Vad säger forskningen om undervisningsgruppens storlek?

Forskningsgenomgången visar att barns och elevers utveckling påverkas negativt av frånvaro i skolan. Samtidigt medför ökad frånvaro att storleken på barngrup-per och klasser minskar, vilket kan gynna de barn och elever som är närvarande.

Även om de negativa konsekvenserna av ökad elevfrånvaro kan mildras av min-skade undervisningsgrupper, bidrar det samtidigt till att öka skillnaderna mellan frånvarande och närvarande barn och elever. I det här avsnittet sammanfattas litteraturen om betydelsen av undervisningsgruppernas storlek för barns och ele-vers utveckling.

Det finns en omfattande forskning om hur antalet elever i klassen (klasstor-leken) påverkar skolresultaten. Betydligt mindre är känt om effekterna av barn-gruppernas storlek i förskolan. Svårigheten att mäta effekter av klasstorlek beror på att skolor, föräldrar och elever kan påverka i vilka skolor och klasser som elever placeras. I ett kompensatoriskt skolsystem fördelas vanligtvis mer resurser till svagare elever, vilket innebär att lågpresterande elever oftare går i skolor med högre lärartäthet eller placeras i mindre klasser. I skolvalsystem kan föräldrar välja skolor som har högre lärartäthet och mindre undervisningsgrupper. Efter-som välutbildade föräldrar oftare gör aktiva skolval, kan det medföra att högpres-terande elever oftare går i skolor med mer lärarresurser.

Det finns både experimentella och kvasiexperimentella studier av klasstorlek.

Det mest studerade experimentet av klasstorlek är projektet STAR som genom-fördes i 79 skolor i USA på 1980-talet¹⁷. Barn som började skolan i kindergarten

17 STAR står för the Tennessee Student/Teacher Achievement Ratio experiment.

(ungefär motsvarande förskoleklass) vid fem års ålder lottades antingen till en liten klass med 13–15 elever eller till större klasser med 22–25 elever.¹⁸ Lärarna fördelades sedan slumpmässigt till olika klasser. Totalt omfattade experimentet omkring 330 klasser och pågick i fyra år (årskurs K–3). Därefter placerades eleverna i klasser med ordinarie klasstorlek. Krueger (1999) visar att elever som gick i små klasser hade betydligt bättre resultat i matematik och läsning än elever i större klasser; ytterligare en elev i klassen minskade resultaten med ungefär 0,03 SD. Effekterna var något starkare för elever med svagare familjebakgrund.

Krueger och Whitmore (2001) studerar långsiktiga effekter av projektet STAR. De visar att de positiva effekterna av mindre klasser på testresultat ebbade ut när eleverna placerades i ordinarie klasser efter att experimentet avslutades i årskurs 4. I slutet av årskurs 8 finner de inga signifikanta skillnader i testresultat mellan elever som gått i mindre eller större klasser i årskurs K–3.¹⁹ En möjlig orsak till att effekterna på testresultat inte kvarstår är att skolan senare kompenserar elever som gått i mindre klasser genom att tilldela dem mer lärar-resurser.

Krueger och Whitmore (2001), Finn m.fl. (2005) samt Chetty m.fl. (2011) visar att de positiva kortsiktiga effekterna av projektet STAR återkommer senare i livet. Elever som gick i en mindre klass på lågstadiet avslutade gymnasiet i större utsträckning, skrev oftare högskoleprovet och började något oftare att läsa på högskolan. De har också lägre risk att arresteras för brott (Schanzenbach 2006). Däremot finns inga inkomstskillnader vid 27 års ålder, antagligen för att de inte ännu hunnit få full avkastning på sina högskolestudier.

Det finns några småskaliga experiment med mindre undervisningsgrupper i förskolan. Cederblad m.fl. (1976) genomförde ett tidigt experiment med högre personaltäthet i förskolor i Stockholm på 1970-talet. På tio olika förskoleavdel-ningar lottades barnen antingen till grupper med hög personaltäthet (1 vuxen per 3 barn) eller ordinarie personaltäthet (1 vuxen per 5 barn). Efter nio veckor bytte behandlings- och kontrollgrupperna plats – barn som från början gick i en liten grupp placerades i en ordinarie grupp och vice versa – och experimentet fortgick i ytterligare nio veckor. Resultaten visar att barn i små grupper hade mer aktivi-teter och kontakter med varandra. Det fanns också tecken på att de var mindre aggressiva. Francis och Barnett (2019) studerar ett försök med mindre barngrup-per i förskolan i USA. Barn och lärare lottades till små (15 barn) eller stora barn-grupper (20 barn). Experimentet omfattade total 42 barn-grupper under ett läsår. Barn

18 Stora klasser tilldelades slumpmässigt antingen 1 eller 1/3 lärarassistent.

19 Resultatet tolkas ibland som att klasstorlek bara har betydelse i de första årskurserna. Studien säger dock ingenting om vid vilken årskurs mindre klasser har störst effekt, utan att effekterna av klasstorlek på testresultat inte lever kvar över tiden.

som placerats i mindre grupper var något bättre på att läsa, men forskarna fann inga skillnader i deras ordförråd eller matematikförståelse.

Det finns också ett flertal kvasiexperimentella studier av klasstorlek i skolan.

I många länder finns begränsningar i hur stora klasserna får vara, vilket kan användas för att mäta effekter av klasstorlek. Effekterna av undervisningsgrup-pens storlek mäts genom att jämföra skolor som precis lyckats fylla alla klassrum med skolor som har ungefär lika många elever men som precis tvingas anordna ytterligare en klass. Under förutsättning att skolor inte exakt kan påverka antalet elever i skolan kan regler för högsta tillåtna klasstorlek användas för att mäta effekter av att gå i en liten klass.

Angrist och Lavy (1999) använder regler för högsta tillåtna klasstorlek för att mäta effekter på studieresultat i årskurs 3–5 i Israel på 1990-talet. De finner att elever som på grund av regeln går i skolor med lägre genomsnittlig klasstorlek har bättre testresultat i årskurs 4 och 5 (men inte i årskurs 3); ytterligare en elev i klassen försämrar resultaten med 0,02–0,04 SD. Fredriksson m.fl. (2013) använder samma ansats för att mäta effekten av klasstorlek i Sverige på 1980–

90-talen. De visar att elever som gick i en liten klass i årskurs 4–6 hade bättre skolresultat genom hela skolan, skaffade sig längre utbildning och hade högre lön som vuxna; Ytterligare en elev i klassen under mellanstadiet försämrade skolresultaten med omkring 0,03–0,04 SD, minskade antalet utbildningsår med 0,05 år och lönen med 0,6 procent. Det är framförallt elever med lågutbildade föräldrar som påverkades negativt av undervisningsgruppens storlek. Fredriks-son m.fl. (2016) visar att högutbildade föräldrar kompenserar sina barn om de hamnar i en större klass genom att hjälpa dem mer med läxläsning. De finner också att det är samhällsekonomiskt lönsamt att minska klasstorleken i skolan.²⁰

Lindahl (2005) mäter effekten av klasstorlek genom att jämföra inlärning under skolåret med inlärning under sommarlovet i årskurs 6 i Sverige. Under förutsättning att inlärningen under sommarlovet inte påverkas av klasstorleken är det möjligt att beakta skillnader i både nivå och förändring av skolresultaten för elever som placeras i olika stora undervisningsgrupper. Han finner att ytter-ligare en elev i klassen minskade matematikresultaten med 0,015 SD. Effekterna var störst för utrikesfödda elever.

Sammanfattningsvis finns betydande evidens för att mindre undervisnings-grupper i skolan förbättrar elevresultaten. En ökning av klasstorleken med en elev under 3–4 läsår minskar elevernas kunskaper med 0,02–0,03 SD, vilket

mot-20 Många studier som använder klasstorleksregler finner positiva effekter av mindre klasser (se exempelvis Angrist och Lavy 1999; Browning och Heinesen 2007; Fredriksson m.fl. 2013;

Urquiola 2006)), men det finns också studier som inte gör det (se exempelvis Hoxby 2000; Leuven m.fl. 2008; Leuven och Løkken 2018; Angrist m.fl. 2020).

svarar en effekt på omkring 0,005–0,01 SD per läsår. Effekterna är ofta koncen-trerade till lågpresterande elever. Det finns också stöd för att lönerna minskar med omkring 0,5 procent. Kunskapen om hur barngruppernas storlek i förskolan påverkar barns utveckling är mer begränsad. De få experimentella studier som finns ger visst stöd för att personaltätheten i förskolan är betydelsefull, med det är svårt att veta exakt hur stora effekterna är. Tillsammans med resultaten från projektet STAR – som under det första året omfattade femåringar – finns det ändå mycket som tyder på att även mindre barngrupper i förskolan har gynn-samma effekter.