-Man boy, man boy you can call me man boy… En pojke sitter och ritar samtidigt som han djupt koncentrerad sjunger sin egen version av de engelska textraderna i en låt som ofta förekommer bland barnen på avdelningen.
Att musik sker kontinuerligt i vardagen är något som kommer upp i samtalet med en av förskolepedagogerna, Agneta, då hon menar att mycket av musiken kommer spontant från barnen. Agneta berättar att barnen har ett stort intresse för Melodifestivalen och att det blir mycket samtal om låtarna som har varit med. Barnen är intresserade av Eric Saade som sjunger låten ”Manboy” och även de allra minsta sjunger med i refrängen.
Agneta: ”Men sen blir det spontant för när det har varit Melodifestivalen, då är det ju mycket prat om låtarna där. Så om än att det är så små som de är så kan det ju sjunga Manboy, det vet ju alla barn vad det är. Eric Saade.. sen ska vi ju leta fram det på Youtube och sätta igång där. Så att de har ju önskemål på vilka låtar de vill höra och så också.”
Barnens nyfikenhet och verklighet inom musik syns i verksamhetens vardag men om deras intresse för populärkultur används som ett redskap att arbeta vidare med berör Agneta däremot inte. Barns möte med musik påverkas till stor del av den massmediala värld vi idag lever i där ett stort utbud av bland annat TV, datorer och radio påverkar våra liv och gör musik lättillgängligt (Sundin, 1979:25). Tham (1998:72) menar att de traditioner som finns inbyggda i skolans miljö kan påverka hur undervisningen bedrivs vilket innebär att verksamheten i skolan kan vara inriktad på ett lärande där elevers tidigare kunskaper och erfarenheter inte används. Men som Säljö (2000:12) betonar är inte lärandet bundet till skolan och utbildning utan det är något som sker kontinuerligt i vardagen. Agneta talar
även om att många gånger är det beroende på vad barnen har för ”ryggsäck” med sig som påverkar hur populärkulturen används i förskolan. Fast (a.a:181) tar i sin studie upp att många gånger får barnen lämna sina kunskaper och intressen utanför dörrarna till förskola och skola. Sett ur det sociokulturella perspektivet handlar det om att barnen använder de verktyg de har, det vill säga den populärkultur de har med sig i ryggsäcken, vilket skapar förutsättningar för att dela med sig, beskriva och uppleva verkligheten. På så sätt används den kunskap barnen har för att gå vidare i sitt kunskapssökande menar Säljö (2000:66).
Jannike, fritidspedagog i skolan menar att det många gånger är beroende på hur pedagogen väljer att ta till sig och använda sig av musiken. Jannike menar här att det gäller att hitta en ingång som öppnar för elevernas erfarenheter samt att pedagogen är medveten om hur materialet ska användas för att utveckling ska ske. Sundin (1977:201) påpekar att pedagoger måste hitta och presentera material som ligger nära barnens egen värld och inte endast ”ge barnen vad de vill ha”. Detta benämner Sundin (a.a:203) som ett ”barncentrerat arbetssätt” vilket syftar till att barnen själva ska söka sig till den kunskap som barnet anser vara viktig för sin utveckling och där betoningen ligger på att barnen ska uttrycka sig själv och inte på att utveckla specifika färdigheter. Det handlar om att tillägna sig kunskaper och färdigheter för att kunna förstå och hantera sin omvärld. Säljö (2000:22) menar att grunden i ett sociokulturellt perspektiv är kommunikation, vilket är en förutsättning för att kunna gå in i dialoger med varandra och i dessa dialoger utvecklas ett samspel mellan barn och vuxna. I detta samspel ges även eleverna en möjlighet att kombinera sin fantasi och kreativitet med sina tidigare erfarenheter vilket Vygotskij (1995:21) menar är relevant för att kunna förstå sin omvärld. I detta samspel blir även Vygotskijs (Bråten, 1998:23) resonemang om den proximala utvecklingszonen relevant. I detta samspel mellan barn/barn och barn/vuxna sker ett utbyte av varandras erfarenheter och kunskaper som ett tillvägagångssätt för att barns kunskapsutveckling ska gå framåt.
I skolan får populärkulturen lov att ta plats menar Elisabeth som är pedagog i årskurs 1 och menar att hon inte är främmande till att använda sig av det i klassrummet. Elisabeth poängterar vikten av att ta tillvara på varje tillfälle som dyker upp i klassrummet och att lyfta in elevernas intressen. Samtidigt påpekar hon att det är när och om utrymme finns som
hon tar in elevernas intressen. På så sätt upplever vi hennes svar att barnens intressen måsta passa in i den övriga verksamheten, alltså kommer det förutbestämda lärandematerialet i första hand och barnens intressen i andra hand. Här blir det som Bjørkvold (2005:118) tar upp en form av kulturkrock vilken innebär att skolans värderingar många gånger krockar med den kultur barnen har med sig. Lärandet i skolan är mer formaliserat vilket kan hänga samman med vad samhället och omgivningen anser vara kunskap och att detta kan ha betydelse för hur pedagoger väljer att arbeta med musik (a.a.118).
Det tycks finnas en skillnad i skolan mellan pedagogerna när det gäller hur de ser på och hur populärkulturen används och tas tillvara. I samtalen med Elisabeth framkommer det inte huruvida populärkulturen kommer till uttryck i klassrummet utan hon påpekar endast att den borde få en plats. Detta kan vi däremot se hos Jannike under en observation då Jannike tar in elevernas önskemål utifrån en gemensam diskussion och dialog med eleverna om att planera ett discotillfälle. Genom att låta eleverna känna delaktighet samt bekräfta deras intressen och tidigare erfarenheter menar Selberg (1999:49) leder till en djupare förståelse samt ger eleverna ökad lust till att vilja ta ansvar för sitt lärande.
Elisabeth menar att CD - spelaren är ett jättebra redskap att använda. Hon visar en CD- skiva som en elev tagit med sig men påpekar att den inte spelats i klassen än och att skivan måste gå att koppla till vad de arbetar med för närvarande, den måste ”passa in”. Vi såg under våra observationer att CD-spelaren användes i undervisningen men då endast i association till Elisabeths planerade undervisning. Används CD-spelaren i samband med barnens egna medtagna skivor eller används den endast för det formaliserande lärandet? Påverkar Elisabeths åsikter kring vad ett lärande är, det utrymme som elevernas egna erfarenheter och intressen får i undervisningen och blir på så sätt Elisabeths planerade aktiviteter mer betydelsefulla?
Att ta in elevernas intressen i undervisningen ställer krav på pedagogernas arbete att vara uppdaterade och engagerade i nyheter och fortbildning inom bland annat musiken i förskolan och skolan. Detta för att kunna möta barnen i deras kultur och därmed vara tillåtande och uppmuntra barnen i förhållandet till musiken och låta barnen få utrymme att
uttrycka sig i verksamheterna. Sundin (2007:71) påpekar vikten av att låta barn behålla ett barnperspektiv och inte tillåta barnens perspektiv att bli ett vuxenperspektiv på barn. Detta genom att vi vuxna tar del av barnens upplevelser och närmar oss barnens förståelse av omvärlden.
4.7 Sammanfattning och slutsatser
Våra frågeställningar är kopplade till när, var, hur och varför musiken används som den gör. I vår studie upplever vi förskolan och skolan som två verksamheter som är relativt skilda från varandra i arbetet med musikens olika uttryck. Pedagogerna inom båda verksamheterna pratar om musiken som en viktig del i barns lärande och utveckling men samtidigt förekommer skillnader kring hur musiken används och varför. Vi upplever att pedagogernas egna erfarenheter och intressen får en viktig betydelse i pedagogens användning av musik. Varje pedagog är individuell i sitt sätt att vara samt i sitt sätt att lära ut. Egna erfarenheter och intressen syns i pedagogernas sätt att vara i verksamheten och är en av våra slutsatser för hur musiken används i förskolans respektive skolans vardag. Det lokala frirummet har betydelse då pedagogerna har möjlighet att tillsammans med eleverna styra upp undervisningen men vi upplever att pedagogerna har olika sätt att använda sig av sitt lokala frirum.
Vi som har fungerat som utomstående observatörer och har fått en inblick i båda verksamheterna genom samtal och observationer upplever att förskolan och skolans verksamheter är omgivna av olika ”ramar”. På så sätt ser vi skillnader i vilken plats och funktion musiken får ta i verksamheterna. En av våra slutsatser är att musiken inom förskolan genomsyrar hela verksamheten, både genom planerade aktiviteter men även spontant i den fria leken hos barnen. I skolan upplever vi musiken mer som ett eget ämne eller som en aktivitet som anpassas efter andra mer teoretiska ämnen.
jämförelse med skolans verksamhet. I vår studie ser vi att musiken har en underordnad roll i förhållande till mer teoretiska ämnen i skolan och att användandet av musik ofta ses som ett eget ämne eller som ett ”avbrott” från mer ”riktiga” ämnen som svenska och matematik. I förskolan blir istället musikanvändandet ett redskap i hela verksamheten i arbetet med barns utveckling och lärande. Har tidigare traditioner och uppfattningar om skolan som mer strikt och mer teoretiskt inriktad en påverkan på hur ett praktiskt ämne som musik används i verksamheten? Ses musiken i skolan som en konkurrent i förhållande till andra teoretiska ämnen när man pratar om elevers lärande och utveckling istället för att fungera som ett verktyg i lärandet?