Med utgångspunkt i balansvärdena kan man urskilja olika förtroendeprofiler för de olika politiska partiemas sympatisörer. Figur l visar hur de olika partierna skiljer sig från varandra i sitt förtroende för samhällsinstitutionema.
För varje parti redovisas de institutioner där balansvärdena ligger påtagligt högt eller lågt i förhållande till andra partier. Fetstil anger att balansvärdet ligger allra högst/lägst av samtliga partiers värden.
Figur 1: Förtroendeprofiler för olika grupper av partisympatisö-rer.
v s c fp m kds lip
Pol inst sjukvård Banker Storföret Polis Press
]
Sac R.adio/'lV inst Försvar skola Press Försvar Polis Försvar Radio/'IV·~ Radio/'IV storföret Banker
~ Press
Polis Regering Regering Pol inst Pol inst Storföret
Färsvar Sjukvård sjukvård skola
.~ Banker Skola Radio/'IV
Storföret
~ Press
Vänsterpartiets sympatisörer har generellt den mest negativa förtroendebalan-sen. Faktum är, att vänsterpartistemas förtroende är mycket lågt för samtliga institutioner utom två: fackföreningarna och sjukvården. Båda dessa kan från det ideologiska perspektiv som här blir aktuellt betraktas som två av de mest altruistiska samhällsinrättningarna.
När det gäller polis och militär, banker och storföretag samt massmedier står vänsterpartistema för valmanskårens lägsta förtroendebalanser. Den positiva sidan av förtroendeprofilen är tom; vänsterpartister har inte särskilt högt förtroende för någon av de undersökta institutionerna.
Socialdemokraterna utgör en rak motpol till vänsterpartistema. Om nästan samtliga institutioner ingick i vänsterpartistemas negativa profil och inga i den positiva, så är förhållandet nära nog det motsatta för SAP:s sympatisörer.
De har valmanskårens relativt sett mest positiva förtroendebalans gentemot alla institutioner utom banker, storföretag och dagspress. Det negativa rum-met i profilen är vakant.
De centerpartistiska sympatisörerna utmärks av stort förtroende för framför allt sjukvården och försvaret, men också skolan och etermedierna. Den positiva sidan av centerpartistemas förtroendeprofil visar vissa likheter med den socialdemokratiska. Förtroendet för regeringen är emellertid mycket lågt.
Folkpartistiska anhängare har även de uttalat negativ förtroendebalans gente-mot regeringen, men också när det gäller sjukvården. Den positiva profilen karaktäriseras i första hand av förtroendet för bankerna, pressen och försvaret, men också för storföretagen. Generellt kan folkpartistema sägas ha den mest positiva profilen av de borgerliga partierna.
Moderata samlingspartiets sympatisörer och folkpartistema företer vissa gemensamma drag beträffande den positiva profilen. Ä ven moderatema har relativt positiv balans när det gäller banker, press, försvar och storföretag, men lägger tonvikten annorlunda än folkpartisterna, nämligen på storföretagen.
Ä ven förtroendet för polisen ingår i moderatemas positiva profil.
Denna positiva profil är emellertid mer återhållsam än den vi såg hos centerpartister och folkpartister. Moderatemas negativa profil är desto mer framträdande. Här återfinner vi svenskamas lägsta förtroendebalanser när det handlar om de politiska institutionerna, sjukvården och skolan.
Generellt sett är moderaternas förtroendeprofil den som har störst spännvidd av samtliga partigrupper. Kds och miljöpartiet håller en betydligt lägre profil.
46
Kds:ama har bara ett någorlunda framträdande positivt förtroende för polisen.
Förtroendet blir betydligt svalare för de politiska institutionerna, skolan och etermedierna; en negativ profil som påminner om moderaternas. Miljöpartiets sympatisörer är de mest profillösa i förtroendesammanhang. Medierna åtnju-ter visserligen ett jämförelsevis stort förtroende och storföretagen ett relativt litet, men i övrigt håller sig miljöpartistemas förtroendebalanser i mittfältet.
Sammanfattningsvis sammanfaller de olika partisympatisörernas förtroen-deprofiler i stor utsträckning med de politiska sakfrågor och ideologiska orienteringar som det underliggande partiet rör sig med. Förtroendet för samhällsinstitutionerna blir i stor utsträckning en fråga om hur den aktuella partiagendan ser ut.
Utvecklingen efter 1986
Är 1990 års data representativa för den normala struktureringen av svensk samhällstillit eller finns det något i denna bild som är nytt? En jämförelse över de senaste fem åren kan svara på det. Figur 2 visar utvecklingen av förtroendet efter 1986 (1987 utgår ur redovisningen pga bristande jämförbarhet i dataun-derlaget). Kurvorna bygger på balansvärdena för varje mätår.
Det mest påtagliga i utveckligen är det branta fall som förtroendekurvorna beträffande regering och riksdag visar efter 1988. Från att ha rangordnats i mittfältet under perioden fram till1988, sjunker förtroendet för de politiska institutionerna mycket kraftigt. Parallelliteten mellan de två institutionerna är påtaglig.
Det är således en ny kartaöverförtroendet som årets SOM-dataritarkonturer-na till. 1990 är det enda året under undersökningsperioden som förtroendet för regering och riksdag faller under balansmåttets nollstreck.
Ser vi på de övriga institutionerna, kan vi konstatera att förtroendet sjunkit något över den senaste femårsperioden i flera fall - även om nedgången inte kommer i närheten av det ras som förtroendet för de politiska institutionerna genomgått. Det gäller förtroendet för sjukvården, bankerna, polisen och fackföreningarna. Grundskolan och försvaret ligger kvar på i stort sett på samma nivå som 1986, storföretagen kan notera en något bättre placering 1990 jämfört med 1986.
När det gäller medierna är mätpunkten 1988 speciell. Det året efterfrågades förtroendet för journalisterna inom medierna, inte förtroendet för medierna
Figur 2: Utvecklingen av förtroendet 1986-1990 (balansmått)
Balansmått +70
+60
+50
+40
+30
+20
+10
o
-10
-20
-30
1986 1988 1989
sjukvården
Bankerna Polisen Radio/TV
Grundskolan
Dagspressen storföretagen Försvaret
Riksdagen
Facket
Regeringen
1990
48
generellt. 1988 kan av den anledningen inte inkluderas i mätserien på samma villkor som de övriga åren. Studerar vi utfallet 1988 med detta i åtanke, förefaller det som om förtroendet påverkats klart negativt av att kopplas till journalistkåren i stället för medierna allmänt Särskilt tydligt är detta beträf-fande radio ochTV-en medietyp där journalisterna framträder mer som personer för sin publik än vad fallet är med kollegerna i de tryckta medierna.
Jämför vi förtroendet 1989 och 1990 för massmediernas del med 1986 ser vi att förtroendet för etermedierna ligger kvar på samma nivå medan förtroendet för dagspressen ökat något. Dagspressen är tillsammans med storföretagen de enda av de undersökta institutionerna som kan visa en högre förtroendebalans 1990 än 1986.
På det stora hela präglas bilden av en liten men märkbar förskjutning av förtroendet för samhällsinstitutionerna åt det negativa hållet. Särskilt tydligt är det för förändringen mellan de två senaste mätåren, 1989 och 1990- snart sagt samtliga institutioner försämrar sina förtroendebalanser under denna tid.
storföretagen, som haft en gynnsam trend sedan 1988, och bankerna är de enda undantagen. Bankerna förefaller emellertid enbart ha återgått till sin normala nedgångskurva.