BARN I BEHOV AV SÄRSKILT STÖD
DEL 1 ORGANISERANDET AV SPECIALPEDAGOGIK OCH STÖDETS OMFATTNING I ETT
Mitt intervjumaterial har präglats av en mängd åsikter och tankar när det gäller organiserandet av specialpedagogiskt stöd. Då jag har haft en öppen ingång i mina intervjuer baserade på intervjuguiden har intervjuerna gett mig ett rikt material med många infallsvinklar. I redovisningen av resultaten har jag valt att dela in de olika organisationsformerna i två delar så att varje organisationsform får sina resultat och sin analys av resultat.
Jag har gått tillväga så att de två organisationerna får sitt resultat redovisat separat som därefter följs av en gemensam analysdel. I de båda resultatdelarna redovisas det som framkommit i mitt material med en konkret och tydlig struktur. Analysen av resultatet redovisas med koppling till de teorier som ligger till grund för min undersökning. För att presentera resultatet så nära exakthet som möjligt väljer jag att återge de medverkandes svar med indragna citat. Jag markerar efter citaten vilken yrkesgrupp det gäller men jag väljer att inte numrera så det inte går att skilja på vem som uttalat sig flest gånger. Nedan följer förkortningarna som markerar citaten.
IS = Integrerad specialpedagog i förskolan L = Lärare i förskolan
RS = Resursteamets specialpedagoger BR = Biträdande rektor
Den verksamhet som bedrivs i resursteamet är riktad till både förskola och skola och omfattar många yrkeskategorier. Inom teamet finns 5 specialpedagoger, 2 psykologer och 1 logoped. Tre av specialpedagogerna riktar sig till och har kompetens för förskolan, likaså en av psykologerna samt logopeden. I kommunen finns ett elevvårdsteam där även kurator och skolsköterska ingår. Nedanstående figur visar hur det kan se ut i en av de kommuner som ingår i studien där det specialpedagogiska stödet utgår från resursteamet.
Magisteruppsats i specialpedagogik 40 Cecilia Alinder
Figur 2: Ett resursteams organisation av specialpedagogik.
Efter denna framställning av själva organisationen runt resursteamet, vill jag beskriva de faktorer som visat sig vara betydelsefulla.
Specialpedagogerna i resursteamet fokuserar på observation och handledning som två av de viktigaste arbetsuppgifterna. Samtidigt händer det vid tillfälle att det förekommer arbete med enskilda barn. De situationer som specialpedagogerna hänvisar till här är främst arbete inom tal och språk, av specialpedagogerna kallade ”språkbarn”. Det motiveras med att det ibland är lättare att jobba enskilt och kanske det som barnet behöver bäst. Arbetet med individuella barn är upplagt på fasta tider ungefär tre gånger i veckan under en period och sedan görs ett uppehåll, därefter kommer specialpedagogen tillbaka för en uppföljning. Det individuella arbetet med barn beskrivs dock som sällsynt eftersom det anses vara för tidskrävande, arbetet bygger istället på att hjälpa lärarna att skapa goda inlärningssituationer för barnen. Stödet till lärarna ges i handledningssituationer där specialpedagogerna först har observerat arbetslaget och gjort anteckningar.
Åtgärderna skulle i dessa situationer kunna handla om att något i miljön ändras eller att lärarna får konkreta råd över hur en situation bäst kan lösas. I beskrivningen om vilket stöd som är eftertraktat, visar det sig att lärarna i många fall vill ha direkt stöd i form av en resursperson som tar hand om barnet vilket inte ses av specialpedagogen som en lösning i de flesta fall. Skälet till att specialpedagogerna helst ser att lärarna arbetar med
Magisteruppsats i specialpedagogik 41 Cecilia Alinder
barnet under handledning är att i många fall där en extra resurs har tillsats så har lärarnas ansträngning för att ge barnet stöd, minskat och i vissa fall till och med upphört. Stödets omfattning är stor och specialpedagogen vill visa lärarna att det kan betyda så mycket mer än att sätta in extra personal. Specialpedagogens beskrivning av vilket stöd som kan erbjudas lärarna kan låta så här:
- Ja men det här med att vi sitter och pratar är en sorts stöd, att vi förändrar era arbetstider det kan vara en sorts stöd, att vi förändrar inne på avdelningen är en sorts stöd. Ibland behöver de stöd i samtal med rektorn, - här behöver vi faktiskt göra i ordning ett litet rum till! Inreda ett rum så att de kan gå ifrån med det här barnet, det finns massor med saker där vi går in och hjälper till. Det är lite av vår ”mission” att berätta för personalen att stöd kan se ut på så olika sätt (r s).
Samtalen kan leda till att specialpedagogerna tillsammans med lärare och föräldrar upprättar ett åtgärdsprogram för barnet. I de fall där läraren har arbetat en tid med barnet eller gruppen sker en återkoppling från resursteamet där man går igenom vad som hänt. Stödet som förskolan kan förvänta sig få brukar vanligen initieras av lärarna som enligt resursteamet först ska ha gjort allt de kan innan de tar kontakt. Detta tillvägagångssätt uppfattas såhär av en specialpedagog:
De ringer och säger att nu har vi tömt ut oss här, nu vet vi inte hur vi ska göra, nu vill vi ha handledning och nu vill vi bolla med detta problem, det är rutinen (r s).
Uppfattningar om vad besöken på förskolorna kan ge beskrivs av en specialpedagog som omfattande. Hon tycker att det är nyttigt att komma ut och observera och då menar hon framför allt miljön, tillvägagångssätt och bemötandet. Att skapa sig en helhetsbild anses som det viktigaste vid första mötet.
Man måste se till helheten, inte bara fokusera på vad som händer på förskolan, jag måste ju ta reda på lite hur barnet har det i sitt sociala nätverk. Det är då jag lättare kan förstå, jag kan veta vad jag ska sätta in för stötta helt enkelt. Jag måste understryka att det är det här som behövs och därför är kopplingen så viktig mellan arbetslaget och mig (i s).
Specialpedagogerna pratar en hel del runt uppmärksamheten av barn i behov av särskilt stöd. Aspekter som tas hänsyn till är många gånger den omfattande förskoleverksamheten vilken ska innehålla så mycket. I stället för att lärarna sitter ner med barnen, pratar med
Magisteruppsats i specialpedagogik 42 Cecilia Alinder
dem, är barnens förebilder så är, enligt specialpedagogerna, dagarna fulla av aktiviteter och barnen förväntas vara så självständiga. De tror att det handlar mycket om att föra dialog runt arbetsgruppens bemötande och förhållningssätt. – Hur gör vi för att få en lugnare barngrupp? – kan vi ändra på något? och - vad är viktigt att vi pratar om på våra planeringar? Liknande tankar återfinns hos en rektor som berättar att det finns stor kunskap i förskolan med engagerade och utbildade lärare med mycket erfarenhet. Samtidigt berättar hon lite oroande om det höga tempot som finns på förskolorna idag och vad de medför:
Det kan ju vara ofta att man strukturerar upp verksamheten skulle jag vilja säga. Det kan brista en del där tycker jag, att man inte är ett steg före och är förutseende för det här barnets signaler eller beteende (r s).
Det finns knapp tid för reflektion och det är ju det som många gånger måste ske om arbetet ska förändras. En rektor pratar varmt om kvaliteten i förskolan, om läroplanen och om hur svårt det är att hinna med de diskussionerna med lärarna. Många gånger tror hon att inte alla befinner sig på samma plan i de djupa frågorna som mål och kvalitet. Hon har en känsla av att lärarna inte är närvarande i resonemangen där uppfattningarna om vad som är viktigt går isär:
Det finns inte tid på våra arbetsplatsträffar heller att börja diskutera kvalitetssäkring, läroplan mm, det är synd för man skulle komma så mycket längre med ett djupare tänk, det måste komma från personalen, inifrån. Jag kan inte komma och prata kvalitetssäkring för de vet inte vad de innebär och det kan jag förstå att inte det är helt enkelt. Jag måste så frön så att personalen själva kommer och vill prata kvalitet, läroplan mm (b r).
LÄRARNAS TANKAR OM DET SPECIALPEDAGOGISKA
ARBETSSÄTTET I ETT RESURSTEAM.
En stor grupp som har behov av och utnyttjar resursteamets kunskaper utgörs av lärarna i förskolan. De lärare som ingår i undersökningen berättar om hur de ser på barn i behov av särskilt stöd och om hur de använder sig av de externa stöden från resursteamet. Den generella uppfattningen om barn i behov av särskilt stöd beskrivs utifrån barnens situation idag. Barngruppernas storlek och därtill den minskade yta samt det höga tempot gör att barnen får slåss mer om sitt utrymme än för 15 år sedan. Dessa perspektiv hör samman med att behoven märks mer, de blir tydligare. Det finns också en tanke om att
Magisteruppsats i specialpedagogik 43 Cecilia Alinder
medvetenheten bland lärarna har ökat. Det finns större kunskaper om barn i behov av särskilt stöd som också uppmärksammas, trots det är det till största delen de barn som har specifika funktionshinder som uppmärksammas och då är det sociala behovet många gånger är ombesörjt.
De flesta barnen kommer från ordnade familjeförhållanden, de har en stor social trygghet i bakgrunden. Oftast förvärvsarbetar båda föräldrarna och de har en stabil ekonomi. Det finns en närhet i samhället här, folk månar lite om varandra och det är inte så anonymt... (L)
Tillgången till resursteamet har inte funnits mer än tre, fyra år vilket betyder att stödet till förskolan har ökat betydligt. Tidigare, när förskolorna hade kvar sina föreståndare, kunde man kontakta en förskolekonsulent men uppfattningen var att de redde sig själva mer eller mindre. Lärarna anser att det förs en dialog om barns behov på ett annat sätt idag och anledningen tycks vara tillsättningen av resursteamet. Teamet har fått igång diskussioner kring vilken funktion det fyller och hur förskolan i sin tur kan få hjälp.
Det som anses vara mest betydelsefullt i arbetet med resursteamet är den handledingsfunktion som de har. Tillvägagångssättet är vanligen att lärarna diskuterar på sina avdelningar om de känner att det finns ett behov av att specialpedagogen kommer och tittar på verksamheten. Specialpedagogen kommer då ut och observerar arbetslaget, hur man arbetar tillsammans och hur lärarna förhåller sig till barnen. Tanken är att specialpedagogerna ska få syn på saker och föra en dialog kring det för att förbättra barnens situation. Här beskriver en lärare handledningens funktion kopplat till hennes egen roll som lärare:
För mig är det väldigt positivt och jag känner att handledning är ett stöd för mig i mitt arbete. Det är något som kompletterar och utvecklar min egen roll som förskollärare och yrkesutövare... ... Det handlar mycket om att vara bollplank när man handleder tycker jag. Att jag får möjlighet och kanske komma vidare i saker som jag känner att jag kört fast lite grann i, i samtal och kontakt med barn eller föräldrar för att jag behöver en ny ingångspunkt. Att jag får upp ögonen för att, - jamen hur tänkte du där i den situationen. Jag reflekterar över mitt eget arbetssätt när någon ställer frågor om det sätt jag arbetar, det är handledning för mig (L).
Handledning beskrivs som ett förebyggande arbete som i förlängningen kan vara ett stöd för barnen. Det är bra om man i det dagliga arbetet rustar sig för saker som kan uppstå, t.ex. ett större antal barn i behov av stöd vilket man kan om handledning ges
Magisteruppsats i specialpedagogik 44 Cecilia Alinder
kontinuerligt. Vanan att reflektera över sitt eget arbete ökar med handledning och när man är trygg i det har man också kraft till det som kräver lite mer. Det som krävs i en verksamhet där barngruppen förändras är enligt lärarna många gånger en förändrad syn och därmed ett förändrat arbetssätt:
Man behöver se över rutiner, hur ska vi göra för att stärka det här barnet och hjälpa de som behöver lite extra och samtidigt ta hand om resten av gruppen. Det tror jag man är bättre förberedd på om man känner sig trygg i det vanliga arbetet (L).
Stödet från resursteamet i form av direkt feedback och samtal kring vardagliga situationer är något som lärarna efterlyser mer av. De gånger som den kopplingen ges är i samband med att specialpedagogen är ute på uppdrag. Lärarnas förhållningssätt till barnen observeras av specialpedagogen, likaväl som det enskilda barnet för att kunna ge direkt feedback. Lärarna känner att den omedelbara kopplingen är bra där specialpedagogen kommer med förslag på hur man kan göra, ibland lämnar de anteckningar och listor över åtgärder.
Det går en del turer innan stödet kan förverkligas i förskolan eftersom det ska förankras på en del ställen innan resursteamet får överta ärendet. Biträdande rektor har en bra kontakt med avdelningarna och ser det som sin uppgift att känna till de mesta som händer. Det är till biträdande rektor man går om det krävs extra resurser. Ärendet tas sedan upp på elevvårdsteamets möte varannan vecka där man går igenom alla fall, även skolans. Fallen fördelas efter var de hör hemma och resursteamet får sina ärenden. Det kan här även vara skolsköterska, kurator och psykolog som behöver kopplas in. Arbetslaget i förskolan försöker att i så stor utsträckning som möjligt lösa problemen med de befintliga resurserna. I det förebyggande arbetet på förskolorna, innan resursteamet kopplas in, kommer biträdande rektor in som ett stöd vilket beskrivs så här:
Jag hjälper personalen att se möjligheterna så att man har uttömt möjligheterna för de situationerna när det uppstår något. Den handledningen måste jag göra innan jag tar det med till elevvårdsteamet för det handlar om att personalen börjar reflektera och tänka själv (b r).
Hon berättar vidare att det hänger mycket på hennes ansvar att vara ute i arbetslagen för att få en helhetsbild över hur man arbetar och vad som är svårt. Ju bättre förståelse hon får för de problem som uppstår desto mer kan hon sedan i elevvårdsteamet föra fram
Magisteruppsats i specialpedagogik 45 Cecilia Alinder
behovet av stöd till förskolan. Alla har ett gemensamt ansvar att föra fram det som är svårt och biträdande rektorn har ett ännu större ansvar att hinna se lärarna och lyssna på vad de har observerat. Hon stannar upp och säger sedan eftertänksamt:
Jag känner också många gånger att man pratar som om, - det rättar nog till sig så småningom, eller – vi känner att något är fel men vi vet inte vad det är. Det är de två sakerna från förskolan som jag känner att om det nu är så, så ta kontakt med resursenheten istället för att vänta ett år. Tiden går snabbt och sen kommer barnet till skolan och då frågar man sig varför man inget gjorde på förskolan (b r).
Lärarna tror att detta handlar om att man i förskolan har en tradition av att lösa konflikter och problem på egen hand. Det finns en känsla av att vara flexibel och hitta lösningar med de resurser som man har på avdelningarna. Det är en gemensam åsikt dock att de hade velat ha mycket mer hjälp och stöd ifrån resursteamet. Det finns en tanke om att vilja ha en specialpedagog på plats som fungerade lite som ett bollplank som utöver det kunde observera arbetssättet så att det ständigt fanns en dialog.
Jag vill koppla detta resonemang till tidsbegreppet som är omtalat och en bristvara i förskolan, något som lärarna ständigt återkommer till. Det upplevs som att i förskolan som organisation inte finns tid avsatt för att reflektera över det man gör. Tid för handledning med hela arbetsgruppen saknas och det uppfattas av lärarna som en ekonomisk fråga. Därtill kommer de stora barngrupperna vilket inte underlättar för barn i behov av särskilt stöd eller ger mer tid för samplanering. Tankar om hur barngrupperna, tiden och planeringen hänger ihop kan låta så här:
Jag tänker på färre barn i gruppen, det återkommer jag till för jag tror att det många gånger hade löst mycket. Man kan då hinna fördjupa sig i varje barn. Miljön hade nog sänkt stressnivån hos barnen för en miljö där man är färre tillsammans inbillar jag mig att man är mer tolerant också. Man kan bättre ta tillvara på de olikheter som finns när man bildar en grupp. Ju fler man är tillsammans desto fler ramlösningar tenderar det att bli för att det ska bli hanterbart (L).
Biträdande rektor berättar att i förskolan är resurser mycket baserat på att täcka dagar när barnet vistas på förskolan och när det berättas om önskemål att ha en specialpedagog på plats blir svaret att det naturligtvis hade varit bra men att det är en ekonomisk fråga om hur det ska lösas. Ett förhållningssätt som visar sig vara oerhört betydande för goda
Magisteruppsats i specialpedagogik 46 Cecilia Alinder
relationer i förskolan är dialogen. En av specialpedagogens viktigaste uppgift är att ha ögon och öron öppna för att så tidigt som möjligt kunna se de barn som är i behov av särskilt stöd. Detta är beroende på hur pass mycket lärarna i förskolan uppmärksammar och faktiskt delar med sig av. Hjälpen från resursteamet till lärarna ligger i att visa att de har någon att diskutera med och få återkoppling från:
Att man tar itu med det och att de har någon att bolla med, de går ju också och funderar, pedagogerna och kör huvudet i väggen (R S).
När lärarna ringer till resursteamet eller får till stånd ett möte så har specialpedagogerna en uppgift att vara lyhörd, ta in de som lärarna ser som ett problem och försöka förstå det:
Att ha en dialog med pedagogerna tycker jag är jätteviktigt, att lyssna... ... Lyssna och se vad dom har upptäckt och vad de oroar sig för och försöka lista ut det. Det är en kombination av både eleven och pedagogen. Det ser jag som mitt uppdrag, att vara lyhörd, det tycker jag är jätteviktigt, mycket viktigt (R S).
Lärarna anses som duktiga på att ta upp problemen till ytan och det finns en vilja att bolla idéer med specialpedagogerna och varandra. Det finns ett stort intresse från specialpedagogerna att röra sig mycket bland förskolorna för att få ett gott samarbete och att förtroendet stärks:
Dels att vi kommer med andra ögon, ser det från en annan vinkel, går utanför, man blir ju lite hemmablind. Därför är det viktigt att någon annan kommer in, sitter som en mus och observerar allt i olika situationer och att man har en öppen dialog... –det och det som hände i den situationen och då såg jag att du gjorde så och så. Förslag på att prova ett annat sätt, vi gör såhär, hur kommer det att gå, kan vi testa och prova det (R S)?
En del av arbetet med förskolorna beskrivs som ett förstärkande arbetssätt. Den positiva förstärkningens oerhörda betydelse av specialpedagogerna beskrivs med allvarliga men strålande ögon. Därefter beskrivs situationer som bejakar och stärker lärarnas förhållningssätt mot barnen och som upprepar och trycker på det positiva i en situation mellan lärare och barn.
Magisteruppsats i specialpedagogik 47 Cecilia Alinder