Omständigheterna

Min ambition var att genom elevernas skildringar och upplevelser dels kunna lista ut deras inställning till utbyte dels kunna utvärdera om dessa möten med andra nationaliteter hade någon relevans för deras kunskapsutveckling. Därför tyckte jag att det enklast sättet att få reda på det var att vända sig mot eleverna med precisa frågor i min enkätundersökning. Historiskt sett är det nuvarande utbytessystemet på gymnasiet inget nytt påfund, utan snarare en förlängning och vidareutveckling av den traditionella peregrinationen från 1500-talet. Det vill säga bildningsresor för unga adelsmän genom olika europeiska universitetsstäder, med målet att knyta samman länderna på den gamla kontinenten, precis som det förtäljs av Säljö (2001).

Således verkar det som för närvarande sker i utbytessammanhang, sammanfattningsvis bli enbart en förlängning av de gamla koncepten med i synnerhet en ökad variation på uppdraget och formen som möjliga skillnader. Idag förändras kompetensbehovet ständigt och innehåller mer och större inslag av praktiskt lärande och erfarenhet i arbete. Därför anser jag att det är av största vikt att, jag i min yrkesroll som lärare, redogör den kunskapsmässiga innebörden av utbyten och lyfter upp den till en central fråga.

Redan från starten, kändes utmaningen med en undersökning som ett spännande och intressant uppdrag fast jag kom nog tidigt att inse att den var en aning komplicerad trots det relativt lilla antalet elever. Den svårighetensgrad berodde på projektens natur som

byggdes på analys och kvantifiering av subjektiva värderingar kring kunskapsflödet vid utbytestillfällena. Genom besvarade frågeformuleringar, kunde jag fånga elevernas tankar men samtidigt en del önskemål. Frågorna var allmänt öppna men behövde ett engagemang. Genom svaren kunde jag notera, att inte alla hade lätt att formulera sig om sina abstrakta tankar särskilt när det gällde kunskapsutveckling. Som bekant är vissa alltid mera nyanserat sparsamma i sina utryck än andra. Vidare kunde jag konstatera att de inte reagerade som någon homogen grupp, men snarare som enskilda individer, med gemensamt intresse, fast med olika strategier.

Undersökningen bekräftar ett autentiskt intresse från elevernas sida för fortsatt utbytesverksamhet, och tolkas som framgångsrikt skolinitiativ. Trots att val av landet är av stor relevans i detta sammanhang och kan förtydligas enligt följande: desto längre från Sverige desto attraktivare blir utbyteslandet, känner eleverna av olika anledningar att utbyten gynnar deras utveckling. Av naturliga skäl kommer exotiska och varma länder med närhet till hav, högst på listan hos de flesta av eleverna. I detta fall kunde man läsa svaret på enkätens fjärde fråga och med klarhet förstå, att när eleverna antyder utomlands, menar de egentligen alla utländska nationer, bortom våra nordiska grannar.

Möten med andra kulturer är en viktig del i det livslånga lärandet som skola har som uppdrag (Lpf 94). Men i subjektivt sammanhang är det alltid svårt att kvantifiera vad exakt eleverna lär sig i kontakten med andra. Vid sidan av att eleverna har olika personlika drag, är det angenämt att notera en viktig dimension som framhålls av Carlgren (1999). Hon menar att kunskap också kan uttryckas under en tyst och abstrakt form som är svår att definiera i konkreta termer. Beroende på hur nära varandra kulturerna är, beroende på klichéerna och förutfattade meningar som en del bär med sig om det främmande, brukar de första träffarna i regel ge intryck av spänning, avvaktning och nästan kyligt bemötande från elevernas sida i kontakten med varandra, vilket verkar helt naturligt. Att undanröja möjliga hinder som står i vägen för att övervinna rädslan över det annorlunda är redan i sig en stor utmanande inlärningsvinst för eleverna. Lyckligtvis, helt naturligt också, börjar de så småningom själva inse att även andra människor kan ha annorlunda lösningar och hanteringar anpassade efter deras livssituation.

Intresset och nyfikenhet som driver eleverna över det främmande växer successivt under tiden i takten med utbytesprocessen. När eleverna börjar känna sig tryggare i sina roller

på okänd mark brukar kommentarerna i princip följa samma mönster. En vanlig typisk återkommande kommentar är att efter en relativt kort period tycker de flesta elever att det är intressant och spännande med annorlunda upplevelse och med nya kamrater från andra kulturer. När de börjar känna nya människor och utöva sin språkkunskap och visa sina färdigheter accepteras successivt olikheterna med mer tolerans. De lär sig hur andra tänker och agerar under olika situationer vilket förstärker deras åsikter och bedömningsförmågan om vad som anses vara viktigt i utbytes sammanhang. Under dessa perioder skaffar de sig viktiga referenser som grund för deras resonemang och som används senare som argument och vid beskrivning av sina erfarenheter för andra. Dialogen och samverkan blir tydliga, som hörnstenar, i utbytet för många med stark vilja att komma vidare för att få utlopp för sin kreativitet. Varje gång eleverna får möjligheten att dela med sig av sin kunskap känner de konsekvent en viss stolthet och framförallt bekräftelse för sin prestation eftersom inlärning inom det lärorika utbytet sker i både riktningarna. Det goda anseende som Sverige har hos många européer gällande livsstilen med ett samhälles ansvar för utvecklingen av en gemensam ekologiskt hållbarhet blir ofta ett diskussionsämne hos eleverna, dels som inspirations källa dels som referens. Som angenäm psykologisk aspekt att tillägga är att elevens självförtroende och självkänsla växer successivt som en självständig dimension under dessa lärorika träffar i kontakt med andra elever från andra nationer och kulturer.

Naturligtvis förekommer påtryckningar under vissa moment i främmande miljöer eftersom den trygga hemmamiljön är långt bort, men eleverna lär sig snabbt att hantera dessa situationer genom att allt eftersom söka svar på sina funderingar. Att allt blir relativt för dem är den bästa lärdom eftersom de kan börja inse att egna lösningar inte är universella eller inte alltid de bästa. Därmed uppdateras deras självkänsla genom att inse sina begränsningar och sina möjligheter. Deras kreativitet utvecklas i takt med att vid sidan av sitt befintliga kunnande börjar de komponera med andras tänkande och lösningar. De blir duktigare på att planera, experimentera och samarbeta, men framförallt att ta ett större ansvar för sitt åtagande. De lär sig att reflektera över nya förvärvade kunskaper och ny teknik samt på ett naturligt sätt lär de sig lika väl att argumentera mot eller för i relation till sin egen erfarenhet och livssituation. För eleverna är detta ett stort kliv i det verkliga yrkeslivet med sina premisser och förväntningar men i grund och botten, detta måste bli vad det hela utbytesprojektet syftar på gällande inlärningsmöjligheter.

Eleverna hoppas och tror på en fortsatt kontinuitet i utbytesprogrammen, som ständigt utvecklas och kan leda till fasta utländska praktikplatser och ersätta de nuvarande lokala eller regionala med betydligt kortare praktikperioder. Under dessa premisser finns all anledning att arbeta för att utveckla utbytesprogrammen.