Operationalisering

5.2.1 Tillvägagångssätt företagsranking

För att skapa portföljer enligt vald investeringsstrategi måste författarna bestämma hur aktierna som ska ingå i dessa selekteras. I en studie av Fisher et al. (2016, s. 41) berättar forskarna att det framförallt finns två alternativa sätt att utgå från när momentum och värdeaktier kombineras i portföljer. Det första alternativet innefattar att allokera en del av kapitalet till att köpa de aktier som har ökat mest i pris (momentum) och använda den andra delen av kapitalet till de bolagen med låga värden på de valda nyckeltalen (värdeaktier). Det vill säga att dela portföljen i två delar och använda båda strategierna men att rankingen sker separat. Det andra alternativet, som används i denna studie, innefattar att ge alla aktuella bolag en ranking baserat på samtliga relevanta variabler separat, vilka i detta fall är EV/S, EV/EBIT och momentum. De bolag som får bäst

totalranking kommer sedan att inkluderas i portföljen. När det gäller portfölj 1–3, de tre

portföljerna som består av endast ett nyckeltal, blir rankingen mindre komplex då det endast är betyget från rangordningen av ett nyckeltal som beaktas. Bolag med negativa värden på antingen nyckeltalet EV/S eller EV/EBIT exkluderas i likhet med tidigare studier inom området (Barbee et al., 2008; Dhatt et al., 1999). Detta innebär att bolag med positiva samt låga värden på dessa nyckeltal får bäst ranking. Fisher et al. (2016, s. 47) menar att fördelarna med att använda en totalranking framförallt är att momentum och värdeaktier har olika långa trender. Momentum är framförallt en variabel som genererar resultat på kort sikt och värdeaktiernas trend verkar under en längre tid och därför finns en fördel att kombinera dessa för att få med båda aspekterna.

Joel Greenblatt, grundaren av hedgefonden Gotham Capital, har mellan åren 1985 och 2006 lyckats skapa en årlig avkastning på 40 % (Greenblatt, 2011). Greenblatt som även författat boken ‘The little book that beats the market’ och uppföljaren ‘The little book that still beats the market’ hävdar att alla kan bli mästare på börsen genom att följa ”den magiska formeln” vid investeringsbeslut. Han presenterar i den andra boken hur han väljer ut vilka bolag som ska inkluderas i den “magiska” portföljen utan att inkludera egna värderingar eller subjektiva bedömningar av bolagen. Den magiska formeln består av två nyckeltal; ett som visar att bolaget är billigt och ett som visar att bolaget har hög avkastning på kapitalet (Greenblatt, 2011, s. 67). För att skapa den optimala portföljen ska bolag som har den mest förmånliga kombinationen av dessa två nyckeltal ingå.

Således använder sig även Greenblatt av den strategi som Fisher (2016) benämner som totalranking. Praktiskt genomförs urvalet genom att bolagen först rangordnas efter nivån på det ena förutvalda nyckeltalet. Bolaget på plats nummer 1 får poängen 1, bolaget på plats 25 får poängen 25 etcetera. Sedan rankas bolagen efter det andra utvalda nyckeltalet och poäng fördelas återigen på samma sätt som beskrivits ovan. Slutligen summeras bolagens poäng och de bolagen med lägst totalpoäng inkluderas i portföljen. I praktiken innebär detta att om ett bolag har hamnat på första plats vid ranking av nyckeltal ett, men på plats nummer 1150 vid ranking av nyckeltal två (totalpoäng 1151), kommer bolaget hamna på en sämre totalpoäng än exempelvis ett bolag som hamnade på plats 232 vid ranking av nyckeltal ett och placering 153 vid ranking via nyckeltal två (totalpoäng 385) (Greenblatt, 2011, s. 73–76). Slutsatsen av denna strategi är att endast bolag med den bästa kombinationen av förutbestämda kriterierna inkluderas i portföljen.

Bird och Casavecchia (2007a) har studerat värdepremier i portföljer komponerade av de båda värdemåtten P/B och P/E samt momentum. De sorterade ut bolag med hjälp av totalranking, alltså via kombinationen av värdevariablerna P/B och P/E samt positivt momentum. Denna metod liknar Greenblatts metod i många aspekter. Bird och Casavecchia (2007a, s. 230) använder sig av momentum kombinerat med värde eftersom de menar att värdeaktier kan generera en högre avkastning om man köper dem vid rätt tidpunkt i momentum-livscykeln. De bolag som får bäst ranking i studien är de med värdenyckeltal som har lägst värde på P/B och P/E. Dessa är att anse som billiga bolag. När det gäller momentum väljs de bolag ut med högst värdeökning i pris det senaste året. Forskarna menar att investerarnas incitament måste förändras för att de billiga värdeaktierna ska få en positiv prisutveckling (Bird och Casavecchia, 2007a, s. 260), alltså ett positivt momentum. Effekten av att köpa värdebolag i rätt tid genom att kombinera värde med momentum kommer inte till sin rätt när bolag rangordnas separat, det vill säga genom att köpa en del bolag baserat på rankingen av momentum och andra bolag baserat på låga värden av de valda nyckeltalen. Med andra ord, om värdeaktier rangordnas och införskaffas separat utan hänsyn till momentum kanske dessa befinner sig i en nedåtgående trend, vilket gör att den önskade avkastningen inte uppnås.

Ännu en anledning till att författarna i denna studie väljer att sortera enlig totalranking är att färre transaktioner behöver genomföras eftersom strategierna kombineras. Färre bolag behöver alltså inkluderas för att inneha en diversifierad strategi (Fisher et al., 2016). Detta innebär även att courtaget blir lägre vid användandet av en sådan strategi och eftersom transaktionskostnaderna är exkluderade så är detta en fördel för studiens trovärdighet.

Författarna anser att tillvägagångssättet där portföljer skapas genom totalranking är både enkelt och effektivt. Enkelt i den mån att det är praktiskt genomförbart att sortera bolag på detta sätt för en individ utan en utbildning inom ekonomi, och effektivt på grund av att metoden väger in hur väl bolaget presterar med ett snitt av alla valda variabler. Ett bolag måste i praktiken således få en låg totalpoäng baserad på poängen från alla tre variabler för att bli utvalt. Med andra ord måste bolaget både ha en positiv trend gällande momentum (bäst ranking till de bolag som ökat mest i pris det senaste året) men bolaget måste också vara billigt utifrån de båda nyckeltalen EV/S och EV/EBIT. Författarna av denna studie har med anledning av ovanstående valt att använda totalranking i likhet med Bird och Casavecchia (2007a) och Greenblatt (2011). Undervärderade bolag införskaffas med andra ord utifrån låga värden på nyckeltalen EV/S och EV/EBIT, sedan inhandlas dessutom dessa bolag vid rätt tidpunkt, alltså när bolagen har börjat öka i värde, när de har ett positivt momentum.

5.2.2 Portföljstorlek och diversifiering

Valet av antalet aktier som ska ingå i de portföljer som formas i denna studie är baserat på den klassiska artikeln av Fisher och Lorie (1970, s. 117) om diversifiering. Forskarna konkluderade att en investerare kan uppnå 95% diversifiering med en portfölj sammansatt av 32 aktier. Detta är ursprunget till påståendet att en portfölj sammansatt av 30 aktier kan ses som väldiversifierad. Det finns dock forskare som anser att detta inte är tillräckligt för en väldiversifierad portfölj såsom Surz och Price (2000, s. 1) vilka menar att diversifiering innehåller fler aspekter, som exempelvis behovet av spridning mellan branscher. Författarna av denna studie har valt att konstruera portföljerna baserat på Fisher och Lories modell från 1970 och således inkludera 30 aktier i varje portfölj. Detta eftersom det blir problematiskt att verifiera diversifiering baserat på en mer komplicerad modell när studien avser bidra med praktiska råd till investerare. Studien vill även

utmynna i en diskussion kring huruvida valda strategier är fördelaktiga att använda i praktiken och därför vill författarna inte göra modellen mer komplicerad än nödvändigt.