Att möjligheterna är stora och att det framför allt handlar om vilket förhållningssätt man har, uttrycker alla förutom en pedagog. Pedagogen i fråga menar att det framförallt är de yttre faktorerna såsom stora barngrupper, det icke-verbala språket och personalbrist som är hindret.
Hur påverkas användandet av spontana samtal som
metod av pedagogens inställning till miljöfrågor?
I intervjumaterialet har jag funnit att pedagogernas inställning ofta följer fyra återkommande teman. Dessa teman är: (1) miljöfrågor är viktigt (2) svårt och stort begrepp (3) relevant i dagens samhälle (4) yngre barn saknar förutsättningar för att förstå samtal om miljö.Miljöfrågor är viktigt
Samtliga pedagoger anser att det är betydelsefullt att värna om djur- och naturliv och många har en mycket positiv inställning till begrepp som ”hållbarhet” och ”miljö”.
P1: ”Ja, jag är ju en sån här naturmänniska, så jag vill gärna få in det här begreppet om...att barnens kunskaper om naturen… det värnar jag om.”
P3: ”Jag tycker det är väldigt viktigt med miljö. Jag är ju uppvuxen på landet själv (...) det är viktigt att man värnar om det man har. Och det är viktigt att barnen får vara delaktiga och se var det faktiskt kommer ifrån (...) ha en dialog om det.”
En uppväxt med närhet till naturen vittnar om en positiv attityd till miljöarbete i
verksamheten. Pedagogerna betonar även vikten av att barnen ska få möjlighet att utveckla sina kunskaper inom området. Det gör de genom samtal och att få delta i konkreta lärorika situationer.
25
P4: ”Min personliga inställning är positiv och jag försöker göra så gott jag kan, privat och framför allt inom professionen. Lite lättare här än privat alla gånger kanske (…) Eftersom vi jobbar fokuserat har vi det med oss i tanken hela tiden…och utgår ofta från samtal och oplanerade situationer. Det finns där som en grundtanke.”
P2: ” (...) man får nästan varje gång en ny infallsvinkel och nu har vi pratat mycket om hur det ska vara hållbart för oss. Det ska bli en naturlig del i vardagen...en tankeställare, reflektion över ett område eller...så. Tänka långsiktigt.”
Pedagogerna beskriver hur ett miljöperspektiv har automatiserats i allt som görs, genom att arbeta med miljö- och hållbarhetsfrågor i förskolan på ett aktivt och medvetet sätt. Arbetet uppmuntras av förskolechefen på förskolan och det är framförallt mötena som inspirerar pedagogen och arbetslaget till att tänka hållbart i många sammanhang. Att reflektera hur pedagogerna kan arbeta med miljöfrågor, gör att de möter och samtalar med barnen på ett mer medvetet sätt.
P2: ”Vissa har ett miljötänk privat, då blir det en del av personligheten. Då för du ju in den i
verksamheten…det har inte jag haft…har inte den erfarenheten av att man tänker så. Så jag har inte varit intresserad men jag tror utbildningen, läroplanen och projektet här har gett mycket… förstår hur viktigt det är.”
Sammanfattningsvis berättar två pedagoger att deras uppväxt nära naturen har gett en positiv inverkan på pedagogernas inställning till miljöarbete i förskolan. De uttrycker att det är en viktig fråga för dem och på så sätt vill de ge barnen kunskap om djur och natur samt hur människan påverkar miljö. Den pedagog som inte har erfarenhet av att handla och tänka hållbart privat beskriver hur lärarutbildningen, förskolans styrdokument och verksamhetens nuvarande projekt har gett insikten om hur betydelsefullt det är att sträva mot en hållbar framtid. I och med kunskap kan ett intresse skapas, som tidigare inte funnits.
Svårt och stort begrepp
Samtidigt som många pedagoger har en positiv inställning till att sträva efter ökad
miljömedvetenhet genom spontana samtal, upplever tre pedagoger att det kan vara svårt i och med att det är ett så stort och komplext arbete.
P2: ”Det kan kännas som ett svårt ämne…hör ju till naturvetenskap, hör till ett fack…då blir man lite mer tillbakadragen som pedagog tror jag, så det tror jag är ett hinder. Eftersom vi ska va verktyget för barnen blir det ett hinder för dem att ta sig an det om vi inte förmedlar och skapar förutsättningar för att utveckla den kunskapen hos dem. Och hos oss själva. (…) man kan uppleva hur ska jag kunna förklara det här stora begreppet.”
P1: ” (...) många sa i början av projektet, vi vet inte hur vi på yngreavdelningen ska göra. Man sätter upp såna hinder med en gång. Det är ett svårt ämne. Men sen när man har brutit ner det som vi gjort, då blir det så mycket mer klart.”
P3: ”Ju mer vi pratar om det, desto mindre stort och okänt blir det.”
Det faktum att begreppet är stort och tillhör ett fack enligt en pedagog, beskrivs som en orsak till varför man som pedagog väljer att inte föra spontana samtal om miljö med barnen. Det känns obekant och främmande, vilket gör att barnen inte får de förutsättningar som behövs för att skapa kännedom om området. Okunskap och rädsla hämmar spontana samtal om miljö. Pedagogerna beskriver även att ju mer förståelse och inblick i arbetet de har, desto mindre okänt känns det.
26
P6: ” (…) Så jag tror att det är lite okänt, de som vill kan vara intresserade och de som inte vill stänger ut lite kanske.”
P3: ” (…) en viktig del…att det inte bara är hållbar miljö att värna om natur, återvinna… alla de där självklara sakerna. Om man frågar ”vad är hållbar utveckling” och då är det många som säger sorterar, släcker lampan… ja de är alltid de vanligaste som nämns. Men börjar man gå in på djupet, upptäcker man att det är mycket mer.”
Pedagogen berättar att det är vanligt att hållbarhet återges vara handlingar som återvinning och sparande av energi, men menar att det är så mycket mer. Genom att titta närmre på begreppet skapas insikt om att det är stora frågor som berörs.
Sammanfattningsvis upplever fyra pedagoger att det ibland kan vara svårt att ha spontana samtal om miljö. Deras inställning till att miljöfrågor är något stort och svårt leder till en mer tillbakadragen pedagog. De uttrycker att det vissa gånger ser det som ett ämne de inte
behärskar på grund av okunskap. Det leder till att det i vissa sammanhang inte förekommer spontana samtal kring ämnet. Men genom att diskutera och bryta ner begrepp som ”hållbar utveckling” och miljö” anser pedagogerna att det inte längre är så stort och svårt.
Relevant i dagens samhälle
Två pedagoger vittnar om att den uppmärksamhet miljöfrågor fått de senaste åren har påverkat deras användande av spontana samtal som metod för ökad miljömedvetenhet hos barn, och det till det positiva.
P4: ” (…) det är först nu som det finns en medvetenhet… tidigare hade man det liksom ett tag och sen bytte. Nu genomsyras hela verksamheten och vardagen på ett annat sätt…man pratar om det mer.” P2: ”Det är ett aktuellt ämne, både i media och barnens vardag, man är mer medveten. Utbudet i affärerna är annorlunda, så de känner igen märket fair trade och påverkar då familjen ”det här är
bra”...förhoppningsvis påbörjar vi ju ett arbete som växer så att det inte bara blir tomtebloss. Det här är ju framtiden…det får inte bli konstgjort, då kan det rinna ut i sanden utan det måste bli naturligt.”
Det framstår ovan att pedagogerna upplever en större medvetenhet när det gäller miljö- och hållbarhetsfrågor, i verksamheten men även i samhället i stort. Det ökande intresset och insikten om människans påverkan har gjort att de arbetar mer aktivt i verksamheten. Det skapar förutsättningar för barns lärande av hållbar karaktär.
P4: ” (…) det är först nu som jag jobbar fokuserat. Det är lättare att få gehör än tidigare, just för att det ligger i tiden. (…) Bara senaste fem åren har det hänt mycket (…) och i och med att man är mer fokuserad på arbetsplatsen så har man med sig det hållbara tänket på ett annat sätt.”
Två pedagoger gör även en jämförelse med hur det såg ut när de var yngre. Då upplevdes det som något nytt för att senare uppmärksammas mindre, och åter komma tillbaka.
P6: ” (…) det är i tiden… hållbara frågor är viktigt och måste föras över till barnen. Under min uppväxt fick vi veta ganska mycket...sopsortering var viktigt och det var Håll Sverige Rent…kampanjer, men så plötsligt försvann det. Ingen pratade om det… men idag är det ju aktuellt igen.”
P1: ”Sen så är det ju i tiden, sådana frågor. Det kom kanske för tjugo år sedan…att vi började att ha speciella grupper som jobbade mer planerat, mer aktivt. Skillnaden nu är att det här hållbara har blivit så brett... det är mycket som ingår i det här med hållbarhetsfrågorna.”
27
Att hållbara frågor för tjugo år sedan endast innebar ett miljöperspektiv beskriver en av pedagogerna. Idag ser hen att det finns mer att diskutera och handla för, för att framtida generation ska leva i en hållbar miljö.
Sammanfattningsvis uppger fyra pedagoger att deras inställning till miljöfrågor har påverkats av den ökande uppmärksamhet och intresse ämnet fått i dagens samhälle. I och med det uppger fyra pedagoger att de arbetar mer aktivt och medvetet än tidigare.
Yngre barn saknar förutsättningar för att förstå samtal om miljö
Det framgår flera gånger under intervjuerna att flera av pedagogerna ser miljöfrågor som något stort och svårt. De berättar att de därför tycker att det kan kännas komplicerat att samtala med de allra yngsta om det, eftersom de inte har det verbala språket med sig.
P2: ”Om barnet inte har språket med sig kan det upplevas som ett hinder. Man är lite rädd, hur ska vi få dem att förstå det svåra.”
P5: ”Ja… spontana samtal...det blir inte så många eftersom att vi har så många små och inte har nått språkliga nivån att föra samtal på det sättet. Det de frågorna är ju ganska hög intellektuell nivå. Några har ju inte språket för att kunna föra ett sånt resonemang än.”
P3: ”Eftersom jag har barn som är 1–2 år är det svårt att förklara så att de förstår. Just förklara varför vi slänger det där.”
Trots pedagogernas inställning till att yngre barn inte har förutsättningar för att i spontant samtal fullt förstå miljöfrågor, menar de att barnen istället lär genom att delta med andra sinnen.
P2: ”men även då vi inte får svar om miljöfrågor förstår de nog om vi pratar om det. Om vi vill involvera dem, sorterar tillsammans, går ut i skogen och plockar skräp så lär de sig.”
P4: ”Jag tror det mer handlar om att hitta ett förhållningssätt, där vi involverar det i verksamheten då blir barnen med liksom. Precis som de lär sig att inte slåss, eller att tvätta händerna innan maten.”
P3: ” (…) men mitt fokus blir just att när de är små…att de ska få delta och uppleva, för senare kommer orden mer i själva handlingen.”
Sammanfattningsvis finns det pedagoger som tycker att de spontana samtalen om miljö är för svåra för att de yngsta ska förstå. Det leder till att de inte pratar lika mycket om miljö som de gör med äldre barn. Samtidigt framgår det att pedagogerna ser till barnens utveckling och arbetar utifrån vad de är kapabla till att förstå. Att de yngre barnen deltar i situationer som rör miljöfrågor menar pedagogerna är bra eftersom det leder till att barnen förstår när de blir äldre.
28
Observation
Jag inleder med att redogöra för resultatet från det första observationstillfället, för att därefter göra detsamma med observationstillfälle nummer två.
Måltidsituation 1
Vid måltidsituation 1 (lunchtid) deltog en förskollärare samt sex barn. Barnen vid matbordet var mellan 4–5 år. Måltiden skedde i ett enskilt rum för att skapa lugn och ro.
Några barn samtalar om maten och diskuterar vilken mat de tycker om. Pedagogen
uppmuntrar dem att smaka på laxen. Ett barn tillrättavisar ett annat om att man måste smaka, annars vet man inte om det är gott. Pedagog frågar om barnen vet vilket djur lax är, vilket barnen vet. Ett av barnen påpekar då att hon ätit bläckfisk samtidigt som hon pekar på mjölkpaketets baksida. Barnen samtalar om vad de ser på mjölkpaketet: fiskar, bläckfiskar och sjöhästar. Pedagog frågar om hon ska läsa på baksidan av mjölkpaketet, vilket barnen vill. Det står att ” plastballonger som flyger iväg och hamnar i vattnet är dåligt för naturen. Ofta hamnar det mesta av skräpet på havsbotten och fiskar kan få i sig det. Många gånger blir plasten till små, små delar som nästan inte syns”. Barnen samtalar om ballonger de haft och några berättar att deras ballong haft en metallcirkel som tyngd. De konstaterar att den inte kan åka iväg. Pedagogen kommenterar att det är en bra lösning, då ballongen inte kan landa i vattnet. Hon hänvisar till deras nuvarande projekt2 och de karaktärerna som är med och hur de gör. Ett barn reflekterar över en situation då hon sett människor skräpat ner i naturen.
Pedagogen frågar vidare varför det är viktigt att inte skräpa ner och varför det är bra att tänka på naturen. Barnen konstaterar att man då kan dö och att det är inte kul.
Sammanfattningsvis kan man säga att det sker spontana samtal om miljö utifrån barnens intresse. Pedagogen utnyttjar situationen och deras nyfikenhet genom att leda in barnen till samtal om arter, nedskräpning i naturen samt hänvisar till de karaktärer som ingår i deras projekt om hållbar utveckling. Barnen refererar till egna upplevelser och sin erfarenhetsvärld, och verkar ha vetskap om att människans påverkan på miljön kan ge dödliga konsekvenser. Att man bör smaka på den mat som serveras verkar också barnen ha erfarenhet av.
Det kodningsschema som utformats för observationerna bestod av elva kategorier. Dessa kategorier anger hur pedagogen utnyttjar det spontana samtalet vid måltidssituationen. Vid de två måltidtillfällena utfördes 15-minutersobservationer utan paus.
Jag har även kompletterat med löpande observation, för att koppla mina kategorier med ett sammanhang. Vilket betyder att jag samtidigt antecknar de som händer och sägs under
måltiden. Nedan finns kodningsschema för måltidssituation 1. Varje ruta representerar ett fem sekunder långt intervall och varje rad innefattar en minut.
2 Förskolan arbetar med hållbar utveckling som projekt. I det pedagogiska materialet som används får barnen följa karaktärerna Snick och Snack och deras funderingar om vänskap, miljö och mångkultur. Snick och Snack är en del av Håll Sverige Rent (2017) och
29
Figur 1: Kodningsschema om spontana samtal om miljö vid måltid
Måltidsituation 2
Vid måltidssituation 2 (lunchtid) deltog två förskollärare samt fem barn. Observation gjordes endast av den pedagog som valt att delta. Barnen vid matbordet var mellan 1–5 år. Måltiden skedde i avdelningens gemensamma kök, där ytterligare ett bord med pedagog och barn fanns. Maten serveras och barnen får frågor om vad de vill dricka och äta, om de kan skicka skålar med diverse mat i. Matbordet är placerat intill ett fönster som vetter ut mot en liten bakgård. På bakgården finns det ett fåtal buskar och några mindre träd. Ett av barnen härmar ett simpelt fågeläte varav den deltagande pedagogen tittar ut och uppmärksammar fågeln genom att påpeka att det är en skata. Samtalen under måltiden är främst i anslutning till den pågående rutinen. Varken samtal som rör miljö eller något annat område. Det verkar helt enkelt som att fokus ligger på att maten ska ätas.
Nedan finns kodningsschema för måltidssituation 2.
Kategorier i kodningsschema
Pedagogen:
1. ställer en fråga till hela gruppen 2. ställer en fråga till enskilt barn 3. besvarar frågor ställt av ett barn 4. svarar med en motfråga
5. utvecklar samtalet vidare med ytterligare fakta 6. är tyst
7. visar inget intresse för barnens frågor Barnet:
8. ställer fråga som rör miljö
9. reagerar på fråga ställt av pedagogen 10. visar intresse för samtalet om miljö 11. övrigt
30
Figur 2: Kodningsschema om spontana samtal om miljö vid måltid
Sammanfattningsvis visar kodningsschemat att det endast förekommer ett tillfälle som kan kopplas till miljö-och naturvårdsfrågor. Trots att barnet visar intresse för fågeln tar inte pedagogen tillfället att utveckla ett samtal om miljö.
Kategorier i kodningsschema
Pedagogen:
1. ställer en fråga till hela gruppen 2. ställer en fråga till enskilt barn 3. besvarar frågor ställt av ett barn 4. svarar med en motfråga
5. utvecklar samtalet vidare med ytterligare fakta 6. är tyst
7. visar inget intresse för barnens frågor Barnet:
8. ställer fråga som rör miljö
9. reagerar på fråga ställt av pedagogen 10. visar intresse för samtalet om miljö 11. övrigt
31
Sammanfattning och slutsats
Nedan sammanfattar jag de slutsatser jag har kommit fram till i min studie. Jag använder mig av frågeställningarna som rubriker.
Hur arbetar pedagoger i förskolan med det spontana samtalet som metod för att öka barns miljömedvetenhet?
Resultatet visar att spontana samtal som metod för att öka barns miljömedvetenhet förekommer i verksamheten, i större och mindre utsträckning. Det är framför allt vid måltidssituationer och naturupplevelser som upplevs vara de tillfällen där samtal om miljö utnyttjas som bäst. Även samtal om miljö i samband med hantering och förbrukning av material samt sopsortering finns i verksamheten. Det förekommer även spontana samtal som har sin grund i planerade aktiviteter. Aktiviteterna har skapat ett intresse som ges i uttryck i spontana situationer. Pedagogerna poängterar att det är målet, att miljö- och hållbarhetsfrågor ska prägla verksamheten. Samtala och återkoppla till spontana och planerade situationer som i exemplet med ”Babblarna”.
Utifrån de observationer som gjorts kan jag dra slutsatsen om att även spontana samtal om miljö vid måltidssituationer kan se olika ut. Den pedagog som deltog i första observationen, upplevde i intervjun att hen försökte ta tillvara på barnens tankar om miljö vid matbordet, vilket överensstämde med observationen. En bra utgångspunkt till samtal om miljö visade sig vara faktarutan på mjölkpaketen.
Till skillnad från det första observationstillfället förekom det inga djupgående spontana samtal om miljö vid det andra tillfället. I intervjun ansåg pedagogen att måltider var bra tillfällen för att samtala, men att de inte arbetar aktivt med miljöfrågor, vilket även det överensstämde med observationen.
Vilken syn har pedagoger i förskolan på det spontana samtalet som metod för lärande kring miljöfrågor i
vardagssituationer?
De finns pedagoger som anser att miljöfrågor är viktigt, men som inte tar initiativ till samtal om området. De menar att spontana samtal endast sker på barnens initiativ och att deras funderingar besvaras kort. Ett flertal gånger beskriver pedagogerna svårigheten med att få till ett spontant samtal som berör miljöfrågor. Orsaken är brist på tid. Stora barngrupper,
personalbrist och administrativa uppgifter nämns som källan till tidsbristen. Pedagogerna i förskolan uttrycker även ett behov av inspiration och nya idéer, för att veta hur de konkret kan arbeta för att fånga barnens intresse för miljöfrågor. Motivationen skulle dessutom då öka. Trots tidsbrist, begränsad kunskap och andra läroplansmål att ta hänsyn till upplever de flesta att det finns många möjligheter att ha spontana samtal kring miljöfrågor i verksamheten. De menar att det främst handlar om inställning och hur man som pedagog väljer att se på situationen.
De yngsta barnens språkförmåga beskrivs som en svårighet i samband med spontana samtal om miljö, men ses inte som ett hinder för att lärande ska ske. Pedagogernas barnsyn blir synligt här och uttrycker att alla barn kan lära, med eller utan språk. Trots ett begränsat språk är det viktigt att barn får delta i konkreta situationer som rör miljö. Enligt en pedagog kommer orden med handlingen.