Som ett exempel på otillbörligt gynnande av borgenärer kan nämnas ett fall där gäldenären gynnat en viss borgenär när bolaget var på obestånd. Gäldenären hade återbetalat lån till sig själv och dömdes då för otillbörligt gynnande eftersom denna handling medförde att andra borgenärers rätt hade förringats (Dahlqvist och Holmquist, 2004, s.161).
3.3.4 Bokföringsbrott
Bestämmelserna om bokföringsbrott återfinns i brottsbalkens 11 kap. 5 § (se figur 9 nedan).
Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter bokföringsskyldigheten enligt bokföringslagen kan dömas för bokföringsbrott. Detta innebär att den bokföringsskyldige låter bli att bokföra en affärshändelse, att denne inte bevarar räkenskapsinformation eller lämnar felaktiga uppgifter i bokföringen så att företagets ställning inte kan bedömas (Dahlqvist och Elofsson, 2002, s.49).
5 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen genom att underlåta att bokföra affärshändelser eller bevara räkenskapsinformation eller genom att lämna oriktiga uppgifter i bokföringen eller på annat sätt, döms, om rörelsens förlopp, ekonomiska resultat eller ställning till följd härav inte kan i huvudsak bedömas med ledning av bokföringen, för bokföringsbrott till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader.
Lagtext 4 Bokföringsbrott (Brottsbalken 11 kap 5 §)
Bokföringsbrott förekommer ofta i samband med andra ekonomiska brott som till exempel skattebrott, bedrägerier, förskingring och oredlighet mot borgenärer. En undersökning visade att det vid ekonomisk brottslighet nästan alltid förekommer någon sorts bokföringsbrott (Emanuelsson Korsell, 2002, s.14).
Vid bokföringsbrott brukar det talas om det så kallade huvudsakskriteriet. Detta innebär att två krav ska vara uppfyllda för att bokföringsbrott inte ska föreligga. Första kravet är att det ska finnas en bokföring och det andra kravet är att den befintliga bokföringen ska vara sådan att det går att bedöma rörelsens förlopp, ställning och ekonomiska resultat (Dahlqvist och Elofsson, 2002, s.49).
Den som döms för bokföringsbrott är vanligtvis den bokföringsskyldige själv eller den legala ställföreträdaren för denna i den juridiska personen. En förutsättning för uppsåtligt bokföringsbrott är att gärningsmannen själv utfört den straffbara handlingen. Då brottet sker genom oaktsamt handlande utvidgas straffansvaret till att omfatta ledningen. Ledningen har ett ansvar att se till att tillsynen och kontrollen av bokföringen fungerar (Leijonhufvud och Wennberg, 2004, s.104).
Att bokföringen ska följa bestämmelserna i bokföringslagen innebär att bokföringen ska upprättas i enlighet med god redovisningssed. Det är dock svårt att säga om begreppet god redovisningssed har en självständig betydelse ur brottssynpunkt. God redovisningssed uttrycks genom Bokföringsnämndens råd och anvisningar samt genom Redovisningsrådets
uttalanden. Dessa bestämmelser är inte bindande i sig och behöver därmed inte alltid följas (Dahlqvist och Elofsson, 2002, s.53).
Bokföringsbrottet är det brott som är vanligast bland borgenärsbrotten. Det är dessutom det brott som anmäls mest av alla de ekonomiska brotten (Magnusson och Sigbladh, 2001, s.112).
Det är nästan alltid konkursförvaltaren som upptäcker bokföringsbrott men en hel del upptäcks även via skatterevisioner. Troligtvis är mörkertalet högt när det gäller bokföringsbrott, framförallt för näringsidkare som inte har försatts i konkurs (Emanuelsson Korsell, 2002, s.16).
3.3.5 Konkursrelaterade brott
Förutom borgenärsbrotten, som ofta är kopplade till konkurser, tar Magnusson och Sigbladh (2001) upp fem olika typer av konkursrelaterade ekobrott. Den första typen av ekobrott handlar om gäldenärer som planerat konkursen. Själva konkursen utgör i detta fall en del av det ekonomiska brottet. Gäldenären tar en medveten risk och utnyttjar så kallade målvakter som får stå för risken. Den andra typen av konkursrelaterade ekobrott som tas upp är gäldenärer som skyddar sina personliga ekonomiska intressen. Detta görs genom att gäldenären försätter sitt aktiebolag i konkurs innan denne måste betala skatt (Magnusson och Sigbladh, 2001, s.113).
Som tredje typ nämns gäldenärer som genomfört ekonomiska brott och som inte planerat att gå i konkurs. Dessa gäldenärer har försökt undvika att gå i konkurs eftersom de då riskerar upptäckt. Det handlar alltså här om ren otur eller inkompetent hantering som i sig är laglig, men som leder till att brotten upptäcks genom konkurs. Gäldenärer som börjar fuska med skatter och avgifter då företaget går dåligt är den fjärde typen av konkursrelaterat ekobrott.
Dessa gäldenärer benämns ibland ”överlevarna” då de ”lånar” från staten tills företaget är på rätt spår igen. Den femte och sista typen är gäldenärer som saknar grundläggande kunskap om att driva ett företag. Gäldenärerna kan göra sig skyldiga till många olika brott innan de går i konkurs (Magnusson och Sigbladh, 2001, s.113).
3.3.6 Ekobrottsutredningar vid konkurser
Under 1980-talet skedde en reformering av konkursrätten i Sverige och i samband med denna utökades kraven på utredningar i konkurser. Anledningen till detta var tron om att konkurser många gånger användes för att dölja ekonomisk brottslighet. Syftet var att genom hårdare utredningskrav för konkursförvaltaren effektivisera brottsbekämpningen (Gunnarsson, 2002, ss.26-28).
Utredning av om det föreligger ekonomisk brottslighet vid konkurser kan ske i två steg.
Konkursförvaltaren står för det första steget i utredningen då denne ska utreda och anmäla misstanke om brott till åklagare. Det andra steget innebär att åklagaren tar över utredningen (Appelgren och Sjögren, 2001, s.295).
Vanligtvis tar konkursförvaltaren hjälp av en revisor för granskningen av konkursgäldenärens räkenskaper. Revisorn hjälper då ofta till med att bland annat se över om bokföringsskyldigheten fullgjorts, när och varför obestånd uppkommit och vid vilken tidpunkt kontrollbalansräkning (i aktiebolag) skulle ha upprättats. När revisorn och konkursförvaltaren
gjort sina utlåtande om misstänkta brott är det upp till åklagaren att bedöma vad som ska utredas vidare. Om åklagaren då tar hjälp av revisorn som redan är insatt i konkursgäldenärens verksamhet kan utredningen genomföras snabbare och effektivare (Appelgren och Sjögren, 2001, s.296).
4. Metod
Det finns olika angreppssätt, synsätt och ansatser att använda sig av för att kunna uppnå det syfte som finns i uppsatsen. Detta kapitel innehåller olika metodologiska tillvägagångssätt som mynnar ut i de metodval som gjorts inför uppsatsprocessen. Vi är hermeneutiker och tillämpar ett kvalitativt tillvägagångssätt med en abduktiv ansats.
4.1 Inledning
Metod kan sägas vara läran om de instrument som kan användas för att samla in information.
Halvorsen (1992, s.13) menar att metod är den hantverksmässiga sidan av den vetenskapliga verksamheten. Med hjälp av metod kan forskaren undersöka verkligheten på ett systematiskt sätt. Metod kan även hjälpa forskaren att använda sina sinnen på ett mer strukturerat sätt då denne fäster uppmärksamheten vid ett visst fenomen som önskas undersökas (Halvorsen, 1992, s.13).
4.2 Analys och tolkningsmetod
Analysering av information är en process där forskaren försöker få ordning på den insamlade datan och strukturerar den för att sedan kunna tolka informationen (Repstad, 1999, s.94).
Syftet är att beskriva vad datan säger. Under processen med analyserandet så klassificeras materialet och jämförelser görs. All analys är i grund och botten förenklingar av verkligheten (Halvorsen, 1992, s.107). Att analysera hjälper forskaren att hitta mönster och se tendenser (Holme och Solvang, 1997, s.202).
När analysen är genomförd är det möjligt att tolka datan (Halvorsen, 1992, s.107). Det är inte endast i slutet av forskningsfasen som tolkning sker. Tolkning genomsyrar allt från den inledande teoriutvecklingen till dess att en uppsats går till tryck (Holme och Solvang, 1997, s.290). När tolkning görs är det framförallt två faktorer som är viktiga. För det första så måste forskaren vara medveten om vad denne gör och för det andra måste forskaren ha en kritisk inställning till tolkningarna som görs. Om forskaren har en försiktig inställning reduceras risken för felaktiga tolkningar. Det går dock inte att helt skydda sig från felaktiga tolkningar och övertolkningar (Holme och Solvang, 1997, s.290).
Det är vid tolkning vanligt att tala om hermeneutik vars syfte är att tolka och förstå. Detta kan sägas vara en vetenskapsteoretisk plattform vars motsatta förhållande kan hittas i positivismen (Lundahl och Skärvad, 1999, s.38). Positivister menar att kunskap är verklig och därför behövs inga subjektiva tolkningar (Patel och Tebelius, 1987, s. 29). Positivism hänförs oftast till kvantitativa metoder medan hermeneutik kopplas till kvalitativa metoder (Lundahl och Skärvad, 1999, s.38).
4.2.1 Hermeneutik
Termen hermeneutik härstammar från Hermes, gudarnas sändebud som översatte gudarnas budskap till människorna. Hermeneutik betyder tolka, översätta och förtydliga och är en
tolkningslära som grundar sig på vissa grundläggande antaganden och förutsättningar (Widerberg, 2002, s.26). Ett av dessa antaganden är att personliga erfarenheter är en viktig förutsättning för att kunna uppnå vetenskaplig kunskap (Lundahl och Skärvad, 1999, s.42).
Den hermeneutiska forskningen är subjektiv, forskaren använder medvetet sina egna värderingar. Utgångspunkten i tolkningsarbetet är alltså de värderingar och den förståelse som forskaren har om fenomenet. I tolkningsprocessen använder forskaren den kunskap och den livserfarenhet som denne har vilket kallas för förförståelse. Förförståelsen behövs för att forskaren ska kunna tolka ett material (Patel och Tebelius, 1987, s.34). Forskaren måste vara försiktig då förförståelsen kan påverka förståelsen negativt likaväl som positivt. Denna kan lika gärna förvilla oss och förhindra kunskapsutvecklingen3.
Ett enskilt fenomen kan endast begripas om det ses i ett sammanhang enligt en hermeneutiker (Lundahl och Skärvad, 1999, s.43). Tolkningsprocessen startar med att forskaren ser till helheten av sammanhanget för att få en övergripande bild. Därefter studeras delarna närmre för att forskaren ska få en djupare förståelse. Delarna relateras sedan till helheten som då ger en mer reflekterad tolkning. Denna process kan sammanfattas i en hermeneutisk cirkel (se figur 10 nedan) (Repstad, 1999, s.103).
Helhet
Förförståelse Förståelse
Del
Figur 5 Hermeneutikens inre cirkel (anpassad efter Bassim Makhloufis, föreläsningsmaterial 30/1 2007)
4.2.2 Vår analys och tolkningsmetod
I vår forskning börjar vi med att se på den ekonomiska brottsligheten som helhet för att få en övergripande förståelse för fenomenet. För att öka förståelsen studeras därefter vissa utvalda delar närmre. Vi ser sedan på de utvalda delarna från ett bredare perspektiv och relaterar dem till ekonomisk brottslighet i sin helhet.
Vår uppsats kommer till största delen att bestå av subjektiv tolkning eftersom vi är hermeneutiska. Vi vill inte bara beskriva verkligheten utan även att tolka och förstå den. Våra egna och andras erfarenheter är viktiga för den här uppsatsens tolkningsprocess och resultat.
Visserligen finns det statistik om ekonomisk brottslighet och teorin kan ge en bra övergripande bild av fenomenet, men för att skapa djupare förståelse behövs erfarenheter och tankar från personer som ständigt kommer i kontakt med ekonomisk brottslighet och arbetar med att förebygga detta.
3 Bassim Makhloufi:s, föreläsningsmaterial 30/1 2007
4.3 Metodval
Vilket resultat vår forskning kommer att få beror på vilka forskningsmetoder vi väljer (Halvorsen, 1992, s.13). När det gäller insamlingsmetod så finns det två huvudsakliga angreppssätt inom samhällsvetenskapen, kvantitativa och kvalitativa metoder (Holme och Solvang, 1997, s.13).
4.3.1 Kvantitativ metod
Kvantitativ metod går huvudsakligen ut på att mäta. Mätningen kan sedan användas för att förklara eller beskriva något (Lundahl och Skärvad, 1999, s.94). Arbetsmaterialet vid kvantitativa metoder består av tal och siffror (Repstad, 1999 s.9). Då kvantitativ forskning syftar till att beskriva och förklara det som har mätts måste forskaren sortera bort de subjektiva värderingarna för att få ett så objektivt resultat som möjligt. Objektiviteten är viktig för att kunna jämföra och analysera resultatet av mätningarna (Patel och Tebelius, 1987, s.45).
4.3.2 Kvalitativ metod
Det centrala i kvalitativa metoder är att karaktärisera det som studeras (Repstad, 1999, s.9).
Forskaren söker efter innebörden och meningen i det som undersöks (Widerberg, 2002, s.15).
Genom metoden studerar forskaren individer och deras beteende med syftet att beskriva, analysera och förstå beteendet (Lundahl och Skärvad, 1999, s.101). Utgångspunkten är alltså verkligheten så som de studerade individerna ser den. Varje individ som ingår i undersökningen är med i egenskap av besittare av en särskild kunskap som är relevant för forskningsproblemet (Patel och Tebelius, 1987, s.123).
Forskare som använder kvalitativa metoder ställer frågor av typen: vad betyder det och vad handlar det om? För att svara på dessa frågor finns det ett antal olika tillvägagångssätt att använda sig av. Observationer är ett sätt för forskaren att samla in information och går ut på att forskaren studerar och tolkar sitt objekt. Forskaren kan även använda sig av intervjuer för att skaffa sig viktig information. Här får forskaren fram objektets syn på forskningsproblemet (Widerberg, 2002, s.15).
Vid kvalitativa metoder studeras oftast bara ett eller några få fenomen. Forskaren får därför ett nära förhållande till den miljö eller de personer som denna studerar (Repstad, 1999, s.10).
Sättet som informationen samlas in på är i kvalitativa metoder ofta ostrukturerat då forskaren i många fall inte använder sig av ordnade enkäter (Bryman, 1997, s.59). Forskaren samlar in information för att få en djupare förståelse för det fenomen som studeras. Intresset ligger i det unika eller det avvikande för fenomenet (Holme och Solvang, 1997, s.14, s.78).
Den kvalitativa metoden är starkt kopplad till den hermeneutiska traditionen (Patel och Tebelius, 1987, s.122). Kvalitativa metoder kännetecknas av att forskaren vill beskriva hur världen uppfattas, snarare än hur den är. Ur en hermeneutisk synvinkel sägs det att forskaren tolkar världen (Lundahl och Skärvad, 1999, s.101).
Fördelen med kvalitativa metoder är att de visar totalsituationen. Att kunna se helhetsbilden ger en ökad förståelse för sammanhanget. Nackdelen är att det inte går att generalisera
informationen då den är anpassad efter en särskild situation. Kvalitativa metoder ger en möjlighet för forskaren att vara flexibel, vilket kan vara en fördel då forskaren under undersökningens gång kan rätta till eventuella fel. Det här kan dock även vara en nackdel då informationen blir svår att jämföra (Holme och Solvang, 1997, s.79).
4.3.3 Vårt metodval
Om en forskare väljer att vara antingen kvantitativ eller kvalitativ avgörs av det valda forskningsproblemet (Patel och Tebelius, 1987, s.43). Vilken metod som används är i grunden en teknisk fråga. Beslutet om vilken metod som ska väljas beror på vad som passar för att besvara forskningsfrågorna (Bryman, 1997, s.130). Utmärkande för kvalitativ forskning är att forskaren använder frågor som vad och varför, vilket vi gör i vår uppsats. Då vi genomför intervjuer och inte använder enkäter avser vi att tillämpa kvalitativ metod i vår forskning.
Genom att ta del av andra individers kunskaper vill vi gå på djupet angående ett speciellt fenomen: ekonomisk brottslighet. Eftersom ekonomisk brottslighet är lite av ett känsligt ämne är det näst intill omöjligt att genomföra observationer, varför vi inte tillämpar detta tillvägagångssätt i denna uppsats. Den kvalitativa metoden är kopplad till hermeneutik varför denna metod faller sig naturlig för oss.
4.4 Vetenskapligt förhållningssätt
När forskaren ska studera ett fenomen brukar det talas om två olika angreppssätt. Dessa är deduktiv respektive induktiv ansats. Den deduktiva ansatsen kallas för bevisandets väg och den induktiva kallas ibland för upptäcktens väg (Holme och Solvang, 1997, s.51). Deduktiv ansats utgår ifrån den befintliga teorin och påståenden. Sedan deduceras nya hypoteser utifrån teorin som kan testas i empiriska undersökningar. Genom dessa undersökningar stärks eller försvagas tilliten till teorin (Patel och Tebelius, 1987, s.45).
Induktiv ansats går ut på att forskaren samlar information angående det fenomen denna valt att studera. När forskaren har tillräckligt med information systematiseras den. Relevanta variabler urskiljs och påståenden formuleras genom vilka en ny teori växer fram (Patel och Tebelius, 1987, s.45). Att den induktiva forskningen inte utgår från tidigare teori innebär inte att den induktive forskaren arbetar utan förutsättningar. Denne har egna idéer och föreställningar som påverkar teorierna som produceras (Patel och Davidsson, 1994, s.21).
Det finns en tredje ansats som innebär en växelverkan mellan teori och empiri. Denna kallas för abduktiv ansats. Forskaren deducerar hypoteser från generella teorier för att testa dessa empiriskt. Resultatet av denna prövning införlivas sedan i de generella teorierna (se figur 11 nedan) (Bryman, 1997, s.26).
Teori
Deduktion Induktion Abduktion
Empiri
Figur 6 Deduktion, induktion och abduktion (egen bild)
Vi har en växelverkan mellan teori och empiri och mellan deduktion och induktion. Vi utgår ifrån redan befintlig teori angående ekonomisk brottslighet för att sedan göra empiriska undersökningar utifrån denna teori. Vår avsikt är dock inte att testa teorin vilket är fallet i den deduktiva ansatsen utan snarare att komma fram till egna slutsatser och teorier vilket är mer utmärkande för en induktiv ansats. Vi anser således att vi har en abduktiv ansats.
4.5 Datainsamlingsmetod
Vid olika undersökningar är valet av metod för datainsamlingen viktig (Lundahl och Skärvad, 1999, s.113). Vilka data vi ska samla in beror på frågeställningen i forskningsprocessen (Holme och Solvang, 1997, s.181). Det finns två olika typer av data: primärdata och sekundärdata.
4.5.1 Primärdata
Primärdata är data som forskaren själv har samlat in genom att använda sig av olika datainsamlingsmetoder (Halvorsen, 1992, s.72). En primärkälla kan bestå av information som forskaren har fått från någon som har kunskap om det fenomen som det forskas om (Repstad, 1999, s.142). En metod för datainsamling som ger primärdata är intervjuer.
Vid intervjuer inhämtas informationen genom att en intervjuare ställer frågor eller skapar en dialog med en så kallad respondent (Lundahl och Skärvad, 1999, s.115). Samtalsformen används för att få fram andras uppgifter och förståelser om det önskade området. Intervjuer kan vara olika genomtänkta. De kan vara styrda på förhand genom att en detaljerad intervjuguide används, eller så kan forskaren låta frågorna utvecklas efter hand (Widerberg, 2002, s.16). Det är vid användandet av denna datainsamlingsmetod viktigt att klargöra vilka respondenter som är lämpliga och vilken intervjuteknik som ska användas för att uppnå forskningens syfte (Lundahl och Skärvad, 1999, s.115).
En fördel med intervjuer är att bortfallet, i jämförelse med enkäter, blir mindre då forskaren kan underlätta förståelsen av vissa frågor. Ytterliggare en fördel är att respondenten inte vet vilka frågor som dyker upp senare och tidigare frågor påverkas därför inte av dessa.
Nackdelen med intervjuer är att respondenterna kan påverkas av intervjuaren. Detta kallas för intervjuareffekten (Halvorsen, 1992, s.89). Denna effekt kan göra att respondenterna svarar på
ett visst sätt för att inte verka okunniga eller så svarar de vad de tror att intervjuaren vill höra.
Det är viktigt att som forskare vara medveten om denna effekt (Holme och Solvang, 1997, s.106).
4.5.2 Sekundärdata
Det är inte alltid nödvändigt att samla in ny data. Ofta finns data redan insamlad som är relevant för studien (Lundahl och Skärvad, 1999, s.131). Sekundärdata är andrahandsinformation som kan bestå av redogörelser eller bedömningar från en person som inte själv har upplevt det denne berättar om (Repstad, 1999, s.143). Sekundärdata är alltså information som finns dokumenterad men som inte är insamlad primärt för den egna studien.
Exempel på sekundärdata är böcker, tidningsartiklar, årsredovisningar samt styrelseprotokoll (Lundahl och Skärvad, 1999, s.131).
Vid användning av sekundärdata är det viktigt att ha ett kritiskt förhållningssätt.
Sekundärkällorna kan vara partiska, medvetet vinklade och ofullständiga (Lundahl och Skärvad, 1999, s.134). En fördel med sekundärdata är dock att forskaren sparar pengar och tid genom att utnyttja befintligt material (Halvorsen, 1992, s.74).
4.5.3 Vår datainsamlingsmetod och källkritik
Vi använder oss av både primär- och sekundärkällor i vår uppsats. Primärkällorna består av de intervjuer vi genomför och är således den information som vi själva samlar in. Dessa intervjuer är anpassade för att svara på just de frågor som vi har ställer och det syfte vi har och är därför viktiga i vår uppsats.
Vi planerar att genomföra en intervju på Ackordscentralens kontor i Borås. Under denna intervju kommer två respondenter medverka och samtalet kommer att spelas in. Vi utgår från en anpassad intervjuguide (se bilaga A). Samma intervjuguide kommer att användas vid en intervju med en respondent från Gärde Wesslau Advokatbyrå. Dessa två företag hanterar dagligen obeståndssituationer i vilka ekonomisk brottslighet kan förekomma. Vi kommer även att utföra två telefonintervjuer med respondenter från Ekobrottsmyndigheten i Göteborg.
Under dessa intervjuer planerar vi att båda ta del av respondenternas svar och vara involverade i intervjun. Vi tänker också här följa anpassade intervjuguider (se bilaga B och C), men beroende på hur samtalen utvecklas kan ytterliggare frågor ställas. EBM är en av de största myndigheterna i Sverige som arbetar med ekonomisk brottslighet. Vi kontaktade EBM i Göteborg eftersom en eko-revisor i Borås ansåg att dessa var mer insatta i problematiken.
Kontakt har tagits med Brottsförebyggande rådet för en intervju och en mail-intervju kommer att genomföras då det passar respondenten bäst. Vi kommer här att utgå från en intervjuguide (bilaga D) och sedan komplettera med ytterligare frågor vid behov. BRÅ är precis som EBM en av de största förebyggande myndigheterna i Sverige och har en enhet för forskning om ekonomisk och organiserad brottslighet. Vid planeringen av intervjuerna ingick från början att intervjua en revisor. Genom telefonkontakt med en revisor fick vi veta att denne själv ansåg
Kontakt har tagits med Brottsförebyggande rådet för en intervju och en mail-intervju kommer att genomföras då det passar respondenten bäst. Vi kommer här att utgå från en intervjuguide (bilaga D) och sedan komplettera med ytterligare frågor vid behov. BRÅ är precis som EBM en av de största förebyggande myndigheterna i Sverige och har en enhet för forskning om ekonomisk och organiserad brottslighet. Vid planeringen av intervjuerna ingick från början att intervjua en revisor. Genom telefonkontakt med en revisor fick vi veta att denne själv ansåg