Orons ursprung

Vi kunde bland informanterna se att deras oro har sitt ursprung delvis från utfallsrummet livserfarenheter där socialt arv och tidigare erfarenheter var centrala uppfattningar. I studien synliggjordes det att uppväxt och vad man erfar under sin livstid påverkade vårdnadshavarnas uppfattningar kring fenomenet. Denna tankemässiga relation mellan individen och fenomenet beskriver Larsson och Knutsson Holmström (2017) som en abstraktion av en människas erfarande. Dessa beskrivningskategorier har likheter i att de båda grundar sig i vad som erfarits under livet, men skiljer sig åt eftersom socialt arv har erfarits under barndomen och

Sida 37 av 51

Vårdnadshavarnas uppfattningar skapade även utfallsrummet samhällspåverkan, där männens

bakgrund och “kvinnoarbete” var centrala uppfattningar. Vår tolkning är att vårdnadshavarna

påverkas av att männen historiskt haft en framträdande roll i samhället (Skeleton 1991). Uppfattningen synliggörs i studien genom Saras beskrivning av det manliga könet, som det ledande och härskande i samhället. Hennes oro kan därför tolkas ha sitt ursprung i att männen historiskt, varit det auktoritära könet. Barnomsorgsarbete har genom historien domineras av kvinnor (Martino 2008; Pruit 2015; Yarrow 2016) och i studien blev det synligt att detta är något som påverkat vårdnadshavarnas syn på männen i förskolan. En del vårdnadshavare ifrågasätter varför männen ens söker sig till barnomsorgen när det finns andra

mansdominerande yrken. Följden av detta leder till att män som arbetar i förskolan ses som onaturliga och därför kan uppfattas ha en pedofilisk benägenhet (Skeleton 1991).

Beskrivningskategorierna faller under samma utfallsrum eftersom de båda grundar sig i hur samhället har sett ut historiskt, men skiljer sig åt eftersom beskrivningskategorin männens

bakgrund ser till männens historia, och beskrivningskategorin “kvinnoarbete” syftar till

förskolans framväxt.

Av vårdnadshavarnas erfarande skapades beskrivningskategorin media som enda kategori under utfallsrummet mediapåverkan, eftersom det framkom i studien att media har påverkat samtliga vårdnadshavare. Som Bergström, Westberg Broström och Eidevald (2018b) nämner, skrivs det mycket i media om sexuella övergrepp mot barn i förskolor. Vi såg att detta har en stor inverkan på informanterna eftersom de alla nämnde media som härkomst till sin oro under intervjun. Även om det kan tänkas ha en negativ inverkan och kan tänkas skapa oro hos vårdnadshavarna så menar Bergström, Westberg Broström och Eidevald (2018b) att det är nödvändigt att lyfta i media för att öka medvetenheten och på så vis skydda barnen från sexuella övergrepp.

7.3 Åtgärder

Under intervjuerna framkom det att en del vårdnadshavare anser att inget kan minska oron eller att det är bra att ha en liten oro eftersom den fungerar som ett skydd. Utifrån det skapade vi beskrivningskategorierna inget och vill ha kvar, som tillsammans bildade utfallsrummet, inga åtgärder. Dessa uppfattningar, inget och vill ha kvar, kan relateras till stycket ovan där, Bergström, Westberg Broström och Eidevald (2018b) nämner att det är gynnsamt att ha en medvetenhet för att kunna skydda barnen bättre. Beskrivningskategoriernas samhörighet ligger i att inga åtgärder kan minska oron. Skillnaden är att kategorin inget, menar att det inte

Sida 38 av 51

finns några åtgärder som skulle kunna minska oron och kategorin vill ha kvar, menar att de inte vill ha några åtgärder genomförda eftersom oron fungerar som ett skydd.

Utfallsrummet lindriga åtgärder skapades eftersom det framgick i studien att vårdnadshavarnas oro kan minskas med relativt små medel. Här fann vi

beskrivningskategorierna, kommunikation, fast anställning och preventiva åtgärder. Vårdnadshavarna såg kommunikation, där männen kan visa sig pålitliga genom att föra en god dialog med vårdnadshavarna, som något positivt. Pruit (2015) menar att en god dialog är en bra strategi för att minska misstankarna och bli accepterad av vårdnadshavarna.

Vårdnadshavarna i studien menade att något som kan underlätta för en god kommunikation, är om männen har fast anställning. Beskrivningskategorierna kommunikation och fast

anställning är på så vis sammankopplade med varandra eftersom en fast anställning

underlättar för kommunikationen då den blir mer kontinuerlig. Men för oss ligger skillnaden, i att en fast anställning är ett beslut som måste tas av chefen och därför ligger på

administrationsnivå, till skillnad från kommunikationen som sker på personalnivå. Chefernas roll i hanteringen av misstänksamhetsdiskursen är något som Hedlin och Åberg (2019) diskuterar i sin studie där de tar upp att det finns princip- och dialogbaserade metoder för att hantera de anställda männen. En annan lindrig åtgärd som kan hjälpa vårdnadshavarna att minska oron är preventiva åtgärder. De tre beskrivningskategorierna i utfallsrummet, lindriga åtgärder, handlar om kommunikation men skiljer sig eftersom de handlar om olika typer av kommunikation. Efter vår tolkning av empirin framkom det att kommunikation och fast

anställning, grundar sig i att skapa en god relation och vardagsartighet medan preventiva åtgärder handlar om att förskolan ska föra en kommunikation, med vårdnadshavarna, om

vilka åtgärder som vidtas. Munk, Larsen Lindsoe, Leander Buch och Soerensen (2013) kom i sin studie fram till att förskolor ofta arbetar proaktivt för att minska misstankar för sexuella övergrepp vid intima situationer. I vår studie kom vi fram till att detta är något som

vårdnadshavarna gärna vill att förskolan är öppna med. Förutom rutinerna i intima situationer så vill vårdnadshavarna att förskolan pratar med barnen om dess integritet och om vad som är tillåtet. Vårdnadshavarna hade även en önskan om att det utförs grundligare intervjuer vid anställningar om exempelvis varför yrket valts. Vikten av medvetna val hos arbetsgivarna är även något som Skeleton (1991) tar upp i sin studie.

Slutligen utkristalliserades beskrivningskategorierna kontroller, normalisering och medias

vinkling som tillsammans bildar utfallsrummet komplexa åtgärder. Som tidigare nämnts tar vi

Sida 39 av 51

uppfattningarna under utfallsrummet komplexa åtgärder, är avancerade sätt att se på fenomenet. Det som gör att beskrivningskategorierna faller under samma utfallsrum är att åtgärderna tar tid att genomföra, att de inte sker på en handvändning, men de skiljer sig åt eftersom de kräver olika typer av insatser från samhället. Som Pruit (2015) nämner så är misstankarna kring männen komplexa. Att samhället med tiden blir allt mer kontrollerat är något som vårdnadshavarna anser kan minska oron, och Bergström, Westberg Broström och Eidevald (2018b) menar att allmänheten bör investera i förskolan för att genom kontroller göra den till en säkrare plats. Vårdnadshavarna i vår studie gav utdrag ur internationella brottsregister, som ett exempel på en typ av kontroll som skulle kunna minska deras oro. Antydan om att de inte är nöjda med utdraget, så som vi använder det idag, går i linje med Backmans (2012) studie om att utdrag är en delvis ineffektiv metod. Normalisering av män i förskolan, är ytterligare en åtgärd som anses komplex eftersom det är en ojämlikhet bland könen på de verksamma i förskolan. Detta är något som samhället försökt åtgärda under en längre tid och att öka jämställdheten mellan könen är en bra grund enligt Skeleton (1991) och Sak, Rohrmann, Şahin Sak och Schauer (2019). Vårdnadshavarna i vår studie uppgav att de hade känt sig mer trygga vid en jämnare könsfördelning bland de verksamma eftersom männen fått en större plats i förskolan, och då inte sticker ut som något avvikande. Lika mycket som media är en orsak till orons ursprung kan media även bidra till en mer positiv syn på männen genom att lyfta dem som värdefulla för förskolan, och på så vis även minska oron. Många vårdnadshavare uppgav att de har blivit påverkade av medias framställning av

männen, så genom att lyfta positiva egenskaper och bristen på männen, i media, kan männen synliggöras från en annan vinkel (Bergström, Westberg Broström & Eidevald 2018b; Martino 2008). Vi kom i studien fram till att åtgärderna i beskrivningskategorierna kontroller,

normalisering och medias vinkling, går att genomföra med rätt insatser men kräver stor

förändring av samhället vilket är något som tar tid.

7.4 Metoddiskussion

Studien genomfördes med en fenomenografisk ansats där empirin samlades in genom

semistrukturerade intervjuer. Informanterna valdes genom ett strategiskt urval för att få en så stor variation på uppfattningarna som möjligt. Intervjuerna transkriberades för att texten skulle kunna analyseras genom upprepad läsning och på så vis lättare kunna urskilja beskrivningskategorierna.

Sida 40 av 51

Med semistrukturerade intervjuer och fenomenografin som utgångspunkt upplever vi att förståelsen för fenomenet blev djupare, eftersom intervjuerna gav informanterna större frihet att uttrycka sig. Genom intervjuerna kunde vi leda informanterna vidare med hjälp av frågor beroende av vad de tagit upp tidigare, för att bibehålla deras uppmärksamhet på fenomenet. Trots övning inför intervjuerna visade det sig svårare att hålla i en intervju än vi först trott. Vår brist på intervjuteknik kan ha lett till att vi kanske inte fått så breda och djupa

uppfattningar från informanterna, som vi hade kunnat få om vi varit mer rutinerade och bekväma med intervju som metod. Trots vår relativa ovana upplever vi att vår intervjuteknik har fungerat och att vi fick tillräckligt med empiriskt material för att säkerställa ett gott resultat.

Det visade sig svårare än vi först trott att hitta informanter som var villiga att delta i en intervju. Vi ville först ha informanter som för oss var okända eller främmande för att vi inte skulle bli påverkade av relationen till personen. Tidsbristen gjorde att vi endast lyckades finna en okänd person, och därför valde vi slutligen att använda oss av bekanta personer.

Användandet av bekanta personer kan tänkas gynnsamt eftersom bekantskapen till

informanterna kan ha lett till en ökad trygghet och frihet, att uttrycka sig. Följaktligen kan samtalen därför tänkas ha blivit mer förtroliga, och informanterna mer uttrycksfulla än om det varit för oss okända personer. Ytterligare en aspekt rörande urvalet är att det endast är två män delaktiga i studien vilket kan ha påverkat resultatet. En jämnare fördelning mellan könen hade varit önskvärt, men eftersom männen är representerade i studien och inte helt uteslutna så känner vi ändå att resultatet är tillräckligt varierat. I vår studie genomfördes nio intervjuer, Larsson och Knutsson Holmström (2017) menar att runt 20 informanter är lämpligt vid en fenomenografisk studie men lyfter även att studier med färre genomförda intervjuer kan resultera i betydelsefulla slutsatser. Vi upplever att vi uppnått en fullgod och tillräcklig bredd av fenomenet efter antalet intervjuer som genomförts.