Rasism

Ett annat tema som utmärkte sig under 2014 var Rasism. Bland annat handlar ledarsidan Inga SD-rasister i Stockholms stadshus skriven 8 september av journalisten, författaren och den före detta socialdemokratiska pressekreteraren Eva Franchell om det. Däri skriver hon att Stockholms stadshus riskerar att få en, enligt henne, “riktig rasist i stadshuset” och radar senare i texten upp SD-medlemmar som uttryckt sig eller agerat på ett rasistiskt sätt. Hon avslutar sin text med följande mening:

Enklast är förstås att inte rösta på Sverigedemokraterna. Det är den enda garantin för att slippa rasister i Stockholms stadshus och i alla andra kommunalhus.

- Aftonbladet, 2014, tidningstext 6, Från “Ledarsidan”

Även journalisten och bloggaren Malin Wollin ber svenska folket att inte rösta på SD i sin text Som jag trängtar och trånar efter F! från 11 september:

Det absolut viktigaste på söndag är att vi får in feministerna och ut rasisterna. Du måste inte rösta på F! men du måste låta bli att rösta på Sverigedemokraterna. För de är inte

Kvinnodemokraterna. Eller Demokratdemokraterna. - Aftonbladet, 2014, tidningstext 7, från “Relationer”

Wollin uttrycker sin en längtan efter att se F! få en plats i riksdagen och uppmanar svenska folket till att inte rösta på Sverigedemokraterna då de, utifrån vad hon skriver, är rasister, odemokratiska och inte ett parti med hänsyn till kvinnor.

Vi fann även en hel del tidningstexter där skribenten talar om hur medlemmar ur Sverigedemokraterna uttryckt sig, enligt deras mening, rasistiskt. Bland Dagens Nyheters tidningstexter finner vi till exempel journalisten och programledaren Peter Wolodarskis ledarsida Peter Wolodarski: Avtrubbning är Jimmie Åkessons bästa hopp där han skriver att Sverigedemokraternas skandaler inte påverkar partiet negativt, de leder istället till att vi, enligt honom, “bryr oss mindre”. Han lyfter bland annat fram att SD-politikern Catharina Strandqvist poserat med hakkors utan att det skadat deras väljarstöd och att händelsen skulle “lett till ramaskri” om ett annat riksdagsparti gjort detsamma. Citatet nedan illustrerar ett annat inträffat exempel från hans text:

Partiets vice ledare kan avslöjas med att under 2000-talet ha spottat rasism i närradio och velat kasta ut en halv miljon ”parasiter” från Sverige– han fortsätter som tidigare.

- Dagens Nyheter 2014, tidningstext 1, från “Ledare”

Vidare fortsätter vi med kritikern och redaktören Jan Eklunds kultur-text SD:s rötter i 30-talets bruna Lund, skriven 30 augusti. I den tar han avstamp från journalisten och författaren Per Svenssons bok om Lunds “mörka förflutna” där han menar att Sverigedemokraterna är ett “fascistiskt parti”. Eklund skriver bland annat om att Lunds (och även Uppsalas) studentkår röstade ner förslaget om att Sverige skulle ta emot tio judiska läkare på flykt från Hitler-Tyskland. Han rundar av sin text med följande två meningar:

Med eftertryck visar han hur många grepp i SD:s retorik som faktiskt har oroande likheter med 30-talets rasistiska propaganda mot invandring. Och hur de lurar oss andra att ställa fel frågor.

- Dagens Nyheter 2014, tidningstext 5, från “Kulturdebatt”

Mårten Schultz, SvD:s juridiska kommentator, försöker utreda i sin analystext SD-politikers näthat kan vara hets mot folkgrupp skriven 10 september, om vissa ageranden som SD gjort skulle kunna ha varit direkt brottsliga. Framförallt skulle en del av dem hamna under hets mot folkgrupp, menar han. Schultz lyfter bland annat i sin text att en SD-kandidat kommenterat att “Muslimer = cancern på moder jord”. Han har valt att inleda sin analys med följande meningar:

Sverigedemokraterna har svårigheter med att uppfylla sin egen målsättning med nolltolerans mot rasism. En serie avslöjanden om sverigedemokratiska politikers hatiska och rasistiska uttalanden på internet leder nu till att många

kandidater till olika förtroendeposter måste lämna sina uppdrag för partiet. - Svenska Dagbladet 2014, tidningstext 7, från “Analys”

I sin analys Sociala medier-stormen som aldrig kom från 12 september skriver nyhetschefen Tobias Brandel om hur diskussioner kring valet, politiken och riksdagspartierna har sett ut på Facebook, Twitter, Instagram och bloggar med hjälp av SvD:s tjänst #socialavalet som just mäter detta. Han kommer bland annat fram till följande:

Om någon enskild sociala medier-relaterad händelse ska koras som viktigast blir det rimligen Expressens/Researchgruppens avslöjanden om SD-kandidater som uttryckt sig rasistiskt på olika forum.

- Svenska Dagbladet, tidningstext 8, från “Analys”

I texterna från 2014 kan man se det Entman (1993) beskriver i teorin om framing att media vill visa upp sin egna, uppfattade verklighet som framträdande och hur problemen i denna verkligheten ska åtgärdas. Aftonbladets ledarsida är, som tidigare skrivit, “oberoende socialdemokratiskt”, vilket kan förklara deras ovilja till att vara särskilt stödjande ett parti som befinner sig på andra sidan den politiska gränsen, oavsett Sverigedemokraternas historia. Därav finner vi skribenternas vädjan om att inte lägga sin röst på Sverigedemokraterna inte särskilt häpnadsväckande. Vidare finner vi ingen text bland de vi undersökt under 2014 som varit särskilt positivt eller neutralt inställd till Sverigedemokraterna. Detta hör ihop med Vreeses m.fl. (2018) teori som säger att media inte är gynnsamma mot populistiska partier utan istället förhåller sig kritiska gentemot dem.

Det Strömbäck (2008) menar att det inte är politiken utan det politiska spelet som ofta behandlas stämmer inte överrens med de texter vi har analyserat. Istället är det Sverigedemokraternas politik som i huvudsak behandlas av skribenterna. Av dessa tre tidningar använder Aftonbladet sig av de taktiker som Strömbäck (2008) kallar för tillspetsning, i högre utsträckning än vad Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter gör, alltså att Aftonbladet använder sig mer av

uppmaningar att inte rösta på Sverigedemokraterna. Temana Rasism och Sverigedemokraternas politik går även att dra paralleller till McCombs (2004) teori om att media kan välja en viss agenda. De teman och inramningar som återfinns i tidningstexterna är relativt likartade och behandlar i stor utsträckning rasistiska inslag, både från partimedlemmar men också i

Sverigedemokraterna politik. Kan vi gör dra en slutsats att detta bidrar till en agenda där just dessa ämnen diskuteras i större utsträckning än andra ämnen. Det blir därmed väldigt tydligt vad tidningarna vill exponera sina läsare till - att en röst på Sverigedemokraterna är negativt för Sverige och omvärlden. Detta i relation till det menar Cappella och Jamieson (1997) att det inte bara finns en agenda om vad de vill att vi ska läsa utan också hur vi ska tänka kring det.

Skribenterna presenterar Sverigedemokraterna genom deras politik som de menar inte är i linje med en öppenhet för omvärlden och partimedlemmar som har uttryckt sig rasistisk och illa om andra minoriteter.

6.3 2018

Inför riksdagsvalet 2018 hade Sverigedemokraterna valet dessförinnan 12,86% av folkets röster och därmed 49 mandat i riksdagen. Dessa siffror kom att stiga för 2018 där resultatet blev 17,53%, knappt 2,5% lägre än Moderaterna, och 13 stycken fler mandat (Valmyndigheten.se). De ämnen som vi här fann mest förekommande var, åter igen, Sverigedemokraterna politik, följt av Partipolitik. Vår tanke är att det beror på ökad uppmärksamhet åt vilken politik som Sverigedemokraterna driver, och hur de andra riksdagspartierna tar sig an den. Från att först ha riktat in sig på att representera partiet som rasistiskt har man nu, i och med det allt ökade väljarstödet, istället fokuserat på hur man ska bemöta dem och förstå vilken politisk agenda de faktiskt har.

6.3.1 Sverigedemokraternas politik

Det allra mest framträdande temat för Aftonbladets tidningstexter under 2018 var, precis som för år 2014, Sverigedemokraternas politik. Ledarskribenten Susanna Kierkegaard skriver bland annat på sin ledarsida SD lär vara världens sämsta arbetarparti från 3 september att “Sverigedemokraterna har en arbetarfientlig politik” och att Jimmie Åkesson “luras när han raggar röster från arbetarklassen”. Hon tar avstamp i Per-Albin Hanssons lansering av folkhemmet och att Åkesson, i och med att han enligt Kierkegaards ord, ställde sig intill Moderaterna på en höger-vänsterskala, inte leder ett parti till för arbetarklassen. Hon skriver:

Per-Albin Hansson ville avskaffa "fåtalets ekonomiska diktatur", alltså klassamhället. Jimmie Åkessons politik cementerar detsamma. Genom att skapa konflikt mellan arbetare med olika ursprung splittrar SD arbetarklassen. I slutändan gynnar Sverigedemokraternas politik de som har mest. Åkesson belönar de rika och straffar de fattiga. Lite som Per-Albin Hansson,

fast tvärtom.

- Aftonbladet 2018, tidningstext 2, från ”Ledare”

Även Ingvar Persson, journalist och ledarkrönikör för Aftonbladet, skriver att Sverigedemokraterna inte för en arbetarklass-vänlig politik. Detta trots att Åkesson, enligt Persson, försöker få hans parti att framstå som det. Persson redogör för sitt ställningstagande genom följande ord:

Bland Sverigedemokraternas verkliga förslag är det dock svårt att hitta några riktiga spår av arbetarpolitik. Partiet vill sänka skatten, mest för dem som tjänar bra. Man vill dra in resurser till kommunerna men tillåta fortsatta vinstuttag i välfärden. Tydligast blir kanske

ändå Sverigedemokraternas löntagarfientlighet när det gäller arbetsmarknaden. - Aftonbladet 2018, tidningstext 9, från ”Ledare”

DN:s ledarredaktion väljer att fokusera på sociala medier på ledarsidan Vi står på tröskeln till desinformationssamhället från 2 september. Här skriver de om hur klimatet på Facebook ser ut i och med valet 2018, där Sverigedemokraterna “står bakom en av de största och grövsta sidorna”. Från att sociala medier inför förra valet dominerades av feministiska och antirasistiska sidor har det nu “övergått till att alltfler delar texter från landets största invandringsfientliga sajt”. Vid sidan av det, menar redaktionen, gör Sverigedemokraterna ofta samma sak som vårt grannland i öst. De förklarar:

Ty för att vara Sverigevänner gör partiet påfallande ofta gemensam sak med Ryssland. Inte för att den ryska regimen är sverigedemokratiskt sinnad, utan för att den försöker skapa oro och splittring varhelst den kan. Detta

eftersom en förvirrad och svag granne alltid är mer bekväm än en stark och enad sådan. - Dagens Nyheter 2018, tidningstext 3, från “Ledare”

Journalisten Per Gudmundson anser inte att Jimmie Åkesson har imponerat i politiska debatter, vilket han väljer att inleda sin ledarsida Därför underskattas SD fortfarande från 4 september med att skriva. Vidare talar han om att partiets skandaler inte lett till lägre röstningssiffror, de har istället fått ökat stöd. Gudmundson ställer sedan Moderaterna mot Sverigedemokraterna där han skriver att Moderaternas valmanifest “förespråkar en stram migrationspolitik” och går sedan över till att presentera ett utdrag av partiets valmanifest:

SD:s valmanifest vill stoppa all asylinvandring (utom ifrån grannländer, som ju ändå är en högst teoretisk fråga) samt skärpa försörjningskraven för anhöriga.

- Svenska Dagbladet, tidningstext 6, från “Ledare”

I SD:s värld är kulturen en skog som hotas av invasita arter, lyder rubriken på Anders Rydells, journalist och författare, kommentar i SvD. Däri diskuterar han hur SD skiljer sig från de andra riksdagspartierna i hur de ser på den svenska kulturen. “Den är en central del av partiets ideologi

Enligt Sverigedemokraterna är kulturpolitikens mål att definiera, lyfta fram och renodla det som partiet betraktar som svensk kultur. Det är något som reflekteras i de motioner på kulturområdet som partiet lagt i riksdagen de senaste åren. Där finns förslag till en ordbok över svenska dialekter, att uppmuntra spel och film om fornnordisk

mytologi, en ny språklag, en kulturkanonoch medborgarskapstest baserat på "kulturell förståelse". - Svenska Dagbladet, tidningstext 7, från “Kommentar”