Pedagogernas syn på pildokumentation

Vår tredje frågeställning som omfattade vad personalen ansåg om pildokumentationer, om det varit ett bra arbetssätt för att ta reda på barnens relationer till varandra. Här var pedagogerna eniga, majoriteten tyckte att det var ett bra sätt att arbeta på. Vad de

däremot var lite oense om var ifall detta var det bästa sättet som finns, eller om det finns sätt som fungerade bättre.

Pedagogerna menade på att genom detta arbetssätt blir de mer medvetna på deras samt barnens förhållande till kommunikation. En av pedagogerna förklarade att de blir

särskilt medvetna för att de kan fånga upp alla olika sorters kommunikation på detta sätt, det är enklare att se om man missar någon och se vem som pratar mycket respektive lite. Denna pedagog sa också att det var ett bra arbetssätt för att det enklare går att se om kommunikation sker mest mellan samkönade eller olikkönade barn, och om man som pedagog själv är delaktig eller passiv. Många berättade att de i början var skeptiska till hur studien skulle genomföras men “Detta är något vi fått instruktioner om att vi ska göra”. På dessa förskolor är de vana vid att göra kvalitativa undersökningar, den här studien kommer från Malmö stad som hade riktlinjer om hur det skulle utföras och en pedagog förklarade: “detta är kvantitativt men ska leda till kvalitativt”. Själva

pildokumentationera är till en början kvantitativa då man ska räkna och dra streck mellan de olika kommunikationerna. Chefen berättade att många pedagoger var emot själva processen i början och hade sagt “ska vi räkna, då tänker jag inte vara med”. Men efterhand när man gör ett kvantitativt arbete kan det i resultat och analys leda till ett kvalitativt arbetssätt, i så fall ser man till hur resultatet blev samt väljer att jobba med det.

Enligt forskning berättar en pedagog att pedagoger bejakar pojkar mer än flickor, vilket pedagogerna också har studerat närmare nu då de arbetar mot att ha en så jämställd verksamhet som möjligt där alla barn har rätt till stöd. Hirdman (2003) berättar i genuskontraktet att pojkars status värderas högre än flickors, det värderas högre att en flicka blir kallad “pojkflicka” än att en pojke blir kallad “flickig”. Genuskontrakten skapas av samhället och bygger på människors tankar och värderingar (2003). Vi fick höra att pedagogernas inställning ändrats: “man har blivit mer medveten”. Det

berättades om hur pedagogerna tagit åt sig av resultatet från pilotstudien: “Framförallt så är de ju att vi fångar upp vilken sorts kommunikation, vilka strategier, vem pratar,

vem pratar inte, missar vi någon? (...) Det genererar ju också hur och på vilka sätt vi alla kommunicerar tillsammans, där syns det väldigt tydligt, bejakar vi pojkar mer än vad vi bejakar flickor?”.

Flera pedagoger berättade också om att det är viktigt att vara en deltagande pedagog och majoriteten var eniga om att barnen kommunicerar betydligt mer om pedagogen är aktiv. I början när pedagogerna gjorde pildokumentationerna satt de och gjorde det själva, de var aktiva i aktiviteten, efter pilotstudien har synsättet ändrats: “antingen observerar vi en kollega, eller så filmar vi oss själva. Vi har sett att om någon annan tittade på någon annan som gjorde en pildokumentation, då ser man så tydligt att ‘du missade ju där, där var det ju en kommunikation’”. När pedagogerna varit aktiva har de märkt att barnen är med och kommunicerar både mer med pedagogen och med

varandra, än om pedagogen är passiv. En pedagog från en småbarnsavdelning

konstaterade att “om man är aktiv och lekfull kan det påverka att många barn vill vara med den här pedagogen och leka där pedagogen är”.En pedagog berättade att det är tydligt att pedagogerna påverkar, hon berättade att de påverkar mycket, alltid, det handlar om hur aktiva de är, om de är med barnen och hur de är med dem.

Hur mycket kommunikation det är mellan barnen och de vuxna handlar om mer än hur aktiv pedagogen är, det kom fram att placeringen har stor betydelse. Under pilotstudien kom det fram att pedagogerna kommunicerar mer med pojkar än flickor och en pedagog belyste att hon tror att det dels har med placeringen av barnen att göra. Hon förklarade att om pedagogen sitter bredvid två pojkar kan det bli mer kommunikation med dessa då de är närmare och då automatiskt syns mer vilket resulterar i att de får mer respons. Detta kan bero på att pojkarna har en djupare känslomässig relation och att de där av har en bättre eller lättare för kommunikation (Broberg, Hagström, Broberg, 2012). Chefen förklarar att med hjälp av pilarna kunde man se hur många kommunikationer det var men också se kvalitativt om det var ett barn som inte kommunicerar och analysera vad det kunde bero på.

En annan pedagog som tog upp placeringsteorin förklarade att de knyter det till genus och relationer mellan barnen. Hon förklarade att det handlar om hur de kommunicerar med barnen och vad de har för relation till materialet och miljön de befinner sig i. Hon arbetar på en avdelning med de yngsta barnen och sa att även placeringen av materialet

har betydelse. På den avdelningen antog sig barnen det närmsta materialet, till exempel om de har kritor på bordet så väljer de inte krita utifrån färg utan de tar den närmsta kritan. Här kan vi dra slutsatsen att om det finns mycket material på ena sidan av bordet och lite på den andra sidan har barnen med mycket material tillgängligt mer möjlighet att kommunicera, genom materialet.