Partipolitik

Hur Sverigedemokraterna interagerar och debatterar med de andra riksdagspartierna är något som har uppmärksammats i de tidningstexter som vi läst och studerat. Bland annat ser vi ett sådant exempel på redaktören Zina Al-Dewanys ledarsida Det har blivit svårare att skilja KD från SD, skriven 31 augusti. Där pekar hon på de likheter som finns mellan dessa två partier. Båda, skriver hon, har talat om återinvandring (att skicka invandrare som redan bor i Sverige tillbaka till deras hemländer). De ställer sig inte heller högt inom HBTQ-frågor eller kvinnans rättigheter, enligt Al-Dewany. Om relationen och tanken om ett eventuellt samarbete mellan SD och KD skriver hon följande:

Det pågår en flirt mellan SD och KD som kan vara svår att upptäcka när Busch Thor och Åkesson låtsas vara arga på varandra i tv-debatter. Men i Åkessons hemstad Sölvesborg har

partierna hållit presskonferens ihop där de meddelar att de är beredda att samarbeta. - Aftonbladet 2018, tidningstext 6, från ”Ledare”

Ett flertal texter som vi läste handlade istället om hur de andra partimedlemmarna väljer att stänga ute Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna från att få politiskt inflytande. Bland annat skriver Sven Anders Johansson, professor i litteraturvetenskap, i sin åsiktstext Brädade av Åkesson från 6 september om att SD faktiskt gynnas av att de andra partierna försöker hålla de borta från att just få politiskt inflytande i det, enligt Johanssons ord, ”politiska spelet”. Han ser det som en fördel om det politiska samtal som råder skulle gå över till att handla om hur man ska hantera världens växande flyktingströmmar och försvara välfärdssamhället istället för att lägga fokus på strategi, som det nu gör. Citatet nedan illustrerar just detta:

Det må vara ett felaktigt intryck och ett missriktat val, men eftersom så mycket av ”det politiska spelet” under så lång tid har gått ut på att till varje pris hålla dem utanför är det likväl begripligt, rent av rationellt. Det ironiska är

- Aftonbladet 2018, tidningstext 1, från ”Åsikt”

Carl-Magnus Hyltenius, före detta ambassadör i Köpenhamn och svensk diplomat, har skrivit om ett Sverige som efter riksdagsvalet kan bli svårt att regera. Detta i sin debattartikel Håller inrikespolitiken i Sverige på att haverera?från 1 september 2018. Precis som Johansson skrev i sin text menar också Hyltenius att partierna prioriterade att stänga ute SD istället för att ”ta ansvar för Sverige”:

Redan efter förra valet uppstod ett läge då blockeringarna mellan partierna och främst gentemot Sverigedemokraterna fick en förlamande effekt på regeringsfrågan. De sju

riksdagspartier som fått över 87 procent av rösterna var oförmögna att kompromissa sinsemellan. I stället för att ta ansvar för landet valde sex av dem att ingå den så kallade

Decemberöverenskommelsen för att utestänga Sverigedemokraterna från politiskt inflytande.

- Svenska Dagbladet 2018, tidningstext 1, från ”Debatt”

Att de andra riksdagspartierna inte är intresserade av att samarbeta med Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna går även att läsa på Tove Lifvendahls, chefredaktör på SvD, ledarsida Åkesson lyfte det som många invandrare undrat över. Hon skriver att allianspartierna tydligt förklarat att de inte avser bilda regering med SD, och att partidebatten var “lite grälsjuk” där många, enligt hennes ord, ”höjde rösten och föll varandra i talet”. Nedanstående citat illustrerar det tjafs som inträffade mellan Åkesson och Lööf under denna debatt:

Det är oklart om det var en medveten eller oavsiktlig retorisk förflyttning från Åkessons sida i integrationspassagen: "Varför är det så svårt för de här människorna att få jobb? Jo det är för

att de inte är svenskar. De passar inte in i Sverige." Där avbröt honom Annie Lööf, drämde näven i bordet och röt till.

- Svenska Dagbladet 2018, tidningstext 3, från ”Ledare”.

Citaten ovan, hämtade från Svenska Dagbladet och Aftonbladet, illustrerar hur de andra partierna förhåller sig till Jimmie Åkesson och hans parti. Journalisten och författaren Per Svensson vänder

istället på perspektivet på sin ledarsida Jimmie Åkesson hade inte gjort läxan, skriven 2 september, där han riktar fokus på vad Åkesson anser om Moderaterna genom följande mening:

Ett rakt besked gav ändå Jimmie Åkesson: Han vill bli bästis med Moderaterna. - Dagens Nyheter 2018, tidningstext 4, från “Ledare

Ovanstående citat anser vi kan illustrera de mönster som vi fann från 2018. Artiklarna diskuterar Sverigedemokraternas politik men i relation till det politiska spelet istället för sakfrågor. Detta går i linje med vad Strömbäck (2008) menar med att det nödvändigtvis inte behöver vara de politiska sakfrågorna som styr utan istället att det politiska spelet är intressantare. Detta kan illustreras med beskrivningar av partiledarnas relation till varandra och hur de andra partierna har försökt blockera Sverigedemokraternas inflytande i politiken. På liknande sätt menar Entman (1993) att det just är hur skribenternas egna problemformuleringar skall lösas som framställs i tidningstexterna. Sverigedemokraternas politik framställs i samma anda 2018 som under 2014. Detta görs genomgående genom de artiklar vi analyserat från 2018. Man kan se en skillnad i Aftonbladet från 2014 till 2018 i att de inte längre är partiets invandringspolitik som är i fokus utan istället fokuserar man mer på hur partiets politik inte gynnar arbetaren. Huruvida detta är ett medvetet val från Aftonbladet är svårt att veta, men det går iallafall att fastställa ett skifte i vad man vill lyfta fram som problem med partiet.

Artiklarna från 2018 går i linje med vad McCombs (2004) menar att tidningar har ett homogent utbud som eventuellt kan styras normer inom tidningen. Detta går att utläsa då materialet ofta behandlar relativt lika ämnen med samma ståndpunkt. Det skulle då också vara ett rimligt antagande att de iallafall har en viss agenda de vill skall vara framträdande. De artiklar ur Svenska Dagbladet som vi hittade behandlade oftast partiet utifrån samma synvinkel, att man belyser hur de kan ha uppnått framgång och vad som kan hända om de får mer mandat. Precis som de andra åren är det politiska spelet mer i fokus än själva sakfrågorna (Strömbäck, 2008), det förklarar det fokus som ligger på vilka samarbeten Sverigedemokraterna kan ha med de andra partierna och hur de andra partierna har misslyckats med sin strategi att stänga ute dem. Det är iallafall tydligt både 2014 och 2018 att ingen av tidningar är särskilt gynnsamma mot Sverigedemokraterna. Det är också tydligt att gestaltningen av partiet sker på ett sätt där de beskriver de problem som Sverigedemokraterna för med sig. Det Vreese m.fl (2018) menar att media kan hjälpa till att sprida

det populistiska budskapet verkar inte finnas något fog för. Iallafall inte att de lägger fram Sverigedemokraterna politik som något bra. Eftersom vi inte mäter effekten media kan ha på personer är dock svårt att hur mycket de här texterna påverkar befolkningen, vare sig om positivt eller negativt.