alltjämt, speciellt då inte de äldre accepterar män vid exempelvis dusch. Men även då det gäller uppgifter som hemmets skötsel och att kunna se vad som behöver göras, tycks det vara kvinnorna som får dra det tyngsta lasset.
Det blir också synligt att de äldre anses besitta en rad fördomar mot mäns kompetens i hemtjänsten, men det är i så fall inte bara de äldres fördomar som kommer till uttryck. Det är lika mycket personalens, det vill säga både kvinnors och mäns fördomar, som avspeglar sig i många uttalanden där de äldre tillskrivs vissa egenskaper och generationsspecifika yttranden. En av de äldre kvinnorna menar att hon helst avstår från duschhjälp om den utförs en man, inte så mycket för sin egen skull som för mannen i fråga. Vad hon egentligen menar med det, framkommer inte av intervjun, men hon antyder ändå att för henne själv spelar det ingen större roll vem som duschar.
Detta skulle kunna tolkas som att det jobbiga uppstår om duschhjälparen upplever det som pinsamt, där hon ser en större risk med personal av manligt kön. Dessutom innebär en duschsituation en form av fysisk intimitet, som kan upplevas som utelämnande för den äldre, nakenhet är trots allt associerat med intimitet och framförallt med sexuell intimitet (jfr Twigg 2000). Twigg diskuterar också hur personal som konfronteras med åldrande nakna kroppar, väcker existentiella frågor hos dem själva och deras egen framtid. Men i förlängningen kan detta också innebära ett främlingskap då personalens re- aktioner på den äldres kropp uppmärksammas av den äldre, menar jag.
En fråga jag vill ställa här är om hjälp med duschning egentligen kan re- duceras till enbart kön i fråga om det är manlig eller kvinnlig personal som duschar. Det är säkert nog så svårt att vara beroende av hjälp med duschning för den äldre, och att dessutom behöva visa sig naken för en annan männi- ska. Här kan intimitetens gränser sättas på spel och de skamkänslor och ta- bun som finns om äldres kroppar i omsorgsarbetet (jfr Dahle 1996; Twigg 2000; Widding Isaksen 1994). Det kan finnas en risk att tillskriva kön en alltför stor betydelse i en beroendesituation, som hjälp med duschning inne- bär och de kroppstabun som finns, menar jag. Här är det antagligen av bety- delse om duschhjälpen sker i det egna hemmet eller på sjukhuset, vilket även framkommit av mitt material. De äldre verkade inte ha några problem med duschhjälp av manlig personal på sjukhuset. Detta kan ha att göra med att de äldre blir sedda på som ”normala”, då både den kvinnliga och den manliga
sjukvårdspersonalens uppgifter till stor del bygger på att hantera kroppar där kroppen och dess ”problem” står i fokus. Men också för att de äldre själva förväntar sig att personalen har vana och kunskap i att hantera kroppar. Hemmet som är mer privat kan däremot innebära en risk för den äldre att bli sedd på med främmande ögon av personal, då hemtjänstpersonalens uppgif- ter inte självklart uppfattas vara att hantera kroppar.
Hemmets skötsel och kvinnlig ordning
”Vi säger att om det är kvinnan som är sjuk att hon ska få ha det rätt bra ändå, hyfsat snyggt omkring sig, även om de inte har beviljat städ så kanske man hjälper till med vissa saker.” (B14:16)
Om förväntningar på manligt kön definieras utifrån kvinnligt kön, det vill säga att män inte förväntas göra samma saker som kvinnor, tycks inte mot- satsen råda, då det gäller förväntningar på kvinnligt kön i hemtjänsten. Det ser snarare ut som att förväntningar på kvinnligt kön är skapade ur vana och tradition.
Ovanstående citat illustrerar ett exempel på hur könade förväntningar kan komma till uttryck i hemtjänstverksamheten, då den ena äldre i en parrela- tion är skröplig och behöver hjälp. I en diskussion som jag hade med den kvinnliga undersköterskan, framkom det att det fanns skillnader i förhåll- ningssätt till könen, trots att hon pekade på motsatsen. ”Ja men det är ju ing- en större skillnad egentligen” (B14:15), säger hon skrattande då jag föreslår motsatsen. Hon fortsätter vidare och menar att de enbart ska hjälpa den äldre som sökt hjälpen, ”samtidigt måste man ju underlätta för den andra också” (B14:15), annars finns det en risk att de i slutändan får hjälpa dem bägge två, tillägger hon. Då det gäller hjälp med städ och tvätt är det nog vanligare att det görs av hemtjänsten i de fall då kvinnan är sjuk, ”för mannen har oftast inte gjort det” (B14:15), menar hon. Då jag undrar om inte detta kan komma att gynna männen, menar hon att hon inte ser det på det viset, ”jag ser det som att kvinnan mår ju bra också om det är städat hemma, om han inte gör det” (B14:15). Samtidigt konstaterar hon senare att om det var mannen som var sjuk och kvinnan frisk, ”då kommer aldrig det här med städ på tal över- huvudtaget” (B14:15).
Här framkommer tydligt att en äldre kvinna förväntas vilja ha snyggt omkring sig i sitt hem, då mår hon bra. Män förväntas inte kunna städa och därför gör hemtjänstpersonalen det, men främst för kvinnans skull. Däremot skulle det omvända inte inträffa eftersom kvinnor kan städa. Hemtjänsten är en arena där kön återskapas hela tiden genom de förväntningar som finns på vad som är manliga och kvinnliga förhållningssätt och uppgifter. Trots att den här undersköterskan förnekar att hon behandlar äldre män och kvinnor
olika, framkommer det ändå att så är fallet. Och även om hon är medveten om denna skillnad, påpekar hon att det faktiskt inte är på det viset hon väljer att se det. Istället för att åstadkomma förändringar i praktiken, kan det ibland vara lättare att ändra sina tänkesätt. I det här fallet städar hon trots allt för kvinnan och inte för mannen, för att hon ska må bra, menar hon. Hur städ- ning ska utföras innebär ofta delade meningar mellan äldre och personal, menar exempelvis Jorma Sipilä (2003), de äldre vill ha sina hem som de är vana vid.
I en verksamhet som hemtjänsten finns det en tredje person inblandad, det vill säga den äldre, som har sina individ- och generationsspecifika för- väntningar på vad som skall göras, på vilket sätt och av vem – vilket ofta kan låsa fast traditionella könsmönster. Av exemplen i föregående avsnitt fram- kommer det bland annat att äldres krav och preferenser, gör att den kvinnliga hemtjänstpersonalen måste rucka på sina principer för hur arbetet ska orga- niseras. Här utgör duschning ett klassiskt exempel, det är emellertid inte alls säkert att alla äldre män vill bli duschade av manlig personal, eller att alla äldre kvinnor föredrar kvinnlig personal – tvärtom. Däremot tycks ingen av de äldre ha problem med att ha manlig personal vid duschning, då det varit inlagda på sjukhuset.
Här ser de äldre antagligen inte hemtjänstarbetet som professionellt på samma sätt som de ser sjukvårdsarbetet. En anledning kan vara att hem- tjänstarbetet utspelas på den privata arenan i hemmet, till skillnad från sjuk- vårdens offentliga rum (se Johansson 2002a för närliggande diskussion om privat och offentlig omsorg). Av avgörande betydelse för hur professionellt arbete uppfattas av de äldre är sannolikt även utbildning och arbetets karak- tär. Vardagliga uppgifter som skötsel av hemmet och kroppen och som ut- förs i hemmet, uppfattas inte alltid direkt som ett professionellt arbete. En annan aspekt, som framkommit av framförallt hemtjänstpersonalen, är också ålderns betydelse och generationsspecifika förväntningar på könen. Med ålderns rätt kan man inte tvinga en person i behov av duschhjälp att accepte- ra manlig personal.
Vi har en tendens att tillskriva äldre som kategori vissa egenskaper och hur de bör vara, som inte alltid är sammanfallande med de äldre själva (Tornstam 1992). Dessutom är samspelet mellan ålder och kön mångdimen- sionella processer, som innefattar både möjligheter och begränsningar för individen (Krekula 2006). Det finns således en rad omständigheter som till