GDPR-lagen har kommit att påverka förskollärarnas tillvägagångssätt när det gäller dokumentation och hantering av bilder. Meningarna är dock skilda ifall det är i form av en begränsning eller ett underlättande i deras arbete. Informanterna hade olika uppfattning om barnens händer får synas i dokumentationen på förskolan. På vissa förskolor hänger de fortfarande upp bilder på barnen inne på avdelningen och i hallen medans andra har tagit ner allt sådant, efter att GDPR-lagen trädde i kraft. Trots att alla förskolor ska följa GDPR-lagen, så framgår det att den kan tolkas väldigt olika i praktiken. Informanternas yrkesetik skiljer sig på så sätt åt eftersom de arbetar utifrån olika principer (Colnerud & Granström (2015). Resultatet visar att deras föreställningar om lagen är varierande och de har olika uppfattning om vad som är det rätta och naturliga att göra, respektive inte göra. Utifrån organisationskultur kan vi se att förskolorna, som är delaktiga i vårt resultat, har skapat gemensamma normer och tillvägagångssätt. Deras olika arbetssätt pekar på en karaktäristisk identitet som finns i varje organisation (Alvesson, 2015).
Fokuset i dokumentationen har förflyttats från barnet, till att mittpunkten istället är själva aktiviteten och lärandet. Detta har främjat ett prospektivt förhållningssätt där dokumentationen är pedagogisk och visar vad som gjorts, för att på så sätt kunna fortsätta planera och vidareutveckla verksamheten (Lindgren, 2016). Elfström (2013) menar att den pedagogiska dokumentationen är ett fundament i utvecklingsarbetet med barn. Innan GDPR-lagen infördes togs massvis med bilder med fokus på barnet. Det tyder snarare på ett retrospektivt förhållningssätt där dokumentationen endast visar vad som har hänt och inte används i ett utvecklande syfte. GDPR-lagen tycks ha skapat en paradox. Det förflyttade fokuset som GDPR har varit med att skapa, som idag ligger på förskollärarnas uppdrag, tycks ha bidragit till en stärkt yrkesprofession och har främjat den pedagogiska dokumentationen. Samtidigt menar förskollärarna att deras arbete har begränsats på grund av att barnen inte ska kunna identifieras i dokumentationen. De kan därför inte diktera sagor med barnen, eller ha bilder på andra barn i barnens individuella pärmar. Det kan tolkas som att förskollärarnas yrkesmässiga autonomi, som handlar om att själv välja arbetsmetoder, har blivit hämmad. (Colnerud & Granström, 2015)
Det finns ett flertal tillvägagångssätt när det gäller arbetet med dokumentation i förskolan. Foto, video och text är vanligen förekommande och idag delar man många gånger dokumentationen med barnens föräldrar med hjälp av datorer, mobiltelefoner och surfplattor (Lindgren, 2016). Tekniska hjälpmedel spelar idag en viktig roll i förskolans värld och inte minst i utbildningssyfte. Digitala verktyg används också för att underlätta kommunikationen och dokumentationen, vilket i sin tur leder till delaktiga föräldrar (Kjällander & Riddersporre, 2019). Detta påpekar även informant A när hen berättar om deras lärplattform. Denna har gett dem möjlighet att se i vilken grad informationen kommer ut och samt vilka föräldrar som faktisk är intresserade av att vara delaktiga.
Resultatet har dock även visat att GDPR-lagen kan ha försvårat arbetet med digitala verktyg i förskolan, då den orsakar ett nytt sätt att hantera personuppgifter. GDPR-lagen kan uppfattas som mångtydig och förskollärarna behöver sätta sig in i lagens innebörd, för att undvika att den överskrids (Susanne Kjällander och Bim Riddarsporre, 2019). En del förskolor har backat i digitaliseringen av säkerhetsskäl. I Eckeskogs (2019) avhandling skriver hon att det finns förväntningar på att förskollärare ska kunna använda sig av digitala verktyg i föräldrasamverkan. Samtidigt skriver Hedlin & Gunnarsson (2014) att en del förskolor inte erbjuder teknisk utbildning på arbetsplatsen. På så sätt är införandet av GDPR påfrestande för förskolepersonalen att hantera i verksamhetens praktik. Som informanterna i vår studie belyser behöver de alltid tänka ur ett säkerhetsperspektiv. Resultatet visar, i framför allt informant A och D:s fall, att detta kan leda till att de backar av osäkerhet, istället för att1 2 använda sig av vad de själva anser är bra. Eckeskog (2019) menar att det redan finns en osäkerhet hos förskolepersonalen i användningen av digitala verktyg. Samtidigt visar vår empiri att det finns en rädsla för att överskrida GDPR-lagen. Osäkerheten för hanteringen av digitala verktyg har troligtvis ökat när GDPR trädde i kraft i förskolan, då den tvetydiga lagen skapar ytterligare tvivelaktighet.
1 Fallet där informant A hade filmat en video i den pedagogiska verksamheten, men la inte ut denna på grund av
att två barn syntes. Hen visste inte om föräldrarna hade gett samtycke för publicering och därav gick materialet till spillo.
6.3 Slutdiskussion - Har GDPR medfört technoapati?
Frågeställningen som presenterades i studiens inledande del var följande: Hur har personalen tolkat och anpassat sitt arbete till GDPR-lagen?
Resultatet har visat på att tolkningarna är skilda och därav har även anpassningen gjorts på
olika sätt. Att lagen har kommit att förändra verksamheten kan vi tydligt se utifrån empirin.
De två föregående diskussionsdelarna har påvisat skilda tolkningar och anpassningar till GDPR-lagen, både när det gäller implementeringen och hanteringen av den. Förskollärare
arbetar många gånger i en stressad miljö och detta kan ha inverkat på den bristfälliga
informationsdelningen som genomsyrat empirin. Avsaknad av tid och utbildningar kan ha
påverkat att olika tolkningar och reaktioner ägt rum. Förväntningarna och förutsättningarna att implementera GDPR-lagen i förskolan har på så sätt inte varit ideala. Genom olika
tolkningar har det även skett skilda arbetsanpassningar. Kommunikationen med digitala verktyg har påverkats av GDPR-lagen och det finns ett ständigt säkerhetstänk. Dokumentationen har förändrat och skiftat uppmärksamheten från uppvisningen av barnet
till det faktiska lärandet som tar plats i förskolan. Brods (1984, refererad i Temelvkov, 2019) begrepp technostress belyser svårigheterna att hantera IKT och Temelkov (2019) menar att detta sedan digitaliseringen av förskolan varit
närvarande hos förskolläraren. I vårt fall skulle vi säga att motsatsen skett sedan GDPR
infördes. Begreppet technostress indikerar på att förskollärare strävar efter förståelse och har
många bollar i luften som är svåra att hantera. I vårt resultat finns det snarare en slags
uppgivenhet hos informanterna. En motsats av technostress som vi väljer att kalla för
technoapati. Informanterna menar på att GDPR är bra när en tar ställning till integritet och
barnets säkerhet. De har alla en förståelse för varför lagen finns och menar på att denna är
gynnsam för verksamhetens sekretessfrågor. Samtidigt menade de alla dock på att införandet
av lagen har gjort arbetet tråkigare. De är kluvna i vad de får och inte får göra, och beroende
på bristande information om lagen tar de hellre ett steg tillbaka än att ta risker. Utifrån
resultatet kan vi förstå att digitaliseringen har bromsat i samband med införandet av GDPR. Lärplattformar har slutat användas på grund av riskminimering. Diktering av sagor med
tekniska verktyg undviks eftersom röster kan identifiera barn. Samtidigt går teknisk pedagogisk dokumentation till spillo, eftersom att samtycket och frågor kring dessa är oklara. Som resultatet visat har förskolorna hanterat implementeringen av GDPR-lagen på markant skilda sätt. Därav hänger även frågan om vem som tolkat lagen rätt, respektive fel, i luften. Lagen handlar om att skydda barnets integritet och undgå exponering samt identifiering. Alla informanter talar utifrån ett perspektiv där vi tolkar det som att deras val utgår från barnets bästa. De som har kvar lärplattformar, har ett risktänk gällande vad de publicerar på bloggar och dylikt. Samtidigt har de som tagit bort sina tekniska kommunikationsverktyg också tänkt utifrån individens säkerhet. Eftersom att Skolverket (2020) inte själva ger direkta direktiv, samt att Datainspektionen (2020b) inte ger konkret information och exempel, gör det lagen mångtydig. Datainspektionen belyser ett exempel gällande fotografering i förskolan men menar samtidigt att det är upp till var och en att göra en tolkning, i vad som kan räknas som en överskridning av lagen. Enligt dessa direktiv kan vi även förstå att anpassningen i arbetet på de olika förskolorna skiljer sig åt. Som tidigare nämnt har varje organisation, i detta fallet de olika förskolorna, en särskild organisationskultur med varierande särtecken och normer. Dessa har bidragit till olika tolkningar eftersom deras bedömning påverkats av hur organisationsidentiteten är utformad (Alvesson, 2015). Det går därav inte att säga vilken av informanternas förskolor som gjort rätt för sig. Det handlar snarare om en tolkning där frågan om barnets bästa och individens integritet sätts i första hand.
6.4 Metodkritik
Vi valde att använda oss av en semistrukturerad intervjumetod. En fördel med detta har varit att informanterna, som befinner sig i den vardagliga verksamheten, fick möjlighet att framföra deras åsikter och erfarenheter av GDPR-lagen. Detta på grund av att den semistrukturerade intervjumetoden är flexibel och ger svaren ett djup. Det har även gjort att vi har fått många och skilda svar och metoden har givit oss en rik empiri att utgå från. Eftersom studien varit begränsad av både tid och omfång, har empirins alla viktiga delar inte kunnat få ta plats i studien. Vi har istället utifrån kodning av transkriberingen, fått avgöra vad som är mest intressant att belysa. Exempelvis valde vi att inte utgå från föräldrasamverkan, då empirin inte kunde ge det omfång vi strävade efter i detta området.