3-308
Viseringspolicy gentemot länderna på västra Balkan (debatt)
3-309
Talmannen. – Nästa punkt på föredragningslistan är en gemensam debatt om
- en muntlig fråga (O-0063/2006 – B6-0315/2006) till rådet från Doris Pack för PPE-DE-gruppen, Gisela Kallenbach för Verts/ALE-gruppen, Hannes Swoboda för PSE-gruppen, Erik Meijer, Ignasi Guardans Cambó, Jelko Kacin och Henrik Lax om viseringspolicy gentemot länderna på västra Balkan,
- en muntlig fråga (O-0077/2006 – B6-0320/2006) till rådet från Sarah Ludford, Jelko Kacin, Henrik Lax och Ignasi Guardans Cambó för ALDE-gruppen om förenklad visering för länderna på västra Balkan, och - en muntlig fråga (O-0078/2006 – B6-0321/2006) till rådet från Sarah Ludford, Jelko Kacin, Henrik Lax och Ignasi Guardans Cambó för ALDE-gruppen om förenklad visering för länderna på västra Balkan.
3-310-500
Doris Pack (PPE-DE), frågeställare. – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Länderna i sydöstra Europa måste, när de närmar sig EU, reformeras. De måste anta standarder och samarbeta på regional nivå, vilket i praktiken betyder att de måste försonas. Det vet de, och det gör de, vissa snabbare än andra, och ändå nekas de, trots alla sina ansträngningar, obehindrat tillträde till Europeiska gemenskapen, något som jugoslaverna i alla fall alltid haft.
Inrikesministrarna, och även de nationella politikerna, borde för ett ögonblick föreställa sig att de själva eller deras familjer bara skulle ha runt 200 euro att leva på och skulle vara tvungna att punga ut med i stort sett hela det beloppet för att få en visering, en Schengenvisering och en transitvisering, och för att kunna överlämna pengarna vara tvungna att köa, ibland i dagar eller till och med veckor.
Till och med våra kolleger i de nationella parlamenten i sydöstra Europa måste ansöka om visering varje gång de vill delta i Europarådets möten. Över 70 procent av ungdomarna i Serbien, Bosnien, Makedonien, Montenegro, Kosovo och Albanien har aldrig rest utanför sin egen region eller sitt eget land. I EU öppnar vi nu våra utbildningsprogram; hur ska de kunna fungera om viseringsreglerna är så betungande?
Hur ska företag kunna flytta hit om lokalanställdas resor till företagens huvudkontor – i t.ex. Frankrike eller England – är förknippade med mycket besvärliga villkor? I Bosnien och Hercegovina, exempelvis, är brottsligheten lägre än genomsnittet i EU, så varför gör vi det ändå inte lättare för folket som bor där att komma till oss? När det gäller villkoren för att utfärda viseringar behandlas Ryssland bättre än dessa länder, och man frågar sig varför.
Dessa länder ligger mitt i EU, och deras välstånd, tillväxt och utveckling ligger i högsta grad i vårt intresse.
Det här handlar om vårt egenintresse.
Det var med hjälp av vårt EU som Bosnien och Hercegovina lyckades säkra sina gränser, och de angränsande länderna gör samma sak, så låt oss ta av oss skygglapparna och hjälpa till med att avskaffa dessa onödiga och förödmjukande hinder.
3-311-500
Hannes Swoboda (PSE), frågeställare. – (DE) Herr talman, fru rådsordförande, herr vice kommissionsordförande! Trots att de ledamöter av kammaren som talar i dagens debatt kommer från olika länder och tillhör olika politiska grupper är vi alla överens om att mer måste göras för att bringa denna region, som riskerar att bli ett svart hål när det gäller europeiskt enande, närmare EU.
Vi känner väl till dess problem. Vi känner till nationalismen och trångsyntheten, men vi är också medvetna om den uppriktiga önskan som finns, framför allt hos unga människor, att träda in i detta Europa och anta europeiska standarder. Det ligger inte bara i dessa människors intresse, utan också i vårt eget, att dessa förbindelser kan upprättas.
Vi hoppas därför verkligen att det finska ordförandeskapet kommer att fortsätta med vad det österrikiska ordförandeskapet definitivt intensifierade, även om man inte initierade det, och vi sätter också våra förhoppningar till kommissionsledamot Franco Frattini, som har visat sig mycket kunnig och mycket beredvillig.
Vi har vid våra resor i dessa länder sett hur positivt mycket av det han sagt mottagits och hur stora framsteg han gjort när det gäller viseringsfrågan.
Visst, jag vet att det framför allt är inrikesministrarna som står i vägen, men Doris Pack har rätt i det hon nyss sa om att de som har onda avsikter kommer att komma in i EU i vilket fall som helst. Låt oss vara uppriktiga: de kommer att skaffa en visering med oärliga metoder eller finna andra sätt att ta sig in i EU utan en, men de som har gott uppsåt, de som vill studera eller fortbilda sig, de som vill investera och upprätta ekonomiska förbindelser, de som är politiskt aktiva, måste utstå förödmjukelsen att ägna dagar, veckor eller till och med månader åt att jaga en visering.
Jag vet mycket väl att det finns vissa villkor som måste vara uppfyllda. De berörda länderna måste också se till att skyldigheten att återta människor fullgörs och att andra kriterier uppfylls, men jag vill verkligen uppmana er båda två att utnyttja ert inflytande för att se till att dessa länder, och framför allt ungdomarna där, får chansen att lära känna vårt Europa och bekanta sig med våra standarder. Processen att bli en del av EU kommer då att bli så mycket lättare för dem.
Jag hoppas att ni båda kommer att arbeta mycket aktivt med att åstadkomma detta, inte bara för att hjälpa dessa länder utan också för att vi ska få hjälp med att, tillsammans med unga människor på Balkan och i sydöstra Europa, bygga upp ett Europa vi alla kan få del av.
3-312-500
Jelko Kacin (ALDE),frågeställare. – (SL) Medborgare i länderna på västra Balkan upplever avsevärda svårigheter med att resa runt i Europa. Det mest extrema exemplet av alla är Kosovo, där man har pass som inte erkänns av många europeiska länder. Herr kommissionsledamot! Kosovoalbaner byter ut sina UNMIK-pass mot andra pass, och vi, medlemsstater i EU, tvingar dem bokstavligen till brottslighet och sökande efter andra, parallella pass. Detta illustrerar verkligen hur rent bedrövligt vårt nuvarande viseringssystem är. Visst kan vi, herr kommissionsledamot, som medlemmar i EU göra mer för att ge UNMIK-passen ett högre värde.
För att kunna påskynda europeiseringsprocessen på västra Balkan behöver vi en oerhört mycket mer flexibel hållning, utom när det gäller brottslingar givetvis – de är mycket påhittiga och tar sig fram överallt. Jag talar om vanliga människor som vill uppleva Europa och europeiska värden i praktiken, och helst medan de växer upp, får sin utbildning och tillägnar sig en uppsättning värderingar.
Av detta skäl, herr kommissionsledamot, anser jag att vi måste göra mer för att finna en lösning för människor i de olika länderna på västra Balkan, så att de inte måste vänta i timtal på en visering för att i slutändan bara få beskedet av en ambassadtjänsteman att de inte kan få någon visering och måste vända om.
Viseringar utfärdas i huvudstäder. Detta är de minst utvecklade delarna av Europa, och dessa människor måste lägga ned enormt mycket tid och pengar, för att inte tala om stolthet, när de ansöker om visering. Det är därför inte mer än rättvist att vi ändrar det gällande viseringssystemet.
3-313-500
Gisela Kallenbach (Verts/ALE), frågeställare. – (DE) Herr talman! Under de senaste åren har jag ofta besökt länderna på västra Balkan, och varje gång jag har varit där har människorna framför allt velat diskutera den restriktiva viseringspolitiken i EU:s medlemsstater.
Detta är en region där generationer växer upp vars enda erfarenhet av Västeuropa kommer från den tid de har tillbringat där som flyktingar eller från tv, och inga av dessa sätt är särskilt lämpliga när det gäller att bekanta sig med goda exempel på hur demokratiska samhällen baserade på rättsstatsprincipen fungerar i praktiken.
Erfarenheter av sådana saker ligger utom räckhåll för många människor i sydöstra Europa eller inbegriper omfattande hinder, och där måste det ske förändringar;
på denna punkt är jag helt enig med mina kolleger.
Vi vet också, kommissionsledamot Frattini, att ni och er kollega Olli Rehn stöder denna process helhjärtat, men den har visat sig vara svår att få i gång och många medlemsstater står i vägen. Det ligger i de 25 medlemsstaternas intresse att vi agerar en gång för alla, för varje ytterligare dröjsmål när det gäller att ge människor frihet att resa kan utnyttjas av de nationalistiska, antieuropeiska och till och med
antidemokratiska grupperingarna i dessa länder. Och varje dröjsmål isolerar de människor som har fäst sitt hopp vid en europeisk integration och, som mina kolleger redan har sagt, hindrar den ekonomiska utveckling som behövs i så hög grad.
Trots att Österrike hade satt västra Balkan överst på sin prioriteringslista fattades inga nya beslut om detta område. Därför ber vi det finska ordförandeskapet att så snart som möjligt ta upp denna fråga, att vädja till sina kolleger i rådet att vara mer öppna i denna fråga, och att inte förledas av det falska argumentet att en restriktiv viseringspolitik förhindrar brott, för det är mer troligt att det motsatta förhållandet råder.
Slutligen vill jag be er att säga till medlemsstaterna att behandla visumsökande i deras externa delegationer med samma värdighet som de själva förväntar sig att bli behandlade med när de befinner sig utanför EU.
3-314
Paula Lehtomäki, rådets ordförande. – (FI) Herr talman, mina damer och herrar! Som vi alla vet behöver för närvarande alla medborgare i länderna på västra Balkan förutom Kroatien visum när de reser till Europeiska unionen. Som nämnts i diskussionen leder viseringstvånget till att det blir både dyrare och mer komplicerat att resa. Vi måste dock komma ihåg att denna fråga är avgörande för kontrollen av unionens yttre gränser.
Jag förstår att Europeiska unionens viseringspolitik betraktas som besvärlig på västra Balkan, och till och med som en faktor som hämmar ett närmande till unionen. I före detta Jugoslavien kommer de fortfarande ihåg tiden när man inte behövde visum.
Det är uppenbart att till exempel ungdomars och studenters rörlighet måste underlättas. Detta är ett sätt att stödja idén med information, öppen demokrati och social utveckling. Ett viktigt mål för en framtida flexibilitet när det gäller viseringskrav kommer att vara att stödja och underlätta kontakten mellan ungdomar på västra Balkan och i resten av Europa.
EU har föreslagit länderna på västra Balkan som möjliga kandidatländer. De har ett tydligt EU-perspektiv, vilket också i slutändan innebär uppmjukade viseringskrav.
Det är dock en bit kvar innan vi kan börja förhandla om en upphävning av viseringskraven. För att detta ska ske måste länderna på västra Balkan genomföra viktiga administrativa reformer exempelvis för ökad dokumentationssäkerhet och kampen mot organiserad brottslighet och korruption.
Vid toppmötet i Thessaloniki sommaren 2003 konstaterade Europeiska rådet att visumfrågan är viktig för länderna på västra Balkan. Sedan dess har kommissionen med alla länder på västra Balkan diskuterat behovet av administrativa förberedelser för att göra viseringssystemet enklare och på lång sikt upphäva viseringskravet helt och hållet. I januari 2006 utfärdade kommissionen ett meddelande om västra Balkan som
innehöll en stor mängd förslag som också gick ut på att förenkla viseringssystemet enligt Haagprogrammet.
Rådet arbetar hårt för att genomföra Thessalonikiagendans förslag, och har också sagt att det stöder kommissionens förslag.
Ett viktigt steg på vägen när det gäller ökad rörlighet är rådets och Europaparlamentets förordning om lokal gränstrafik, som snart kommer att träda i kraft. Denna kommer att göra det lättare för invånarna i gränsområdena att korsa EU:s yttre gränser. Detta kommer att bli särskilt viktigt för västra Balkan när Bulgarien och Rumänien går med i EU.
På rådets begäran kommer kommissionen också att lägga fram förslag om att inleda förhandlingar om överenskommelser om viseringsflexibilitet med alla länder på västra Balkan. Till exempel kommer särskilda åtgärder att vidtas för att främja utbyten mellan forskare och studenter och underlätta rörligheten för andra grupper som kan identifieras separat.
Överenskommelserna om viseringsflexibilitet kommer att vara gemenskapsavtal som kan förhandlas separat inom ramen för Schengenbestämmelserna. De kommer att vara nära förbundna med de återtagandeavtal som fastslås i Haagprogrammet som villkor för att lätta på viseringskraven. På detta sätt kommer också unionen att dra nytta av överenskommelsen eftersom länderna på västra Balkan samtidigt kommer att åta sig att återta medborgare från tredjeländer som har passerat genom dem illegalt på sin väg till EU. För närvarande är det bara Albanien som har ett återtagandeavtal med unionen.
Länderna på västra Balkan har bilaterala återtagandeavtal med många av unionens medlemsstater, så vi antar att förhandlingarna på gemenskapsnivå också kommer att förlöpa smidigt.
Kommissionen har redan lagt fram förslag till samtal om både flexibilitetsöverenskommelser och återtagandeavtal med Makedonien i f.d. Republiken Jugoslavien. Dessa förhandlingsmandat diskuteras nu av rådet på arbetsgruppsnivå. När rådet har antagit dem kan kommissionen inleda förhandlingar. Förslag på mandat för andra länder på västra Balkan förväntas komma från kommissionen i juli. Arbetsgrupperna kommer att försöka behandla förslagen så snart som möjligt så att rådet kan ta ett beslut.
Rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser) angav i sina slutsatser från juni i år en förhoppning om att mandaten för överenskommelser om viseringsflexibilitet och återtagandeavtal kommer att antas i år, så att förhandlingarna om viseringsflexibilitet kan avslutas med alla länder på västra Balkan före utgången av nästa år. Vi hoppas att de första avtalen kommet att slutas redan i år. Det finska ordförandeskapet kommer att sikta in sig på att stödja denna tidsplan, vilket också skulle garantera att den höjning av viseringsavgifter som träder i kraft nästa år inte kommer att gälla länderna på västra Balkan.
3-315
Franco Frattini, kommissionens vice ordförande. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag anser att parlamentsledamöternas åsikter alla pekar i rätt riktning, åt samma håll som Europeiska kommissionen har för avsikt att gå, och rådsordförandens ord lugnar mig.
Kommissionen stöder den europeiska inriktningen hos länderna på västra Balkan, för den anser att regionen har strategisk betydelse för Europa. Vi har arbetat intensivt under de senaste sex månaderna med det österrikiska ordförandeskapet, och vi hoppas att några nödåtgärder kan vidtas. Dessa nödåtgärder kommer att utgöra en del av ett större paket som kommer att bli föremål för en politisk överenskommelse med alla berörda länder på västra Balkan.
För det första syftar dessa åtgärder till att förenkla viseringssystemet, och jag syftar på vissa kategorier, framför allt studenter, forskare och affärsmän, som vi hoppas kunna uppmuntra till att röra sig mer fritt för att locka till sig investeringar och själva investera. Det kommer att bli ett förenklat system, både när det gäller själva förfarandet och tillgängligheten på visum, som – och här håller jag med talarna – för närvarande är för restriktiv.
Inom ramen för samma politiska överenskommelse planerar vi avtal för återtagande av illegala invandrare.
Vi har redan gjort det i en del fall; till exempel har avtalet med Albanien undertecknats och är redan i kraft.
Detta är ett avtal mellan EU och Albanien om återförande av illegala invandrare som kommer från Albanien. Som rådsordföranden just nämnde har vi för avsikt att underteckna liknande avtal med de andra staterna så snart som möjligt.
Det är också uppenbart att vi måste ta hänsyn till medlemsstaternas farhågor. De är särskilt oroade över nivån på säkerheten när det gäller att förhindra korruption, förhindra och bekämpa organiserad brottslighet samt olika typer av illegal handel, tyvärr även människohandel i regionen. Vi kommer att be dessa länder att samarbeta närmare med EU för att förbättra villkoren för bekämpandet av organiserad brottslighet och korruption.
I detta sammanhang finns det en åtgärd som vi anser vara användbar för att sätta press på vissa medlemsstater som har kommit med invändningar de senaste månaderna, nämligen att begära att dessa länder så snart som möjligt inför pass som rättar sig efter europeiska normer, det vill säga överensstämmer med säkerhetsbestämmelserna för att bekämpa förfalskningen av pass och identitetshandlingar. Detta kommer att bidra till att förhindra att människor reser under falsk identitet.
Jag tror att länderna i denna region har den politiska viljan att göra detta. Jag har personligen träffat alla inrikesministrar och statsministrar i länderna i denna region, och jag kan meddela er nu att jag före den 15 juli kommer att söka mandat från kommissionen att förhandla om avtal om viseringslättnader för alla länder på västra Balkan. Jag kommer att göra det för Albanien,
Bosnien och Hercegovina, Serbien och Montenegro; det har redan skett när det gäller Makedonien eftersom kommissionen godkände mitt förslag för några veckor sedan. Före den 15 juli kommer alla länder på västra Balkan att ha fått se vårt formella förslag till rådet. Jag har anledning att tro att förslaget kommer att läggas fram för rådet (utrikes frågor) den 15 juli, det första rådsmötet under det finska ordförandeskapet.
Jag har för avsikt att ge inledande information om detaljerna för förslagen, om ordförandeskapet godtar dem – vilket jag hoppas – den 24 juli till rådet (inrikes frågor), som jag naturligtvis kommer att ge en kopia av de dokument som kommissionen har godkänt.
Jag hoppas verkligen, eller snarare är jag efter att ha talat med de ministrar som företräder ordförandeskapet helt säker på, att det före årets slut kommer att finnas en konkret möjlighet att ett så stort antal mandat som möjligt att förhandla om avtal om viseringslättnader har godkänts.
Detta kommer att få två omedelbara resultat, nämligen att vi kommer att kunna genomföra både avtalen om viseringslättnader och samtidigt återtagandeavtalen till 2007, således på kort tid. Jag hoppas att förhandlingarna kommer att gå snabbt om, vilket jag tror, den politiska viljan finns. Detta kommer inte bara att innebära att länderna på västra Balkan från och med 2007 kommer att gynnas av ett förenklat viseringssystem, utan också att dessa länder inte kommer att behöva drabbas av den ökade kostnaden för ett visum, som höjs till 60 euro, vilket redan har beslutats av rådet.
Jag är säker på att alla länder på västra Balkan kommer att hamna i denna kategori och därför kommer att få ett administrativt och byråkratiskt, till och med förmånligt, viseringssystem och inte kommer att drabbas av den ökade kostnaden.
Detta är den exakta dagordning jag kommer att följa; vi har en bra dialog inom Europeiska kommissionen med kommissionsledamot Olli Rehn, som är ansvarig för utvidgningen, och därför kommer förhandlingsförslaget att läggas fram för rådet inom några dagar.
3-316
Panagiotis Beglitis, för PSE-gruppen. – (EL) Herr talman! Jag vill också passa på att tacka rådsordföranden och kommissionsledamot Franco Frattini för deras rapporter. Jag vill dock uttrycka min särskilda oro över att det tre år efter de beslut som fattades av Europeiska rådet i Thessaloniki inte har skett några framsteg när det gäller att förändra viseringssystemet.
Jag anser att det rådsordföranden och kommissionsledamot Franco Frattini har berättat för oss i dag naturligtvis är positivt, men, herr kommissionsledamot, vi kan inte vänta till slutet av 2007 med att avsluta förfarandet för att ändra viseringssystemet. Jag är rädd att 2007 kommer att vara alldeles för sent.
Problemet är inte formellt, utan djupt politiskt. Det handlar om Europeiska unionens strategiska trovärdighet. Det handlar om att bidra till fred, stabilitet och samarbete, samt till ett stärkande av den europeiska integrationen av länderna på västra Balkan.
Faktum är att ingen kan förstå varför förhandlingar har inletts med Ryssland, Kina och Ukraina men inte med länderna på västra Balkan, varför systemet har förenklats så mycket för visum till Europeiska unionen från Pakistan och Iran, för unga människor från Pakistan och Iran, men inte för unga människor från västra Balkan.
Varför, herr kommissionsledamot, har viseringsavgifterna höjts till 60 euro? Jag är medveten om vad ni sa nyss, att de inte kommer att gälla om avtalen undertecknas. Jag är dock rädd att 2007 är alldeles för sent. Jag anser att höjningen från och med nu inte bör gälla för dessa länder. Jag anser slutligen att Europeiska unionen måste sända ett starkt budskap, säg nej till ghettobildningen …
(Talmannen avbröt talaren.)
3-317
Henrik Lax, för ALDE-gruppen. – Herr talman! Fru
Henrik Lax, för ALDE-gruppen. – Herr talman! Fru