___________________________
3-002
ORDFÖRANDESKAP: BORRELL FONTELLES Talman
3-003
Öppnande av sammanträdet
3-004
(Sammanträdet öppnades kl. 9.05.)
3-005
Presentation av det finska ordförandeskapets program (debatt)
3-006
Talmannen. – Nästa punkt på föredragningslistan är rådets uttalande om presentationen av det finska ordförandeskapets program.
Vi önskar Finlands statsminister och hans Europaminister samt kommissionens ordförande välkomna.
Jag ger först ordet till Matti Vanhanen på rådets vägnar.
3-007
Matti Vanhanen, rådets ordförande. – (FI) Herr talman, herr kommissionsordförande, fru vice kommissionsordförande, mina damer och herrar, ärade gäster! Jag tackar er varmt för denna möjlighet att komma och diskutera det finska ordförandeskapets prioriteringar och huvudsakliga målsättningar med Europaparlamentet. Det är en krävande uppgift att fullgöra ordförandeskapets ansvarsområden inom Europeiska unionen, men det är samtidigt en stor ära och förmån, och Finland välkomnar utmaningen.
Samarbetet mellan mitt land, som ska inneha ordförandeskapet, och Europaparlamentet har börjat bra.
Jag vill tacka talmannen och alla de andra ledamöter av Europaparlamentet som närvarade vid den finska regeringens och Europaparlamentets möte i Helsingfors.
Dessutom har ett flertal parlamentsutskott och politiska grupper besökt Finland och engagerat sig i produktiva diskussioner om målsättningarna för vårt ordförandeskap.
Ända sedan Finland anslöt sig till EU har landet stött ansträngningar att göra EU-institutionernas arbete mer effektivt och att förbättra det nära samarbete som existerar mellan dem. Som det land som innehar ordförandeskapet kommer vi att samarbeta nära och effektivt med Europaparlamentet. I detta sammanhang avser jag inte bara parlamentets roll i medbeslutandeförfarandet som lagstiftare jämställt med rådet, utan i ett större sammanhang, där det handlar om att främja unionens nyckelmål.
Finlands egen nationella riksdag, Eduskunta, firar en speciell årsdag. I år är det 100 år sedan enkammarriksdagen grundades och allmän rösträtt
infördes. Alla människor, män och kvinnor, fick samtidigt rösträtt och rätt att ställa upp i val. Vi är stolta över denna milstolpe i vår demokratis historia.
I Finland är riksdagen mycket delaktig i hanteringen av EU-frågor, och den har stort inflytande. Det är kanske denna erfarenhet av ett fruktbart samarbete med vårt parlament som i sin tur har gjort det så naturligt för oss finländare att också engagera oss i ett nära samarbete med Europaparlamentet. Europaparlamentets arbete och de nationella parlamentens arbete överlappar inte varandra: var och en har en egen roll inom unionen. Men i grunden har de samma grundläggande uppdrag: att stärka demokratin inom unionen.
Finland kommer under sitt ordförandeskap att försöka övertala unionen att se utåt och framåt. Vi måste reflektera över vilken sorts union vi vill ha om 10 eller 20 år, och hur den ska kunna uppnås. Vi måste som européer identifiera de historiska förändringskrafterna i vår tid, låta oss påverkas av och begagna dessa. Det är en stor utmaning för EU att möta globaliseringens verklighet.
Den värld som omger unionen förändras, och om vi inte ser upp kommer vi att halka efter mer och mer. Det skulle vara förödande, framför allt för våra barns och framtida generationers framtid. För deras skull måste Europa sluta vara inåtvänt och i stället reflektera över sin ställning i det globala sammanhanget på lång sikt.
Världen runt omkring kommer inte att vänta på oss. Vår framtid kräver att vi vidtar konkreta åtgärder nu, även om effekterna inte blir märkbara förrän senare.
Under senare år har deltagandet i beslutsfattandet inom unionen lämnat en del att önska, och allmänheten är mer kritisk till detta nu än man varit tidigare. Trots detta avfärdar jag det pessimistiska pratet om en kris inom unionen. Jag tror att vi kan övervinna de problem som vi har nu. Den överenskommelse som nåtts i fråga om budgetramen och framstegen med tjänstedirektivet visar att unionen kan fatta viktiga beslut om den politiska viljan finns. Jag tror att den finns inom alla unionens institutioner.
Europeiska unionen är en gemenskap byggd på värderingar, som existerar för människorna. Det är därför som dess inskränkta legitimitet och minskade berättigande och trovärdighet i allmänhetens ögon måste tas på allvar.
Uppfattningen att unionens legitimitet blir lidande kommer delvis av att allmänheten inte vet vad unionen gör för den. Många frågor som verkligen påverkar människors liv, såsom rätten att bo, arbeta och studera var som helst i EU, tas för givna. Människor glömmer att detta har möjliggjorts just genom unionen.
Men bristen på information förklarar inte allt: unionen måste också kunna förbättra sättet man gör saker och
ting på. Man måste visa resultat vars effekt människorna märker av i sin vardag.
Unionens grundläggande premiss, fred och stabilitet i Europa, är fortfarande relevant. Jag påmindes personligen om detta under min resa till Kroatien för några veckor sedan: de vill ansluta sig till unionen så att de och deras barn aldrig mer ska behöva uppleva krig.
Men många andra människor, som har levt hela sitt liv i fred, tenderar att ta fred och stabilitet för givet. Därför verkar detta inte längre i sig självt vara tillräckligt för att ge unionen legitimitet. Unionen måste, som många av er ofta har sagt, kunna visa de fördelar som den innebär för medborgarna också på andra sätt, och på ett mer påtagligt sätt.
Det bästa sättet att visa behovet av unionen på är att hantera de grundläggande uppgifterna effektivt, i synnerhet lagstiftningsarbetet. Det kan och måste vi göra omgående med utgångspunkt från de befintliga fördragen. Europa kan inte vänta på nya regler för beslutsfattande: man måste börja förbättra sin funktion omgående. Unionen måste visa att man kan uppnå resultat som påverkar människors liv och inte bara gräla om institutionella frågor.
En högre effektivitet innebär att Europas ledare och beslutsfattare måste fatta djärva beslut. Vi kan inte bara tänka på här och nu, eller framtida val. Vi måste tänka på framtida generationers intressen. Därför måste det också fattas beslut som kanske kommer att vara smärtsamma nu, men som kommer att bidra till att forma framtiden. Det måste också finnas en vilja att kompromissa i fråga om nationella ståndpunkter och att ta hänsyn till Europa som helhet.
Unionen måste fokusera på det avgörande och arbeta effektivt för detta. Det innebär de slags åtgärder som leder till mervärde jämfört med vad medlemsstaterna skulle kunna uppnå på egen hand. Detta mervärde kan uppnås på områdena för välstånd, säkerhet och frihet.
Om vi ska kunna förverkliga dessa mål måste vi börja med rätt tillvägagångssätt. Öppenheten är av avgörande betydelse: våra medborgare måste veta hur de beslut som påverkar dem fattas. Den växande politiska debatten i Europa ligger i allas intresse. Ni har också en avgörande roll här.
Det gläder mig att vi i Europeiska rådet beslutade att öka insynen vid rådets sammanträden. Finland kommer, som det land som innehar ordförandeskapet, att genomföra de principer som godkänts av Europeiska rådet på ett vittomfattande sätt för att öka insynen i rådets arbete.
Finland kommer att sikta på att bidra även på andra sätt i insynsfrågan, i allt sitt praktiska arbete och i sina aktiviteter. Vi siktar på att säkerställa att all väsentlig information blir tillgänglig så snabbt som möjligt på vår webbplats för EU:s ordförandeskap. Ibland bidrar sådana här praktiska lösningar mer till en faktisk tillgång till information än enbart politiska uttalanden gör.
Finland kommer under sitt ordförandeskap att manövrera sina resurser mot bättre lagstiftning, det vill säga lagstiftningens kvalitet, och uppmärksamhet på subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna. Detta kommer inte bara att handla om att rensa i lagstiftningen.
Vi behöver ny lagstiftning i Europeiska unionen, men vi måste hålla den befintliga lagstiftningen aktuell. På det sättet kan unionen påverka och reagera dynamiskt på förändringarna i världen runt omkring. I detta avseende stöder vi kommissionens arbete.
Ordförandeskapet kommer att lägga tid och kraft på att säkerställa att man vid beslutsfattande tar noggrann hänsyn till de ekonomiska, sociala och miljömässiga följderna av lagstiftningsförslag. Vi kommer också att ha som mål att påskynda genomförandet av kommissionens förslag som syftar till att förenkla och förnya lagstiftningen.
Rådets arbete kommer att baseras på arbetsprogrammet för 2006, som vi lade fram tillsammans med Österrike.
Samarbetet mellan flera ordförandeskap är mycket viktigt för kontinuiteten. Samarbetet med Österrike har gått bra, och vi tänker fortsätta samarbetet i precis samma positiva anda med Tyskland, som kommer efter oss.
Det finska ordförandeskapet engagerar sig i att arbeta utifrån unionens dagordning och att hantera alla frågor på den effektivt, ändamålsenligt och objektivt. Jag ska kortfattat ta upp de frågor som det finska ordförandeskapet särskilt tänker belysa, men det innebär inte att vi inte kommer att ta itu med andra frågor lika noggrant. Det finns behov av framsteg inom alla sektorer.
Finland vill främja debatten om unionens framtid. De mycket viktiga frågorna om framtiden för unionens konstitutionsfördrag och utvidgning hör samman med denna debatt.
Det gläder mig att Europeiska rådet beslutade i juni att det, när det gäller konstitutionsfördraget, var dags att gå vidare från att bara ägna sig åt eftertanke till att handla aktivt. Denna dubbla strategi är den rätta: vi kommer att förbättra sättet som unionen fungerar på i linje med de befintliga fördragen, medan vi börjar begrunda konstitutionsfördragets framtid. Finland kommer under sitt ordförandeskap att inleda samråd i fråga om konstitutionsfördragets framtid. Dessa samråd med medlemsstaterna och EU:s institutioner kommer att utgöra grunden för en rapport som kommer att utarbetas under första halvåret 2007, när Tyskland innehar ordförandeskapet.
Jag är övertygad om att det fördrag som har förhandlats fram med medlemsstaterna är av avgörande betydelse för en utvidgad union. I Finland har regeringen lagt fram ett förslag om en ratificering av fördraget för det finska parlamentet i början av juni, och parlamentet kommer att diskutera saken under höstens sammanträdesperiod. På
så sätt intar Finland en ståndpunkt i fråga om det fördrag som har förhandlats fram.
Unionens utvidgning är en av nyckelfrågorna för det finska ordförandeskapet. Personligen är jag övertygad om att unionens utvidgning är en framgångssaga.
Utvidgningen är inte bara ett avgörande verktyg för att stärka stabiliteten och demokratin, den är också ett av Europas strategiska svar på globaliseringens utmaningar.
Analyser som gjorts nyligen visar att den senaste utvidgningsrundan var en tydlig fördel för såväl de nya som de gamla medlemsstaterna.
I juni förde Europeiska rådet en viktig debatt om unionens kapacitet att tillgodogöra sig stöd. Det gläder mig mycket att detta inte fastställts som ett nytt kriterium för anslutning. Det bör inte fastställas några nya anslutningskriterier för ansökarländer, men de befintliga kriterierna måste samtidigt följas ovillkorligen. Det handlar egentligen om att unionen bör förbli en öppen gemenskap. Europeiska stater som uppfyller de kriterier som krävs för ett medlemskap bör kunna anslutas.
Under vårt ordförandeskap kommer ett beslut att fattas om anslutningsdatum för Rumänien och Bulgarien.
Förhandlingar om medlemskap med Turkiet och Kroatien kommer också att fortlöpa, med utgångspunkt från de framsteg som gjorts och kommissionens rapporter.
Det finska ordförandeskapet kommer också att stödja det europeiska perspektivet för staterna på västra Balkan.
Detta år kommer på många sätt att bli av avgörande betydelse för västra Balkans framtid. Processen om Kosovos status kommer sannolikt att nå en avgörande fas under hösten. Ordförandeskapet hoppas att parterna kommer att ha nått resultat vid årsslutet i de krävande förhandlingar som inletts under Martti Ahtisaari.
Ett mycket viktigt område under det finska ordförandeskapet kommer att vara unionens och dess medlemsstaters konkurrenskraft och deras framgång i den globala konkurrensen. Vi kommer att anstränga oss för att ta upp detta över ett brett spektrum under vårt ordförandeskap i de olika rådskonstellationerna.
En grundläggande fråga är var EU ska kunna finna grunderna för ekonomisk tillväxt. Finlands svar är att den kommer att finnas på områden som nyskapande, energilösningar, arbetskvalitet och produktivitet, öppenhet inom den globala handeln, invandring och ett lämpligt socialförsäkringssystem.
Det är medlemsstaterna som har det huvudsakliga ansvaret för konkurrensen. Bördan ligger på dem.
Unionen måste också ha en roll att spela. Finland kommer att sträva efter att nå resultat när det gäller det sjunde ramprogrammet för forskning. Detsamma gäller för förordningen om kemikalier, Reach, tjänstedirektivet, arbetstidsdirektivet och förordningen om internationell roaming.
Vi vill göra framsteg när det gäller utvecklingen av en omfattande innovationspolitik. Inom rådets lagstiftningsarbete och vid mötet för stats- och regeringscheferna i Lahtis kommer vi att fokusera på initiativ som är utformade för att skapa en fördelaktig miljö för att åstadkomma nyskapande och för att anta det på ett effektivt sätt. Vi talar om en innovationspolitik som styrs av efterfrågan. I Lahtis kan stats- och regeringscheferna påskynda den nödvändiga beslutsprocessen.
Om vi ska ha en omfattande innovationspolitik måste samarbetet och beslutsfattandet i unionen bli effektivare, exempelvis när det gäller standardisering, skydd av immaterialrätt och utveckling av finansmarknaderna. Det kommer att vara lika viktigt att öka studenters och forskares rörlighet, stärka samarbetet mellan universitet och att påskynda inrättandet av europeiska expertcentrum. Jag vill också betona vikten av den positiva effekt på nyskapande som konkurrens som kommer av en öppen, global ekonomi utgör.
Europa måste stimulera rörligheten för sina immateriella och materiella tillgångar. Innovationspolitikens hörnsten är unionens inre marknad och dess vidare utveckling.
De hinder som finns för en effektivt fungerande inre marknad måste undanröjas, så att den ekonomiska integrationens fördelar kan upplevas till fullo. Den inre marknaden är själva grunden för EU. Det får vi inte glömma. Marknaden för tjänster är av stor betydelse i detta sammanhang, och det är utmärkt att vi närmar oss en uppgörelse om tjänstedirektivet. Europaparlamentets roll har varit av avgörande betydelse. Jag hoppas att direktivet kan antas slutgiltigt omedelbart vid andra behandlingen i Europaparlamentet.
Yttre förbindelser i fråga om energi finns också på dagordningen för mötet i Lahtis för stats- och regeringschefer. Rysslands president Vladimir Putin har bjudits in till den middag som äger rum efter mötet, under vilken han och EU:s ledare kommer att ha möjlighet att föra informella diskussioner.
EU:s ekonomiska framgång är i hög grad beroende av säkrandet av en pålitlig energiförsörjning till ett rimligt pris. Alla medlemsstater påverkas av de utmaningar som stigande energipriser, försörjningstillförlitlighet och klimatförändringar utgör. De energipolitiska valen är till stor del en nationell angelägenhet. Men Europeiska unionen behöver ha gemensamma energipolitiska riktlinjer och, i synnerhet, en gemensam politik om yttre förbindelser i samband med energi. Vi vill under det finska ordförandeskapet främja den strategiska debatten om hur vi ska göra våra mål i fråga om energipolitik synliga i unionens yttre förbindelser.
Energikonsumtionen och valet av energikällor hör nära samman med vår tids allvarligaste hot mot miljön:
klimatförändringarna. Vad gäller klimatpolitiken är det särskilt viktigt att främja diskussioner om utvecklingen av FN:s ramkonvention om klimatförändringar efter 2012. Det finska ordförandeskapet kommer att försöka
främja en internationell diskussion som skulle kunna resultera i EU:s mål att fastställa en ambitiös bestämmelse om klimatförändringar som täcker alla stora länder. Ett omfattande tillvägagångssätt skulle inte bara gynna ett så effektivt svar på klimatförändringarna som möjligt, utan samtidigt också utgöra ett skydd för EU:s konkurrenskraft.
Båda dessa frågor, energi och klimatförändringar, kommer att stå högt på dagordningen vid toppmöten med tredjeländer under det finska ordförandeskapet, inklusive det tionde ASEM-toppmötet mellan EU och asiatiska länder, som kommer att äga rum i Helsingfors.
Jag är väl medveten om att miljontals européer fruktar den globala konkurrensen och att de följaktligen också motsätter sig många förändringar. Denna fruktan visades exempelvis under debatten om tjänstedirektivet. Den måste tas på allvar. Jag vill betona att vi inte bör försöka stimulera konkurrenskraften i Europa till vilket pris som helst och oberoende av följderna. Det måste finnas en balans mellan reform, social trygghet och miljöbetingad hållbarhet. Ofta gagnar dock nya arbetsmetoder och modern teknik både ekonomisk tillväxt och social välfärd och minskar utsläpp i miljön.
För att bevara Europas välfärdssamhällen måste vi stimulera konkurrensen, minska arbetslösheten och förbättra arbetskraftens produktivitet. Resultaten ska uppnås genom nära samarbete med arbetsmarknadens parter. Målet här är en ny balans mellan flexibilitet och säkerhet. Finland kommer därför att vara värd för ett särskilt toppmöte om sociala frågor där dessa frågor kommer att diskuteras, precis före mötet i Lahtis för stats- och regeringschefer.
Unionens yttre förbindelser är kopplade till ekonomin, eftersom dess externa åtgärder baseras på den ekonomiska styrkan. Vi är en attraktiv handelspartner, och det innebär att vi kan påverka. EU har blivit en global aktör som inte har råd att stanna upp och fundera i hanterandet av yttre förbindelser.
EU:s internationella roll kommer att befästas under det finska ordförandeskapet, och samstämmigheten i agerande och funktion kommer att förstärkas. Unionen har ett mycket mer omfattande urval av redskap till sitt förfogande än många andra globala aktörer. Dessa måste användas konsekvent, vare sig det handlar om politik om yttre förbindelser, handel, utvecklingssamarbete eller mänskliga rättigheter. Unionens röst kommer bara att höras som en enad röst runtom i världen om unionen står enad.
Vi avser att utveckla unionens krishantering ytterligare.
Snabbinsatsgrupper måste vara helt redo att agera i början av 2007. Samordningen av civil och militär krishantering kommer att fortsätta.
EU:s förbindelser med Ryssland och den nordliga dimensionen kommer att vara prioriterade områden under det finska ordförandeskapet. Västra Balkan,
transatlantiska förbindelser och Asien kommer också att stå högt på dagordningen.
Förbindelserna mellan EU och Ryssland kommer inte bara att vara begränsade till handels- och energifrågor:
målsättningen är ett partnerskap på bred basis, inom vilket den förbindande länken är de europeiska värdena och globala intressena. Målet kommer att vara ett allt större deltagande av Ryssland i det demokratiska europeiska samarbetet inom de olika sociala sektorerna.
För att detta ska uppnås behövs mer dialog mellan EU:s medlemsstater och Ryssland, samt studentutbyten, kulturella samarbeten och ett aktivt deltagande av det civila samhället.
Under det finska ordförandeskapet kommer det att föras diskussioner om den nya ramen för partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan EU och Ryssland, som upphör att gälla i slutet av nästa år. I fråga om den nordliga dimensionen har vi kommit långt: det politiska ramavtalet ska undertecknas i höst. Utvecklingen av den nordliga dimensionen är också värdefull för andra former av samarbete i Östersjöregionen.
Utöver allt detta kommer vi naturligtvis att ägna oss åt krisen i Mellanöstern och andra regioner. Vi är mycket bekymrade över situationen i de palestinska områdena, vilka tillägnas betydelsefulla enskilda samtal i dag. På området för yttre förbindelser är det oväntade regel snarare än undantag. Finland är också berett att ta sitt ansvar som ordförandeland på allvar om något oväntat skulle ske.
Under det finska ordförandeskapet kommer en grundlig, politisk utvärdering att genomföras i fråga om framstegen på området för frihet, säkerhet och rättvisa.
Det behövs konkreta åtgärder, effektivt beslutsfattande och ett strikt införlivande på nationell nivå av de beslut som redan har fattats. År 1999 visade toppmötet i Tammerfors vägen för en ambitiös och demokratisk utveckling av rättsliga och inrikes frågor. I dag, 2006, kommer bedömningen av Haagprogrammet att innebära en möjlighet att aktivt bedriva påtryckningar för ett europeiskt samarbete på detta område.
Allmänheten förväntar sig effektivt agerande från Europeiska unionens sida i kampen mot den internationella brottsligheten, människohandeln och terrorismen. Under det finska ordförandeskapet kommer medlemsstaternas politiska vilja att engagera sig i ett mer effektivt beslutsfattande, i synnerhet på området för polisarbete och brottslighet, att sättas på prov. Arbetet kan förbättras om medlemsstaterna är redo att byta till ett system med beslut genom kvalificerad majoritet och ett införande av detta område inom ramen för gemenskapens behörighet. Vid det senaste Europeiska rådet uppmanades vi att överväga detta i samverkan med kommissionen.
Jag vill betona att ett samarbete i fråga om polisarbete och brottslighet inte bara är ett sätt att plocka poäng. Vi har inte för avsikt att få in konstitutionsfördraget
bakvägen, för förändringarna kan genomföras utifrån Nicefördraget.
Finland vill också stödja införandet av principen om ömsesidigt erkännande inom rättsligt samarbete. Om domar och beslut av myndigheter i en annan medlemsstat genomförs i nuvarande form kan detta vara ett mycket realistiskt sätt att stimulera effektiviteten i storskaliga, gränsöverskridande brottsutredningar och påskynda de rättsliga förfarandena. Ett bra exempel på detta är den europeiska arresteringsordern, som har resulterat i en förkortning av tiden för utlämning av misstänkta från över sex månader till så lite som en dag.
Händelser som skett nyligen, såsom de på Kanarieöarna och Malta, har än en gång gjort illegal invandring till huvudnyheter. Vi måste se över den rad av alternativ som unionen har noggrant, inklusive ett avtal om en gemensam politik om laglig invandring. En effektivare gränskontroll är bara en del av lösningen, om än en viktig del. Betydelsen av ett samarbete med de ursprungs- och transitländer som är involverade i illegal invandring kan inte betonas nog. Vi måste se till att unionens gemensamma asylsystem är helt inrättat 2010.
Unionen måste kunna garantera skydd åt dem som är i behov av det, med hänvisning till jämförbara förfaranden och lagstiftning. Vi måste också uppmärksamma den yttre dimensionen av frågor i samband med invandring och partnerskap med våra grannar.
Som jag sa i inledningen måste samarbetet mellan institutionerna på såväl EU-nivå som nationell nivå utvecklas ytterligare. I dag vill jag tacka er särskilt för denna möjlighet att presentera det finska ordförandeskapets prioriteringar och att diskutera med er på vilket sätt de skulle kunna främjas. Jag ser med intresse fram emot era kommentarer både i dag och när som helst i framtiden, i kammaren och i andra sammanhang.
Debatten om EU:s utveckling är viktig, oberoende av politiska åsiktsskillnader. Ledarna för Europaparlamentets politiska grupper har, exempelvis vid det offentliga mötet i Helsingfors i början av juni, visat vilja och förmåga att gå vidare med den europeiska dagordningen. I Finland är vi också vana vid engagemang över partigränserna i produktivt politiskt samarbete. Detta är också naturligt på EU-nivå.
Jag hoppas att vårt samarbete under de kommande sex månaderna kommer att ge bästa möjliga resultat. Jag ser fram emot att komma tillbaka till Europaparlamentet i samband med de toppmöten som kommer att hållas under det finska ordförandeskapet.
Vi befinner oss i en tid av enorma utmaningar. Unionen måste se framåt, djärvt ansluta sig till reformen och visa den politiska vilja som behövs för att utveckla Europa.
Jag anser att svaret i många fall är mer Europa, inte mindre.
Detta ordförandeskap har redan nu vid starten beskrivits som en sorts övergångsfas. Det ska hantera de
vardagliga frågorna och förbereda för en tid när förutsättningarna för att ta itu med de stora frågorna inom unionen är goda. Jag vill dock klart och tydligt säga att resten av världen inte kommer att stanna upp bara för att Europeiska unionen är på ett vänta-och-se- humör. Det skulle vara fel mot Europas kommande generationer att blunda för de historiska utmaningar som vi står inför, och bara vänta på bättre tider. Den tiden är här och nu.
(Applåder)
3-008
José Manuel Barroso, kommissionens ordförande. – (EN) Herr talman! Det gläder mig att vi, efter det utmärkta österrikiska ordförandeskapet, nu kan arbeta sida vid sida med finländarna. För några dagar sedan i Helsingfors kom jag och statsminister Matti Vanhanen överens om att våra två grupper ska arbeta som en. Låt oss samla våra ansträngningar mellan ordförandeskapet, kommissionen och parlamentet. EU behöver den tydliga, dynamiska harmoni som Finland tillför.
Jag välkomnar statsminister Matti Vanhanens presentation. Han har visat att de kommande sex månaderna utgör en möjlighet att visa vad vi menar när vi talar om ett EU som ska visa resultat, att nå framgång i viktiga ärenden som angår våra medborgare, att gå mot nästa skede i den konstitutionella frågan, att styra diskussionen om utvidgningen. Det handlar kort sagt om att följa den dubbla strategi som jag i stora drag lade fram inför kammaren förra månaden – en strategi som fick stöd av Europeiska rådet – att gå från en period av eftertanke till en period av deltagande.
Låt mig bara ta upp några av de teman som statsminister Matti Vanhanen nämnde.
Jag ska inleda med en enkel, viktig punkt som rör utvidgningen. Det är något bland det mest framgångsrika inom Europeiska unionens politik, en utomordentlig prestation när det gäller att exportera frihet och möjligheter till hela vår kontinent. Många av oss här i dag har gynnats av denna politik. Vi borde vara stolta över vår utvidgning. Det gladde mig mycket att det senaste Europeiska rådet åter bekräftade att vi kommer att uppfylla befintliga åtaganden.
När det gäller utvidgningen, som när det gäller så mycket av europeiskt beslutsfattande, finns det dock en populär debatt som vi måste inlåta oss i. Jag välkomnar denna debatt. Jag vill föra denna debatt. Det är viktigt att visa att EU inte utvidgas av misstag, att utvidgningen är ett medvetet val som gynnar alla, att ett utvidgat EU inte alls någon negativ faktor utan en förutsättning för ett kraftfullt EU, för ett EU som verkligen är att räkna med i världen.
Det är därför som kommissionen i höst kommer att rapportera om utvidgningsförfarandet som en helhet, för att inleda debatten vid Europeiska rådets möte i december. Detta kommer att innefatta analysen av ett utvidgat EU:s kapacitet att fungera ordentligt. Detta
kommer att vara en seriös, rigorös uppgift. Ingenting annat kommer att tillfredsställa allmänhetens krav på mer säkerhet och förtroende.
Vi måste inta samma seriösa och korrekta inställning mot Turkiet. Jag välkomnar att förhandlingar har kommit i gång. Det kommer att vara en lång väg, och ibland en mycket ojämn sådan. Det som spelar roll är att vi är öppna, ärliga och rättvisa. Turkiet måste uppfylla sina åtaganden, precis som Europeiska unionen måste uppfylla sina åtaganden. Turkiets åtaganden omfattar respekt för Ankaraprotokollet.
Varje ordförandeskap tillför sin egen särskilda sakkunskap till Europeiska unionen. I Finlands fall tillför ordförandeskapet också en djup kunskap om och ett samarbete med sina grannar, däribland Ryssland.
Jag ger mitt starka stöd till den vikt som ordförandeskapet lägger vid förbindelsen med Ryssland.
Tidigare denna vecka antog kommissionen en rekommendation om en heltäckande överenskommelse som vi hoppas ska tillföra – eftersom vi anser att det ligger i våra liksom i Rysslands intressen – en ny kvalitet till Europeiska unionens förbindelser med Ryssland, som bygger på det befintliga partnerskaps- och samarbetsavtalet. Vi föreslår att vi ska utvecklas mot ett frihandelsområde som ska fullbordas när väl Ryssland ansluter sig till Världshandelsorganisationen. Samtidigt föreslår vi en parterskapsstrategi för energi, som grundar sig på ömsesidiga intressen och överenskomna principer.
Nästa vecka kommer statsminister Matti Vanhanen och jag att resa till Sankt Petersburg till G8-toppmötet för att, hoppas jag, fastställa ett nytt ramverk för den globala energiutmaning som kräver ett globalt svar. Vi behöver detta globala svar för energi, liksom för klimatförändringen. Vi kommer återigen att följa upp detta vid de europeiska toppmötena i oktober och december. Det står klart att när det gäller Ryssland – liksom i så många utrikesfrågor – har EU större makt när det arbetar enat och sammanhängande, och jag hoppas att medlemsstaterna kommer att ta sig an denna fråga på exakt detta sätt.
Kommissionen ser fram emot att det finska ordförandeskapet för förhandlingarna om nästa generations partnerskap inom den nordliga dimensionen framåt. Slutresultatet borde bli en gemensam politik där alla aktörer, inbegripet Ryssland, deltar på lika villkor.
Den nordliga dimensionen kommer att bli ett permanent forum för nordliga frågor och problem. Mot denna bakgrund har kommissionen noterat parlamentets strävan att upprätta ett parlamentariskt forum.
Den europeiska ekonomin börjar få upp farten. Detta är goda nyheter, och vi borde bygga vidare på det. Jag välkomnar det finska ordförandeskapets avsikt att driva den nya Lissabonstrategin framåt och att inrikta sig på forskning, nyskapande och utbildning – kunskapstriangeln. Vi måste gå från eftertanke till engagemang, till att verkligen visa resultat på detta område, liksom på andra områden. Politiskt stöd måste
nu översättas i konkreta handlingar som skapar ett mer nyskapande klimat inom EU.
Min kommission kommer att utarbeta ett kort dokument om nyskapande för att förbereda inför det informella toppmötet i Lahtis. Vi måste främja det europeiska området för forskningsverksamhet, däribland det europeiska tekniska institutet, som borde vara ett flaggskeppsprojekt och en symbol för den kunskapsbaserade europeiska ekonomin. Vi måste lägga i en högre växel för att säkerställa öppna och driftskompatibla normer samt främja dessa normer över hela världen. Vi måste främja effektiva mekanismer – som riskvilligt kapital – för att finansiera nyskapande inom europeiska företag, även med små och medelstora företag i åtanke.
Förra veckan antog kommissionen förslag om ett ambitiöst program för ökad säkerhet och mer effektiv rättslig prövning för EU:s medborgare på ett sätt som respekterar och skyddar deras rättigheter. Detta är en nyckelfaktor i vår dagordning för Europa som ska visa resultat. Jag delar det finska ordförandeskapets beslutsamhet att driva detta ärende framåt. Europeiska unionen kommer att återvända till Tammerfors för det informella rådet (rättsliga och inrikes frågor) i september, för att fördjupa den europeiska integreringen på detta avgörande område.
När det gäller djupare och mer dynamiska europeiska åtgärder råder det inga oklarheter: mot dem som sammansvärjer sig mot våra värderingar, vår frihet och demokrati; mot dem som handlar med människor, särskilt med kvinnor och barn, mot illegal invandring och dem som utnyttjar människor på arbetsplatser. Vi borde inte vänta på nästa tragedi för att utveckla den europeiska integreringen på dessa områden: vi måste agera nu för att förhindra det.
Vi måste tillämpa det som redan finns på ett bättre sätt.
Alla håller till exempel med om att sexuellt utnyttjande av barn är ett motbjudande brott; ändå har bara fem länder införlivat ramdirektivet. Alla instämmer i behovet att agera mot terrorism och organiserad brottslighet;
ändå har flera medlemsstater inte fullständigt införlivat den viktigaste lagstiftningen, såsom rambeslutet om terrorism.
För att nå våra mål måste vi förbättra våra förfaranden.
Det är inte följdriktigt att kungöra slutmålen – när det gäller kampen mot brottslighet, terrorism, illegal invandring – utan att tillhandahålla medlen.
Kommissionen anser att gemenskapsmetoden, inbegripet parlamentets vederbörliga europeiska demokratiska kontroll, borde spridas till polissamarbetet och det straffrättsliga samarbetet och samarbetet när det gäller legal invandring. Det var det som vi uttryckte i vår agenda för EU-medborgarna den 10 maj. Vi föreslår därför nu att använda de befintliga fördragsartiklarna för att genomföra denna ändring. Kommissionen inleder den interinstitutionella debatten, och med utgångspunkt från resultaten från denna debatt kommer vi att lägga fram
formella förslag. Jag välkomnar i hög grad de tydliga kommentarer som statsminister Matti Vanhanen just gjorde.
Vi känner till att det finns politiskt känsliga frågor, och vi är beredda att ta upp dessa politiskt känsliga frågor, men våra förfaranden måste hinna ikapp verkligheten.
Alla åtgärder som vi vidtar för att förbättra vårt samarbete när det gäller frågor om säkerhet och rättvisa måste motsvara ett utvidgat skydd av den enskilda medborgarens mänskliga och civila rättigheter. Detta är en principfråga för oss.
Lagstiftning är källan till Europeiska unionens styrka, inte mellanstatliga uppgörelser som sker bakom stängda dörrar utanför parlamentarisk granskning och rättslig prövning. Det är därför som jag också välkomnar det finska ordförandeskapets engagemang när det gäller allt som hör samman med programmet för öppenhet.
Öppenhet, subsidiaritetsprincipen, bättre regelverk borde inte bara betraktas, som ibland sker, som tekniska frågor.
De är politiska frågor. Det är den demokratiska dagordningen för ansvarsskyldighet för vår union, och vi, Europeiska kommissionen, är redo att gå vidare med alla dessa frågor – öppenhet, bättre regelverk och en verklig subsidiaritetsprincip – eftersom detta handlar om demokratisk ansvarsskyldighet.
Jag har bara tagit upp några få av det finska ordförandeskapets prioriteringar. Det finns andra prioriteringar som vi delar till fullo, inbegripet angelägenheter som kräver omedelbara åtgärder, såsom dödläget i förhandlingsrundan om handelsfrågor i Doha.
De senaste ordförandeskapen har hjälpt Europeiska unionen att lösa interna problem eller staka ut vägen mot deras lösning. Nu behöver vi en uppväxling från eftertanke till engagemang, till ett EU som ser framåt och utåt.
Jag välkomnar detta. Ett öppet EU, ett mer självsäkert EU, ett framsynt EU är vad vi behöver. Låt oss nu förnya våra krafter för att engagera oss djupare, mer sammanhängande och mer effektivt i världen runt oss.
Genom att exportera våra värderingar, genom att främja våra intressen i världen, kan vi stärka vår identitet och vårt självförtroende. Jag ser fram emot att göra just detta under de närmaste sex månaderna tillsammans med det finska ordförandeskapet och med statsminister Matti Vanhanen.
(Applåder)
3-009
Hans-Gert Poettering, för PPE-DE-gruppen. – (DE) Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Världen befinner sig i fotbollsyra, men Europa har redan vunnit.
Världsmästarna kommer att höra till Europeiska unionen, och de fyra bästa lagen kommer från unionens medlemsstater. Kommissionens ordförande har precis talat om självförtroende.
(Applåder)
Låt mig därför säga att vi bör ha självförtroende – men utan att vara stöddiga. Fredlig tävlan – vilket är vad vi nu lär oss av fotbollslagen – är någonting fantastiskt, och en sådan fredlig tävlan och sådant rent spel är vad vi behöver i Europa och över hela världen. Om vi sätter detta som grund för vårt agerande kommer vi att bli framgångsrika. Och vilket land kan konkretisera denna sanning bättre än Finland?
Herr Vanhanen! Det möte som vi gruppordförande hade med er i Helsingfors var ett lyckat möte, eftersom det var effektivt, professionellt, öppet och anspråkslöst. Det är ju trots allt i allmänhet så att det är de som tillkännager – eller söker – något anmärkningsvärt som misslyckas, för de kan inte leverera vad de lovat.
Europa är som en kedja, och det är också ordförandeskapen. Vi har haft ett österrikiskt ordförandeskap, och nu innehas ordförandeskapet av finländarna. Efter dem kommer vi att ha ett tyskt, portugisiskt, slovenskt och sedan franskt ordförandeskap. Varje länk i denna kedja måste vara stark. Det är när denna kontinuitet finns som alla ordförandeskap blir framgångsrika. Erfarenheten visar att det inte bara är de ordförandeskap som innehas av de så kallade stora länderna som är framgångsrika, utan att det tvärtom väldigt ofta är de små ländernas ordförandeskap. Vi önskar finländarna stor framgång, och vi står bakom er.
Den 25 mars 2007 kommer vi att fira minnet av femtioårsdagen av Romfördraget, och detta datum faller inom det tyska ordförandeskapet och inte inom det finska. Vi välkomnar starkt kommissionens förslag om ett gemensamt uttalande av Europeiska rådet, kommissionen och parlamentet. Vår grupp föreslår att arbetet med förberedelser av innehållet i detta uttalande och de organisatoriska aspekterna bör inledas under det finska ordförandeskapet, och vi föreslår att en arbetsgrupp inrättas för hantering av förberedelserna på politisk nivå. Även om det kommande ordförandeskapet naturligtvis måste vara involverat i detta måste arbetet inledas nu, under det finska ordförandeskapet.
Det är inte bara toppmötet som ska hållas den 25 mars, även om detta naturligtvis är viktigt, och som gett Tysklands förbundskansler anledning att framföra en inbjudan till Berlin, utan också något slags evenemang som ska äga rum i Rom, där Romfördraget undertecknades för femtio år sedan, och jag har förstått att katolska kyrkan vill arrangera något.
(Avbrott av Daniel Cohn-Bendit)
Det skulle glädja mig mycket, käre herr Cohn-Bendit, om De gröna, som vi står i fredlig konkurrens med när det gäller Europas enande, skulle engagera sig på samma sätt som näringslivet och fackföreningar, för detta Europa är något som vi alla har del i, och det är inte
någon politisk familjs egendom. Det är därför alla borde engagera sig.
(Applåder och avbrott av Martin Schulz)
När Martin Schulz håller sitt anförande kommer han att berätta allt om hur De gröna bör agera. Jag är alltid förbehållsam när det gäller att ge råd och vill inte använda min talartid till att besvara Schulz’ inpass.
Något som ni, herr rådsordförande, måste ta upp är förbindelserna med Ryssland. Även om vi naturligtvis välkomnar dessa stort anser vi också att Ryssland måste vara en pålitlig, stabil och – förhoppningsvis – demokratisk partner. Det måste dock sägas att vi måste sluta göra en politik av att omfamna ryssarna och klappa dem på axeln. Även om vi säger ”ja” till delade intressen, inklusive inom energiförsörjning, måste vi också tala om för ryssarna att mänskliga rättigheter måste garanteras. För några dagar sedan besöktes jag av affärsmannen Michail Chodorkovskijs advokat. Det sätt som denne man behandlas på i ryska fängelser är helt oacceptabelt, och det finns många andra exempel på sådant. Vi måste göra våra röster hörda i detta avseende.
(Applåder)
Herr rådsordförande! Talmannen för den finska riksdagen, Paavo Lipponen, sa vid den parlamentarikerkonferens som vi, det österrikiska ordförandeskapet och kommissionen organiserade i Bryssel att det också kommer att genomföras en konferens med europaparlamentariker och ledamöter av de nationella parlamenten. Detta är något som vi ställer oss mycket positiva till, eftersom vi anser att vi här i parlamentet och de nationella parlamenten måste samarbeta mycket närmare. Om vi gör detta, raserar vissa av de fördomar som existerar och arbetar tillsammans på det europeiska projektet kommer vi att bli framgångsrika. Som talesman för gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater vill jag önska ordförandeskapet stor framgång. Vi kommer att stå bakom er i fråga om vår gemensamma framtid i Europa och världen.
(Applåder)
3-010
Martin Schulz, för PSE-gruppen. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! För att hedra det italienska fotbollslandslaget ska jag inleda mitt anförande på italienska.
3-011
(DE) Herr talman! Ni ser framför er en olycklig tysk gruppordförande, men en lycklig socialdemokratisk gruppordförande. De flesta av mina italienska kolleger är frånvarande i dag. Deras frånvaro är försvarlig.
Matti Vanhanen sa i sitt tal att ”vi behöver mer Europa”, och han har rätt, för de rubriker som ert ordförandeskap har valt på kapitlen i detta program – som till exempel globaliseringens utmaningar, den nya Lissabonstrategin,
energi, partnerskap – allt detta ligger nu bortom nationalstaters förmåga att lösa.
Det finns inte en enda EU-medlemsstat, vare sig stor eller liten, som nu kan hantera de utmaningar, vare sig de är ekonomiska, miljömässiga eller sociala, som vi står inför i dag, och det är anledningen till att vi måste utveckla Europeiska unionen ytterligare, anledningen till att vi måste befästa den. Det finns faktiskt de som säger att vi vill erbjuda vårt folk, som står inför denna globala utmaning, den ram som EU behöver för att kunna hålla huvudet ovanför ytan i den internationella konkurrensen, och vad de behöver är mer Europa. Men de måste, för soliditetens skull, tillhandahålla den ram som Europa behöver om de ska kunna få ”mer Europa”.
I denna union bestående av 25 stater – och som snart kommer att bestå av 27 stater – kan vi inte lösa de utmaningar som ni med rätta beskrev med de medel vi har till förfogande. Det är omöjligt. Det är anledningen till att ert beslut att ratificera konstitutionen, som en följd av vad ni beskrev, var ett sätt att säga ”vi behöver detta instrument” och, som sådant, ett logiskt, bra och därför följdriktigt beslut.
(Applåder)
Ni har i och med detta sänt rätt signal från första början av ert ordförandeskap, och det är något som vi socialdemokrater ställer oss mycket positiva till.
Herr kommissionsledamot! Ni sa ”vi vill bilda lag med det finska ordförandeskapet för rådet”. Det är alldeles utmärkt, och vi står bakom er i detta avseende, men Matti Vanhanen sa alldeles nyss i sitt tal följande:
3-012
(EN) ”Jag är övertygad om att ett utvidgat EU behöver det konstitutionsfördrag som förhandlades fram av dess medlemsstater.”
3-013
(DE) Utvidgningen och konstitutionen är två sidor av samma mynt. Jag har läst i en rapport från Reuters – jag har ingen aning om det är sant eller inte, det kan ni få tala om för oss – att ni, vid en presskonferens efter mötet med Matti Vanhanen, som man skulle kunna kalla för
”teambuildingsmötet” i Helsingfors, sa att vi också skulle kunna utvidga på grundval av Nicefördraget.
Reuters rapport kan mycket väl vara felaktig, och i så fall bör ni tala om sanningen för oss.
Jag är tacksam över det tillfälle som vi fått att tala om den tredje pelaren. Det underskott som ni beskrev, och även de exempel som kommissionens ordförande åberopade på misslyckandet att införliva lagstiftning i säkerhetspolitiken och samarbete inom ramen för den tredje pelaren, är saker som vi måste ta itu med. Det finns inget område där Europas medborgare är mer positivt inställda till makt på EU-nivå än på områdena för kampen mot organiserad brottslighet, en välorganiserad invandringspolitik, en säker asylpolitik och ordentligt säkrade yttre gränser, men det finns inget område – liksom José Manuel Barroso med rätta sa – där
vi är mindre effektiva än på dessa områden. Ni har rätt när ni säger att vi behöver den så kallade övergångsklausulen, men det har ingenting att göra med att plocka ut de bästa bitarna ur konstitutionen. Ni behöver bara läsa Nicefördraget för att se att det redan innehåller möjligheter till en överföring från den tredje till den första pelaren, som godkänts enhälligt av rådet fem år efter ikraftträdandet, så vi agerar inom ramen för ett gällande fördrag.
När vi ändå behandlar detta ämne vill jag komma med en avslutande kommentar. När vi talar om den tredje pelaren talar vi om det kapitel i vilket också medborgarnas friheter och rättigheter i Europa beskrivs.
När vi talar om konstitutionen talar vi också om stadgan om de grundläggande rättigheterna, men då måste vi, till och med vid detta tillfälle, börja uppmana rådsordförandena och kommissionens ordförande att vara mer proaktiva i hanteringen av den populistiska utvecklingen i Europa, som vi i parlamentet dagligen påminns om. Det finns nu i Europeiska unionen regeringar som – och det är illa nog – stöds av högerorienterade populistpartier, vissa av dem är öppet rasistiska och främlingsfientliga, och de sitter i Europeiska rådet – inte som icke-ministrar i något parlament, utan som aktiva medlemmar i EU:s institutioner.
Jag själv såg ett exempel på detta under gårdagens debatt om francoismen, i vilken en av talarna var en grupplös ledamot av parlamentet, vars son är Polens vice premiärminister. Han försvarade öppet Francos regim här, i kammaren. Detta är inte någon enstaka företeelse;
faktum är att alltfler regeringar i Europeiska unionen börjar göra populismen anständig genom sitt misslyckande att vidta åtgärder mot den, och detta utgör ett allvarligt hot mot de grundläggande friheterna i Europa. Jag vill be rådets ordförande att inta en mer seriös ståndpunkt när det gäller att ta itu med den här frågan, inte minst på rådsnivå, för när demokratin hotas sker det oftare inifrån än utifrån.
(Applåder från vänster)
3-014
Graham Watson, för ALDE-gruppen. – (EN) Herr talman! Med det finska ordförandeskapets betoning på produktivitet, ansvarsskyldighet och öppenhet är
”Finlandia” ljuv musik för liberala öron.
Herr rådsordförande! Det program som ni har lagt fram i dag återspeglar både de starka reformeringstendenserna i er regering samt de egalitära och nyskapande impulserna från en nation som gång på gång toppar rangordningen för utbildning, nyskapande och utveckling. Liberala värderingar är i antågande i samband med ert ordförandeskap.
Jag skulle bara vilja hänvisa till några få områden som vår grupp anser viktiga. För det första, programmet för att tillgodose marknadens behov. Prioriteringar såsom att fullgöra den inre marknaden, särskilt inom tjänste- och energisektorn, är viktiga mål för oss under de närmaste
månaderna, liksom insatser för att tillhandahålla ett direktiv om överföring av tilläggspensioner och främja öppnande av marknaden för nya tekniker. Det senare kommer att ge mer utdelning på längre sikt än alla regeringsfinansierade initiativ för forskning och utveckling samt ge den tillväxt, de arbetstillfällen och det välstånd som vår union så desperat behöver.
När det gäller artikel 42 – rättsliga och inrikes frågor – gör ert ordförandeskap rätt i att inrikta sig på områden där Europeiska unionens lagstiftning ger mervärde till medborgarnas liv, men i den moderna världen kan en efterlyst man vara halvvägs genom EU innan polisen har fått på sig skorna. Det är mot allt förnuft att lagen fortfarande har gränser när brottslingarna inte har det.
Under alltför lång tid har nyckelinitiativ för polisiärt och rättsligt samarbete stoppats i rådet, och till och med de beslut som fattats saknar den demokratiska granskning som skyddar våra mänskliga rättigheter och civila friheter, såsom vi har upplevt när det gäller bristerna i lagstiftningen om skydd av uppgifter.
Herr rådsordförande! Det är dags att ta hänsyn till vår uppmaning att tillämpa den övergångsklausul som föreskrivs i artikel 42 och att demokratisera politiken inom rättsliga och inrikes frågor.
Initiativet om öppenhet, som har funnit en av sina viktigaste anhängare i ert ordförandeskap, är en utväg ur denna antidemokratiska återvändsgränd. Liberaler och demokrater ber om er försäkran att skyddsklausuler kommer att användas sparsamt eller inte alls. Men äkta öppenhet kräver att införlivandet, genomförandet och tillämpningen av lagstiftning ges mycket mer uppmärksamhet än det hittills fått.
För tre år sedan bad vi medlemsstaterna att utarbeta jämförelsetabeller som visade hur de införlivade EU- direktiv i den nationella lagstiftningen. Låt medborgarna se med egna ögon vilka delar av lagstiftningen som kommer från Bryssel och som återspeglar de nationella regeringarnas älsklingsämnen. Annars kommer dåligt genomförande och utbrodering att fortsätta gjuta olja på brysselkritikernas eld. Men sedan ert ordförandeskap inleddes för tre dagar sedan ser jag redan pågående förändringar. Det beslut enligt kommittéförfarandet som ger parlamentet återkallanderätt, som ger oss samma befogenhet som rådet att se till att lagstiftningen tillämpas, är ett mycket viktigt steg. Med större befogenheter kommer större ansvar, och jag hoppas att vår kammare kommer att ha detta i åtanke när den i dag sammanträder för att diskutera den mycket välbehövliga parlamentariska reformen.
Herr rådsordförande! Ni har en omfattande dagordning:
programmet för att hantera Asien och Asien–Europa- toppmötet och programmet för att hantera Ryssland. Vi önskar er framgång med detta, och vi ber er att inte bara tänka på engagemang, utan på att främja europeiska värderingar, mänskliga rättigheter och demokrati, som är så grundläggande för vår världsutveckling. Vi önskar er framgång med att finna en väg framåt mot ett avtal inom Världshandelsorganisationen, så värdefullt för vår och
utvecklingsländernas ekonomi, och vi önskar er stor framgång med utvidgningen, även om vi vet att detta också ligger i händerna på en annan kompetent finländare, kommissionsledamot Olli Rehn, som är med oss här i dag.
Avslutningsvis talande ni om allmänhetens fruktan för globaliseringen. Denna kan bäst övervinnas genom att utveckla en europeisk medvetenhet. Liksom Elias Lönnrot gjorde för Finland med Kalevala behöver vi stödja oss på aspekter av vår gemensamma historia för att skapa en gemensam medvetenhet.
Jag tillönskar er Väinämöinens vishet. Jag hoppas, med tanke på folkets bestående glädje, att ni skriver mäktiga sånger för EU:s barn.
3-015
(FI) Till bestående glädje för folket, mäktiga sånger för Finlands barn.
(Applåder)
3-016
Daniel Marc Cohn-Bendit, för Verts/ALE-gruppen. – (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Ert tal, herr rådsordförande, slog mig med häpnad. Ni försåg alla era förslag med ord som ”vi måste”, ”vi bör” och ”vi behöver”, och allt ni sa är sant i sig, men ni sa inte vid något tillfälle hur och varför ni planerar att nå dessa mål, och ni talade inte om hur de skulle prioriteras.
Så låt oss börja med att bedöma situationen i Europa – och i detta avseende upprepar jag en del av vad Martin Schulz sa. Vi står för närvarande inför en oroande utveckling i Europa: i Slovakien allierar sig socialdemokraterna med extremhögern för att bilda regering, och en liknande utveckling sker i Polen. I Nederländerna formar mitten-högerregeringen en allians med den populistiska extremhögern, i ett försök att hålla fast vid makten. Det är samma trend, och när ni säger att
”Europa utgörs av en kombination av värderingar och förmåga att agera”, vilket anser ni förhållandet vara mellan värderingar och agerande? Det har ni inte sagt något om.
Låt mig, liksom Hans-Gert Poettering, återvända till ett annat problem, nämligen Ryssland och energi. Europa ger för närvarande intryck av att man hålls i ledband av Vladimir Putin, för man är rädd för att förlora sin energi, och när vi är rädda för att förlora vår energi har vi inte längre någon energi alls! Detta är den verkliga situationen i Europa, och jag såg inget spår av denna iakttagelse i den finska ståndpunkten. Minns ni den uppståndelse som väcktes i Finland när en medlem av ert gröna parti sa att duman inte var demokratisk? Något som är uppenbart för alla orsakade en skandal i Finland.
Jag vill alltså uppmana till försiktighet.
Dessutom talade ni om illegal invandring, men innan vi talar om illegal invandring måste vi diskutera behovet att organisera laglig invandring. Det kommer att fortsätta finnas illegal invandring tills vi kan organisera laglig invandring.
Ni hänvisade till Europarådet och dess diskussioner om möjligheten att utvidga Europa, men varför hänvisade ni inte till dess diskussioner om CIA och den situation inom vilken en stor internationell underrättelsetjänstinstitution kan verka i Europa utan att någon är informerad – varken Europeiska unionen eller de europeiska regeringarna? Varför nämnde ni inte de franska och tyska underrättelsetjänsterna, som illegalt har varit i Guantánamo och förhört människor? Detta är verkligheten i Europa.
Dessa är de frågor som ni måste ta upp om ni vill rädda rättsstatsprincipen i Europa. Ordförandeskapet måste också förstå Europeiska unionens verklighet och inte nöja sig med att göra en sådan bedömning som vi kan läsa varje dag i tidningarna.
Ni har inte gett Europa någon vägledning. Det var bristen med ert tal.
3-017
Esko Seppänen, för GUE/NGL-gruppen. – (FI) Herr talman! Under det förra finska ordförandeskapet för sju år sedan gjordes betydande framsteg mot en federalisering av unionen. Det skapades då en grund för upprättande av ett område för frihet, säkerhet och rättvisa, med andra ord införandet av medlemsstaternas civila lagstiftning inom ramen för gemenskapens behörighet. Denna politik drivs nu vidare. Samtidigt inleddes också militariseringen av unionen och militära institutioner inrättades, under vilkas ledning det görs förberedelser för militära operationer i Afrika i början av nästa år. Utbildning inför dessa operationer pågår i Demokratiska republiken Kongo, även om ingen åker till källan för kaoset i de östra delarna av landet.
Den finska regeringen kommer inte att få sitt eget folks stöd i stora politiska frågor under ordförandeskapet. En indikation på detta är motståndet mot regeringens förslag att ratificera den inte längre gällande EU-konstitutionen i det finska parlamentet i höst. Enligt en opinionsundersökning är endast 22 procent av det finska folket för en sådan ratificering som föreslagits av regeringen.
Denna konstitution kommer aldrig att träda i kraft någonstans. Ratificeringen är ett slöseri med tid, även om det är vad kommissionen, och en del andra organ, vill se. Kommissionsledamot Olli Rehn har trots allt intagit en ståndpunkt i detta sammanhang på kommissionens vägnar, fastän frågan inte faller inom ramen för kommissionens behörighet.
Kommissionsledamot Rehns inställning passar inte en ledamot av Europeiska kommissionen.
Vidare har vissa medlemsstater föreslagit Finland att konstitutionen ska ratificeras. Finlands godkännande är ett tecken på undergivenhet. Finland visar inte heller någon hänsyn till folkets makt eller demokratin i Frankrike och Nederländerna.
Enligt en opinionsundersökning motsätter sig det finska folket all sorts militär allians. Den finska regeringen gör narr av folkets vilja även i denna fråga genom att göra tillhandahållande av stridsstyrkor till EU till ett prioriterat område. Matti Vanhanens regering har gett efter för EU:s vilja genom att upphäva kravet inom ramen för den nationella lagstiftningen på ett FN-mandat för mobilisering av en stridsstyrka. FN förbereds på olagliga krig utan FN-mandat, fastän en förutsättning för militära åtgärder utifrån internationell rättslig synvinkel faktiskt är ett FN-mandat. Vår grupp motsätter sig dessa försök till militarisering av EU och att involvera EU i olagliga krig.
Tjänstemän i Finland är utbildade för att på ett effektivt sätt hantera frågor relaterade till EU:s utvidgning, program för strukturfonder, Reach-förordningen, det sjunde ramprogrammet för forskning och teknisk utveckling och många andra vardagliga frågor på EU:s dagordning. Dessa omfattar också direktivet om tjänster och fri handel, som vår grupp har granskat kritiskt.
Öppenhet och insyn, som Finland säger sig främja, skulle öka med Finlands eget beslut att offentligt tillkännage mottagarna av EU:s jordbruksstöd.
Vår grupp stöder aktivt politiken när det gäller Ryssland och anser att förslaget från kommissionens ordförande José Manuel Barroso om ett frihandelsavtal med Ryssland är en intressant början och en början som ordförandeskapet måste svara på. Vi önskar Finland framgång med alla de olika frågor som man har att hantera dagligen.
3-018
Brian Crowley, för UEN-gruppen. – (EN) Herr talman!
Jag skulle vilja välkomna rådets ordförande och kommissionens ordförande till kammaren.
När det tillträdande ordförandeskapet framför sitt program kan det ofta verka lite avslaget och uttråkat, och gensvaret på det är också avslaget. Det är därför olyckligt att en del av ordförandeskapets briljanta idéer om den framtid som det föreställer sig för Europeiska unionen inte har tagits upp ordentligt. När vi tittar på de olika ordförandeskapens program – må det vara det finska ordförandeskapet, det tidigare österrikiska ordförandeskapet eller till och med det avancerade programmet för det tyska ordförandeskapet – ser vi ofta kontinuitet på ett område, men vi kan också urskilja den individualitet som kännetecknar det land som tagit över ordförandeskapet.
Ett av nyckelelementet som vi inom Europeiska unionen måste fokusera på är våra förbindelser med länderna öster om Europeiska unionens befintliga gränser. Herr rådsordförande! Ni har bevisat er förmåga och kunskap i att bygga upp förbindelser med Ryssland. Det handlar inte bara om energi, utan också om grannskapspolitik, samarbete och geopolitisk stabilitet, eftersom det också finns många frågor i de tidigare sovjetiska staterna som kan skapa osäkerhet och instabilitet inom Europeiska unionen. Vi måste vara försiktiga med detta, och vi
hoppas på att ni utnyttjar era resurser och förmågor på dessa områden.
För det andra, när det gäller frågan om insyn och öppenhet – och folk talar ofta om insyn utan att till fullo inse eller förstå vad detta innebär – det mest genomblickbara som detta parlament, institutionerna eller ordförandeskapet kan göra är att infria sina åtaganden. Herr rådsordförande! Där är därför som de föreslagna idéerna om att förbättra rättsliga och inrikes frågor, främja alternativ energi – även om jag kanske inte instämmer med er i andra aspekter av klimatförändringen och dess lösningar – samt nya metoder för att skapa biobränslen, bioenergi och bioetanol är på frammarsch. Ni och några av era ministrar kommer att behöva uppmuntras till att stå upp mot de intressegrupper som vill driva in oss på en enkelspårig väg. Det bästa tillvägagångssättet är flerspårsstrategin, och ta det bästa från varje enskild del.
Kommissionens ordförande hänvisade så riktigt till vikten av forskning, teknologi och nyskapande för den europeiska ekonomin. Om vi inom EU inte ligger före resten av världen när det gäller vår förmåga att skapa nya idéer och nya uppfinningar kommer vi att förlora.
Det spelar ingen roll hur bra våra skattebestämmelser eller vår infrastruktur är, om vi inte har hjärnorna, intelligensen och kapaciteten att utnyttja dessa idéer kommer vi att misslyckas. Jag tror att vissa av de idéer som ert ordförandeskap lägger fram om forskning och utveckling kommer att ge oss avkastning. Skyddet av immaterialrätt borde vara något som ni intresserar er för.
Avslutningsvis har jag inte ännu nämnt fotboll, men jag har nämnt en aspekt, och det är att fotboll är ett spel med två halvlekar och till och med tilläggstid. Det kanske är så att vi behöver tilläggstid snarare än att omedelbart tillämpa övergångsklausulen i artikel 42. Låt oss försäkra oss om att det råder enighet i rådet innan vi går vidare.
3-019
Nigel Farage, för IND/DEM-gruppen. – (EN) Herr talman! När jag lyssnar till Matti Vanhanens tal får jag en deja vu-upplevelse – vi har redan varit här tidigare, eftersom varje tillträdande ordförande ger oss samma tal.
Herr Vanhanen! Jag började fråga mig själv vem ni egentligen företräder? Är ni här i dag för att uttrycka viljan i er egen nation? Ja, jag undrar, eftersom den senaste heltäckande Eurobarometerundersökningen som utfördes under hösten 2005 visade att bara 38 procent av era medborgare anser att medlemskapet i Europeiska unionen har fört med sig något gott. Därför är budskapet från dem ganska tydligt: de vill inte ha mer EU. Och ändå står ni här i dag och talar om för oss att den medicin som resten av oss behöver är att vi måste ha mer EU; vi måste ha konstitutionen; vi måste driva på.
Det som ni företräder är den professionella politiska klassen inom EU, av vilka naturligtvis alla är för Europeiska unionen. Min åsikt är att det var en absolut demokratisk skandal att alla 25 stats- och
regeringschefer vid det senaste toppmötet i Bryssel kom överens om att avsluta perioden av eftertanke och att inleda genomförandet av konstitutionen mot den önskan som de nederländska och franska befolkningarna uttryckte i sina folkomröstningar förra året.
Så den allmänna opinionen spelar ingen som helst roll, eller hur? Man sköter sitt arbete som vanligt, och ni kommer att driva på utvidgningen. Ni kommer att driva på med en gemensam asylpolitik trots att era egna landsmän och praktiskt taget ingen annan vill ha den, och jag hörde er säga att ni kommer att sträva efter
”bättre regelverk”. Lägg av! Faktum är att detta redan är en byråkratisk, överreglerad modell, och det kommer inte att ske någon verklig ekonomisk tillväxt förrän vi har avreglerat och frigjort våra företag.
Om ni var en demokratisk och inte en europeisk nationalist skulle ni ha fört talan för fria och rättvisa öppna folkomröstningar, så att EU:s folk skulle kunna uttrycka sin vilja. Jag kommer inte att tiga still.
(Applåder från IND/DEM-gruppen)
3-020
Martin Schulz (PSE). – (DE) Herr talman! Jag vill be om att Nigel Farages beskrivning av rådets ordförande som en ”icke-demokrat” förs till protokollet.
3-021
Frank Vanhecke (NI). – (NL) Herr talman! De uttalanden som gjorts av det finska ordförandeskapet verkar indikera att man önskar, och jag citerar ”återställa allmänhetens enormt minskade förtroende för EU:s organisationer”. Även om detta naturligtvis är ett mycket berömligt mål så är det bara lite underligt att källan för en sådan uppfattning är den finska regeringen, som vill att den finska riksdagen till varje pris ska ratificera den stagnerande europeiska konstitutionen fastän denna konstitution inte längre har något som helst lagligt eller demokratiskt politiskt värde efter de franska och nederländska folkomröstningarna.
Det är hur som helst en dålig start för att återställa förtroende, men det är ännu värre nu när det finska ordförandeskapet har tillkännagivit att man skulle betrakta allt slags misslyckande i anslutningsförhandlingarna med Turkiet som, och jag citerar, ”ett personligt misslyckande”. Det är dock inte bara uppenbart att Turkiet inte är något europeiskt land och aldrig kommer att bli det geografiskt, politiskt, ekonomiskt, historiskt, kulturellt sett osv. utan också att majoriteten av Europas medborgare inte alls ställer sig positiv till en turkisk anslutning. I stället försöker man återställa och vidareutveckla bästa möjliga vänskapliga förbindelser och ekonomiska kontakter med vår granne Turkiet.
Att det finska ordförandeskapet nu är personligt engagerat i främjandet av denna turkiska anslutning vad som än händer rimmar illa med de överdrivna förklaringarna om återställande av förtroende och respekt för de demokratiska åsikterna i Europa. Detta avslöjar också att EU:s påstående att förhandlingarna
fortfarande är förutsättningslösa är en lögn. Med tanke på att Turkiets anslutning prackas på oss uppmanar jag er att sluta med struntpratet om demokrati och respekt för den allmänna opinionen.
3-022
Piia-Noora Kauppi (PPE-DE). – (FI) Herr talman, herr statsminister! Finland övertar rodret i EU vid en tidpunkt när unionen behöver ledarskap mer än någonting annat.
Det är därför det har varit ett nöje att höra statsminister Matti Vanhanen tala om Finlands målsättningar.
Finland är noggrant förberett för att vara framgångsrikt under ordförandeskapet. Det har synts på exempelvis det sätt som vi finska ledamöter har kontaktats på. Det är positivt, för det är Finlands, och inte bara landets regerings, ordförandeskap.
Finland har föreslagit att unionen ska lägga tid och kraft på nyskapande och konkurrenskraft, öppenhet, energi, den nordliga dimensionen och yttre förbindelser samt finna en lösning i fråga om konstitutionens framtid. Jag skulle inte kunna vara mer enig när det gäller dessa mål.
Ett enat och konkurrenskraftigt Europa har trots allt alltid varit ett mål i traditionell bemärkelse för det finska samlingspartiet och gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater.
Men Finland bör ta sig en titt i spegeln i fråga om framsteg när det gäller den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Regeringens tillvägagångssätt i synnerhet vad gäller det europeiska försvaret har varit sorgligt inkonsekvent. Den finska regeringen har i de flesta fall haft en kritisk syn på ett närmare försvarssamarbete. Vår regering har gett efter bara för att man insett att man har varit i minoritet i rådet. I slutändan framgick det rent praktiskt att den utveckling som regeringen hade motsatt sig var den rätta och positiv för Europa som helhet och inte bara för Finland.
Herr statsminister! Säkerhet skapas inte med isolering.
Det behövs ett närmare samarbete om vi ska kunna öka det europeiska folkets säkerhet och den globala stabiliteten. Det är också vad våra medborgare förväntar sig. EU har, som ni sa, blivit en supermakt som inte kan kosta på sig att stanna upp och tänka efter i sina externa åtgärder.
Vad kan då rådet göra under ett finskt ledarskap? Det finns ett flertal konkreta förslag om säkerhet i konstitutionsfördraget. De omfattar en solidaritetsklausul, ökat samarbete i fråga om krishantering, närmare samarbete i fråga om försvarsmateriel och kravet att stödja andra medlemsstater i händelse av ett militärt angrepp, dvs. ett ömsesidigt försvar. De flesta av dessa förslag har redan införts på ett eller annat sätt, men det har inte klausulen om säkerhetsgaranti. Men utvecklingen har trasslat till sig. Det är hög tid att genomföra den högtsträvande målsättningen från Maastricht: en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik, i vilken också ett gemensamt försvarssystem utgör en viktig del. För att citera
