ORDFÖRANDESKAP: VIDAL-QUADRAS Vice talman

3-184

Ewa Klamt (PPE-DE). – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Försvaret av de mänskliga rättigheterna, skyddet för de grundläggande friheter som skyddar medborgarna och respekten för våra europeiska rättssystem är några av de principer som Europeiska unionen vilar på. Därför har det varit CIA-utskottets uppgift att utreda om medlemsstaterna har missbrukat gemenskapens lagstiftning, och det är det fortfarande.

Det är olyckligt att utskottets interimsbetänkande, som vi nu har framför oss, hittills varken är opartiskt eller fullständigt. Jag kan acceptera att grupperna i parlamentet fäster olika vikt vid de uttalanden som gjorts för utskottet, men det är ett grundläggande krav att alla balanserade betänkanden innehåller samtliga uttalanden, även dem som inte överensstämmer med utskottets förutfattade meningar.

För att göra betänkandet fullständigt krävs därför att Javier Solanas och Gijs de Vries uttalanden från deras respektive utfrågningar tas med i betänkandet, dvs. att de inte kände till några lagöverträdelser från någon medlemsstats sida. Det måste även anges att det hittills inte finns några bevis för några hemliga fängelser i Europeiska unionen. Betänkandet måste även innehålla John Bellingers uttalande på den amerikanska administrationens vägnar. Utskottets ledamöter reste trots allt speciellt till Washington för att ställa de frågor som han har besvarat. Ingenting av det jag har nämnt har hittills tagits med i betänkandet, eftersom en majoritet i utskottet fann detta misshagligt. Det tycker jag knappast är förenligt med deras uppgift att undersöka fakta och ta reda på sanningen.

Det berättigade intresset för utredningen om de anklagelser som gjorts får inte resultera i en partisk bedömning och utvärdering av fakta. Om utskottet och parlamentet ska ha någon trovärdighet måste interimsbetänkandet på ett objektivt sätt återge all information vi har tillgång till. Då, och enbart då, kan vi anta betänkandet med stor majoritet.

3-185

Inger Segelström (PSE). – Herr talman! Herr minister, kommissionär Franco Frattini, parlamentskolleger och åhörare! Jag vill också tacka Giovanni Claudio Fava för allt arbete med interimsbetänkandet och det utmärkta arbete som också andra har gjort. När parlamentet och vi i det tillfälliga utskottet för CIA:s påstådda användning av europeiska länder för transport och illegal internering av fångar påbörjade vårt arbete hade inte jag så höga förväntningar på vad vi skulle kunna uträtta; mycket hade ju hänt för flera år sedan. Men jag är positivt överraskad. Vårt arbete visar resultat som syftar till att göra Europa säkrare och mänskliga rättigheter starkare.

För mig som socialdemokratisk ledamot från Sverige och en stolt häxa, som någon valde att kalla oss, är jag särskilt nöjd med att vi i frågorna om extraordinära överlämnanden och diplomatiska garantier nu enat oss och att vi tydliggör gränsen mellan terroristbekämpning, human flyktingpolitik och respekt för mänskliga rättigheter – också i kris och efter den 11 septembers terrordåd i New York. Där har bl.a. utvisningen från Sverige efter regeringsbeslut av egyptierna Muhammed Al Zery och Ahmed Agiza visat på lösningar som vi inte vill se flera av. CIA:s lösningar är inte hållbara, varken på kort eller lång sikt eller för EU och resten av världen.

Utskottet behöver mer tid. Vi har lärt oss av misstagen och vi kommer att föreslå åtgärder och skyddsnät så att inte vi hamnar i liknande situationer i framtiden. EU:s medborgare förväntar sig att vi klarar framtida kriser bättre i samarbete mellan Europarådet, alla länder i Europa och vi i Europaparlamentet. Kommissionär Franco Frattinis tankar om säkerhetstjänsten, vilka kontroller vi fortsättningsvis behöver för flyg och avvägningen i kampen mot terrorismen är intressanta.

3-186

Sophia in 't Veld (ALDE). – (NL) Herr talman! Den delen av parlamentet tycks fortfarande vara mycket

skeptisk till bevisen. Själv ser jag ett pussel som är näst intill färdiglagt. Även om det fortfarande fattas några pusselbitar kan vi se hur det ser ut. Eftersom det är medlemsstaterna som måste bidra med de bitar som fattas är det ett fullständigt mysterium för mig att de är så ovilliga att ge ifrån sig de återstående bevisen. Det är trots allt Europas moraliska ledarskap som står på spel här.

Säkerhet och mänskliga rättigheter är ju det som ger Europeiska unionen dess själva existensberättigande.

Om vi låter sådant här pågå på europeiskt territorium sviker vi dem som strävar efter europeisk integration. De amerikanska metoderna är dessutom ineffektiva, eftersom terrorismen tycks vara ett monster med sju huvuden. Varje gång ett huvud huggs av dyker ett annat upp. Den säkerhetspolitik som vi har här i Europa bör därför bygga på våra egna normer, våra egna metoder och våra egna förutsättningar.

Slutligen anser jag att det är avgörande att vi snarast inleder en parlamentarisk dialog med amerikanerna för att diskutera säkerhet och mänskliga rättigheter och hur vi tillsammans och utifrån gemensamma värden ska kunna bekämpa terrorismens monster.

3-187

Jean Lambert (Verts/ALE). – (EN) Herr talman! En av de frågor som det är meningen att vi ska ta upp är om Europeiska unionen och våra egna medlemsstater är de goda i detta sammanhang. Detta är en fråga som vi måste ställa oss.

Vad gäller fakta och de politiska slutsatser som vi borde dra av detta är det nästan ovidkommande om det har förekommit två eller tre utlämningar som den amerikanska regeringen talade om för oss i USA, eller om de fakta som avslöjats hittills uppdagar två eller tre utlämningar eller om vi har funnit bevis för fler.

Vi har upptäckt att medlemsstater, även om de skulle vilja, inte nödvändigtvis har rätten eller mekanismerna, för att inte tala om den politiska viljan, att ta reda på vad som sker. Två av våra egna högre tjänstemän har talat om för oss att de inte har rätt att driva sådana frågor. Vi har fått reda på att lagen är otillräcklig i denna nya era av växande hot. Vi måste dock också ifrågasätta om vi utnyttjar den lagstiftning som finns på ett effektivt och rättvist sätt i enlighet med internationella skyldigheter i fråga om mänskliga rättigheter.

Frågan handlar inte bara om metoden – vare sig det handlar om bortförande eller migrationsproblem – utan också om resultatet. Tortyr är absolut förbjudet inom ramen för internationella instrument för mänskliga rättigheter. Hur ska vi då tolka de samförståndsavtal som alltmer görs gällande och som får följder för andra områden inom EU:s politik? Det är några av de områden vi bör undersöka politiskt. Det är ytterligare en anledning till att utskottet behöver få fortsätta sitt arbete.

3-188

Willy Meyer Pleite (GUE/NGL). – (ES) Herr talman! I likhet med Dick Marty vid Europarådet har Giovanni

Claudio Fava modet att kombinera en utredning med ett mycket tydligt mål: att ta reda på sanningen. Oavsett hur detta påverkar en viss stat eller regering måste sanningen fram.

Så här långt i utredningen står det klart att ingen kan acceptera tanken att europeiska regeringar kände till något om den amerikanska underrättelsetjänstens omfattande och övergripande plan. I detta skede av utredningen vill jag uppmana EU:s samtliga regeringar att intensifiera samarbetet inom ramen för Giovanni Claudio Favas utredning.

Här förstår jag inte varför underrättelsetjänsten i mitt hemland Spanien ännu inte har hörts av utskottet. Under utredningens andra etapp anser jag att det är mycket viktigt att chefen för den spanska underrättelsetjänsten framträder och lämnar all information som han förfogar över, såsom han redan har gjort inför den spanska deputeradekammaren.

Jag menar att vi måste stödja och uppmuntra denna utredning så att den kan resultera i en slutsats och i att hela sanningen blir känd.

3-189

Mogens N.J. Camre (UEN). – (EN) Herr talman! Det betänkande som vi diskuterar i dag bygger på antaganden och anklagelser vars riktighet det tillfälliga utskottet inte har belägg eller verktyg för att styrka.

Trots att Javier Solana tydligt angav för utskottet att det inte finns några bevis för de målande berättelser som vi fått ta del av anklagas regeringar i EU både för att bryta mot de mänskliga rättigheterna och för att ljuga.

Vad vi egentligen talar om är två olika koncept av kriget mot terrorismen: Europaparlamentets modell, där man tror på att bekämpa terrorismen med resolutioner och dialog, och de ansvarskännande regeringarnas modell, där man vill övervaka misstänkta personer, kontrollera överföringar av olagliga medel och, där så behövs, arrestera terrorister innan de slår till.

Det finns ett tydligt meddelande till terroristerna i detta betänkande: ni behöver inte frukta Europaparlamentet.

Vi är er trygga hamn, och vi kommer aldrig att få tag på er.

3-190

Gerard Batten (IND/DEM). – (EN) Herr talman! Det var helt och hållet att vänta att det, vilka resultat som än skulle visas i detta betänkande, skulle krävas ökade befogenheter för Europeiska unionen, och vi behövde verkligen inte bli besvikna. Det anges att bestämmelserna om samarbete mellan nationella säkerhetstjänster bör fastställas på EU-nivå, att en effektiv parlamentarisk kontroll av nationella underrättelsetjänster bör ske på EU-nivå och att kommissionen genast bör förbättra lagstiftningen för att harmonisera lagar om övervakning av icke-kommersiellt civilflyg. Det verkar inte finnas något ont som inte för något gott med sig för Europeiska unionen.

I betänkandet och den reservation som lagts fram är man eniga om att vissa olagliga interneringar och transporter kan ha ägt rum. Det är emellertid osannolikt att sanningen någonsin kommer att komma fram. Jag har inget som helst till övers för olagliga interneringar och transporter av EU-medborgare eller personer som inte är EU-medborgare. De befintliga rättsliga medlen är tillräckligt drakoniska.

I dagens Daily Telegraph sa ledaren för Förenade kungarikets liberaldemokrater, Menzies Campbell, att Storbritanniens utlämningsuppgörelser med USA är en konstitutionell skandal. Fastän han är advokat tycks han förvånande nog inte känna till att precis samma uppgörelser finns med Europeiska unionen.

Storbritanniens utlämningsuppgörelser inom ramen för den europeiska arresteringsordern och inom ramen för den liknande och icke ömsesidiga uppgörelsen med USA är inte mycket bättre än den rättsliga kidnappningen av brittiska medborgare.

3-191

Ryszard Czarnecki (NI). – (PL) Herr talman! Giovanni Claudio Favas betänkande är som en torr citron – det spelar ingen roll hur hårt man kramar; det kommer ändå ingen saft. Trots detta är betänkandet bättre, mer ansvarsfullt och mer återhållsamt än den rapport som lades fram av Europarådets parlamentariska församling.

Medan deras dokument är påfallande ideologiskt är vårt mer politiskt. Senator Dick Martys rapport bygger inte på fakta utan på indicier, men innehåller trots det anklagelser som är alltför långtgående.

Vi har rätt i att kampen mot terrorismen är en fråga som det internationella samfundet måste prioritera. Vi har också rätt i att ändamålen inte helgar medlen och att man inte får kränka mänskliga rättigheter bara för att slå ned terrorismen. Det viktigaste är dock att vi respekterar etablerade fakta. Vi kan inte bygga upp en anklagelseakt mot hela länder bara utifrån gissningar, misstankar, indicier och föraningar.

Betänkandet ingår i en bredare diskussion om förbindelserna mellan EU och Förenta staterna, om gränserna för den legitima kampen mot terrorismen och om det transatlantiska samarbetet. Betänkandet kan inte särskiljas från det politiska sammanhanget. Vi kan inte låtsas att vi i skyddet av de mänskliga rättigheterna aldrig använder dem som ett ideologiskt verktyg för antiamerikanism.

Jag uppmanar utskottet att fullgöra sitt mandat inom de tolv månader som ursprungligen beslutades. Om viljan finns kan utskottet besöka Polen i höst, och det kommer att vara välkommet eftersom varken Polen eller det polska folket har någonting att dölja.

3-193

Bogdan Klich (PPE-DE). – (PL) Herr talman! Detta är ett häpnadsväckande betänkande. Det innehåller en gapande avgrund mellan vad som insamlats som bevis och utskottets ståndpunkter.

I betänkandet görs extremt allvarliga anklagelser, t.ex.

att ”de mänskliga rättigheterna [...] vid flera tillfällen utsatts för [...] oacceptabla kränkningar” i Europa. Men samtidigt kan endast fyra fall av det förfarande som beskrivs som olagligt överlämnande av misstänkta terrorister konstateras. Utskottets tonfall varierar också:

Å ena sidan talar man försiktigt om vissa fakta, t.ex. i punkt 12: ”allt som det tillfälliga utskottet hittills har lagt i dagen tycks visa att det europeiska luftrummet och europeiska flygplatser har använts av CIA-ägda bulvanföretag”. Å andra sidan är man kategorisk och uttrycker värderingar som i punkt 6 som citerats ovan där man talar om att de mänskliga rättigheterna vid flera tillfällen utsatts för kränkningar, trots att de bevis som insamlats inte ger fog för sådana uttalanden. Det har inte framkommit några bevis alls för att några misstänkta torterats eller för att det skulle finnas interneringsläger i något land där misstänkta interneras, dvs. inom EU.

Därför borde vi fråga oss själva om vi kan tillåta utskottet att dra så radikala slutsatser av de fyra fallen av överlämnande av misstänkta terrorister och hundratals flygningar med CIA-flygplan, flygningar vi kände till innan utskottet började sitt arbete.

Jag får intrycket att utskottet skapar sig sin egen bild av verkligheten, och i stället för att utnyttja möjligheten att ge EU-medborgarna den sanna bilden lägger man av någon anledning, säkerligen politisk, fram sin egen syn som vore den verklig och vilseleder därigenom medborgarna. Det är olyckligt att använda sådana metoder eftersom de hjälper till att undergräva Europaparlamentets auktoritet. Om utskottet fortsätter på samma sätt i arbetets nästa fas kommer det att gå på samma sätt med Europaparlamentets anseende som med Europarådets parlamentariska församlings.

(Applåder)

3-194

Proinsias De Rossa (PSE). – (EN) Herr talman! Den här debatten skulle vara underhållande om den inte vore så seriös. Vi kan aldrig berättiga de medel vi använder i kampen mot terrorism med att hävda att de är för en god sak. Vi kan inte försvara våra värderingar genom att överge dem, och jag misstänker att vissa av de personer som deltar i dagens debatt mycket hellre skulle se att vi överger våra värderingar bara för att de ska få visa att de har rätt.

Det är beklagligt att vissa ledamöter av partipolitiska skäl vägrar se det alla andra ser, inte bara här i kammaren utan även utanför. Det har skett olagliga utlämningar som genomförts av amerikanska tjänstemän.

Vissa av EU-medlemsstaternas tjänstemän har spelat under täcket i dessa utlämningar, endera passivt eller aktivt. Genom att sammanställa vittnens uttalanden och Eurocontrols protokoll har det fastställts att vissa EU-medlemsstater har allvarliga frågor att besvara, och de har hittills vägrat att erkänna. Därför måste denna utredning fortsätta.

Parlamentariska utredningar är nödvändiga, i synnerhet i länder som mitt eget, Irland, då man fastställt att 50

CIA-flyg har landat på irländska flygplatser och att det flygplan som användes vid det olagliga bortförandet av Abu Omar från Italien till Egypten, via Tyskland, också landade på en irländsk flygplats. Vi har goda skäl att tro att Abu Omar faktiskt torterades i Egypten. Det är alltså absurt att en del ledamöter här i kammaren anser att denna utredning inte bör fortsätta.

Det irländska organet för mänskliga rättigheter, en statlig organisation, har uppmanat den irländska regeringen att upprätta en rättsligt bindande bestämmelse om flyginspektioner, vilket inte existerar för närvarande.

Man kräver också en rättsligt bindande bestämmelse i vilken diplomatiska försäkringar från tredjeländer kan bestridas i lag. Den irländska regeringen har hittills vägrat att genomföra detta. Vi måste ta itu med dessa frågor, och den irländska regeringen och de statliga organen måste korsförhöras av detta utskott, liksom många andra medlemsstater.

3-195

Alexander Alvaro (ALDE). – (DE) Herr talman! Jag kan förstå att det är en känslig debatt som också förs på ett känsloladdat sätt, men i ärlighetens namn är jag bestört över bristen på rationalitet i debatten. Att anklaga dessa ledamöter för att styras av ren antiamerikanism och anklaga andra för att ha ideologiska spärrar i huvudet ligger på sandlådestadiet där vi slåss om hinkar och spadar. Vi måste gå bortom det stadiet om vi vill författa ett avvägt och rationellt betänkande.

Jag kan förstå varför vissa av politiska skäl kanske inte delar utskottets mening och varför andra tycker att det är föraktligt att man inte lyckas dela den ståndpunkten.

Men vi har självklart inte gjort något annat än att samla indicier snarare än vattentät bevisning, helt enkelt för att ingen underrättelsechef kommer att gå ut och säga:

”Javisst, det var så vi gjorde. Vi förde bort människor olagligen.” Det finns de i parlamentet som troligen inte skulle märka om de blivit kidnappade om de hade satts på ett flygplan, fått ögonbindel och förts bort, men det hör inte hit.

Det finns många rättssystem där indicier kan räcka för en rättegång, och det finns indicier som väger så tungt att de faktiskt utgör bevis. Vi har befunnit oss i den situationen vid ett flertal tillfällen. Allting kommer inte att utvecklas på det sätt som vissa konspiratoriskt lagda personer tror, men världen är inte så rosaskimrande och rar som de tror som fortsätter att hävda att dessa händelser inte alls ägt rum. Utskottet har uträttat viktigt arbete i att till sist lägga toppen på ett isberg i dagen. Vi vill ju vinna kriget mot terrorismen, och det går bara om vi är trovärdiga, vilket vi blir genom att följa de regler vi fastställer för andra att följa.

Jag vill att utskottet fortsätter sitt arbete och når fram till en objektiv slutsats. Sedan vill jag också säga något till medlemmarna av gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater: Era likar i Europarådet röstade för Dick Martys rapport som, vilket jag just erfarit, går ännu längre än vårt betänkande.

Därför funderar jag över hur ni ska kunna motivera det om ni väljer att rösta emot detta betänkande.

3-196

Dimitrios Papadimoulis (GUE/NGL). – (EL) Herr talman! Jag vill gratulera Giovanni Claudio Fava och Europarådets föredragande Dick Marty. Utredningen som ska avslöja denna internationella halvstat måste fortsätta och utvidgas, trots reaktionerna från alla dem som vill tona ned och skyla över den här skandalen. Jag är uppriktigt ledsen över att vissa parlamentsledamöter vägrar se fakta och sakuppgifter och föredrar att ägna sig åt ideologisk fanatism och fördomar i motsats till sina kolleger på samma flank i Europarådet.

Vi har en skyldighet att söka sanningen gentemot EU-medborgarna och vår kontinents långa tradition av demokrati och humanism. Erfarenheter de senaste åren har också visat att kränkningar av mänskliga rättigheter och förminskande av demokratin i slutändan snarare stärker än bekämpar terrorismen.

Det framgår klart av informationen att cheferna för underrättelsetjänsterna kände till USA:s agenters aktiviteter och eventuellt att vissa personer i ansvarspositioner i regeringarna visste men inte låtsades se. Det är inte möjligt att 32 flygplan gjort över tusen flygningar i fem år utan att någon känt till dem.

3-197

Seán Ó Neachtain (UEN). – (EN) Herr talman! Jag vill till att börja med säga att jag är helt emot utlämningsflygningar. Sådana metoder bryter mot väletablerade internationella konventioner som Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna. Från irländsk synpunkt gläder det mig att det inte anges att man funnit några bevis mot den irländska regeringen i detta betänkande, och det är i linje med vad de amerikanska myndigheterna har försäkrat.

Jag vill helt och hållet bestrida det min kollega Proinsias De Rossa sa här i dag. Sådana slags påståenden är ogrundade. Shannonflygplatsen har behandlats orättvist i detta avseende och har blivit förloraren, för nu har det beslutats av de amerikanska myndigheterna att man inte ska använda flygplatsen för bränslepåfyllning, till en kostnad av 10 miljoner euro i intäkter för denna

In document ONSDAGEN DEN 5 JULI 2006 (Page 53-61)