Under intervjuerna beskrev lärarna att konflikter kan påverka undervisningen utifrån två aspekter vilka här utgör rubriker för att underlätta resultatredovisningen. Avsnittet delas in under rubrikerna ”tid” och ”påverkan”. Rubriken ”tid” innefattar faktisk tidsåtgång och när konflikt-hanteringen läggs under dagen. Under rubriken ”påverkan” presenteras lärarnas bild av på vilket sätt konflikthantering påverkar undervisningen i klassrummet.
Tid
Alla lärare i studien var eniga om att det till stor del är lektionstid som går till att lösa korta konflikter men också att det kan påverka tid avsedd för lärarens rast och planering. Lärare A och
lärare E, som jobbar på en skola där lärarna ofta är rastvakter, poängterade att de vill lösa så många konflikter som möjligt redan under elevernas rast, men att lektionstid eller planeringstid kan behöva användas om det inte går att lösa konflikten under rasten. De lärare som sa sig ta tid från lektionen för att hantera en konflikt menade att det sker i början av lektionen eller efter lektionens inledning. Lärare A och lärare E sa att de i regel hanterar konflikten direkt när lektionen ska börja och låter klassen inleda med egen läsning eller annat arbete. Lärare B och lärare D uttryckte båda att de gärna tar konflikthanteringen en bit in på lektionen efter inledande genomgång. Detta menade lärare D att hon gör för att hon upplever att det är svårt att lämna klassen ensam. Lärare F och lärare G uttryckte båda att de gärna hanterar konflikter efter en gemensam inledning av lektionen, men båda påpekade att det ibland är nödvändigt att ta undan de inblandade eleverna i direkt anslutning till lektionens början. Lärare C menade att det i hennes nuvarande klass ofta uppstår korta konflikter som kräver att hon särar på eleverna i klassrummet under lektionstid vilket också gör att hon behöver hantera konflikten när den sker och inte kan välja vilken tid av lektionen hon vill lägga på det. Lärare B poängterade att det är viktigt att hanteringen av konflikten sker samma dag, då hon inte vill skicka hem elever som fortfarande befinner sig i konflikt. Alla lärare menade att det tar ungefär tio till femton minuter att lösa en konflikt, förutom lärare A och lärare C som uttryckte att hanteringen av korta konflikter kan ta längre tid. De sa båda att de lägger tid på att dokumentera konflikten under eller efter konflikt-hanteringen och på att kontakta med vårdnadshavare. Även lärare F nämnde dokumentering och kontakt med vårdnadshavare men menade att det bara är någonting hon gör vid större konflikter. Lärare C poängterade att en stor del av hennes planeringstid går åt till att dokumentera händelser. Lärarnas uppfattning om hur ofta korta konflikter uppstår skiljde sig mer. Lärare A och lärare C hade under intervjun svårt att resonera kring hur ofta korta konflikter uppstår under en vecka men båda tycker att vissa perioder är mer intensiva än andra, något de flesta av lärarna håller med om. Lärare B menade att korta konflikter uppstår flera gånger i veckan, medan lärare D och lärare G menade att konflikter uppstår en till två gånger i veckan. Lärare F sa att korta konflikter endast sker varannan vecka och att det ofta är samma elever som är inblandade. Lärare E resonerade kring att det går ungefär fem minuter till konflikthantering varje dag om hon slår ut den sammanlagda tiden.
De flesta av lärarna påtalade att förebyggande arbete är viktigt för att minska antalet korta konflikter, och att de därför lägger tid på att arbeta förebyggande genom att skapa trygghet och sammanhållning inom gruppen, att ge eleverna redskap för konflikthantering och värdegrunds-lektioner där eleverna får möjlighet att diskutera och reflektera.
Under intervjuns gång nämnde en del av lärarna faktorer som avgör hur mycket tid som går till konflikthantering. En av dessa faktorerna är att frekvensen av uppkomna konflikter går i perioder. Lärare A beskrev att äldre elever behöver mer tid för att bearbeta och diskutera det inträffade än vad yngre elever behöver. Ålder är något lärare E också belyste som faktor för hur mycket tid som går till hanteringen av konflikter. Hon menade att när elever blir äldre ökar deras empatiförmåga vilket gör att de till större grad kan lösa sina egna konflikter vilket i sin tur gör att
tidsåtgången till konflikthantering för henne blir mindre. Lärare D menade att typen av konflikt avgör hur mycket tid som går åt till hanteringen av den. Hon beskrev att vissa konflikter kan hanteras snabbt på plats medan det vid andra konflikter finns ett behov av att sätta sig enskilt för att reda ut vad som skett vilket gör att hanteringen tar längre tid. Lärare C, E och G var eniga om att tidsåtgången för konflikthantering beror på gruppens sammansättning, det vill säga vilka elever som finns i klassen.
Påverkan
De lärare som intervjuades till studien har olika syn på hur konflikthantering påverkar undervisningen i skolan. Några av lärarna menade att konflikthantering påverkar undervisningen positivt medan de andra nämnde faktorer som påverkar undervisningen negativt. Lärare B sa att hon inte förlorar tid på konflikthantering utan att hon ser det som något nödvändigt. Likt lärare B uttryckte lärare F att konflikthantering inte påverkar den planerade undervisningen, utan istället förespråkade hon att använda sig av konflikterna för att diskutera dilemman med eleverna under lektionstid som en värdegrundslektion. Lärare E beskrev konflikter som ett nödvändigt ont men också som ett viktigt lärtillfälle, och resonerade på ett liknande sätt som lärare B och lärare F. Lärare G:s resonemang kring påverkan på undervisningen överensstämmer delvis med lärare B:s och lärare F:s syn. Hon framställde konflikter som användbara som grund till värdegrunds-lektioner men sa också att de kan påverka lektionens tidsplanering. Lärare G betonade dock att lektionen påverkas oavsett om hon väljer att hantera konflikten direkt eller ej. Hon menade att om hon hanterar konflikten i början av lektionen kommer undervisningen igång senare och väljer hon istället att hantera konflikten senare kan lektionen påverkas av att elever är upprörda. Även lärare A nämnde att lektionen kommer igång senare och att det riskerar att bli oroligt i klassrummet när hon behöver hantera en konflikt mellan elever. När det blir oroligt i klassrummet beskrev lärare D att hon upplever det svårt att lämna eleverna själva och att hanteringen av konflikten blir ett stressmoment som ensam pedagog i klassrummet. Lärare C beskrev att lektionsupplägget och undervisningen blir bristande vid konflikthantering mellan elever och att hon i sin nuvarande klass ständigt går på tårna på grund av att risken för att konflikter uppstår är stor. Detta menade hon kan göra att klassen blir orolig i och med att en konflikt ägt rum i klassrummet.
Analys av resultat
Att konflikter i skolsammanhang är oundvikliga är de lärare som intervjuats överens om och detta är även ett återkommande inslag i forskningen inom området. I och med att konflikter är oundvikliga kommer de också behöva hanteras under en skoldag vilket lärarna beskriver påverkar undervisningen mer eller mindre. Lärarna som intervjuades var eniga om att tiden för konflikthantering inte nödvändigtvis är en påverkansfaktor på undervisningen utan att det handlar om ungefär tio minuter per lektion vid en konfliktsituation. De två lärare som uttryckte att konflikthantering tar längre tid inkluderade även dokumentering och vårdnadshavarkontakt som en
del av konflikthanteringen. De är också de enda lärare som i större utsträckning beskriver dokumentering som en del av deras strategi vid hantering av konflikter. Dessa lärare upplevde dock inte att själva interaktionen med eleverna tar längre tid än de övriga lärarna. Lärarna i studien beskrev generellt att de konflikter som inte hanteras under rasten istället bemöts under följande lektion. Några av lärarna sade sig prioritera hanteringen av konflikter i direkt anslutning till lektionens början medan andra beskrev sig avvakta med konflikthanteringen till efter lektionens inledande genomgång för att ge eleverna tid att lugna sig. Några av de intervjuade lärarna i Hakvoort och Olssons studie beskrev likt lärarna i denna studie att elever inblandade i konflikter ofta kan behöva tid och stöd på grund av att konfliktsituationerna är känslomässiga (Hakvoort & Olsson, 2014, s. 549). Majoriteten av lärarna menade att korta konflikter uppstår någon gång i veckan med ett undantag som sa att det sker flera gånger i veckan och ett undantag som uppskattade att de uppstår varannan vecka.
Merparten av lärarna sade sig inte uppleva att konflikthantering påverkar undervisningen. De menade att det beror på att konflikthantering är nödvändigt och kan inkluderas i undervisningen. Även Hakvoort och Friberg menar att det är nödvändigt att lägga tid på konflikthantering för att undvika att pågående konflikter stör undervisningen (Hakvoort & Friberg, 2015, s. 13–14). Tre av lärarna beskrev dock att konflikthantering under lektionstid utgör viss påverkan på undervisningen vilken de alla var ense om hör samman med att de lämnar klassrummet när de behöver ta hand om konflikter. En lärare menade att korta konflikter i den grupp hon arbetar i nuläget ofta kan uppstå väldigt snabbt även i klassrummet vilket resulterar i att hon behöver bryta konflikten och ta ut eleverna en och en för att prata med dem, vilket i sin tur kan skapa oro i klassen. Majoriteten av lärarna menade att klassen behöver veta vad de ska göra när läraren lämnar klassrummet för att det inte ska bli oroligt. De lärare som lägger hanteringen i början av lektionen beskrev att eleverna ofta får läsa eller arbeta med någonting individuellt, vilket kan påverka den tid som finns att tillgå för den sedan tidigare planerade lektionen. En lärare beskrev konflikthantering som ett stressmoment på grund av att hon behöver lämna klassen ensam.
Slutsats
Trots att forskningen tyder på att konflikters utfall kan bli konstruktiva beroende på hur konflikten hanteras och att konflikter snarare är ett tillfälle för möjlig utveckling än ett hinder, vilket majoriteten av de intervjuade lärarna är eniga om, finns det också lärare i denna studie som tycks ha en annan syn på konflikter i skolan. Synen på konflikter är alltså inte enhetlig och även de lärare som ser konflikter som möjligheter har varierande bild av vilken typ av möjlighet det handlar om. Utifrån vad lärarna sa om bakgrunder till korta konflikter mellan elever kan vi se att dessa kan variera. De flesta konflikttyper som nämndes kan sorteras under Szklarskis tidigare indelning baserat på orsak. Det enda undantaget är konflikter som orsakas av oförsiktighet, främst fysisk sådan, vilket nämndes av tre lärare. För att kunna sortera denna typ av konflikt skulle ytterligare
en kategori krävas. Det är möjligt att andra indelningar, som de Thornberg eller Maltén beskriver skulle möjliggöra en sortering för lärarnas samtliga orsaksbeskrivningar.
Det är svårt att dra några tydliga slutsatser av huruvida elevernas ålder påverkar konflikterna eller hur de hanteras. Samtliga lärare var överens om att de ser skillnader mellan årskurserna men de skillnader som beskrevs var inte desamma för de olika lärarna. Det enda mönster som kunde urskiljas ur deras beskrivningar var att äldre elever i större utsträckning har intrigsbaserade konflikter. Svaren lärarna gav var spretiga och beskrev olika aspekter av konflikter, så som orsak, hantering och tid. Detta kan bero på att frågan som ställdes var öppen vilket resulterade i att lärarna tolkade frågan olika.
Lärarna i studien var överens om att förebyggande arbete i klassrummet är av stor vikt för att förhindra att konflikter mellan eleverna uppstår. Det går i linje med den forskning som presenterats ovan. Majoriteten av lärarna använder sig inte av någon uttalad strategi för konflikt-hantering men trots det beskrev lärarna snarlika förfaranden under en konfliktsituation som baseras på medling, där att lyssna på de inblandade betonades som den viktigaste delen. För korta konflikter hade ingen av lärarna något tydligt förhållningssätt gemensamt för skolan de arbetar på, någonting forskningen menar kan resultera i stora variationer mellan hur lärare agerar, vilket inte överensstämmer med resultaten i denna studie. Antalet intervjuade lärare i denna studie är dock litet vilket gör att de inte går att påstå att det är en generell sanning att variationen mellan lärares strategier är mindre än annan forskning visar. Flera av lärarna poängterade att eleverna genom att lyssna på varandra får möjlighet till personlig utveckling vilket även stöds av forskning. Det var även flera av lärarna som menade att när och hur de hanterar konflikten beror på vilken typ av konflikt det rör sig om, vilka elever som är inblandade i konflikten är och i vilken affektgrad de befinner sig. Både forskningen och de flesta lärarna menade att målet med konflikthantering är att eleverna så småningom ska utvecklas och få egna redskap för hur de hanterar konflikter, vilket de kan göra med hjälp av läraren som förebild.
Lärarna i studien var samstämmiga om att den tid som går åt till konflikthantering generellt tas från lektionerna. De uppskattade att det går ungefär tio minuter en eller ett par gånger i veckan till konflikthantering och de flesta var ense om att konflikthantering är en nödvändig del i skolan, något som stärks av tidigare studier. Ungefär hälften av lärarna upplever inte att konflikthantering påverkar undervisningen medan några lärare upplever att konflikt-hantering är ett stressmoment och skapar oro i gruppen på grund av att läraren måste lämna klassrummet. En annan påverkan på undervisningen som nämnts är att planerat lektionsinnehåll riskerar att inte hinnas med.
Diskussion
De slutsatser som kommit fram i studien kommer här diskuteras utifrån de teoretiska perspektiven och med hjälp av den teoretiska modellen. Här presenteras även en reflektion över studiens forskningsöversikt, vilket kunskapsbidrag studien utgör och studiens tillförlitlighet.
Perspektiv
Enligt det sociokulturella perspektivet är språket en väsentlig del i samspelet med andra människor och för att kunna utvecklas krävs andras erfarenheter (Hakvoort & Olsson, 2014, s. 536). Det interaktionistiska perspektivet förklarar detta på ett liknande sätt och menar att barn kan genom rolltagande identifiera sig i andras perspektiv vilket påverkar hur eleven ser på sig själv och på konflikten (Hwang & Nilsson, 2011, s. 70). De lärare som ser på konflikter som en möjlighet såg i större grad konflikthantering som ett lärtillfälle för eleverna där de kan utvecklas med hjälp av varandra. Bland lärarna i studien fanns ett gemensamt synsätt på konflikter, vilket var att både deras och de inblandade elevernas viktigaste uppgift är att lyssna på varandra och tala för sin sak. På detta sätt förklarade de att eleverna får möjlighet att utveckla sin förmåga att ta andras perspektiv.
De konflikttyper som beskrevs som mest förekommande i grundskolans tidigare år är missförstånd, regler, fusk och leken. Av de typer av konflikt som nämndes av lärarna kan brist i kommunikationen ses som en gemensam nämnare mellan de olika orsaksbakgrunderna. Enligt det sociokulturella perspektivet är människan i ständig utveckling med hjälp av medierande verktyg som i dessa fall främst tycks vara språkliga (Säljö, 2014, s. 298 & 305). Lärarna var i studien överens om att de som medlare kan underlätta kommunikationen mellan eleverna vilket kan ses som att deras roll i konflikthantering fungerar som ett språkligt medierande verktyg som hjälper eleverna att komma framåt mot att finna en lösning på konflikten. Konflikter ses av lärarna främst som en möjlighet där elevernas utveckling individuellt eller i grupp ligger i fokus. Även detta kan stärkas av det sociokulturella perspektivet där man ser på lärande som någonting som sker mellan människor där situationen är en viktig del. I och med synsättet att den kulturella situationen i elevens omgivning påverkar barnets utveckling kan lärarna berättiga att lägga tid och fokus på det före-byggande arbetet där eleverna får möjlighet att utveckla en känsla av trygghet i sin skolmiljö, samt utvecklas i och med att diskutera med varandra hur de ser på dilemman eller diskussionsämnen (Hwang & Nilsson, 2011, s. 66). Av de lärare som beskrev konflikter mellan elever som en möjlighet till utveckling betonade en lärare även sin egna möjliga utveckling kopplat till att mötet med olika elever gör att hon utvecklar sitt sätt att hantera konflikter med olika individer vilket med ett sociokulturellt synsätt på människans utveckling som ständigt kan stärkas (Säljö, 2014, s. 305). Trots att majoriteten av lärarna inte kopplade elevers konflikter till sitt eget lärande kan vi se att de när de talar om hur de tillägnat sig strategier för konflikthantering beskriver att de utvecklat dessa
över tid och genom vunna erfarenheter, något läraren med låg yrkeserfarenhet saknar. De lärare som beskrev konflikter mellan elever som ett störningsmoment är desamma som tidigare kopplats samman med en auktoritär lärarstil. Dessa lärare är också de som väljer bort vissa konflikter mellan elever med en förutsättning av att de ska hantera dem på egen hand. När eleverna då inte får tillgång till läraren som medierande verktyg kan deras utveckling utifrån det sociokulturella perspektivet hindras i och med att kommunikationen mellan eleverna riskerar brista.
Lärarnas syn på hur orsaker till korta konflikter skiljer sig mellan årskurserna var varierande. Den tydliga likheten mellan lärarnas beskrivningar är att de ser en skillnad på vilka orsaker till konflikter som finns mellan de olika åldrarna, men de förklarade inte samma skillnader. Eleverna som enligt både det sociokulturella perspektivet och det interaktionisktiska perspektivet utvecklas i samspel med varandra kommer att påverka varandra. Därför kan lärarnas varierade syn på orsaksskillnader mellan de olika årskurserna, istället för ålder bero på den barngrupp de undervisar. Lärarnas förklaringar över vad som är viktigt i konfliktsituationer och hantering av konflikter går väl i linje med hur både det sociokulturella perspektivet och det interaktionistiska perspektivet ser på människans utveckling. Det kan bero på att just i frågan om elevernas utveckling i samspelet med andra människor påminner de två perspektiven mycket om varandra.
Konfliktpyramiden
Den teoretiska modellen för kartläggning av konflikter och som redskap för reflektion över relationen mellan olika konflikthanteringsprogram kommer här användas för att sortera och diskutera de intervjuade lärarnas uttalanden om hur de hanterar konflikter. Pyramiden är indelad i fyra nivåer: en förebyggande basnivå som bör fokuseras mest i skolans arbete med konflikter, en nivå för elevernas hantering av sina egna konflikter, en nivå för lärarens hantering av elevernas konflikter genom medling och en stoppnivå som beskriver de konflikter läraren behöver bryta på grund av oönskat beteende. Nivåerna i pyramiden är flytande och det finns inga definitiva avgränsningar. Det arbete som läggs inom en viss nivå bör dock inte ta mer utrymme i skolan än hanteringen på någon nivå som befinner sig under, vilket betyder att de konflikter som kommer upp bör vara proportionerliga till den nivå de behöver hanteras på för att behålla den triangulära formen (Hakvoort, 2015, s. 38–43).
Även lärarna i studien betonade vikten av ett förebyggande arbete och kunde koppla det till en tryggare grupp med bättre sammanhållning. Trots att fokus under intervjuerna låg på deras hantering vid korta konflikter mellan eleverna kom samtliga lärare in på arbete med värdegrunden och att arbeta förebyggande, vilket stärker sambandet mellan nivåerna som visas i konflikt-pyramiden och bekräftar att det inte finns några tydliga avgränsande linjer mellan nivåerna. Utifrån den slutsats vi kan dra av hur lärarna arbetar förebyggande tycks mest arbete ligga på basnivån i pyramiden, vilket den forskning som nämner pyramiden menar är idealt. När lärarna beskrev sina strategier vid konflikthantering kom medling fram som ett gemensamt tillvägagångssätt. Majoriteten av lärarna förklarade sin hantering av konflikter på ett sätt som kan kopplas till nivå tre i pyramiden.
De flesta menade att de genom att hjälpa eleverna att hantera sina konflikter får möjlighet att vara en förebild och ge verktyg för hur eleverna senare kan hantera sina egna konflikter, det vill säga förbereda eleverna för nivå två i pyramiden. Trots att många av lärarna betonade vikten av att förbereda eleverna finns det de som beskrev sig delvis undvika nivå tre och istället låter eleverna hantera vissa konflikter på egen hand. En av lärarna förklarade detta med att elevernas förmåga till att hantera konflikter själva främst är sammanhängande med dess utveckling av empatisk förmåga.