F ORSKNING

DIK och BBL skriver om forskningssituationen mellan 1990-2000 utifrån skilda per-spektiv. DIK tonar fram en relativt mörk bild av forskningsutvecklingen inom biblio-teks- och informationsvetenskapen som under hela 1990-talet kämpar för att bli ett eta-blerat ämne i forskningsvärlden. Man försöker inom DIK att vädja utåt via artiklar och ledare om att biblioteksämnet måste bli en vetenskap för forskning så att inte hela ut-bildningskvaliteten ska bli lidande. Denna debatt saknas helt i BBL. Varför?

Jo, här ser vi ett samband med föregående kapitel om utbildningen där DIK var mån om att höja den akademiska statusen. Eftersom den akademiska statusen i högsta grad inbe-griper forskningens utveckling, så är det helt logiskt att DIK så gott det går försöker att pådriva forskningsprocessen. BBL däremot har ett lugnt förhållningssätt till det som sker och ger sig inte in i någon häftig debatt. Istället ser man med mindre oro på hur det hela utvecklar sig från år till år och följer upp det som sker, utan att ta ställning till hur pass forskningssituationen i bibliotekarievärlden är hotad eller inte. Någon relation till bibliotekarieyrket ur ett traditionellt professionsteoretiskt synsätt anas därmed inte i BBL, eftersom man inte tar ställning för yrket ur ett perspektiv där man successivt ring-ar in bibliotekring-ariens kunskap och stegvis försöker hävda den gentemot det övriga. Man saknar med andra ord mycket av den stegvisa ordning som leder vidare mot att en spe-cialisering av yrkesutvecklingen infinner sig.

En paradox i det hela är att även om den akademiska kunskapen efterfrågas som ett led i att stärka den egna yrkesrollen, så tjänar forskaren i sig inget syfte i sin yrkesroll efter-som han/hon på traditionell professionalistisk grund inte tillhör ett egentligt yrke. Fors-kare saknar den sociala situation som ger klienter, det vill säga människor i tvunget be-hov av en specifik efterfrågad kunskap. Dessutom innebär forskningen i sig att man själv skapar problemställningar till sitt arbetsområde och formar sin kunskap, som ut-ifrån yrkesgruppen, det vill säga forskargruppen, som helhet aldrig kan bli specifik.

Själva strävan efter en akademisk kunskap känns därför som ett mål att utifrån ett all-mänt tyckande stödja den kunskap som främjar ett yrkes värde. Men inte genom att fin-na kunskapen i sig, utan istället genom att överföra den till sin egen profession där man omvandlar kunskapen till en egentlig kunskap. Detta sker genom att låta biblioteks-forskningen bli omformulerad till allmän vedertagen yrkeskunskap inom bibliotekarie-professionen.

6.3 Lönefrågan

DIK har en naturlig fallenhet till att vilja diskutera löneutvecklingen, då det ligger i en facklig tidskrifts strävanden att diskutera lönefrågor. Detta ger naturligtvis en avgörande skillnad i intensiteten av att bearbeta kraven på högre lön mellan de båda tidskrifterna.

Detta blir mycket märkbart som jag redogjort för i empiridelen. Den något desperata tonen kring utvecklingsskedet som man funnit i DIK både i forskningsdelen och utbild-ningsdelen, har ett centrum även när det gäller lönefrågan, och även här märks den aka-demiska tankegången, nu med ett krav på en högre lön. Detta är centralt också i profes-sionsteoretiskt tänkande eftersom lön utgjort en viktig faktor i strävandet mot ett särskil-jande av yrken. Detta går också att läsa av som en av de grundläggande punkterna i det så kallade professionaliseringsprogrammet, som blev ett medel genom vilket man se-dan utformade grunderna för det som skulle komma att utgöra våra dagars professions-teoretiska tankegrund.

Att DIK månar om ekonomin inom sin egen yrkesverksamhet går helt ihop med den fackliga professionaliseringspolicy Westerlund beskriver där han sätter lönen som den mest angelägna och grundläggande beröringspunkten för en facklig organisation i pro-fessionaliseringsprocessen. Detta är det enda egentliga tillfälle i detta experiment av samverkan när det fackliga helt agerar i samförstånd med det professionalistiska målet. I övrigt verkar kampen mot ett yrkes specifika och inringade verksamhet som ett hot mot den fackliga verksamheten. Den uttrycker istället en demokratisk ståndpunkt, där ett samhälle inte ska sluta sig i skilda grupper som arbetar för sin egen vinning. Istället vill den fackliga principen peka mot ett samarbete mellan yrkesgrupper och demokratiska organ, där yrkets tjänster värderas mer utifrån konsumenternas bedömning, som därmed styr över professionen.

Det lönetänkande som genomsyrat DIK mellan åren 1990-2000 har i BBL lite andra proportioner. Löneutvecklingen diskuteras inte i hela artiklar utan förekommer som delartiklar i ett antal nummer av DIK och BBL. Detta ger ett intryck av att berörings-punkten kring löneutvecklingsfrågan inte är lika centralt som tema i BBL som i DIK.

Det säger sig självt till viss del i och med DIK-forums fackliga intentioner, men det borde ändå intressera mer än det ger sken av, eftersom hela yrkesverksamheten i stora drag baseras på och drivs med lönen.

Det diskussionerna i artiklarna och delartiklarna i de bägge tidskrifterna verkar ha gemensamt är att de besitter samma oro över yrkesutvecklingen. Det lugn som BBL visat upp när det gäller utvecklings- och forskningsdiskussionen är här förändrat. Man skulle i och för sig kunna hävda att ett lugn ändå finns i och med det faktum att man inte har några hela artiklar som belyser lönefrågan. Men det man ändå visar upp är i båda tidskrifterna negativa visioner.

I BBL anser jag att man ser den låga lönesituationen mer som bibliotekariens oförmåga att kunna förhandla om löner. Det gäller för bibliotekarierna att bevaka sitt yrke om man vill få ekonomisk utdelning, bland annat genom att arbeta mot en bibliotekslag, en legi-timation och så vidare. Det är en uppgiven stämning man möter.

DIK-forum har istället mer engagemang i viljan att förändra situationen. Med fackliga eller andra metoder måste man kämpa för att så sker. Man betonar även att man är aka-demiker som en orsak till lönelyft.

Den positivare tonen kan visserligen verka spelad i DIK och liknas som ett sätt att stär-ka medlemmarnas initiativförmåga. Men den stär-kan även bero på den östär-kade medvetenhe-ten om betydelsen av att vara akademiker, som jag anknyter till den professionsteoretis-ka tendens jag tycker mig finna hos DIK-forum. Det verprofessionsteoretis-kar som det fackliga angrepps-sättet på löneutvecklingen är effektivt då det via Westerlunds variant på professionspro-cessen inledningsvis arbetar för en högre löneutveckling för medlemmarna. Det är iden-tiskt med det traditionellt professionalistiska tänkandet i och med att det skyddar tanken på att bevara själva arbetsområdet. Att sedan yrkesutövandet hävdar sin legitimitet med hjälp av akademiska meriter borde vara att betrakta som avgränsning av yrket gentemot andra yrken. Detta är enligt Westerlunds fackliga professionstänkande inte försvarbart med fackliga metoder, vilket ger en splittrad bild av DIK som en fackligt korrekt tid-skrift.

6.4 Status

Mellan åren 1990-1994 kan man notera en splittrad statusbild av bibliotekarieyrket i både DIK- forum och Biblioteksbladet. Denna splittring är ingen nyhet för bibliotekarie-yrket, sedd ur traditionellt professionalistiskt teoretiserande.

Splittringen har teoretiskt sett sitt ursprung i definitionen av yrkesrollen. Kraven för att ett yrke ska betraktas som en egentlig profession baseras på en särskild och efterfrågad kunskap, som bara den yrkesverksamme innehar. En traditionellt egentlig profession har sin grundläggande funktion i att besitta det speciella och suveräna, som leder till fo r-mandet av klienter. På samma sätt blir bibliotekariens klienter biblioteksbesökaren.

Men bibliotekarieyrket har visat sig ha en komplicerad struktur som försvårar koppling-en till det professionalistiska tankesättet.

Ett avgörande dilemma utgörs av kopplingen till biblioteksbesökaren. Eftersom relatio-nen mellan bibliotekarien och biblioteksbesökaren inte nödvändigtvis styrs utifrån bib-liotekariens kunskap utan istället i huvudsak av biblioteksbesökarens egna behov, blir det svårt för bibliotekarien att hävda ett eget vetande som styr över servicens utförande.

Det är klienten, det vill säga biblioteksbesökaren och dess vilja som står i centrum. Det-ta leder till att kunskapen föds i mötet mellan bibliotekarien och anvä ndaren där biblio-tekarien ska ha kunskap, men ändå anpassa den efter användarens pekpinne. Yrkesrol-len blir därigenom splittrad. Bristen av att inte identifiera en tydlig yrkesidentitet skulle också kunna förklara den sjunkande statusen som man oroar sig för både i DIK och BBL under denna tid i form av låga löner, och svårigheter att våga definiera biblioteka-rien som informationsexpert såsom Gunnel Hessler antyder i sin artikel.

Den starka tro på bibliotekariens kunskap som ändå finns under denna tid finne r mycket av sitt grepp utifrån informationstekniken som en central faktor för att kunna utöka bib-liotekariens kompetens. Det handlar vid denna tid om att säkra sin plats i informations-samhället. Professionalistiskt sett faller detta resonerande tillbaka på behovet av att kunna identifiera en tydlig yrkesidentitet för att stärka sin status, vilket man kan urskilja i teorin som ett centralt tema för professionaliseringsprogrammet i sin helhet. En

yr-kesmässig kontroll över informationstekniken kan man se som en väg till ett egentligt vetande, vilket formar den efterfrågade kunskap som skulle kunna vara en väg att nå en mer professionell status för bibliotekarieyrket. Den service bibliotekarien ger gentemot biblioteksbesökaren blir mer svårgripbar för besökaren eftersom den avancerade tekni-ken kräver mer specifik kunskap. Den kontroll som bibliotekarien besitter över den tek-niska utvecklingen blir en metod som gör besökaren mer beroende av den kunskap bib-liotekarien förfogar över och därmed skapas nästan automatiskt en situation där status-värdet stiger.