Onlineövergrepp i den straffrättsliga lagstiftningen och litteraturen

I tidigare kapitel och avsnitt har jag redogjort för dels hur den sexuella handlingen traditionellt sett har beskrivits i våldtäktsbrottet, dels kortfattat för hur kunskapen om onlineövergrepp växt fram inom den svenska och internationella forskningen och vilken bild denna forskning ger om onlineövergrepp. Jag kommer nu att sätta in onlineövergrepp i en straffrättslig kontext. Vilket – bildligt talat – innebär ett återtåg tillbaka in i straffrättens rättskällor. I det följande kommer jag därför återigen att blicka tillbaka i tiden och redogöra för hur kunskapen om onlineövergrepp har växt fram och beskrivits i förarbeten och den straffrättsliga litteraturen.

Första gången sexuella övergrepp via internet beskrivs i förarbeten inom straffrätten är i den departementsutredning som föregick straffbestämmelsen om kontakt för att träffa barn i sexuellt syfte.226 _{Noterbart är att ingen av våldtäkts- eller övergreppsbrotten nämns i samband} med att sexuella övergrepp via nätet diskuteras i utredningen. Istället nämns straffbestämmelsen om utnyttjande av barn för sexuell posering (6 kap. 8 § BrB).227 _Det förefaller vara först i samband med att ordet onlineövergrepp myntas i den efterföljande propositionen som sexuellt övergrepp mot barn nämns som en tänkbar rubricering.228 _Vid uppräkningen av flertalet tänkbara rubriceringar i propositionen nämns däremot varken våldtäkt eller våldtäkt mot barn. Istället nämns utnyttjande av barn för sexuell posering, sexuellt ofredande, barnpornografibrott (16 kap. 10 a § BrB), olaga tvång (4 kap. 4 § BrB) och olaga hot (4 kap. 5 § BrB).229

Det var först i 2008 års sexualbrottsutrednings betänkande som våldtäkt nämndes i samband med onlineövergrepp. Utredningen lyfte frågan om onlineövergrepp då den presenterade sina övervägande kring sexuella handlingar där den kroppsliga beröringen inte

224 _{Se t.ex. Brå 2019:9 s. 29.}

225 _{Forskningen på området är ännu inte särskilt omfattande. Den forskning som bedrivits inom svensk barn- och}

ungdomspsykiatri antyder emellertid att brottsoffer för onlineövergrepp inte sällan drabbas av exempelvis PTSD och psykisk ohälsa, se Jonsson m.fl., 2009, s. 34; Jonsson & Svedin, 2017, s. 47; Jonsson m.fl., 2019.

226 _{Ds 2007:13 s. 24, s. 32 och s. 109} 227 _{A.a. s. 131.}

228 _{Prop. 2008/09:149 s. 16.} 229 _{A.prop. s. 16–17.}

40 varit varaktig.230 _{Utredningen drog slutsatsen att utvidgningen av det straffbara området som} skett genom att ersätta uttrycket sexuellt umgänge med sexuell handling tycktes ha fått genomslag. Det framhölls att internetrelaterade sexualbrott där gärningsman och brottsoffer inte befunnit sig på samma plats var ett exempel på en typ av gärningar som i och med utvidgningen kunde inrymmas under begreppet sexuell handling.231

Därefter övergick utredning till att diskutera huruvida våldtäkt var ett egenhändigt brott eller inte och framhöll att det fanns goda skäl att lämna det synsättet när brottsbeskrivningen innehöll verbet tvinga, men inte om den innehöll verbet genomför (se vidare kapitel 5 nedan).232 _{Utredningen konstaterade slutligen att den inte såg några} principiella hinder mot att tillämpa begreppet sexuell handling vid övergrepp där brottsoffret via webbkamera tvingas onanera eller ha sex med en annan person.233 _Utredningens överväganden gavs dock inget utrymme i den efterföljande propositionen.234

I senare lagstiftningsarbeten kring 2015 har onlineövergrepp fått ett förhållandevis stort utrymme. En liknande utveckling förefaller även ha skett i den straffrättsliga litteraturen.235 _{I departementsutredningen med förslag till ändringar i 6 kap. 10 a § BrB från} 2015 beskrivs det att flertalet brott uppdagats där gärningsmannen tvingat unga att utföra sexuella handlingar på sig själv via webbkamera eller mobiltelefon.236 _{Under samma år fick} även 2014 års sexualbrottskommitté genom ett tilläggsdirektiv i uppdrag att utreda om det straffrättsliga skyddet mot övergrepp på internet var tillräckligt. I direktivet hänvisas just till fall där brottsoffret hotats eller tvingats till att genomföra sexuella handlingar på sig själv.237 Det kan även tilläggas att HD i mitten av 2015, genom NJA 2015 s. 501, slog fast att brottet sexuellt övergrepp mot barn var tillämpligt då en gärningsman via en webbkamera förmått ett brottsoffer under 15 år att utföra sexuella handlingar på sig själv inför honom i en webbkamera (se vidare avsnitt 6.2.2 nedan).

I och med tilläggsdirektivet fick onlineövergrepp ett förhållandevis stort utrymme i betänkandet som lades fram av 2014 års sexualbrottskommitté.238 _{I betänkandet benämns}

230 _{SOU 2010:71 s. 192–195.} 231 _{A.bet. s. 194.}

232 _{A.bet. s. 194–195.} 233 _{A.bet. s. 195.}

234 _{Prop. 2012/13:111 s. 34–38 och s. 111–115.}

235 _{I exempelvis den första upplagan av Jareborg & Friberg, publicerad kort efter 2010 års}

sexualbrottsbetänkande, nämns inte onlineövergrepp i kapitlet om sexualbrotten, se Jareborg & Friberg, 2010, s. 88–96. I den andra upplagan, som utkom i början av 2015, nämns däremot onlineövergrepp i anslutning till bl.a. våldtäkt i kapitlet om sexualbrotten, se Jareborg m.fl., 2015, s. 118 och s. 127–129.

236 _{Ds 2015:49 s. 15–17, s. 96–97, s. 106 och s. 119–120.} 237 _{Dir. 2015:5 s. 3–4.}

41 onlineövergrepp som sexualbrott utan kroppslig beröring. Även betydelsen av att sexualbrotten betraktats som egenhändiga diskuterades.239 _{I betänkandet gjorde kommittén} därefter en analys av NJA 2015 s. 501. I samband med detta gjordes även en analys av ett tingsrättsavgörande efter HD:s dom, där tingsrätten funnit att våldtäktsbrottet inte var tillämpligt då gärningsmannen via tekniska hjälpmedel tvingat flera målsäganden att penetrera sig själva.240 _{I betänkandet drog kommittén slutsatsen att lagstiftningen, trots tydliggörandet i} rättspraxis genom NJA 2015 s. 501, behövde kompletteras. Kommittén konstaterade att:

”Den bedömning och slutsats som domstolen [i NJA 2015 s. 501] kommer fram till kan också tyckas given mot bakgrund av de förarbetsuttalanden som domstolen hänvisar till. Det är emellertid inte vad som anges i lagmotiven som ytterst sätter gränsen för det straffbara området utan straffbestämmelsens lydelse. Den påstådda gärningen ska utan att göra våld på språket uppfylla samtliga rekvisit i lagtexten. Det är i detta sammanhang som legalitetsprincipen gör sig gällande. Dessutom omfattar Högsta domstolens prövning enbart tillämpningen av bestämmelsen sexuellt övergrepp mot barn. Det finns alltså fortfarande anledning att överväga ett förtydligande av lagtexten…”.241

Kommittén föreslog därför att en ny mening infördes i lagtexten. Meningen förtydligade att ett genomförande av en sexuell handling även kunde bestå i att få en person att utföra handlingen på sig själv eller med någon annan.242 _{Kommittén menade att den rättsliga} bedömningen av onlineövergrepp skulle ske på samma sätt som vid fysiska sexuella övergrepp och att det var upp till rättstillämpningen att avgöra hur kränkande en handling är i det enskilda fallet.243

I den efterföljande propositionen valde emellertid regeringen endast att gå vidare med delar av det som föreslagits i betänkandet.244 _{Regeringen menade att rättsläget blivit} tillräckligt klarlagt genom NJA 2015 s. 501 och att det därför inte behövdes en hel mening för att förtydliga lagstiftningen. Istället bedömdes det tillräckligt att införa verbet genomföra i våldtäktsbrottets brottsbeskrivning eftersom det verbet funnits i brottsbeskrivningen för sexuellt övergrepp mot barn som HD prövade i NJA 2015 s. 501.245 _{Det är dock tydligt att} regeringen delade kommitténs synsätt att ett onlineövergrepp kunde vara lika kränkande som ett fysiskt övergrepp. Regeringens avslutade exempelvis sina överväganden beträffande våldtäktsbrottet med följande resonemang:

239 _{SOU 2016:60 s. 228–229 och s. 235} 240 _{A.bet. s. 229–233.} 241 _{A.bet. s. 234.} 242 _{A.bet. s. 73 och s. 234–236.} 243 _{A.bet. s. 235–236.} 244 _{Prop. 2017/18:177 s. 44–45.}

245 _{A.prop. s. 44. Regeringens uppfattning i frågan förefaller vara helt baserad på de synpunkter som framfördes i}

42

”Enligt regeringens mening kan det mycket väl tänkas situationer där gärningen som begås på distans t.ex. innehåller så förödmjukande och förnedrande inslag att den sexuella handlingen i

kränkningshänseende kan anses jämförlig med samlag. Regeringen ser inget hinder mot att prövningen av kränkningens allvar i distansfallen görs på sedvanligt sätt med utgångspunkt i de förarbetsuttalanden som gjorts i fråga om bedömningen av den sexuella kränkningen. […] I sammanhanget bör också beaktas att internetövergreppen ofta dokumenteras, inte bara i bild utan framför allt genom strömmande media som sparas av gärningsmannen, vilket är en omständighet som kan ha betydelse för den sexuella kränkningens allvar.”246

I det som har skrivits om onlineövergrepp i den straffrättsliga litteraturen uttrycks av flera författare en skepsis mot om lagstiftningen i sin nuvarande utformning är tillräcklig.247 _En tidig skepsis uttrycktes exempelvis i Jareborg med flera innan den senaste lagreformen.248 _I boken menar författarna att lagtextens utformning har betydelse för i vilken utsträckning våldtäktsbrottet är tillämpligt vid onlineövergrepp. Författarna menar att den dåvarande utformningen av 6 kap. 1 § 1 st. BrB, som innehöll verbet tvingar, väl innefattade onlineövergrepp. Medan det var mera tveksamt om den dåvarande utformningen av 6 kap. 1 § 2 st. BrB, som innehöll verbet genomför, innefattade onlineövergrepp.249 _{En liknande skepsis} framfördes i Martinssons avhandling.250 _{Martinsson menar att uttryckssättet ”genomföra en} sexuell handling… med” allmänspråkligt inte kan anses innefatta brott där gärningsmannen inte är fysiskt närvarande.251 _{Även Andersson och Wegerstad framhåller i sin kommentar till} NJA 2015 s. 501 att frågan om våldtäktsbrottet går att tillämpa vid onlineövergrepp fortfarande kvarstår.252

Efter lagreformen har Asp i flera sammanhang framhållit att det kan finnas flera situationer där onlineövergrepp riskerar att falla utanför våldtäktsbestämmelsen.Asp lyfter till exempel att uttryckssätt i lagtexten som ”har samlag med” kan utesluta avstånd. Vidare framhåller han att särskilt situationen där gärningsmannen på distans tvingar någon att genomföra en sexuell handling med någon annan kan vara svår att få in under lagtextens nuvarande utformning.253 _{Asp menar att det var just av denna anledning som 2014 års} sexualbrottsutredningen föreslog ett förtydligande av lagtexten. Asp tillägger att det tidigare åtminstone var möjligt att falla tillbaka på ordalydelsen i den dåvarande bestämmelsen om 246 _{Prop. 2017/18:177 s. 44–45. Se även regeringens uttalande i förarbetena till ändringen av 6 kap. 10 a § BrB,}

där regeringen uttalade att ”…det i grunden inte [finns] anledning att se annorlunda på sexualbrott som begås vid ett fysiskt möte och sådana som begås utan att parterna träffas fysiskt.” Prop. 2016/17:214 s. 14.

247 _{Jfr dock Wennberg, 2017, s. 749. Även om Wennberg också uttrycker en viss skepsis, lämnas läsaren (i vart}

fall jag) med budskapet att det inte föreligger några närmare tillämpningsproblem vid onlineövergrepp.

248 _{Jareborg m.fl., 2015.} 249 _{A.a. s. 118.}

250 _{Martinsson, 2016.} 251 _{A.a. s. 171 not 50.}

252 _{Andersson & Wegerstad, 2016/17, s. 16 not 40.}

253 _{Asp, 2018, s. 36 not 19; Asp, Brottsbalken (Lexino 2019-08-19) kommentaren till 6 kap. 1 §, under rubriken}

”2.2.4 Måste den tilltalade själv ha utfört sexualhandlingen eller stå för de omständigheter som negerar frivillighet?”.

43 sexuellt tvång. Eftersom den numera är slopad menar han att frågan om hur onlineövergrepp ska bedömas rättsligt kan komma att ställas på sin spets i rättstillämpningen.254