Ett påstående är att McKenzie tillsammans med sin bror, uppfinner färgfilmen. Detta görs på Tahiti. Men av en ren händelse råkar han under testet filma en grupp barbröstade infödingskvinnor, som i enlighet med schablonen av våra fördomar, är klädda i bastkjolar och blomsterkransar. Sekvensen har låg trovärdighet och ter sig löjeväckande. Bröderna blir gripna för sedlighetsåtal. En helt manlig jury kräver att få se filmen i 37 timmar innan de dömer de skyldiga till sex månaders fängelse. Detta parodierar den puritanska dubbelmoralen både hos rättsväsendet och i samhället då som nu.
I en annan sekvens får publiken se svartvita sketcher med en figur som kallas ”Stan the Man”. Det är grymma påhopp på intet ont anande förbipasserande människor till tonerna av gladlynt trad jazz. Bland annat trycker Stan en paj i ansiktet på ett spädbarn som ligger i en barnvagn. Detta ter sig som ironisk parodi på slapstickhumor av Jackson och Botes. Det är också ett exempel på Jacksons tidigare nämnda speciella humor. Men en dag går ”Stan the Man” för långt. Vid en sedvanlig inspelningsdag på en tågstation, trycker han en paj i ansiktet på en man som väntar på perrongen. Mannen visar sig vara Nya Zeelands dåvarande premiärminister Joseph Gordon Coates. Parodin som här refererar till en invävd autentisk känd samhällsaktör, skapar i sig även en ledtråd om att texten är en bluff.
Polisen kommer snabbt till undsättning och misshandlar ”Stan the Man” framför McKenzies kamera. Leonard Maltin jämför detta med brutaliteten från Los Angeles polisen i Rodney King filmen. Det ”au- tentiska” våldet blev också ”Stan the Man’s” största publiksuccé och han beslutade sig för att flytta till Hollywood, där han snart försvann i mängden av andra lycksökare.
Leonard Maltin informerar lyriskt publiken om världens första ljudfilm, McKenzies Warrior Season (1908). Vi får se en grynig sekvens från filmen som föreställer en grupp asiatiska guldgrävare som är i full färd med att utöva Kung Fu. Slagsmålsscenerna har moderna typiska Hong Kong-film ljudeffekter. Skå- despelarna talade kinesiska, något som McKenzie inte tänkte på när han gjorde filmen. Denna sekvens har väldigt låg trovärdighet och den ter sig väldigt modern och komisk. Maltin förklarar att McKenzie inte tänkte på att texta filmen, vilket var hans stora misstag. Publiken som såg filmen var först roade av ljudet, men tappade snart intresset när de inte förstod någonting. Detta kan ses som kritik mot publikens lättja och ointresse av att ta till sig nya idéer och främmande kultur.
En journalfilm informerar om Rex Salomon, en amerikansk film- och industrimagnat som gjorde sin förmögenhet på att sälja biblar och gjorde nu bibliska filmer. Han finner Salome, McKenzies livs- verk, intressant och vill finansiera produktionen. Rex Salomon, eller Kung Salomo som namnet bety- der, är bibliskt. Det var Davids son, han var frikostig och Israel blomstrade under hans tid som regent (www.bibeln.se 1 kung 1:32, 2004). Under denna blomstrande tid gifter sig Colin McKenzie med sin
”but caught up with his insane Candid Camera bites, where an idiot Stan the Man kept heaving custard pies into the faces of unsuspecting victims. When he unleashed his pies into the faces of then Prime Minister Joseph Gordon Coates and his wife […] while I wondered why I had never heard or read of the event?” Dave Mahoney (Evening Standard, 3 november 1995)
stora kärlek Maybelle. Sekvensen är således i intertextualitet med Gamla Testamentet. Detta följs av au- tentiska journalfilmer om börskraschen i Amerika 1929 som påstås ruinera Rex Salomon.
McKenzie blir tvungen att vända sig till Sovjet och Stalin för att ha möjligheten att färdigställa Salome. Ett foto på en text med kyrillisk skrift syns i bilden som sen visar sig, efter utzoomning, vara ett foto förestäl- lande Kreml. Det finns bland annat ”bokstäver” här som inte existerar i ryska alfabetet. Men orden kan vid en snabb anblick se ut bland annat som ordet ”hoax” (ЮДХ). Stalin är intresserad av att sprida sitt kom- munistiska budskap i kapitalismens väst genom propagandafilm.
Stalin som egentligen ansåg att konstens funktion är enbart ett partipolitiskt instrument. Han hade inte mycket övers till avantgardism, formalism, experiment, symbolism eller andra former av ofolklighet. Det var under Stalintiden som ”den socialistiska realismen” var den enda tillåtna stilriktningen inom film- konsten (Furhammar1971:24). Stalins regim urholkade och tillintetgjorde den ryska filmkonsten med exempelvis Dziga Vertov och Sergej Eisenstein som främsta utövare. Detta är givetvis inte något som pu- bliken bör veta, men filmmakarna Jackson och Botes kritiserar konstberövaren Stalin med denna dikt.
Narratorn berättar vidare med allvarlig stämma att Stalin krävde att de bibliska referenserna skulle tas bort. ”Döparen blev socialist, Herodes en fascistisk lånehaj och Salome en prostituerad som lär sig för- handla om kollektivavtal”. Detta är i enlighet med exempelvis Monty Python´s komiska formel att ta den förklarande faktuella diskursen och berätta något absurt (se bilaga 1).
Dessa skämt är relativt sublima och otydliga när de döljer sig i den förklarande dokumentärens koder och konventioner, särskilt när de understöds av den interaktiva dokumentärens. De kräver en förkunskap, ett speciellt kulturellt kapital av publiken för att de ska kunna förstås. Detta kan ses som en form av intel- lektuell arrogans från filmskaparnas sida och därför en anledning till att uppröra en del av publiken. Kan- ske har Peter Jackson och Costa Botes därför även förtydligat sina parodiska avsikter i en rad överdrivna påståenden. Texten Forgotten Silver innehåller en rad osannolika fakta som närmast påminner om tydliga aprilskämt (se bilaga 1). Några av dem presenteras tidigt i texten.
Colin McKenzie har bland annat byggt en kamera som drivs av ett enormt stort ånglok. Leonard Mal- tin kommenterar detta med stor entusiasm. Vidare i sekvensen berättar Hannah McKenzie hur Colin var tvungen att framställa sin film själv. Han använde då lin från det närliggande träsket och framställde emulsion med ägg. Filmarkivisten Jonathon Morris styrker detta med att det behövdes ungefär 12 äggvitor för att framställa en sekund film. Vi får se ett klipp med en tidningsnotis som berättar att någon har stulit 2000 dussin ägg.
Ungefär halvvägs i texten berättar Peter Jackson hur McKenzie försvinner och ingen vet var han befinner sig under de närmsta fem åren. Jackson fortsätter med att det enda vi har att gå på är en kort filmsnutt som visar en enorm byggnadsställning av något slag. Vi får se sekvensen och Jackson fortsätter att berätta att McKenzie byggde det största byggnadsverk som någonsin byggts i detta land. Narratorn berättar att under de fem åren som McKenzie varit försvunnen har han ensam byggt en kuliss som är sju fotbollsplaner stor till sitt bibliska epos. Detta påståendet fick många i publiken att förstå att det rörde sig om en lögn.
“I can’t recall exactly when we cottoned on to the scam. I think it was somewhere round the 2000 dozen eggs” S.A.K. Farmer (TV Guide, 10 november 1995)
Forgotten Silver nöjer sig inte med att stanna vid denna överdrift utan fortsätter med att berätta om att
McKenzie anställer 15 000 statister till filmen.
Vi har nu sett tydliga exempel på kritiska såväl som parodiska inslag filmen igenom. Detta syns på olika nivåer av exempelvis; symboliskt bagage och av förkunskap om såväl generell historia som Jacksons tidigare texter. Dessa kan därför styrka en tes om att Forgotten Silver är en oavsiktlig bluff som överskattat publi- kens förmåga att se igenom de dokumentära konventionerna. Den intellektuella arrogansen kan ifrågasät- tas eftersom de senare påståendena är överdrivet orimliga. Men de kan samtidigt idiotförklara den delen av publiken som trodde på lögnerna. Peter Jackson försvarar sig med en förtröstan till den delen av publiken.
Det går även att hitta två medvetet inlagda ledtrådar i Forgotten Silver angående om huruvida texten rör sig om en bluff. Redan i filmens anslag, när Peter Jackson berättar om hur han hittade McKenzies filmer i Hannahs trädgårdsskjul, ger Jackson publiken en antydan om vad som kommer att ske. Han berättar detta medan han vandrar upp för en trädgårdsgång. Detta är en metafor och den tidigaste ledtråden om ett av filmens syften. Det finns meningar i engelska språket som kallas Garden Path Sentences eftersom de är lätta att missförstå och “leder lyssnaren på en trädgårdsgång” till inkorrekta satsdelar. De har i regel dubbla be- tydelser. De kännetecknar ofta dåligt skrivande och ser ut att vara fel, men de är grammatiskt korrekta (http://home.tiac.net, 2004).
De statister på fotona som påstås vara från 1920-talet, under inspelningen av Salome, utklädda till romers- ka soldater, har klart i bilden synliga tjurhuvuden på sina sköldar. Det blir tydligast om vi jämför de dubbla betydelserna i engelska språkets ”Bull”: tjur eller lögn. Tjurhuvudet återkommer ofta framöver i Salomesek- venserna. När Jackson slutligen hittar McKenzies Salomeinspelningar ligger de i en enorm sarkofag som även den är smyckad med en stor tjur, inristad i locket.
Dekonstruktion
Om vi således lägger ihop ledtrådarna med de absurda påståenden som görs i texten blir det klart att Forgotten
Silver även lägger sig på Roscoe och Hights typologi av mockumentärtext på nivå 3. Texten är genomgående en
uppmaning till publiken att ifrågasätta den samlingen absurda påståenden som staplas på varandra i den sakliga diskurs och dess förhållande till dokumentära koder och konventioner. Jackson och Botes uppmanar underför- stått publiken till en öppen reflexiv inställning mot den sakliga interaktiva och framförallt förklarande dokumen- tärens associerade koder och konventioner.
Samtidigt redan i filmens anslag, när Jackson höjer förväntan för publiken om vad som komma skall, citerar han sublimt en uppmaning från 1700-talsförfattaren Voltaire, det är den klassiska ”nu måste vi odla vår trädgård” (Voltaire, 1987: 217). Voltaire angrep förhållanden i samhället på sin tid som inte kunde sägas vara ”ordnade till det bästa” i denna ironiska skildring. Även ironin i Voltaires verk kan betonas som en ledtråd eller influens.
”The fact that none of the descendants of the massive army of film extras ever claimed that grandma was once a seductive dancer and grandpa a Roman soldier. There was also the fact that no tramper or hunter had ever stumbled upon the impressive set for Salome”. Val Smith (Northern Advocate, 4 november, 1995)
”It’s not that you made a jerk of yourself if you believed, It shows a healthy imagina- tion. They haven’t shut their minds off. They’re not cynical. The world is a bitter and dull enough place, and if you have some fun for some of the time, that’s great. […] Some people were upset, but nonetheless they had an entertaining time on television for an hour, which is rare. I don’t watch television myself - it’s usually so dull.” Peter Jackson (New Zeeland Listener november 25,1995)
Dessa två uppmaningar kan sägas vara filmens huvudsyfte. Men det går även att peka det klassiska kär- leksdramat som texten innehåller som ett syfte. En likhet med exempelvis skräckfilmen The Blair Witch
Projects konstgjorda autenticitet för att skapa en närmare känsla som ska skrämma publiken (se bilaga 1).
Detta visade sig bli lika effektfullt i ett drama för att skapa en starkare upplevelse och beröra dem.
Den interaktiva dokumentärens koder och konventioner hjälper till att lämna historien öppen och oförut- sägbar för publiken. En ”sann” historia behöver inte sluta på ett konventionellt Hollywood fiktionellt sätt. Men dramaförstärkningen kräver lögnen till publiken för att fungera ordentligt.
Självbiografi
Redan under anslaget i Forgotten Silver får vi reda på något om textens författare. I filmens första sekvens berättar Peter Jackson att i huset bakom honom bor Hannah McKenzie, hans granne sedan barndommen. Vidare fortsätter Jackson att berätta att han brukade leka i hennes trädgård när han var liten. Han berättar med andra ord för publiken var han själv är född och uppvuxen.
”All the other kids were glued to the screen,” berättar Hannah McKenzie och fortsätter: ”but he would be looking the other way at the magic box making the picture - the projector. He was always mechanically adept”. Det finns paralleller med Jacksons egna brådmogna utveckling som regissör. I filmen påstår han att det var dessa paralleller som fick honom att identifiera sig med sin pionjär-föregångare.
Vidare i Forgotten Silver fortsätter Jackson själv berätta om att det inte är filmerna han hittade som fascine- rar honom, utan tekniken bakom dem.
Efter Richard Pearse incidenten, förbjöd fadern Colin McKenzie att ägna sig åt sådana nymodigheter som
”I wept at the sadness of his deep love for his leading lady who loved his brother; and the tears flowed copiously when his brother died in the war.” Encore. (New Zealand
Woman’s Day 27 november 1995)
”People said to me they cried when Maybelle died, and that’s what film should do” […] It is about emotion. It is about the suspension of disbelief. […] In ET, the audience cried when he had to go home - and he was a little rubber alien. Colin McKenzie was, in the end, no more than a home-grown rubber man, a reminder that what walks like a duck, and talks like a duck is still not necessarily a duck.”
Peter Jackson (New Zealand Listener, november 25 1995)
”I’ve got to say that researching Colin’s life is the most exciting thing I’ve ever done,” […] “In a feature film you can tell a story, you have a lot of artistic licence to invent things, but when you’re telling the true story of a man’s life you have to honour the facts” […]”It all adds up to an experience totally different to fiction - you end up bonding with the guy. There are a lot of things in Colin’s life I recognise in my own, even seven decades later. In a lot of things Colin did or tried to do - he wasn’t always successful - I recognise my own passions.” Peter Jackson (New Zealand Listener, oktober 28 1995)
gotten Silver handlar om den situation Jackson själv befann sig i 1996. Det är till exempel Colin McKenzie
som motvilligt filmar ”reality” sketcherna med ”Stan the Man”, för att finansiera Salome. Något som han avskydde att göra och var glad över när det var slut. En kommentar från Jackson om livet som filmmakare, om de jobb man mot sin vilja måste utföra för att kunna förverkliga sina drömmar. Denna invävda själv- biografi skulle kunna försvara TVNZ och Jacksons anledning att ge Forgotten Silver etiketten dokumentär i TV-tablån. Det blir en sublimt självreflexiv dokumentär som tagit det mockumentära förhållningssättet till dokumentära koder och konventioner för att berätta en delvis fiktiv historia.