Påverkar sinnespreferens hos pedagogen respektive barnet samspelet och kommunikation dem emellan?

37

6 Diskussion

Lpfö98 nämner bl.a. samspelet som betydelsefullt för barns positiva erfarenheter i förskolan. Den betonar vikten av att alla barn bemöts utifrån sina individuella förutsättningar och behov. När Vygotskij beskriver det dialogiska samspelet mellan barn och vuxen ser vi Grinders (1991) teori som ytterligare ett steg i denna kommunikationsprocess. Enligt Grinder har de flesta människor behov av att lära via sitt bästa sinne, och om pedagog och barn har helt olika sinnespreferenser kan samspelet påverkas negativt. I vår studie fick vi detta bekräftat då samspelet mellan pedagog och barn med samma sinnespreferens visade sig fungera bättre än mellan dem med olika preferenser. Detta fick vi dels bekräftat i våra observationer men det framkom även i intervjuerna med pedagogerna. Vi anser att mer fokus bör riktas mot oss själva som pedagoger och vår förmåga att reflektera över vår egen roll i samspel med barnen. Om pedagogerna är medvetna om sina egna och barnens sinnespreferenser tror vi att verksamheten kan individanpassas ytterligare. Med vår bakgrund som förskollärare vet vi att man i dagens förskola använder sig av multisensorisk inlärning. Det som ses som naturligt i förskolan, dvs. att lära sig multisensoriskt, verkar vara mindre självklart ju högre upp i årskurserna man kommer. Det styrks även av Grinder. Här tror vi att VAK- modellen kan vara en förhållandevis enkel metod som ger pedagoger möjlighet att kartlägga barns dominanta inlärningskanal för att kunna individanpassa inlärningen ännu mer. Vi håller med Grinder när han anser att skolan gynnar de elever som har god visuell- och auditiv förmåga, medan kinesteterna och de taktila tyvärr blir ”förlorarna”. Även i förskolan tror vi att dessa barn kan bli ”förlorarna”. Även om det redan arbetas multisensoriskt i förskolan har vi genom erfarenhet och studiens barnobservationer fått bekräftat att de kinestetiska och de taktila barnen i större utsträckning begränsas genom regler som ”vi springer inte inomhus”, ”sitt still på rumpan!”, ”rör inte sakerna förrän jag har sagt till!”. Vi vill inte att dessa uttryck ska misstolkas, självklart anser även vi att barnen måste lära sig att fungera socialt i en grupp och då måste det finnas regler att följa. Vad vi menar är att reglerna i princip inte ska diskriminera de som är kinestetisk/taktila. Om vi ska hårddra det uppmanar vi inte någon att sluta titta eller lyssna. Dessa sinnen uppmuntras istället genom att säga ”titta nu på vad du gör” eller ”lyssna nu på vad jag säger”. Om ett arbetslag består av fyra personer med auditiv preferens, hur påverkar det samspelet med de barn som är visuell/kinestetiska? Om

38 dessa barn behöver lära via sitt starkaste sinne då tar de inte till sig det som pedagogerna säger. Barnen upplever att de inte förstår och blir frustrerade, precis som pedagogerna när de märker att barnen inte förstår. Frustrationen väcker känslor, och kanske till och med affekter kopplade till vissa barn. Detta riskerar att bli en ond cirkel där kommunikationen brister mellan pedagog och barn, och där negativa känslor riskerar att spridas. De barn som är visuell/kinestetiska försöker ”översätta” informationen som pedagogerna förmedlar kanske genom att läsa av deras kroppsspråk. Här kan olika tolkningar ställa till problem för kommunikationen och samspelet. Om pedagogerna dessutom är otydliga genom att säga en sak och visa en annan med sitt kroppsspråk blir förvirringen total!

Vi tror att en ökad kunskap om sättet att kommunicera via våra starkaste sinnen och inlärningskanaler kan vara betydelsefullt i specialpedagogiska insatser, och i en strävan efter ”en skola för alla”. Denna studie är gjord i syfte att öka kunskapen kring sinnespreferenser för att kunna möta alla barn utifrån deras individuella behov, precis som läroplanen säger. Vi tänker även på de pedagoger som vi ska handleda på skolor och förskolor. Om vi ska kunna samarbeta på bästa möjliga sätt, tror vi att en ökad kunskap om människors sätt att bearbeta information är betydelsefullt. Vår studie kan eventuellt också bidra till att inspirera andra pedagoger att individualisera undervisningen ännu mer än vad de redan gör ute i verksamheterna. Vi funderar också i banor som att en ökad kunskap om ditt eget sätt att kommunicera kan minska affekter som eventuellt kan uppstå då pedagogen känner sig otillräckliga då det ibland kan vara svårare att samspela med en del barn i barngruppen. När vi känner oss otillräckliga kan stress och oro uppstå. Under våra år inom yrket har vi både upplevt frustration hos oss själva, men även fått bevittna den hos kolleger. Även vi själva har spridit både positiva och negativa känslor i barngruppen, då vi samspelat med barn och pedagoger ute i olika verksamheter. Ibland har vi i efterhand blivit medvetna om affektsmittan när vi reflekterat över händelsen, men inte alla gångerna. Att hantera sina egna känslor och utveckla en emotionell mognad anser vi vara en betydelsefull egenskap, som ökar chanserna till att samspela med olika individer.

Genom studien fick vi bekräftat att samspelet påverkas beroende på sinnespreferens. Hur mycket varierade dock från person till person som ingick i studien. Eventuellt kan det bero på att en del barn och pedagoger är mer flexibla i sitt sätt att samspela. En

39 annan möjlig anledning kan vara att pedagogen eller barnet har samma sinnespreferens på andra plats och då kan de mötas via den kanalen istället.

När vi har studerat VAK-modellen anser vi att den är ganska lätt att arbeta efter. Detta antagande grundar vi på att förskolan redan innan arbetar multisensoriskt, men att VAK-modellen går mer på djupet och individualiserar arbetssättet ytterligare, då pedagogen observerar vilken sinneskanal barnet bearbetar information genom först. Vi anser att en ökad kunskap om barnens och pedagogernas sinnespreferens kan göra det lättare att uppnå läroplanens mål om att skapa en lustfylld och lärorik miljö i förskolan där individen står i fokus. Om vi är medvetna om våra starka och svaga sinnen, då kan vi som pedagoger utgå från det starka sinnet och sedan arbeta för att utveckla det svaga sinnet/sinnena och i sin tur leder denna medvetenhet förhoppningsvis till ett bättre samspel med alla barn i barngruppen.

Forskning tyder på att kinestetiskt/taktila barn ofta är förlorarna i skolan idag. Vi vill gärna tro att om dessa barn blir bemötta utifrån sina individuella sinnespreferenser redan i förskolan, då kan de reaktiva insatserna som kanske blir aktuella i skolan eventuellt minska. Om pedagogerna medvetet arbetar utifrån barns individuella inlärningsstil redan i förskolan kan det förhoppningsvis bli en form av proaktivt arbete.

Vi anser att vi har fått svar på våra frågor, men under studiens gång har det blivit ännu tydligare för oss hur komplext området är, och svaren är inte entydiga. Resultatet visar att de fyra barnen alla har en kombination av två sinnespreferenser där det kinestetisk/taktila är givet. Sedan varierade det om de hade kombinationen med det visuella eller auditiva sinnet. Detta stämmer överens med vad teoretikerna säger, nämligen att vi oftast använder oss av flera sinnen samtidigt. Det var som vi skrivit tidigare i teoridelen trots allt ganska få i en klass som hade endast en sinnespreferens (Grinder, 1991). Teorin stödjer också att de flesta barn är kinestetiska/taktila, medan det visuella och auditiva sinnet utvecklas senare (Ladberg, 2000).

Det kan vara många faktorer som påverkar ett gott samspel, och sinnespreferens kan vara en av dem. Naturligtvis finns det många faktorer som vi inte haft möjlighet att ta hänsyn till. Vi tycker ändå oss se ett visst samband mellan ett gott samspel och samma sinnespreferenser. Med ett gott samspel menar vi då man upplever en ömsesidig

40 kontakt, förstår varandra och känner att man når varandra och får respons genom något av sinnena. De pedagoger som svarar klart och tydligt under intervjun på frågan om samspelet, visade sig ha samma sinnespreferens som sina ansvarsbarn. I det ena av dessa fall sade sig pedagogen växla till barnets preferens. Det kan vara en anledning till att samspelet upplevdes som gott.

Det finns mycket som kan påverka en inlärningssituation. I vårt sökande efter mer kunskap om vilka dessa faktorer kan vara, har vi genom denna studie vidgat våra egna vyer för människors olikheter när det gäller vårt sätt att samspela. Det blir en av våra uppgifter som specialpedagoger att kartlägga inlärningssituationer på individ-, grupp-, och organisationsnivå. Det viktiga blir att inte enbart fokusera på individen, utan att kunna se samband som påverkar helheten. Under utbildningen till specialpedagoger har vi bland annat lärt oss mer om känslor, affekter och samspel. Vi har blivit mer medvetna om hur känslor och affekter påverkar oss som individer och i sin tur även omgivningen. Vi har fått större förståelse för oss själva, barn vi arbetat med och kommer att arbeta med, kollegor och föräldrar. Vi tror att en ökad medvetenhet om sina egna preferenser bidrar till att man blir säkrare som pedagog och får en annan möjlighet att hantera sin egen stress och på så sätt motverka affektsmitta.När vi utsätts för stark stress fungerar inte inlärningen. Istället är kroppen helt inställd på att möta stressen och allt annat får stå i bakgrunden. Vi tänker på alla de som mer eller mindre tvingas arbeta i något av sina svagaste sinnen, hur jobbigt och stressande det måste vara. Därför tror vi att det är extra viktigt att medvetenheten kring inlärningskanaler finns redan i förskolan så att alla barn ges möjlighet att bära med sig en positiv självkänsla när de lämnar förskolan, precis som Lpfö98 säger. Vårt lärande är som sagt starkt knutet till våra minnen och tidigare erfarenheter påverkar inställningen till lärande. Precis som Matti Bergström ser vi möjligheterna med en skola (och en förskola) för alla hjärnor.

41

7. Vidare forskning

Neuropedagogik som forskningsområde är relativt ungt och naturligtvis finns det mycket mer att fördjupa sig i. Vi tycker att det hade varit intressant att göra en longitudinell studie för att följa de barn vi observerat i den här studien, för att se om och hur deras sinnespreferenser utvecklas och förändras under skoltiden.

42

Bilaga A: Intervjufrågor

 Vad tror du att du har för sinnespreferens? Är du främst visuell,

auditiv eller kinestetisk/taktil?

 Vad tror du att ditt/dina ansvarsbarn har för sinnespreferens?

 Hur tycker du att samspelet fungerar med ditt/dina ansvarsbarn?

43

Bilaga B: Intervjusvar

Intervjusvar pedagog 1

Mitt eget starkaste sinne måste vara det kinestetiska. Jag vill känna och uppleva. Fast jag kompletterar nog med det visuella. Det här är svårt! Synen spelar ju så stor roll för en upplevelse. När jag är stressad tänker jag inte. Jag kan ta ett exempel: Om jag ska lära mig något nytt om datorer så måste jag göra det själv. Jag kan inte ta in det om någon bara talar om för mig hur jag ska göra, jag måste göra det själv. Fast om jag är på en föreläsning så tar jag ju in det via hörseln. Då måste jag på något sätt omvandla det till det jag redan vet, och då måste jag anteckna. Ja! Jag måste göra!

När det gäller Barn 1:1 så tror jag att hon är visuell. Hon iakttar med ögonen, är alert och känslig. Jo jag tror att hon är visuell. Hon är klipsk! Hon ser och lär. En duktig femåring. Hon kan ”Alfabetssången” utantill. Fast det är ju auditivt…

Samspelet fungerar bra tycker jag. Jag känner att det visuella tar över för min del när jag är med henne. Man kan likna det vid en cirkel med tårtbitar, jag är ju inte en kännare hela tiden. Jag blir kanske mer visuell för att hon är det. Hon är duktig på ögonkontakt, hon viker inte undan med blicken.

När det gäller barn 1:2 så….. Ja lilla lilla ”Barn 1:2” som bara skuttar runt! Hon måste vara kinestetisk! Hon är i alla fall inte auditiv. Hon tittar på det man gör, fokuserar på det. Men hon ser en inte så mycket i ögonen. I samspelet med henne så kommer hon ofta och drar i mig eller i mina kläder. Hon tröttnar fort på det hon gör, är inte så uthållig. Igår när vi var på biblioteket läste Tant Grön saga för barnen. Då satt ”Barn 1:2” i mitt knä blick stilla och lyssnade så intensivt. Barn 1:2 är nog starkt auditiv men även kinestetisk för att hon fortfarande är så pass liten.

Intervjusvar pedagog 2

Jo, jag sa ju det att man lär sig ett fast man egentligen är något annat. Tror jag är visuell. Fast även auditiv. Om jag tänker tillbaka på när jag gick i skolan… på kemin till exempel, då fick man det så konkret förklarat, man kunde se det. Jag behövde inte pilla på det.

När det gäller Barn 2 så är han ju… jag känner ju att han behöver känna och ta på folk. Inte alltid på ett positivt sätt. Men han är även bra på att lyssna, han är otroligt duktig på det auditiva. Jag säger känseln och hörseln. När vi var på ”Mulle” sist så visade vi en bild på en Karl-Johansvamp och han visste direkt vad det var! Han bara tittade. Han

44 lyssnar mycket fast man inte tror det. Samspelet med honom är… han vill inte jobba så mycket. Han är ju… det är väldigt svårt att fånga honom, men när han väl är koncentrerad är han lyhörd. Han sitter alltid nära, han gillar kontakt. Han blir lugn när man håller en hand på honom, han blir lugn av närhet.

Intervjusvar pedagog 3

Jag är helt klart visuell, jag tar in allt med ögonen!

När det gäller Barn 3 så hör han allting, ser allting så det är svårt att säga vad han främst är. Han snappar upp allt! Han är också en tänkare, man kan prata med honom på ett moget sätt. Jag tror han tar in mycket via hörseln.

I samspelet med honom pratar jag mycket. Oftast tar jag honom när han får utbrott. Då måste jag hålla honom för han hör inte när han är arg. Han måste lugna ner sig innan han blir mottaglig, sedan kan man prata med honom. Vid ett tillfälle när han hade ett utbrott så höll jag honom i famnen. Han sparkade och sade fula ord men jag svarade hela tiden med lugn och något positivt som att ”jag tycker om dig ändå fast du säger att jag är dum”. Efter en lång stund slappnade han av och började gråta. Han öppnade sig och berättade att någon varit dum mot honom.

Intervjusvar pedagog 4

Jag tror att jag är mest visuell, men tittar mycket på kroppsspråket som jag tycker man kan utläsa mycket av. När det gäller barn 4 tycker jag att hon har mest visuell-öga, men även auditivt. När jag är med henne kan jag känna att ögonkontakten ger mycket. Jag kan ha en bra ögonkontakt med henne på avstånd och känna närheten. Vi har bra kontakt och tycker mycket om varandra. Underbart var när hon sa till mig ”fröken, jag tycker om dig och tycker du är snäll!”, då smälter man, eller hur? Om hon har problem kommer hon ofta till mig, men inte alltid och det är bra.Det är kul att jobba med henne för hon visar intresse för att lära sig nya saker. Det är mest vissa saker, som vi jobbar med eftersom hon inte är så gammal. Hon tycker om att spela spel och då ska det gå rätt till. Hon kan vara lite busig också eftersom hon har äldre syskon, men lyder för det mesta när hon får tillsägelse. Det känns att hon respekterar mig som vuxen vilket inte alla barn gör. Ibland kan hon bli rädd för något nytt. En gång blev hon rädd när någon kom till oss som var utklädd. Hon var jätterädd! Hon såg inte vem det egentligen var. När hon fick reda på vem det var, då blev hon lugn igen.

45

Bilaga C: Enkät