Oro i hemmet

Folkhälsomyndighetens rekommendationer att stanna hemma vid minsta symp-tom, att undvika sociala sammanhang och aktiviteter samt att så många som möjligt ska arbeta hemifrån har haft en stor inverkan på tid tillbringad i hemmet för både föräldrar och barn. Detta syns bland annat på frånvaron på arbetsplatser som ökade med 40 procent i Sverige under april–mars 2020 jämfört med tidigare år (Hensvik och Nordström Skans, 2020). Statistik från Försäkringskassan visar också att uttaget av tillfällig föräldrapenning, TFP eller vab i vardagligt tal, var ca 33 procent högre under perioden mars–augusti 2020 jämfört med samma period 2019.¹⁵Samtidigt ökade antalet barn som varit hemma med en vabbande förälder med 6–7 procent, vilket tyder på att de barn som hållits hemma på grund av sjukdom varit hemma under något längre perioder än tidigare år.¹⁶

Effekterna på barn av att tillbringa mer tid hemma kan antas vara olika bero-ende på befintlig familjesituation, till exempel i vilken utsträckning hemmet erbjuder en stimulerande och trygg miljö (se t.ex. Fiorini och Keane, 2014;

Delbono m.fl. 2016; Francesconi och Heckman, 2016). Världshälsoorganisat-ionen WHO har varnat för betydande inverkan på individers hälsa och välmå-ende och för ökad utsatthet för kvinnor och barn i hemmet till följd av våld, psykisk ohälsa och missbruksproblematik. En minskad närvaro på arbetsplatsen och färre sociala aktiviteter kan skapa en mer begränsad tillvaro vilket i vissa familjer kan öka utsattheten (UNICEF, 2020).

Forskning visar hur sociala nätverk har en särskilt stor betydelse för individer i familjer där det förekommer våld, konflikter och missbruk (Socialstyrelsen, 2016). Våld i nära relationer har stora negativa konsekvenser för drabbade

kvin-15 Det finns ca 1,5 miljoner barn i åldrarna 1–12 år för vilka föräldrar är berättigade till VAB. 2019 ersattes drygt 1,5 miljoner VAB-dagar under perioden mars till augusti och ca 40 procent av alla barn var någon gång hemma med en vabbande förälder. Under motsvarande period 2020 ersattes ca 2,1 miljoner dagar och andelen barn som var hemma med en vabbande förälder var något högre, ca 43 procent.

16 Se Kapitel 3 för en närmare beskrivning av närvaro i förskola och skola.

nors somatiska och mentala hälsa (Bacchus m.fl. 2018; Campbell och Lewan-dowski, 1997; Durevall och Lindskog, 2015; McCaulley m.fl. 1995; Clarke m.fl.

2007). På samma sätt är utsatthet för våld i hemmet förknippad med sämre hälsa och välfärd för barnet på både kort och lång sikt (Monnat och Chandler, 2015).

2.3.1 Tecken på ökad oro i familjer

Det är rimligt att anta att pandemin kan ha lett till stora påfrestningar för många familjer till följd av ökad oro för smitta, arbetssituationen, hemarbete, behov att hålla barn hemma samt ett begränsat socialt umgänge. Det finns flera tecken som tyder på just detta. Idéburna organisationer som Barnens Rätt i Samhället (BRIS) och landets kvinno- och tjejjourer har vittnat om en ökad utsatthet för barn och kvinnor. Uppgifter från bland annat BRIS visar på en 20 procentig ökning i antalet samtal under 2020 i förhållande till 2019, och andelen samtal som handlar om våld, utsatthet och familjekonflikter har ökat kraftigt under våren och som-maren (BRIS, 2020). Även andelen samtal där barn och unga vittnar om ned-stämdhet ökade under sommaren 2020. WHO konstaterar också att samtalen till kvinnojourer inom EU ökade med 60 procent under våren 2020 (UN, 2020). I linje med detta rapporterar Unizon, som är ett förbund för kvinno- och tjejjourer i Sverige, att söktrycket har ökat med mellan 20 och 40 procent under pandemin (SVT, 2020).

Samtidigt visar preliminär statistik från Brottsförebyggande rådet (BRÅ) inte på någon tydlig förändring eller trendbrott i anmälda brott till följd av coro-napandemin (BRÅ, 2020). Misshandelsbrott mot kvinnor av bekant (inklusive kvinnofridskränkning) har ökat under 2020 i jämförelse mot 2019 men denna ökning startade redan innan pandemin (BRÅ, 2020). Det bör även noteras att ökningen av anmälda misshandelsbrott sammanfaller med ändrade rutiner hos polisen i hur man registrerar misshandelsbrott. Det är såldes svårt att tolka ökningen under 2020 som en konsekvens av pandemin. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att dessa uppgifter enbart berör anmälda brott och att det torde finnas ett mörkertal framför allt gällande våld i nära relationer (kvinno-fridskränkning). Det går heller inte att utesluta att benägenheten att anmäla har påverkats av att utsatta kvinnor under pandemin träffar färre utomstående och är mer hänvisade till sin familj.

Även Alkohollinjen har mottagit fler samtal under pandemin än tidigare (SVT, 2020). Detta är i linje med ökad försäljning hos Systembolaget under våren och sommaren 2020. Samtidigt har försäljningen av alkohol på barer och restauranger samt importen minskat under samma period vilket gör det svårt att avgöra om alkoholkonsumtionen har förändrats totalt sett (CAN, 2020). I en undersökning av Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN),

i vilken alkoholkonsumtion mäts med hjälp av telefonsamtal och mobilenkäter, fanns det ingen ökning av alkoholkonsumtionen under coronapandemin jämfört med samma period året innan (CAN, 2020).

Ytterligare ett tecken som tyder på att familjer upplevt en ökad press under pandemin är att något fler par har begärt skilsmässa under våren och sommaren 2020 jämfört med motsvarande period tidigare år. Under tidsperioden mars–juli ökade skilsmässorna med ca 5 procent.¹⁷ Barn vars föräldrar skiljer sig då de är små har sämre utbildningsutfall, allt annat lika (Sandefur m.fl. 1992; Jonsson och Gähler, 1997). Det är emellertid inte klarlagt om detta beror på skilsmässan i sig eftersom bakomliggande faktorer i familjen som ökar risken för skilsmässa också kan påverka barnens skolresultat (Piketty, 2003; Björklund och Sundström, 2005). Samtidigt är det sannolikt att barn som får uppleva konflikter i hemmet påverkas negativt. Det går emellertid inte att utesluta att ökningen av skilsmässor under pandemin rör sig om en tidigareläggning av skilsmässor som skulle ha inträffat vid ett senare tillfälle.

Enligt en stor enkätundersökning av WHO har den psykiska ohälsan ökat till följd av pandemin. För vissa individer, många med redan befintlig psykisk ohälsa, har pandemin inneburit ökad isolering, oro och stress för såväl smitta som inkomstbortfall. Pandemin har även begränsat tillgången till vårdinsatser mot psykisk ohälsa med ökad risk för missbruk, sömnsvårigheter (insomni) och svår ångest (WHO, 2020).¹⁸ I en kartläggning från Socialstyrelsen syns dock inga tecken på ökad psykisk ohälsa, varken i öppenvården, slutenvården eller i läkemedelsuttag. Andelen individer med depression och ångestsyndrom har till och med minskat något under 2020 i förhållande till perioden 2015–2019, med störst nedgång bland individer i åldrarna 18–24.¹⁹ Denna nedgång drivs av färre nya inrapporterade fall av psykisk ohälsa. I dagsläget är det svårt att veta vad denna minskning beror på. Det är möjligt att individer med psykisk ohälsa sökt vård i mindre utsträckning under pandemin och att behovet av psykiatrisk vård därför kan komma att öka i framtiden (Socialstyrelsen, 2020).

Det finns anledning att tro att pandemin kan påverka humankapitalutveckling hos barn och unga via effekter på ökad oro i hemmet. I dagsläget tyder dock inte tillgänglig statistik på att pandemin lett till dramatiskt ökad oro och utsatthet i

17 Uppgift hämtad från https://www.svt.se/nyheter/inrikes/fler-ansoker-om-skilsmassa-under-corona. Det framgår dock inte av rapporteringen hur just barns familjer har påverkats.

18 Ett barn som växer upp i en familj med föräldrar med stort psykisk lidande riskerar att få en sämre humankapitalutveckling med sämre hälsa och socioekonomiska utfall på både kort och lång sikt (Monnat och Chandler, 2015).

19 Psykisk ohälsa avser psykiatriska tillstånd som diagnosticeras enligt ICD-10 samt uttag av psykofarmaka på recept. Kartläggningen visar även att tillgången till psykiatrivård inte har minskat till följd av pandemin (Socialstyrelsen, 2020).

barnfamiljer. Samtidigt kan vi inte utesluta att det finns ett växande mörkertal i rapporterad psykisk ohälsa, våld i nära relationer och annan utsatthet samt för-dröjda effekter av pandemin hos barnfamiljer. Det bör också betonas att det kan finnas stor variation mellan familjer. Vi kan inte utesluta att det finns negativa effekter för framförallt barn och unga i utsatta hemförhållanden samtidigt som det kan finnas familjer där ökad samvaro kan upplevas positivt. Det finns alltså anledning att tro att pandemin innebär risk för ökad ojämlikhet i barns uppväxt-förhållanden. Mot denna bakgrund är det viktigt att fortsätta följa utvecklingen i barns och ungas välbefinnande och hälsa.