Av deltagarna i studie II svarade 71% av att de aldrig eller ganska sällan (0-1 poäng) upplevde något av de problem relaterade till munnen som anges i OHIP-14, vilket kan tolkas som att deras oralhälsorelaterade livskvalitet var god. Att problemen upplevdes ganska ofta,
mycket ofta eller hela tiden (3-5 poäng) uppgav 29%. Det var dock en större andel individer i
denna specifika studie med sköra äldre än i befolkningsstudien, som sade sig ha besvär från munnen som påverkade det dagliga livet, såsom det definieras i OHIP-14.
Subjektiv muntorrhet återfanns mellan 41 och 78% hos deltagarna i studie II, alltid eller
ibland. Studier av subjektiv muntorrhet i motsvarande grupper av sköra äldre förekommer
enbart i begränsad omfattning, varför resultatet är svårt att jämföra med liknande populationer. Hos två grupper av äldre personer (70-79 år och 80+) påvisades muntorrhet hos 62 respektive 41% (Thomson, Chalmers, Spencer & Ketabi, 1999), vilket kan jämföras med resultaten i studie II.
Objektivt muntorra var 44% av deltagarna i studie II, när muntorrhet definierades som <0.05 ml saliv/minut. Detta är en högre andel individer än i en tidigare studie, där motsvarande siffra var 9.5% av icke-medicinerade och 11.1% av medicinerade gamla personer (80+), med samma cut-offvärde (Billings, 1993). En förklaring till den stora skillnaden kan vara att samtliga individer i studie II medicinerade, medan så inte var fallet i Billings (1993) studie.
VAS-instrumentet hade god validitet och reliabilitet i den undersökta gruppen, sköra äldre. Däremot saknade instrumentet validitet för att diagnostisera objektivt muntorra individer. VAS-instrumentet är därmed ett bra alternativ till FOX-instrumentet när subjektiv muntorrhet skall studeras bland äldre. VAS-instrumentet har fördelen att det ger större spridning i mätningarna och alltså bättre information för associationsstudier än FOX-instrumentet.
Både objektiv och subjektiv muntorrhet var i studie II associerade med sämre oralhälsorelaterad livskvalitet, vilket inte är förvånande mot bakgrund av salivens komplexa
funktioner. Subjektiv muntorrhet (VAS-summa) var särskilt associerad med försämrad livskvalitet mätt som svårigheter att uttala ord, smakförmågan har försämrats, och varit
svårt att koppla av. Låg salivsekretion (objektiv muntorrhet) korrelerade signifikant med
försämrad livskvalitet mätt som haft smärta i munnen, känt dig osäker, känt dig spänd och
har haft svårt att koppla av.
Oralhälsorelaterad livskvalitet har tidigare studerats bland amerikanska medicinskt nedsatta, äldre personer (Locker et al., 2002). Mätt med OHIP-14 rapporterade 33% att de upplevde obehag vid ätande och 8% att de känt sig osäkra respektive skämts för sitt utseende. När GOHAI användes i samma population rapporterade 26% att de hade problem med att tugga och bita, medan 25% var missnöjda med sitt utseende. Bland de svenska sköra äldre som ingick i studie II var det drygt 10% som sade sig ha svårigheter att uttala ord, haft smärta i
munnen eller att smakförmågan hade försämrats ganska ofta, mycket ofta eller hela tiden (3-
5 poäng). Det är dock förvånande att så få personer i en grupp sköra äldre, hos vilka sjukdomar och medicinering är vanliga, upplever besvär, men resultaten kan indikera att vissa av frågorna inte är relevanta i den aktuella undersökningsgruppen. Det kan även vara så att eventuella sjukdomar eller symptom från munhålan, som karies, parodontit eller muntorrhet inte påverkar det dagliga livet för denna grupp av personer.
Metoder
I studien användes tre olika frågeformulär (1) VAS-instrument (testinstrument), (2) en golden standard för subjektiv muntorrhet (modifierat FOX-instrument), samt (3) frågeformuläret OHIP-14 för bedömning av munhälsorelaterad livskvalitet. Som golden standard för objektiv muntorrhet mättes salivutsöndring i vila. Varje intervju inleddes med frågorna i VAS- instrumentet, följda av det modifierade FOX-instrumentet och därefter OHIP-14-frågorna. Sist gjordes salivmätningen. Det har inte utvärderats i denna studie, hur den konsekventa turordningen mellan enkäterna kan ha påverkat resultatet. Då vissa frågor är snarlika kan det inte uteslutas att viss inlärningseffekt kan ha haft betydelse, men det bedöms som osannolikt att det är så i den aktuella undersökningsgruppen.
Alla deltagare kunde svara på samtliga frågor i VAS-enkäten. Flertalet deltagare låg och vila- de vid intervjutillfället och några hade funktionshinder i ”skrivarmen” efter en stroke. Alla deltagarna önskade därför hjälp med att markera svaren på VAS-linjen, samt att frågorna läs-
tes högt. Detta gjordes av SE för samtliga deltagare, utom en där en anhörig hjälpte till. Det går inte att utesluta att bristen på anonymitet kan ha påverkat enstaka svar.
De fyra frågorna i det modifierade FOX-instrumentet bedömdes som lätta att förstå för delta- garna. Att det endast fanns tre svarsalternativ upplevdes lättare, än att bestämma läge på VAS-skalan.
Några av frågorna i OHIP-14-enkäten var svåra för vissa av deltagarna att förstå. En del av frågorna fick därför omformuleras något. Detta, liksom det faktum att enkäten innehöll det extra svarsalternativet alltid, bör observeras vid jämförelse med såväl nationella som interna- tionella studier. Flera deltagare valde att inte svara alls, eller svara frågan går ej att tillämpa
på mig. För denna målgrupp skulle den använda svenska översättningen behöva anpassas till
ett språk, som mer liknar talspråk, så att äldre förstår frågorna och kan besvara dem.
Vid normal salivsekretion mäts flödeshastigheten i vila genom att saliv dreglas passivt i ett graderat rör under en viss tid. Vid tillstånd med mycket låg sekretion eller vid bristande sam- arbetsförmåga, placeras i stället förvägda bomullsrullar i munnen. Rullen placerades alltid i den högra kinden vid den stora spottkörtelns utförsgång, när deltagarna i studien vilade för att saliven skulle rinna till rullen. Beröringen av bomullsrullen på omgivande vävnad ger en viss stimulering av salivsekretionen. Salivsekretionen varierar under dygnet beroende på bland annat när individen ätit, rökt eller druckit före salivprovtagning. Då det inte fanns standardi- serade instruktioner om att de äldre inte skulle äta, röka eller dricka innan provtagningen. Det kan inte uteslutas att detta kan ha påverkat resultatet.
Representativitet
Deltagarna i studie II representerade ett urval av sköra äldre (83-88 år) i kommunalt boende och deltagandet bland de tillfrågade personerna var 82 procent, vilket är något högre, än vad som vanligen ses i studier av denna karaktär. Boendeenheterna i huvudstudien valdes strategiskt med god geografisk och socioekonomisk spridning. Dessa faktorer talar för en god representativitet. Valet av boendeenheter för studie II kan dock betraktas som en form av bekvämlighetsurval, där de enheter som stod i tur för den större studien, användes. Detta och det begränsade antalet individer (n=41) kan ha påverkat urvalets representativitet negativt.
Bortfall
Bortfallet av såväl individer som svar på enskilda frågor var relativt lågt (18%). Det faktum att OHIP-14 har många svarsalternativ och dessutom var det sista formuläret att besvara kan ha bidragit till det bortfall som ändå uppstod. Det engagemang som det innebar att datainsamlingen utfördes av en av författarna och att hon kom från tandvården, förmodas ha bidragit till det begränsade bortfallet. Åldersmässigt skilde icke-deltagarna sig inte från deltagarna, men de var i högre grad inte kommunicerbara.