Beträffande ordval i kapitlet finns det flera exempel som tyder på ett normkritiskt förhållningssätt. Oftast används ordval eller ordkombinationer som undviker att innehållet förutsätter en heterosexuell relation. När det gäller personer kan det t.ex. handla om lösningar som partner eller din kille eller tjej. Det finns också lösningar där ordval i processen bryter heteronormen:
Ex. 29: Under samlaget brukar paret röra sig mot varandra på ett sätt som känns skönt för dem båda.
Genom ordkombinationen röra sig mot varandra förutsätts varken kön eller penetrerande sex. Eftersom könsdelar inte heller skrivs in i satsen öppnar ordvalet för flera möjliga sätt att ha sex på, med olika delar av kroppen, vilket tyder på en icke- normativ syn på sex. I ett annat sammanhang förmedlas också synen på sex genom ordval i en process:
Ex. 30: Det är t ex kriminellt att tvinga någon till sex, eller att bete sig sexuellt mot ett barn eller en minderårig person. Sådant kallas för pedofili.
I den understrukna bundna satsen gör ordvalet i processen att ansvaret helt läggs på den som begår övergreppet. Det handlar om någon som beter sig sexuellt mot ett barn och inte om någon som har sex med ett. Eftersom som det är en person som beter sig
sexuellt mot en annan betonas att dessa handlingar inte är ömsesidiga och därför inte
kan kallas sex. Valet av ord i processen blir därför också ett sätt att värna om begreppet
sex som något gott mellan personer som samtycker.
Ordval i processen har också visat sig viktigt gällande homosexuella praktiker. Då används formuleringar som: Tjejer som är med tjejer och killar som är med killar. Genom att omskriva homosexualitet som en process snarare än en fast kategori förmedlas en syn på sexualitet som något dynamiskt att utforska. Ordvalen kan också tolkas som ett sätt att närma sig läsarna och göra det lättare för dem att relatera till texten. Kanske är det lättare att identifiera sig som en ”tjej som är med tjejer” än som lesbisk, som är en mer absolut definition.
Generellt är de personliga deltagarna skrivna singular: tjejen, en tjej, killen, partner. Det skulle kunna vara ett försök att inte vara generaliserande, men att skriva om killen istället för killar kan dock i kontexten för Sex & sånt verka mer generaliserande eftersom det förutsätts att alla unga män kan läsa sig själva som deltagaren och relatera till det som beskrivs. En annan aspekt gällande den bestämda formen i singular, tjejen och killen, är att det i beskrivning av sexuella sammanhang förutsätter heterosexualitet:
Ex. 31: Det är ofta tjejens bröst […] killens bröstkorg […]
Ex. 32: Medan förspelet pågår blir killens penis styv, dvs han får erektion, och tjejens slida blir fuktig
Ex. 33: För tidig utlösning betyder att killen får orgasm och sädesuttömning mycket snabbt
Med bestämd form får språkhandlingarna betydelsen att det är just den, den enda, tjejen eller killen i sammanhanget som det handlar om. Därmed utesluts samkönade sexpartners och heterosexualiteten normaliseras. Här hade en obestämd form i plural,
killar och tjejer, fungerat som brytande av heteronormen både i fråga om antal
sexpartners i sammanhanget och förutsatt kön på de medverkande.
Inom heteronormativitetsbegreppet ryms också, som tidigare nämnt, hur man har relationer. Man får kanske förutsätta att intima handlingar sker mellan personer som tycker om varandra, men när det gäller relationer kan gränserna vara otydliga. En tradition som har varit stark i sexualupplysningen är att sex och fysisk intimitet ska
hållas inom ramen för tvåsamhet (Centerwall 2005). Först skulle sex hållas inom äktenskapet, sedan, om än restriktivt, mellan kärlekspar. Idag ska sex- och samlevnadsundervisningen inte vara moraliserande utan öppen och normkritisk vad gäller ungas sexualitet och vem de har sex med och den ska också motverka heteronormativitet (Skolverket 2013). I Sex & sånt uttrycks i en värderande påståendesats en öppenhet inför att ha sexuella relationer utanför tvåsamheten:
Ex. 34: Du kan ha sex med den du är kär i, men du måste inte vara kär i den du har sex med.
Genom påståendet presenteras materialets hållning till sex utan romantisk kärlek och man öppnar för frihet att välja och leva som man vill. Man utgår från en sexualitet som är frikopplad från familjebildning och tar hänsyn till episodisk sexualitet. Trots att påståendet visar en tydlig hållning, finns det ordval i kapitlet som motsäger detta. I följande exempel är ordval som kopplas till tvåsamhet eller romantisk kärlek understrukna:
Ex. 35: Hur länge och hur intensiv du vill att kyssen ska vara avgör du själv, givetvis också med tanke på vad din kille eller tjej vill.
Ex. 36: Ja, det finns två övningar som du kan ägna dig åt, antingen ensam eller tillsammans med din partner.
Ex. 37: Onani kan inte ersätta den fysiska närheten man har med en person man är kär i.
Med ordvalen din partner och din kille eller tjej undviks, som tidigare nämnt, att heterosexualitet förutsätts, men med possessivt pronomen konstrueras en parrelation. På så vis bär ordvalen upp tvåsamhetsnormen, där sex är förknippat med romantisk kärlek till en specifik person i ett parförhållande. Det går att diskutera om det nödvändigtvis handlar om tvåsamhet eftersom en polyamorös person mycket väl kan tänkas ha flera partners, men det possessiva pronomenet kan ändå tolkas ha en underbygga en föreställning om att det handlar om en enda partner. I exempel 37 relateras fysisk närhet till romantisk kärlek, men tvåsamhet förutsätts inte. Man skulle kunna tänka sig ett par andra formuleringar här: 1. den person man är kär i eller 2. personer man är kär i. Det första alternativet binder kärlek till en enda person, medan det senare normaliserar att vara kär i flera personer. Båda alternativen kan därför tolkas starkt normerande. Genom att använda en obestämd artikel öppnar författaren för möjligheten att vara kär i flera personer, utan att ta ställning eller normalisera.
Ordval används alltså som en strategi för att bryta heteronormen. I några fall når strategin dock inte hela vägen fram och specifika ordval gör att heterosexualitet förutsätts. Genom ordval förmedlas också en syn på sex som någonting mellan lika delaktiga personer. När det är fråga om övergrepp handlar det alltså inte om sex, utan om att någon t.ex. beter sig sexuellt mot någon annan. På så vis förmedlas en värdering om att endast sexuella handlingar som bygger på samtycke kan kallas sex. Analysen av ordval har också visat på motsättningar vad gäller tvåsamhetsnormen. Å ena sidan finns exempel som kan tolkas upprätthålla normer som håller sex inom ramen för tvåsamheten. Å andra sidan används grammatiska former som öppnar för sexuella handlingar och kärlek utanför tvåsamheten, vilket kan tolkas som en ansats till normkritiskt förhållningssätt. Överlag i kapitlet görs romantisk kärlek till en osynlig självklarhet vid sexuella kontakter.