Orange is the new black

Textens huvudsakliga innehåll

Serien börjar med att skildra Piper Kerman, den vita medelklasskvinnan som avtjäna ett brott hon begått för tio år sedan. Till en början följer narrativet hennes upplevelser, känslor, och klass- och kulturkrockar, men så småningom riktas fokus också på resterande intagna. Genom säsongerna får vi via återblickar uppleva varför kvinnorna hamnat på anstalten och hur deras liv sett ut innan de blev dömda.

Mycket av innehållet präglas av inre och yttre konflikter av homosexualitet och ras.

Framför allt försöker kvinnorna hitta en gemenskap. Inte lika mycket för överlevnads skull utan snarare för att stilla sina mänskliga behov och klara av att ta sig igenom den tiden de blivit tilldelade. Några av de äldre kvinnorna har flyttats över från

högsäkerhetsavdelning till följd av gott uppförande för att spendera resten av sitt straff.

Under de första säsongerna utspelas serien på lågsäkerhetsanstalten på Litchfield och de flesta av kvinnorna är därav inte dömda för grova våldsbrott eller överlagt mord. Vi får inte ta del av allas brott och domar men de flesta av dem har på ett eller annat sätt varit involverade i drogringar, stölder och innehav. Det impliceras att vissa av kvinnorna även begått betydligt grövre brott men det uttalas aldrig om det är dem de blivit dömda för.

Relationen mellan makro- och mikrotext

Fängelselivet och bristfällig politik likväl som feminism, förtryck och homosexualitet figurerar som stora teman, men det finns många lager och nyanser av dessa saker som inte berörs på ett direkt vis. Mer subtila teman bottnar i intern rasism, homofobi och priviligierad feminism.

I det första avsnittet när Piper anländer blir hon tilldelad en slags kurator som förklarar hur institutionen fungerar. När hon berättar att hon endast fraktat pengar och erkänt brott för att slippa en rättegång som potentiellt skulle lett till en mycket längre dom svarar han:

”I’ve been here for 22 years and I still can’t figure out how the system works. I got a crackdealer doing nine months and then I have a lady who accidentaly backed into a mailman who is doing 4 years. […] I just don’t get it.”

(S1A1 – I Wasn’t Ready).

28 Redan här får vi en tydlig indikation på hur bristfälligt det amerikanska rättssystemet är och att många av dessa kvinnor troligtvis också fallit offer för de bristande lagarna.

Under samma konversation säger han även till Piper:

”I want you to understand, you do not have to have lesbian sex.”

(S1A1 – I Wasn’t Ready).

Redan från uppstarten konstateras det att homosexualitet är något som ses ner på trots att det förekommer väldigt explicita sexscener genom hela serien. Vissa av kvinnorna är lesbiska, andra söker bara närhet och sexuellt utlopp. I säsong 2 avsnitt 4 avvisas den homosexuella Poussey av vännen Taystee som förklarar att hon inte är intresserad på det sättet. Senare säger den äldre intagna Vee med lång erfarenhet av fängelselivet till Taystee:

”Gay-for-the-stay is for punk ass bitches who aren’t strong enough to be true to themselves.” (S2A4 – A Whole Other Hole).

Trots att homosexualiteten flödar öppet i fängelset finns en tydlig stark bild av att de som ger med sig för närhet och utlopp är svaga.

I säsong 3 avsnitt 6 har fängelset blivit privatiserat och kvinnorna nyttjas som nästintill gratis arbetskraft. De syr underkläder åt en större kooperation och under ett arbetspass börjar två av kvinnorna gissa på vilken sida av underklädeskatalogen den första svarta modellen kommer vara på och vilken hur pass mörk hy hon kommer ha. En diskussion startar när en latinsk kvinna säger att standardidealet alltid kommer att vara vithet för alla, till och med för de svarta. Varpå karaktären Black Cindy svarar:

”Hella ways for a black woman to be beautiful. A white girl though… She’s just gotta be skinny.” (S3A6 – Ching Chong Chang).

Varpå nästa scen skildrar hur Piper sitter och försvara sig själv när hon förklarar att hon inte alls är någon typiskt ”snygg tjej” när hon blir konfronterad med det faktum av hur priviligierad hon är som är lång, blond och smal och att hon bara borde njuta av det i

29 stället för att försöka skapa en offermentalitet för sig själv. Hon har, tack vare hur hon ser ut, fått privilegier som de andra kvinnorna inte har.

I säsong 4 avsnitt 3 lider fängelset av överpopulation till följd av en sammanslagning.

När det uppdagas att de latinska kvinnorna nu är i majoritet utspelas många

kommentarer och dialoger kring att de alla har olika identiteter och kulturella arv. Men framför allt insinueras för vissa latinas vikten av att poängtera att de inte är svarta, trots att de är afrolatiner. En skildring av en form av intern rasism och den ständiga kampen mot att inte behöva hamna längst ner i samhällets hierarki. Kvinna och svart.

Fördjupning av aktörer

Det perspektiv som dominerar narrativet verkar allra tydligast vara de intagna på

anstalten. Till en början genomlevs fängelsets struktur genom Piper, och den chock som kommer med att hamna i en sådan miljö som vit medelklasskvinna. De intagna

porträtteras på ett väldigt intimt och personligt vis. Förtryck och rasism i samband med andra former av orättvisor skildras oftast i samband med någon av karaktärernas

bakgrunder och bygger upp en förståelse kring livet i utsatthet. Fängelset som institution kritiseras hårt och i säsong 3 får vi ta del av hur kvinnorna får 45 cent för att sy en bh som sedan säljs för 90 dollar. Samtidigt drabbas personalen av färre arbetstimmar och indragen sjukvårdsförsäkring till följd av privatiseringen, vilket i sin tur leder till att de är tvungna att anställa outbildad och oerfaren personal som blir en fara både för de intagna och sina kollegor. Kapitalismen och lagarna kring fängelseinstitutioner gynnar inte någon utom kooperationerna och aktieägarna.

I säsong 4 avsnitt 2 får vi genom en återblick ta del av hur en av de intagna, Maria, firar sin 5-årsdag. Kalaset inleds med att hennes pappa håller upp en machete med han pratar om hur den mexikanska kartellen drivit ut dominikanerna från sina områden. Ett

patriotiskt, sammansvetsande tal hålls innan födelsedagen ska firas. Utöver pappans kriminella liga är kvarteret också där för att fira hennes födelsedag. Vid ett tillfälle räcker hennes pappa över en bunt med sedlar som en gåva till en kvinnlig besökare så att hon ska ha råd med sin sons operation. Gemenskapen har en stark innebörd och man tar hand om sina egna oavsett vad. Det blir tydligt att både kriminalitet och lojaliteten mot sin grupp präglar en stor del av uppväxten. Också en faktor som kan bidra till att man hamnar i kriminalitetens bana.

30 Språk i detalj

En stor del av innehållet kretsar kring den kvinnliga kroppen och sexualiteten. Här återspeglas och syns homosexuella relationer öppet men det pratas också mycket om den egna kroppen och andras kroppar, samt den kvinnliga anatomin. Ett stort fokus ligger också i att de är just kvinnor. Och om kvinnors förhållningssätt till livet och sig själva. I första avsnittet säger Pipers kurator Healy:

”This isn’t Oz. Women fight with gossip and rumours.”

(S1A1 – I Wasn’t Ready).

Redan från första början indikeras att kvinnorna uppfattas på ett visst sätt. Att de inte har samma behov och instinkter som män. Våldet blir dock grövre ju längre tiden går och det finns likväl en maktkamp även bland kvinnorna. Red, en av de kvinnorna som stått i maktposition och skött om köksstationen uttrycker i säsong 2 avsnitt 4:

”Husbands are overrated. They’re useless children.”

(S2A4 – A Whole Other Hole).

Många av kvinnorna har hamnat i fängelset till följd av sina partners och många av dem har också i samband med det utvecklad väldigt matriarkala personligheter. Det uttrycks ofta genom seriens gång, direkt och indirekt, att männen i deras liv för det mesta verkar ha haft negativ påverkan på dem. Och att de sedermera ser till att rå om sig själva.

I samma avsnitt utrycker den unga och nyanlända Brooke:

”I always thought women’s prison would be more about community and girlpower and stuff. But some of these women just seem crazy.”

(S2A4 – A Whole Other Hole).

En väldigt ung och naiv bild av hur fängelselivet ser ut till följd av stereotypiska egenskaper som förväntas besittas av kvinnor.

Diskursiva strategier

Precis som Jenji Kohan (Schwan 2016) tidigare poängterat så är den diskursiva strategin att placera en vit medelklasskvinna i en miljö där hon inte hör hemma för att få

31 utrymme till att berätta andra kvinnors historier. Den bild som konstruerats upprätthåller ett försök till att vara sanningsenlig eftersom den är baserad på Piper Kermans egen skildring av hur livet i fängelset såg ut och hon agerar också som exekutiv producent till programmet.

Men detta är i likhet med annan fiktion bara en konstruktion och version av

verkligheten och man måste komma ihåg att en stor del av innehåll också ska tjäna till underhållning. Medan Kerman i sin memoar fokuserade mer på att ge ett ansikte till alla de kvinnor som svikits av systemet så utgör serien ett större fokus på de sociala

orättvisor som satte dem där till att börja med. Men det faktum att även personalen skildras som utsatta under kapitalismen visar att det också finns en politiskt kritiserande vinkel. I säsong 3 avsnitt 6 samlas fångvaktarna hos fängelsedirektören när de fått veta att en jobbannons lagts ut trots att de fått sina arbetstimmar nerskurna. En av vakterna beklagar sig över att han inte har råd med en inhalator till sin dotter:

”You know what an inhalor costs out of pocket? 300 dollars. I could get heroine for cheaper.” (S3A6 – Ching Chong Chang).

Ideologi

Den dominerande ideologin i programmet är kritiken runt det amerikanska rättssystemet och kapitalismen som genomsyrar fängelset som institution. Kvinnorna porträtteras aldrig som oskyldiga men det finns en viss förståelse kring hur och varför de hamnade i systemet. Två av karaktärerna sitter inne till följd av innehav av marijuana och

förfalskning av matstämplar, den ena svart, den andra latinamerikansk. Det är svårt att inte reflektera över huruvida samma form av straff hade ägt rum om de varit vita kvinnor.

Det finns ingen uttalad bild om att fängelsesystemet på något sätt bör avskaffas men den tydliga ideologin är att den är extremt bristfällig. Och att problematiken måste tas från roten. Alla kvinnor porträtteras inte ur en sympatisk vinkel och flera av dem saknar helt empati och gränser men de är också inkorporerade i det system som utnyttjar dem. I kontexten så tar individen inte mycket utrymme utan kvinnorna ses snarare som grupper inom grupper med egna mindre, individuella kamper.

32