Ska vi räkna? Då vill inte jag vara med!

Malmö  högskola  

Lärande  och  samhälle  

Barn- unga- samhälle

Examensarbete  i  fördjupningsämnet  

Barndom  och  lärande  

15  högskolepoäng,  grundnivå

”Ska  vi  räkna?  Då  vill  inte  jag  vara  

med!”  

En  dokumentanalys  av  kommunikationer  och  pildokumentationer  

”Are we going to count? Then I won´t do it!”

A document-analysis about communications and arrow-documentations

Sofie Odder

My Kågefors

Examinator: Rikard Liljenfors Handledare: Johanna Börrefors

Förord

Vi bestämde oss innan examensarbetet satte igång att vi skulle arbeta tillsammans med det och har under processens gång haft ett bra samarbete. Arbetsfördelningen har varit jämnt fördelad och vi har kompletterat varandra.. Vi har haft bra kommunikation vilket gjort resan rolig. Vi vill tacka alla som varit delaktiga under vår resa och hjälpt oss att bli färdiga i tid. Vi vill tacka förskolechefen och alla pedagoger som varit med på intervjuerna och därmed hjälpt oss att genomföra denna uppsats. Vi vill tacka vår handledare, Johanna Börrefors, som hjälpt oss hela vägen, gett oss konstruktiv kritik och feedback så att vi utvecklats och kommit vidare i vår process. Vi vill även tacka våra familjer och vänner som funnits där för oss och hjälpt oss vara positiva. Ett tack går också till varandra för ett bra samarbete.

Sammanfattning

Syftet med denna studie var att analysera pedagogers syn på genusperspektiv i förhållande till kommunikation och relation mellan barn. Vi har undersökt vad pedagogerna, från tre förskolor, kommit fram till i sin studie där de använt sig av så kallade pildokumentationer. Det är en kvantitativ undersökning som kan leda till ett kvalitativt resultat.

Det finns både verbal och icke-verbal kommunikation och i pildokumentationerna kunde man se hur de olika kommunikationerna gått mellan barnen. Vi har kopplat detta till anknytningsteorin som inkluderar omsorg och nära relationer. Teorier om

genuskontraktet lyfter vi, det använde vi för att beskriva normer i samhället och tankar om genusperspektivet. Vi använde Vygotskijs teorier om socio-kulturella relationer som handlar om kommunikationer och samspel. Intervjuerna vi gjort var semistrukturerade och utifrån svaren kunde vi med hjälp av teorierna och begreppen i den analysera, för att svara på våra frågeställningar.

Förskolorna som vi har gjort intervjuerna på jobbar för att inte skapa några

genusskildringar mellan barnen. Förskolorna hade inte jobbat med den här typen av dokumentation förut och i resultatet kan man se att majoriteten av pedagogerna nu är positivt inställda till pildokumentationer. Pedagogerna har, i studien, upptäckt bland annat att slutresultatet blir olika beroende på placeringen av barnen.

Innehållsförteckning

1. Inledning……….………s 6 1.2 Bakgrund………..………..s 8 2. Syfte och frågeställningar………s 12 3. Tidigare forskning………s 13 4. Teori..……….s 17 4.1 Anknytningsteori ……….…s 17 4.2 Genuskontrakt………..………s. 18 4.3 Sociokulturella relationer………..s 19 5. Metod……….………..…………...s 21 5.1 Urval……….………….s 21 5.1.1 Urval av pedagoger……….…………..s 22 5.2 Estetiska övervägande……….…………...s 22 5.3 Intervjuprocess……….…..s 23 5.4 Analys- och bearbetningsprocess…….………..s 24 6. Resultat och analys……….…….………...s 26 6.1 Förståelse av begreppet genusperspektiv………...s 26 6.2 Hur förstår pedagogerna syftet med pildokumentation?...s 29 6.3 Pedagogernas syn på pildokumentation……….s 32 6.4 Sammanfattning av resultat och analys………..s 34 7. Diskussion…....……….…..….………..….s 35 8. Referenser……….…..s 39 9. Bilagor………..……….…..s 42 9.1 Intervjufrågor……….…s 42 9.2 Pildokumentationer………....s 43          

1. Inledning

”Förskolan ska vara en levande social och kulturell miljö som stimulerar barnen att ta initiativ och som utvecklar deras sociala och kommunikativa kompetens.”

(Lpfö 2010, rev. 16)

Ovan nämnda citat står i läroplanen för förskolan, citatet är av betydelse för varje enskilt barn. Innebörden av citatet är betydelsefullt för att förskolan ständigt ska prestera på en så hög nivå som möjligt. Vårt examensarbete handlar om barns kommunikation och vi kommer att undersöka personalens förståelse av en så kallad pildokumentation, vilket är en metod för att synliggöra kommunikationen mellan barnen på förskolorna. Pildokumentationer sker genom att pedagoger observerar situationer i verksamheten med både flickor och pojkar, och på ett papper ritar de pilar mellan barnens namn. Dessa pilar drar de från den som initierar kommunikationen, till den som blir kommunicerad med. Dokumentationerna görs för att se hur många

kommunikationer som sker och vem som kommunicerar med vem. Dessa

dokumentationer har genomförts inom ett förskoleområde, som innefattar tre förskolor, i Malmö. Vår analys blir därför en dokumentanalys av förskolornas dokument om pildokumentationer.

Kommunikation involverar både verbal kommunikation och den icke-verbala, så som kroppsspråket. Vi vill undersöka om pedagogerna förstår innebörden av

förskoleområdets arbetesidé angående pildokumentationer, att ta reda på barnens relation till omvärlden i förhållande till kommunikation. Vi vill också undersöka om pedagogerna uppfattar någon skillnad i hur barnen, utifrån deras kön, initierar till kommunikation och om pedagogerna tror att de själva har någon inverkan på barnen. I förskolans styrdokument står följande:

”Flickor och pojkar ska i förskolan ha samma möjligheter att pröva och utveckla förmågor och intressen utan begränsningar utifrån stereotypa könsroller” (Lpfö 2010, rev. 16)

Detta citat kopplar vi till pedagogernas förståelse och genusmedvetenhet. Enligt förskolechefen arbetar de för att möta barnen utifrån vem de är som individer och efter deras behov, inte utifrån vilket kön de har.

Mot  bakgrund  av  det  ovan  nämnda  om  pildokumentation  samt  om  förskolans   styrdokument  som  utgår  från  att  ”Flickor och pojkar ska i förskolan ha samma möjligheter att pröva och utveckla förmågor och intressen utan begränsningar utifrån stereotypa könsroller” så kommer vi även att undersöka personalens förståelse av ”genusperspektiv”.

Med genus avser vi i vår uppsats de sociala, kulturella och historiska föreställningar och normer som har med människans kön att göra (Gannerud, 2001). Genus kan vara allt från vilken färg man har på kläderna, till vilka leksaker man ger till sina barn, menar Eva Gannerud (2001). Hon menar också att genus kan användas för att förstå och beskriva olika typer av mönster och strukturer i samhället, till exempel skillnaden i yrkesrollerna för män och kvinnor. Ingegerd Tallberg Broman (2001) påpekar även i sin bok Genusperspektiv på förskola, skola och utbildning liknande tankar som Grannerud har talat om, flickors och pojkars beteende och egenskaper beror inte på vilket kön de har, utan de är skapade utifrån sociala och historiska samspel.

Det finns olika sociala mönster att anpassa sig efter, och här menar Tallberg Broman (2001) att människan utformar sin kvinnlighet och manlighet utefter den sociala

anpassningen, det är en konstruktion i förhållande till de sociala villkoren vi lever med. Begreppen manligt och kvinnligt beskrivs som dikotomier, alltså som motsatsen till varandra. Eidevald (2011) skriver i sin bok “Anna Bråkar” att han har träffat olika samhällsgrupper, bland annat ungdomar, föräldrar, politiker, skolledare och studenter och samtalat vad begreppen “manligt” och “kvinnligt” innefattar. Enligt alla grupperna anses kvinnligt vara mjukt, passivt, subjektivt samt pratsamt, medan manligt förknippas med tuff, aktiv, objektiv samt tystlåten (Eidevald, 2011). Även Hirdman (2001) påpekar på att ordet genus behövs för att man ska kunna beskriva och diskutera hur de olika könen framställs, hur relationen mellan dem ser ut samt hur man ska komma ifrån den historiska synen på vad som är manligt och kvinnligt.

När vi talade med pedagogerna om barnen benämnde vi dem som flickor och pojkar, utifrån deras biologiska kön. Det finns de som identifierar sig i det motsvarande könet alternativt inte i något av dessa två kön. Det var problematiskt i sig, vilket vi var

medvetna om, men vi valde ändå att tala med pedagogerna utifrån de biologiska könen. Detta var för att förskolornas arbete utgår från de två könen. Roger Gorski som är medicinsk forskare vid UCLA beskriver kön såhär;

“Kön sitter mellan benen och där finns två typer. Könsidentitet sitter däremot mellan öronen, och där finns det många

varianter”(Fredholm, 2005).

För att kunna se saker från ett genusperspektiv så behövs kunskap om vad genus innebär. För att kunna arbeta genusmedvetet måste man ha kunskap om innebörden av genus, kunna se förbi det normativa som varit kopplat till könen samt se saker ur olika synvinklar.

Olofsson (2007) menar att pedagoger ska tillföra barnen något, pojkarna ska tillföras känslor och flickorna ska bli mer modiga och starka i sig. Tanken är inte att

pedagogerna ska ta bort någon egenskap från barnen, utan endast bredda synen på hur man kan vara som både flicka och pojke och möta barnen där de befinner sig samt utgå från deras egenskaper och intressen (Olofsson, 2007). Leken är ett viktigt verktyg när man jobbar med genusmedvetenhet påpekar Olofsson, och Wahlström håller med. Det är viktigt att man ser varje barn och bekräftar det positiva man ser (Wahlström, 2003).

1.2 Bakgrund

I det här kapitlet kommer vi att berätta mer om vad pildokumentationer är och varför de här tre förskolorna valde att använde sig av just pildokumentationer som

jämställdhetsanalys.

Förskoleområdet kom i kontakt med något de kallar för pildokumentation genom Christian Eidevalds bok “Systematiska analyser för utvärdering och utveckling i förskolan - Hallå, hur gör man?” (2013). Förskolan har förklarat att pildokumentation är ett kvantitativt arbetssätt som under processen leder till ett kvalitativt arbetssätt när resultaten har analyserats och diskuterats. I det kvantitativa arbetet handlar det om att

räkna och pedagogerna tittar på hur många kommunikationer som sker. Det leder till ett kvalitativt arbete genom att det går att se det individuella barnet, till exempel syns det om det finns någon som inte kommunicerar. Då går det att analysera detta och diskutera och komma fram till hur man ska lyfta barnet, reflektera över vad anledningen kan vara, till exempel om det handlar om placeringen, exempelvis barnets placering vid

matbordet, i läshörnan eller dylikt. Eidevald (2013) skriver om hur en förskola

bestämde sig för att arbeta med denna typ av dokumentation. Han berättar också att de valde att inrikta sig på öppna och slutna frågor, med andra ord frågor som går att besvara med flera saker och utveckla, eller frågor som endast går att besvara med ett ord. Förskolan vi är i kontakt med fokuserar på vilka barn som initierar till

kommunikation och hur kommunikationen går barnen emellan. Om det är flickor eller pojkar som mest initierar till kommunikation, eller om det är olika kön i olika grupper. De förskolor vi har i vår studie har utgått från Eidevalds metod somtydligt visar hur kommunikationen utspelar sig.

Förskoleområdet bestod av tre olika enheter, vilket innefattade de åtta anställda som vi genomfört intervjuer med. Samtliga av dessa enheter hade samma chef, som vi också haft en intervju med. Förskolorna hade en utvecklingsgrupp, som bestod av

förskolechef, biträdande förskolechefer, arbetslag Rom som innefattade förste förskolläraren, specialpedagogen och pedagogistan samt en förskollärare från varje avdelning. En pedagogista fungerar som en pedagog åt de andra pedagogerna, samt hjälper till att hålla reflektioner och utveckling av förskolan vid liv. Denna grupp träffades varje vecka för att utveckla förskolan med hjälp av dokumentationerna.

Förskolorna bestod sammanlagt av 15 avdelningar. Två av förskolorna hade

åldersindelade avdelningar utifrån samma ålder på barnen, på dessa förskolor valde vi att intervjua en pedagog från ettårsavdelningen, en från treårsavdelningen och en från femårsavdelnignen. Detta gjorde vi för att ta reda på hur de olika pedagogerna tänker om kommunikation på deras avdelningar då det är stor skillnad i hur en ettåring kommunicerar och hur en femåring kommunicerar. På den tredje förskolan var det indelat efter barnens ålder: ett till tre och tre till fem. Där valde vi att intervjua en pedagog från den avdelningen med yngre barn och en från den med äldre barn.

Pedagogerna har utgått från kommunikationen i förhållande till barnens biologiska kön i pildokumentationerna.

Chefen på dessa tre enheter berättade att kvalitetsplanen görs när ett skolår startas, i augusti. Alla förskolor i Malmö stad skulle bedriva ett systematiskt kvalitetsarbete, vilket gjordes på sin egen enhet. Arbetet som görs i verksamheten skulle “följas upp, utvärderas, analyseras och utvecklas”, vilket står i skollagen och läroplanen (Skolverket, 2015). Kvalitetsplanen innehöll tre utvecklingsområden, som är kommungemensamt. Ett av områdena var bestämt från kommunen och detta år var det “alla barns rätt till stöd”. Malmö stad (2015) förklarar att “alla barn som deltar i förskolans verksamhet ska ges det stöd och den stimulans de behöver för lärande och utveckling”. De två återstående utvecklingsområdena valde förskolan själv och dessa tre förskolor hade valt “genus” och “lärmiljöer”. Här ser man att kopplingen mellan pildokumentationer och genus grundar sig i utvecklingsområdet som förskolan har valt att jobba med, utifrån Malmö stads direktiv om “alla barns rätt till stöd”.

När pedagogerna på dessa tre förskoleenheter hade gjort pildokumentationerna hade de ibland använt sig av filmning, men de har också valt att sitta vid barnen och dra pilarna där och då. De har även valt att göra dessa dokumentationer på sina kollegor, när de satt med barnen vid en mötesplats och den andra pedagogen tog en observerande roll och drog pilarna. Dokumentationerna utfördes vid olika mötesplatser, exempelvis vid en måltid, ute på gården, eller vid pysselborden. Aktiviteterna var ibland uppstyrda av pedagoger och ibland inte.

De hade valt att granska kommunikationen och vem som initierar till den, i förhållande till kön och av den anledningen hade de bestämt att det behövde vara ungefär lika många av vardera kön. Det skulle ske under cirka tre minuter och vara minst fyra barn för att det ska vara 50-50 procent könsfördelning, det fick som mest skilja 60-40

procent, exempelvis tre pojkar och två flickor. Kommunikation innebär både det verbala och icke-verbala språket. En verbal kommunikation baseras på ord eller ljud och en icke-verbal kommunikation kan exempelvis vara gester, rörelse och annat kroppsspråk (Öhman, 2009). Efter att de gjort dokumentationerna satte de in detta i tabeller där det visade vilken mötesplats det handlade om och hur många gånger kommunikationen gått från en till en annan, vilket skrevs in utifrån barnens kön. Resultaten från

pildokumentationerna sammanställdes sedan i ett stapeldiagram. Pedagogerna i området började med dessa dokumentationer, som en pilotstudie, under höstterminen 2016 och fortsatte med det under vårterminen 2017, där vi är nu.

De hade inte skriftligt analyserat det de sett, utan hade lämnat in detta till de som sitter i utvecklingsgruppen, där alla avdelningars tabeller hade sammanställts i stapeldiagram. Utifrån detta analyserade de sedan tillsammans för att se om det går att se olika

mönster, exempelvis om det i vissa konstellationer alltid var samma barn som initierade till kommunikation. De undersökte också i analyserna om det var ett specifikt barn som alltid var tyst om det var ett annat specifikt barn med, eller om det oftast är pojkar som börjar kommunicera med flickor och dylikt.

2. Syfte och frågeställningar

Vårt problemområde innefattar hur kommunikationen ser ut mellan barn i förhållande till genus och vårt syfte med uppsatsen handlar om att undersöka hur tre förskoleenheter arbetar med “pildokumentation” i förhålllande till pedagogernas “genusmedvetenhet”. Alla våra frågeställningar innefattar de tre olika förskole-enheterna vi har arbetat med.

Våra frågeställningar är följande:

• Hur förstår förskolepersonalen begreppet ”genusperspektiv” i förhållande till pildokumentationer?

• Hur förstår förskolepersonalen syftet med ”pildokumentation”?

• Vad anser förskolepersonalen om att använda pildokumentationer som arbetssätt för att förstå barns relationer till varandra?

3. Tidigare forskning

Vi har tittat på tidigare forskning om kommunikation, genus, språk och samspel. Vi har fokuserat på hur stor del av kommunikationen har i samspelet samt olika typer av kommunikation. Vi kommer i detta kapitel att redogöra hur olika universitetslektorer samt forskare beskriver kommunikation, samt vad läroplanen har för strävansmål inom detta ämne.

I “Systematiska analyser för utvärdering och utveckling i förskolan- Hallå hur gör man?” av Eidevald (2013) beskrivs det hur personalen på förskolan han har studerat har monterat upp en kamera och spelat in sekvenser från vardagliga situationer för att kunna få en överblick över hur kommunikationen präglas. Eidevald (2013) förklarar hur pedagogerna drog streck mellan sig själva och barnen, eller barnen emellan. I ett

exempel från en dokumentation förklaras det att pedagogen drog ett streck för varje verbal kommunikation, som då gick från en till en annan person. Därefter valde de att göra två tabeller, en som visade vilka barn som använde sig av öppna samt slutna frågor och en som visade hur många gånger flickor respektive pojkar, som totalt använde sig av öppna samt slutna frågor (Eidevald, 2013). Eidevald (2013) lyfter att de analyserade resultatet efteråt, vilket ledde till att de på ett tydligare sätt kunde se vilka barn som hade hamnat i skymundan och vilka barn som tog mest plats. Utifrån resultaten märkte pedagogerna också att de tidigare, innan pildokumentationerna, ofta uppmärksammade samma barn hela tiden, och att vissa barn endast kommunicerade i vissa konstellationer och inte andra (Eidevald, 2013).

Barn kommunicerar med hjälp av flera språk, både genom det verbala och icke-verbala språket, exempelvis kroppsspråket. Det verbala språket är synonym för det talade språket och det icke-verbala språket innefattar det kroppsliga språket, gester, mimik och ljud. Pedagoger förväntas att arbeta utifrån läroplanen för förskolan (Lpfö 98. rev. 16) och ha den som riktlinje och nyttja den så det blir en pedagogisk verksamhet. Ett strävansmål som tas upp i läroplanen (Lpfö 98. rev. 16) är att sträva efter att varje barn “utvecklar nyanserat talspråk, ordförråd och begrepp samt sin förmåga att leka med ord, berätta, uttrycka tankar, ställa frågor, argumentera och kommunicera med andra”.

Från början använder barn sig mest av det kroppsliga språket och desto äldre de blir desto mer utvecklas det verbala språket. Vygotskij (1978) förklarar att anledningen till att barn kommunicerar handlar om att få kontakt med omgivningen:

“Signs and words serve children first and foremost as a means of social contact with other people. The cognitive and communicative functions of language then become the basis of a new and superior form of activity in children, distinguishing them

from animals.”(Vygotskij 1978)

Kommunikation handlar om uttryck och samspel beskriver Agneta Jonsson (2016), universitetslektor i barn- och ungdomsvetenskap. Det bygger på ett sätt där empati, lyhördhet samt ömsesidighet innefattar en pedagogik som är både medveten och

följsam. Pedagoger har möjlighet att göra skillnad när det kommer till barns deltagande och här kan de ge barnen goda villkor för till exempel lärande. Både barn och

pedagoger är centrala delar i förskolan, men deltagandet kan visa på olika grader av deltagande från barnen samt medvetenhet från pedagoger som studien visar (Jonsson, 2016).

I “Barns samlärande- en forskningsöversikt” beskrivs det att kommunikation är viktig när det kommer till samspelet mellan barn och vuxna. Barnens utveckling av

kommunikationen är viktig för att de ska klara av att vistas i samhället och världen. I kommunikation och samspel med andra växer lärandet och när man tittar på samarbetet mellan barn är flera saker relevanta, såsom deras omgivning, de vuxnas förhållningssätt och barngruppens sammansättning. Lärande sker med hjälp av kommunikation, i samspel med andra. Små barn skapar ett sätt att kommunicera med andra. I ett samspel strävar man efter att ha en dialog med personer i omgivningen. Barns lärande och en del av deras tänkande är bundet till det verbala språket och genom samspel och dialog med andra skapas en ny förståelse (Williams, Sheridan och Pramling Samuelsson, 2000). Pernilla Nilsson skriver i “Barns kommunikation och lärande i fysik genom praktiska experiment” att via verbal kommunikation skapas ett samspel mellan den enes

föreställningar och vad den andra säger. Människor tillhör ofta en social grupp eller en typ av gemenskap, och denna gemenskapen är viktig för hur samspelet mellan barnet och andra i framtiden ska utspela sig, om hur barnet kommer lära sig saker och

liknande. Kommunikation är grundläggande för de flesta egenskaper i livet, både kulturellt och i människors tankebanor (Nilsson, 2005).

Anknytning är en förprogrammering som människan föds med (Broberg, 2000). Den innebär att det under första året i livet handlar om att knyta känslomässiga band till en eller två vårdare och målet med denna teori är att underlätta barnets utforskande, med trygga villkor. Människan innehar en förmåga att agera passande till små barns behov, som är fullständigt beroende av omgivningen för att överleva. Under första året i livet handlar anknytningen endast om fysisk närhet till vårdaren och kvaliteten på denna anknytning varierar beroende på vårdarens lyhördhet och sampel gentemot barnet. Ett barn kan inte låta bli att knyta känslomässiga band till en vårdare, detta sker oberoende lämpligheten av vårdaren (Broberg, 2000).

Språket och handlingar utgör viktiga delar i Vygotskijs teorier om sociokulturella relationer (Lindqvist, 1999). Språket har många olika funktioner, men det allra

viktigaste är att den fungerar kommunikativt. I den ena av språkets funktioner ingår det mer gester och mimik, den kroppsliga funktionen. Denna typ av språk kan ofta bli mer synlig i vardagslivet, speciellt bland barn som inte innehar talets förmåga än.

Vygotskij (Lindqvist, 1999) menar att ett sociokulturellt perspektiv är den aktiva länken mellan kollektivets och individens erfarenheter olika former av kommunikation. Språket är en en stor del i sociala sammanhang, det används i sociala samspel för att förstå utsagor och berättelser bättre. Det används också för att kunna namnge föremål och saker samt att beskriva deras betydelse. Vygotskij (Lindqvist, 1999) påpekar att det är via kommunikationen som tankar, föreställningar och även praktiska erfarenheter skapas och förnyas.

Grundläggande inom de sociokulturella relationerna är samspel och kommunikation, Vygotskij (Lindqvist, 1999) poängterar att genom samspel med omgivningen hämtar vi individuella funktioner från det kollektiva livet, och det gör att vi själva också blir individer.

Med begreppet genus menas allmänt vad som ses som manligt och kvinnligt, det

handlar om hur de olika könen är socialt konstruerade. Det är skillnad mellan det sociala könet, som är det genus innefattar och det biologiska könet, vilket är det man föds till,

närmare bestämt vilket av de två olika könsorgan man har mellan benen (Edström, 2010). Genus grundar sig på tre nivåer i samhället anser Harding (1986), en strukturell, en symbolisk och en individuell nivå. Med den strukturella nivån avses hur

fördelningen av arbete ser ut utifrån ett genusperspektiv. Det finns en norm om att endast pojkar leker med vissa leksaker och flickor med en annan. Den symboliska nivån menas med hur genus skapas genom kommunikation, bland annat genom diktatomer där motsatsparen får antingen en feminin eller maskulin innebörd och samhället beskriver olika saker som typiskt manligt eller kvinnligt. Den individuella nivån menas individens egen socialisering över deras genusidentitet, gällande både de symboliska och de

4. Teori

För att kunna analysera resultaten av intervjuerna och hur pedagogerna på de olika förskolorna jobbar har vi fokuserat på den välkända anknytningsteorin, som handlar om hur människor förhåller sig till varandra och vart barn ofta finner den största tryggheten (Broberg, Hagström, Broberg, 2012). Vi har utgått från genuskontrakten som Hirdman (2003) har fokuserat på samt tittar på Vygotskijs (1978) tankesätt om att alla människor och speciellt barn påverkas av miljön de befinner sig i. De påverkas även beroende på vilka personer som är i närheten och hur man studerar barnens samspel i olika miljöer. Vi har även utgått från läroplanen, som är ett verktyg till pedagoger i

förskoleverksamheten, och använt citat därifrån för att senare kunna använda de under analysen (Lpfö 98/16).

I vår analys kommer vi att använda oss av begreppen trygg bas, anknytning, genus, relationer samt kommunikation.

4.1 Anknytningsteori

Vi har valt att använda oss av Malin Broberg, Birthe Hagström och Anders Broberg (2012) och deras teorier om anknytning och anknytningspersoner eftersommånga anknytningar bygger på kommunikation och trygghet. Inom pildokumentation, som vi har valt att fokusera på, är det kommunikation som står i centrum. Det är fokus på vem som kommunicerar med vem och på vilket sätt det görs samt relationerna barnen har till varandra och hur kommunikationen kan ändras i olika konstellationer. Dessa aspekter har också stor betydelse inom kommunikation och därför anser vi att just anknytning är en viktig del.

Broberg, Hagström och Broberg (2012)förklarar att anknytningsteorin idag är den psykologiska teorin som är viktigast när det handlar om hur människor förhåller sig till bland annat närhet och omsorg, men också upptäckarglädje och självständighet.

Anknytning är ett begrepp som kan förklaras som känslomässiga och nära relationer. Ett annat begrepp som hör till här är anknytningsperson.I den här studien har begreppet relation stor betydelse på grund av att samspel och relationer har en viktig del i kommunikationen. Något alla sorters relationer har gemensamt är till exempel att de varar över tid, att det finns en känslomässig betydelse och att den specifika personen

inte är utbytbar (Broberg, Hagström, Broberg, 2012). Detta gäller relationer mellan alla människor.

Förskolan tittar även på barnets relation till mer än bara personer, de kan ha relationer till en sak också. Broberg, Hagström, Broberg (2012) menar att en anknytningsrelation innebär att den anknutna söker upp anknytningspersonen vid behov, så som för tröst och trygghet. Vidare tar de upp att barn skapar olika anknytningar till olika omsorgspersoner och dessa blir en trygg bas, som är det mest centrala begreppet inom anknytningsteorin. Den trygga basen gör att barnet vågar utforska men är också en plats dit barnet kan återvända till vid behov.

Broberg, Hagström, Broberg (2012) skriver om att barnets primära anknytningspersoner är föräldrarna. De förklarar att även pedagoger är anknytningspersoner och kan ge en miljömässig stabilitet till barnet genom att lyssna på dennes signaler, men att de inte kommer upp på samma nivå som föräldrarna. Detta för att deras kontakt med barnet inte är så långvarig att de kan ge samma stabilitet. Pedagogerna blir barnets sekundära anknytningsperson. När den primära anknytningspersonen lämnar över barnet till den sekundära anknytningspersonen blir deras uppgift att vara tillgänglig för barnet och genom detta blir barnet tryggt (Broberg, Hagström, Broberg (2012).

4.2 Genuskontrakt

Utifrån vår empiri och vårt tankesätt med arbetet kommer vi även att gå in lite mer på Yvonne Hirdmans teori gällande begreppet genus, hon fokuserar bland annat om osynliga regler, normer och förväntningar (Hirdman, 2003). Vi valde att arbeta med Yvonne Hirdmans teorier om genuskontrakt för att hon belyser hur samhället gör skillnad på flickor och pojkar samt varför, detta har vi användning för då vi i våra frågeställningar belyser personalens förståelse av genus och vad de anser att

genusperspektiv är. Hirdman är professor i historia och forskning och hon beskriver hur vi skapar olika osynliga regler och normer om vad som anses vara manligt och kvinnligt i samhället, ett så kallat genuskontrakt. I detta kontrakt förklarar hon grundläggande principer, till exempel:

Kvinnor och män hålls isär, det manliga och kvinnliga är ofta helt skilda saker och varandras motsatser, så kallade dikotomier. I samhället talar man ofta om “bråkiga

pojkar och tysta flickor”, olika typer av flickleksaker och pojkleksaker samt att bara ett visst kön kan leka med en viss leksak.

Det manliga värderas högre än det kvinnliga, ofta har det som räknas som manligt en högre status än det som räknas som kvinnligt. Exempelvis värderas det högre för en flicka att kallas “pojkflicka”, än för en pojke att kallas “flickaktig”. Det pojkar gör tenderar att få ett högre värde.

4.3 Sociokulturella relationer

Den sista teorin vi utgår från är Vygotskijs teorier om socio-kulturella relationer. Denna teori har vi valt för att sociokulturella relationer utgår från de miljöer barnen befinner sig i, om det är utomhus, runt matbordet, i skötrummet och så vidare. Miljön kan

påverka barnens kommunikation, beroende på hur trygg barnet är i den specifika miljön, en del miljöer hämmar barnets kommunikation medan andra miljöer främjar

kommunikation. Vygotskij (1978) menar att alla människor, framför allt barn, ständigt är påverkade av miljön och den kultur de befinner sig i och att det inte går att studera barns samspel om man inte beaktar de socio- kulturella relationerna. Den sociala psykologin tittar på individen i grupp, men också på fenomen inom gruppen och

interaktioner mellan olika grupper. Fokus ligger på att alltid förklara tankar, känslor och beteenden i den relation till den sociala påverkan som individen utsätts för. Som tidigare nämnt är samspel och kommunikation grundläggande i sociokulturella relationer för att kommunikation och språket är en viktig del i samspelet. Vygotskij menar att det är via kommunikation och samspel som nya tankegångar och föreställningar skapas

(Vygotskij 1999).

Dessa begrepp kommer vi att utgå från när vi analyserar vårt resultat: trygg bas, relation, anknytning, genus och kommunikation. Utifrån teorierna kan vi se att anknytning är en viktig del för att kunna skapa en så bra kommunikation som möjligt med barnen. Om man har en bra anknytning till barnet kommer man också lättare kunna samspela med hen, både genom det verbala- och det icke-verbala språket. Språket har olika funktioner, och bland barn som inte innehar det muntliga språket än används mimik och gester, det icke-verbala språket. Mycket grundar sig också i tankarna om kvinnligt och manligt som redan finns i samhället idag, och även hur

kommunikationerna byggs utifrån genuskontrakten. Det har vi även fokuserat på då pildokumentationerna utgår från att det måste vara minst två pojkar, och minst två flickor vid varje tillfälle utifrån ett genusperspektiv.

5. Metod

Vi har valt att utgå från förskolornas dokumentanalyser från deras pildokumentationer samt kombinera det med intervjuer från pedagoger från flertalet avdelningar angående arbetssättet. Vi valde att basera vårt arbete på en kvalitativ metod, med

semistrukturerade intervjuer, då vi ansåg att det är den som passar bäst till vårt arbete. Den innebär att intervjuaren följer ett formulär med ett fåtal öppna frågor. Det gäller att aktivt lyssna för att kunna ställa följdfrågor då intervjupersonens möjlighet att påverka innehållet i intervjun är stor. Med den här intervjumetoden bör intervjuaren agera skickligt och medvetet, det är viktigt för att intervjupersonen inte ska känna att det är ett förhör eller ett kunskapstest (Alvehus, 2013).

Alla intervjufrågor var förbestämda, de ställdes i samma ordning och alla intervjupersoner fick samma frågor. Fördelen med tillvägagångssättet var att intervjupersonerna kunde formulera sina egna svar på frågorna (Larsen, 2009). Vi använde oss av öppna frågor som lämnade utrymme till utvecklande svar. Vi valde den här typen av intervju för att kunna få en så bred bild som möjligt av pedagogernas syn på pildokumentation och granska deras genusmedvetenhet på ett djupare plan.

Studien gjorde vi i syfte av att söka förståelsen av pedagogernas syn på

pildokumentation på ett område där vi visste att de arbetat med kommunikation mellan barn, för att försöka ta reda på deras relationer. Vi ville, genom intervjuer, ta reda på om pedagogerna var medvetna om varför den här studien existerar och om de såg något mönster i hur kommunikationen gick i förhållande till könen.

5.1 Urval

Vi valde att göra intervjuer på tre förskolor, som innefattar ett område. Dessa förskolor samarbetar och har samma chef. Intervjuer gjordes med chefen och åtta pedagoger, både förskollärare och barnskötare. För att kunna se hur kommunikationen på en avdelning med de äldsta barnen respektive med de yngsta barnen skiljer sig valde vi att intervjua en pedagog från den yngsta respektive äldsta avdelningen på två av förskolorna. På dessa två förskolor gjordes en intervju med en pedagog från en treårsavdelning. På den tredje av förskolorna har de ett till tre år och tre till fem års-avdelningar och där valde vi då att intervjua en pedagog från den avdelningen med äldre och en från avdelningen

5.1.1 Urval av pedagoger

Innan vi intervjuade pedagogerna hölls en intervju med chefen där vi berättade att hennes anställda också skulle bli intervjuade, vilket hon tyckte var positivt och hon berättade att hon såg fram emot att se vårtresultat. Vi har valt att intervjua både barnskötare och förskollärare. För att nå pedagogerna och fråga om de var villiga att delta i studien ringde vi till de enskilda avdelningarna och bokade då en tid. En del av pedagogerna hade mer erfarenhet än andra men alla kunde läsa ett protokoll som läggs ut varje vecka efter att utvecklingsgruppen träffats. Det fanns också en pedagog från alla avdelningar som gick till utvecklingsgruppen och kunde uppdatera sina kollegor och därför tänkte vi att alla skulle vara uppdaterade angående studien som var aktuell på förskolorna.

5.2 Etiska övervägande

Vi har ansträngt oss, under arbetets gång, för att tänka på de etiska övervägandena. Vi har utgått från vetenskapsrådets fyra etiska krav: informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet.

Informationskravet innebär att alla deltagare ska veta studiens syfte (Johansson & Karlsson, 2013) och när vi gjorde intervjuerna berättade vi att vi var där för att vi arbetar med vårt examensarbete och att det handlade om pildokumentationerna samt att vi ville veta deras uppfattning om det. Det blev dock ingen ingående förklaring om det, detta då vi inte ville ge någon uppfattning om var vi stod i frågan om

pildokumentationer.

Samtyckeskravet förklarar att deltagarna ska samtycka till att delta (Johansson & Karlsson, 2013), vi frågade intervjupersonerna om vi fick intervjua dem, vilket de godkände.

Konfidentialitetskravet säger att de som deltar inte ska vara identifierbara och de ska få reda på vad som kommer hända med materialet (Johansson & Karlsson, 2013), vi berättade att de kommer vara anonyma och när de har sagt namn på kollegor eller barn har vi inte skrivit ut det. När vi citerade pedagogerna gjorde vi i några fall ändringar i specifika ord, som möjligtvis skulle kunna kopplas till individuella pedagoger. Av samma anledning har vi även skrivit citaten på ren svenska. Vi frågade om

godkännande om att spela in samtalen och att det var för att vi skulle kunna ha hela intervjun så vi kan lyssna, transkribera samt använda oss av det exakta materialet. Att materialet kommer raderas efter att studien är färdig fick de också reda på.

Nyttjandekravet handlar om att deltagarnas uppgifter inte ska användas till annat än forskningens ändamål (Johansson & Karlsson, 2013), vilket intervjupersonerna fick reda på när vi sa att det endast kommer användas till vårt examensarbete.

5.3 Intervjuprocess

För att kunna genomföra intervjuerna hade vi först en intervju med chefen för att ta reda på exakt vad tanken med pildokumentationerna var. Chefen var utförlig i sina svar under intervjun och vi ställde frågorna för att få mer information än vi möjligtvis behövde då vi senare under intervjuerna till pedagogerna kunde ställa följdfrågor på ett relevant sätt och veta hur arbetsprocessen hade gått till. Vi valde att intervjua två-tre pedagoger på de tre olika förskolorna. Vi tänkte intervjua en pedagog från varje förskola som arbetade på en avdelning med de yngsta barnen och en från varje avdelning med de äldsta barnen. Detta gjorde vi för att se deras synsätt på

kommunikation utifrån att barnen kunde kommunicera verbalt respektive icke-verbalt. Vi har även intervjuat pedagoger från avdelningar där barnen är cirka tre år för att se om pedagogerna där tänkte annorlundapå en “mellanålders-avdelning”.

För att göra en god intervju har vi inte gett några större förklaringar till vår studie, utan kommer kortfattat förklarat vad det är intervjun kommer ha som huvudämne. Detta för att inte ge intrycket av att vi har en särskild värdering inom ämnetoch har därför också undvikit ledande frågor. Av samma anledning har vi undvikit att “imponera” med våra kunskaper då det inte var ett tillfälle att briljera. Vi strävade efter att vara neutrala under intervjuerna, vara vänliga, lugna, visa intresse och inge förtroende för att få fram ärliga och djupa svar (Alvesson, 2011).

Vi har utfört flertalet intervjuer tillsammans och några enskilt. Anledningen till att vi båda planerade att närvara under intervjuerna var för att kunna analysera så bra som möjligt och ge ett tillförlitligt resultat. Alvesson (2011) lyfter att det kan vara till en fördel att vara två forskare under en intervju, en ställer frågorna och en observerar. Observatören har en distans och en annan överblick än intervjuaren och kan ingripa vid

behov och minska intervjuarens subjektivitet. Vidare förklarar han att det även finns nackdelar med detta tillvägagångssätt. Till exempel kan intervjupersonen uppleva att observatören iakttar och att situationen känns som ett förhör (Alvesson, 2011). Vi försökte skapa en avslappnad atmosfär och satte oss bredvid varandra, med

intervjupersonen mitt emot. Vi har båda ställt frågor men en av oss var den som ledde det och hade “huvudansvar” för att intervjun följdes.

Vi har valt att spela in intervjuerna och Alvesson (2011) förklarar vikten av vara förberedd, att ha laddat batteriet till ljudinspelaren, få intervjupersonens godkännande att spela in samt att förklara att inspelningen kan stängas av om det skulle röra känsliga områden.

Utifrån intervjuerna samlade vi ihop mycket material som vi skulle ha användning för i resultatdelen. Vi kunde se ett mönster för de olika enheterna, både tankesätt angående hur man skulle jobba med pildokumentationer samt vad de tyckte och tänkte om arbetssättet. Det blev tydligt för oss att just en av förskolorna inte kände sig bekväma med detta sätt att jobba efter, och inte heller förstod riktigt varför det skulle göras, detta kommer vi att analysera och berätta mer om i resultatdelen.

När vi gjort vårt arbete valde vi att göra det som tar lång tid först och därför började vi med intervjuerna eftersom vi skulle hitta en tid som passar både oss och

intervjupersonerna. Efteråt skulle intervjuerna transkriberas, vilket var tidskrävande och hade vi inte gjort detta i början hade vi haft svårt att hinna bli färdiga med arbetet.

Med detta arbete anser vi oss ha uppnått vårt syfte och svarat på våra frågeställningar. Vi har arbetat för att ha en röd tråd genom hela arbetet och att läsarens möjliga frågor besvaras under läsningen.

5.4 Analys- och bearbetningsprocess

När vi hade varit ute på förskolan och gjort våra intervjuer samlade vi ihop vår empiri och började transkribera alla intervjuer. Vi transkriberade intervjuerna för att enklare kunna gå tillbaka till empirin och ta med utvalda delar i studien samt för att vi ska kunna ha transkriberingen som underlag i resultatet och analysen. Vi jämförde svaren med varandra och utifrån intervjuerna fick vi fram svar på våra frågeställningar som vi

kunde se i transkriberingen. Vi sammanställde sen resultatet utifrån våra

frågeställningar samt de intervjufrågor som kunde kopplas till respektive fråga, och analyserade svaren med hjälp av våra tidigare nämnda begrepp.

6. Resultat/analys

Mot bakgrund av det som presenterats gentemot teori och tidigare forskning har vi valt att analysera vår empiri med hjälp av begreppen: trygg bas, anknytning, genus,

relationer samt kommunikation. I resultatet kommer vi även att analysera de olika pedagogernas svar utifrån intervjuerna, deras tankesätt kring arbetssättet och hur de tycker att detfungerar att använda. Det blev tydligt redan under intervjuerna att en del pedagoger inte kände sig bekväma med att jobba såhär och inte hade någon grund för varför de gjorde just detta. I slutet av resultatdelen kommer vi även att sammanfatta vad vi har kommit fram till och se om det finns ett bättre sätt att göra dessa typer av

dokumentationer på eller om dessa funkar bra.

6.1 Förståelse av begreppet genusperspektiv

I förhållande till vår första frågeställning som handlar om hur personalen förstår begreppet “genusperspektiv” i förhållande till pildokumentationer lyfte majoriteten av pedagogerna att de ständigt har genus i tankarna och de skiljer inte på flickor och pojkar, i hur de behandlar dem. Studien de gör har kommit från Malmö stad som har bestämt att alla verksamheter ska göra en jämställdhetsanalys och där ska det utgås från könen pojke och flicka. Personalen på avdelningarna har diskuterat genus och berättade för oss att de till exempel låter pojkar leka med klänningar. Vi kunde här se att de följer läroplanen, där står det att “förskolan ska motverka traditionella könsmönster och könsroller”. Det står dock inte på vilket sätt de ska motverkas, det blir därför en tolkning för pedagogerna vad de anser att det innebär (Lpfö 98. rev. 16).

En förskollärare berättade att pedagogens roll har stor betydelse och vilka glasögon de har påverkar barnen, exempelvis om de säger till en pojke att något “är flickigt” kan barnen ta åt sig och inse att det kanske inte är “riktigt okej” och därmed förstå att han inte ska använda sig av sådant som anses “flickigt”. Hon förklarade att pedagogerna inte ska vara nedvärderande utan uppmuntra och bjuda in barnen. Detta menade Hirdman (2003) om i sina tankar om genus, och vilka grundläggande principer som fanns i samhället över vad som anses vara “pojkigt” och “flickigt”. En pedagog berättade att de hela tiden försöker tänka på genus och de arbetar för att få in det på ett naturligt sätt i barnens vardag: “Vi försöker säga barnet istället för att man pekar ut de som speciell

flicka eller speciell pojke och att man försöker göra aktiviteter som inte är könsbundna, utan att alla ska få samma möjligheter”. Utifrån pedagogens tankar kan man här se att Hirdmans tankar om genus speglade in, aktiviteter måste inte vara könsbundna till flickigt och pojkigt som samhället styrs till större del av, utan här sker aktiviteter som involverar alla.

Genom intervjuerna kom det fram att när pilotstudien analyserats har de sett att pojkar i många fall har fått mer uppmärksamhet än flickorna.Hirdman (2003) förklarar att könen hålls isär och att pojkar ses som mer “bråkiga” och flickor som mer “tysta”.En möjlighet kan vara att pojkarna, genom att uppfattas som “bråkiga”, tar mer plats och därmed också får mer respons. När analysen har skett och insikten om att pojkar får mer uppmärksamhet än flickorna har uppkommit, så har det skett diskussioner om

anledningen till resultatet och vad ska göras för att jämna ut uppmärksamheten. Pedagogerna lyfte placeringens betydelse och om hur konstellationerna ser ut: “Då tänker vi placering, hur är vi placerade? Sitter vi bredvid två killar? Ser vi dem så att vi har ögonkontakt eller hur ser konstellationen ut?” Med detta sagt innebär det att

pedagogen har tänkt på konstellationerna för att alla barn ska få samma möjlighet att initiera till kommunikation.

Utifrån pedagogernas svar går det att se att barn på de avdelningarna med äldre barn umgås mer med samkönade, medan det på avdelningar med yngre barn umgås barnen mer blandat. Även sociokulturella relationer spelar roll här då fokus ligger på att förklara tankar och känslor i olika relationer till den sociala påverkan (Vygotskij, 1978).

Chefen berättade att kvalitetsplanen görs när ett skolår startas och Malmö stad hade bestämt ett utvecklingsområde som är kommungemensamt och detta år var det “alla barns rätt till stöd”. Alla förskolor i Malmö stad ska bedriva ett systematiskt

kvalitetsarbete och detta arbete ska följas upp, utvärderas, analyseras och utvecklas, vilket står i skollagen och läroplanen (Skolverket, 2015). I jämställdhetsanalysen som förskolorna gjort har de valt frågan “hur uppstår relationer och vad händer när barn finns i dessa relationer?”. Känslomässiga eller nära relationer bygger ofta på

anknytningar, det handlar om hur människor förhåller sig till närhet och omsorg, men även upptäckarglädje och självständighet (Broberg, Hagström, Broberg 2012).

Anknytning bygger på relationer till både människor, men även en sak. Med en anknytningsperson vid sin sida kan barn tryggt utforska och upptäcka omgivningen (Broberg, Hagström, Broberg 2012) och vi fick förklarat för oss att “sitter pedagogen och leker med bilar så det blir många barn med pedagogen och vill leka med bilar”. De berättade att de yngsta barnen först skapar relation till objekt innan de utvecklar

relationer med varandra.

Utvecklingsområdena “alla barns rätt till stöd” i koppling till genus gör att alla barn ska synas och behandlas utifrån var de är. Pildokumentation är ett kvantitativt arbete där det visar hur många kommunikationer som görs och senare kommer det gås igenom och analyseras. När pildokumentationerna gjorts kan pedagogerna i det kvalitativa arbetet få syn på kommunikationen mellan barnen och då kan de se om det finns barn som inte kommunicerar alls, om de kommunicerar olika mycket i olika sammanhang eller pedagogen inte kommunicerar med den individen. Precis som flertalet pedagoger lyfter gör detta att de kan se det individuella barnet och därmed också hitta lösningar för att kunna ge stöd och lyfta barnet. Barnet tyr sig ofta till en speciell person, en

anknytningsperson, som den också fått bäst kontakt med och känner sig tryggast med, den trygga basen. Barn som känner sig trygga och har en trygg bas ger också sig själva möjlighet att utforska mer, för om något skulle hända eller om barnet plötsligt blir illa till mods, vet barnet att hen kan alltid gå till sin anknytningsperson (Broberg, Hagström, Broberg, 2012). Med utgång från detta syntes det att pedagogerna har arbetat för att få alla att känna sig trygga och flertalet pedagoger betonade vikten att vara en deltagande pedagog. En pedagog sa att hon försöker lyfta barnen genom att tro på dem, ge

bekräftelse och uppmuntran till deras egen förmåga.

Det framkom även att barn med nära relationer till varandra i vissa fall kommunicerade mycket med varandra men lite med andra.Det handlar om vilken typ av närhet barnen känner till varandra, hur trygga de är och vilken relation de har till varandra (Broberg, Hagström, Broberg, 2012). “Barnen är också pedagog för varandra” var det en

pedagog som lyfte och hittar man då en kompis som finns där blir det en anknytning till denne (Broberg, Hagström, Broberg, 2012). För att lyfta de barn som kommunicerar lite berättade en pedagog hur hon omplacerar barnen så att de inte alltid sitter med sin bästa kompis. Att känna en trygghet med sin kompis är bra men en avdelning, med äldre barn, ville att barnen skulle skapa relationer till fler i barngruppen.När barnen

placerades annorlunda och inte satt bredvid varandra hade de lite svårt för att

kommunicera men efter hand har det ändrats och kommunikationen har utvecklats. Tack vare omplaceringar har kommunikationen ökat och barngruppen har lättare att

kommunicera och skapa relationer till alla.

6.2 Hur förstår pedagogerna syftet med pildokumentation?

Utifrån vår andra frågeställning som gällde hur pedagogerna förstår syftet med

pildokumentaion fick vi svaret att majoriteten av pedagogerna visste att syftet utgår från jämställdhetsanalyser och att dessa pildokumentationer görs för att kunna se

kommunikationen mellan barnen, om det är mest flickor som talar med flickor, pojkar som talar med pojkar eller hur det ser ut och vilket kön som initierar till kommunikation. Utifrån anknytningsteorin och den trygga basen vet man sen tidigare att vissa barn skapar bättre relationer och kommunikationer till vissa andra (Broberg, Hagström, Broberg, 2012).

Pedagogerna har sett att det tidigare funnits mönster i kommunikation mellan barn och pedagog, exempelvis att de talade mest med de mest aktiva barnen. Detta har

uppmärksammats genom pildokumentationerna och pedagogerna har blivit mer medvetna om deras förhållningssätt till barnen. För att alla barn ska känna sig trygga i att initiera till kommunikation är det viktigt att ha en känslomässig relation, (Broberg, Hagström, Broberg, 2012) i detta fall till pedagogerna. Majoriteten av pedagogerna berättade att deras förhållningssätt ändrats efter pilotstudien: “Vi har blivit mer medvetna om att försöka se alla barn, påminna oss själva om det hela tiden”. Många av pedagogerna svarade att man också gjorde dessa dokumentationer för att kunna se det individuella barnet och att i ett tidigt skede se om det finns barn som inte kommunicerar överhuvudtaget. “Om man gjorde de här pildokumentationerna så kunde man få fram det här att man räknar men man kunde också tolka dem kvalitativt genom och titta på att här kanske är ett barn, ett individuellt barn som inte har kommunikation med någon, vad beror det på?” Utifrån dessa analyser kan man då ta fram en

handlingsplan på hur man ska lyfta dessa barn och hur man ska hjälpa de i sin

utveckling i kommunikationssyfte. Pedagogerna menade på att genom detta arbetssätt var det enklare att följa barnen och på de viset se till att alla blir uppmärksammade samt

menar att här är det viktigt att barnet känner trygghet för att kunna kommunicera, ifall barnet inte har några trygga anknytningar blir barnet otryggt och det blir svårt för personalen att hjälpa barnet i sin kommunikationsutveckling (2012). Därför är det viktigt att redan från början visa barnet att man är en trygg bas och att man skapar ett känslomässigt band med hen.

Tanken är att alla tre förskolor ska vara medvetna om pildokumentationer och hur de ska användas samt syftet med dem, men under intervjuerna framkom det att några pedagoger inte riktigt visste varför dessa användes samt inte tyckte att de gav så mycket. De flesta hade koll på vad studien handlade om och varför de gjorde det och ansåg att det känts bättre allt eftersom. Det fanns däremot en som inte var positivt inställd och sa “De flesta av oss fattar ingenting, men de sa att Malmö stad vill ha det, att vi ska göra det och vi har gjort det iallafall”. En pedagog sa att hon inte tyckte det var så mycket kommunikation när hon började jobba på förskolan, men att det handlade om hur barnen var placerade. Denna pedagog berättade att hon i början inte visste att man fick lov att placera barnen hur man ville, men att hon nu förstått det efter att de från utvecklingsgruppen berättat att de ska jobba efter genus och då sett att

kommunikationen ökat.

Barn påverkas av var de befinner sig och i vilken miljö de är i (Vygotskij, 1978). Pedagogen förklarade också att barngruppen fått bättre kontakt med varandra och när relationsskapandet ökat har det även blivit mer kommunikation i barngruppen, både mellan barnen men också till pedagogerna.Barn påverkas av vilka personer som finns i deras närmiljö (Vygotskij, 1978) och med tanke på detta är det rimligt att barnens kommunikation ökat då de lärt känna omgivningen bättre och därmed fått ett större samspel. På en avdelning med ettåringar utforskade barnen mycket själva i början. Det togs då in en högtalare som gick att bära, som det kom olika sorters ljud från, så som fågelkvitter, och detta gjorde att barnen började se varandra. En pedagog på den

avdelningen förklarade “Och sen fick vi in en röd högtalare och det kom olika ljud från den, ibland var det fågelkvitter, ibland var det trummor, ibland var det musik och då var det som att de började se varandra för de ville visa den. Och att om ett barn hade den här röda högtalaren så gjorde de andra barnen likadant som den och fick makten över ljudet. (...) Efter det har det blivit mer och mer och mer att de ser varandra och vill möta varandra i förändringar i miljön och i vad vi gör och varandras miner och så”.

Barnen har då utvecklats och ändrat förhållningssätt och funnit en större trygghet i sin omgivning (Broberg, Hagström, Broberg, 2012).

Det har även funnits problem bland pedagogerna gällande att “barnen kommunicerar ju inte”, men de har sedan fått information och diskuterat om vad kommunikation är. Från början använder barn sig mest av det kroppsliga språket och desto äldre de blir desto mer utvecklas det verbala språket. Vygotskij (1978) förklarar att anledningen till att barn kommunicerar handlar om att få kontakt med omgivningen. Det är självklart skillnad i hur yngre och hur äldre barn kommunicerar, då de yngre barnen inte har utvecklat det verbala språket lika mycket som de äldre barnen. På en avdelning med äldre barn förklarades att: “Eftersom de har en förmåga att uttrycka sig verbalt. Det kanske är det som är i första hand, men sen ska man inte glömma att det finns 100 språk.”

Efter att ha gjort intervjuerna blev det tydligare för oss att det var speciellt på en av de tre olika förskolorna som man inte kände sig ha tillräckligt med kunskap för att jobba med pildokumentationer. På denna enhet kändes arbetssättet mer som ett hinder och något som försvårade verksamheten. Pedagogerna menade att det var svårt att hitta situationer då det fanns två pojkar och två flickor som kommunicerade, och om

pedagogen då såg en sån här situation var dessa barn borta eller ett nytt barn hade dykt upp innan pedagogen hann göra någon dokumentation.De förklarade att de kändes svårt att jobba efter detta arbetssätt, och med tanke på att detta var något som skulle göras specifika veckor kändes det ännu tuffare. Detta var ett problem då de gjorde

pildokumentationerna i spontana situationer, vilket då blev svårt eftersom de hade ett krav på hur många av varje kön det fick vara. Chefen berättade att riktlinjen var 50/50% av varje kön men det kom fram att “man ska ha max 60-40% - kön”. Här tänker vi på andra intervjuer om att: “man ska tänka på hur man placerar dem”och då kan man välja barn utifrån könen så det går att göra dokumentationerna enligt riktlinjerna. Denna enhet, som tyckte det var en utmaning, är nyligen uppstartad och det håller fortfarande på att göra iordning med avdelningarna och därför kändes allt också i relation till det jobbigare.

6.3 Pedagogernas syn på pildokumentation

Vår tredje frågeställning som omfattade vad personalen ansåg om pildokumentationer, om det varit ett bra arbetssätt för att ta reda på barnens relationer till varandra. Här var pedagogerna eniga, majoriteten tyckte att det var ett bra sätt att arbeta på. Vad de

däremot var lite oense om var ifall detta var det bästa sättet som finns, eller om det finns sätt som fungerade bättre.

Pedagogerna menade på att genom detta arbetssätt blir de mer medvetna på deras samt barnens förhållande till kommunikation. En av pedagogerna förklarade att de blir

särskilt medvetna för att de kan fånga upp alla olika sorters kommunikation på detta sätt, det är enklare att se om man missar någon och se vem som pratar mycket respektive lite. Denna pedagog sa också att det var ett bra arbetssätt för att det enklare går att se om kommunikation sker mest mellan samkönade eller olikkönade barn, och om man som pedagog själv är delaktig eller passiv. Många berättade att de i början var skeptiska till hur studien skulle genomföras men “Detta är något vi fått instruktioner om att vi ska göra”. På dessa förskolor är de vana vid att göra kvalitativa undersökningar, den här studien kommer från Malmö stad som hade riktlinjer om hur det skulle utföras och en pedagog förklarade: “detta är kvantitativt men ska leda till kvalitativt”. Själva

pildokumentationera är till en början kvantitativa då man ska räkna och dra streck mellan de olika kommunikationerna. Chefen berättade att många pedagoger var emot själva processen i början och hade sagt “ska vi räkna, då tänker jag inte vara med”. Men efterhand när man gör ett kvantitativt arbete kan det i resultat och analys leda till ett kvalitativt arbetssätt, i så fall ser man till hur resultatet blev samt väljer att jobba med det.

Enligt forskning berättar en pedagog att pedagoger bejakar pojkar mer än flickor, vilket pedagogerna också har studerat närmare nu då de arbetar mot att ha en så jämställd verksamhet som möjligt där alla barn har rätt till stöd. Hirdman (2003) berättar i genuskontraktet att pojkars status värderas högre än flickors, det värderas högre att en flicka blir kallad “pojkflicka” än att en pojke blir kallad “flickig”. Genuskontrakten skapas av samhället och bygger på människors tankar och värderingar (2003). Vi fick höra att pedagogernas inställning ändrats: “man har blivit mer medveten”. Det

berättades om hur pedagogerna tagit åt sig av resultatet från pilotstudien: “Framförallt så är de ju att vi fångar upp vilken sorts kommunikation, vilka strategier, vem pratar,

vem pratar inte, missar vi någon? (...) Det genererar ju också hur och på vilka sätt vi alla kommunicerar tillsammans, där syns det väldigt tydligt, bejakar vi pojkar mer än vad vi bejakar flickor?”.

Flera pedagoger berättade också om att det är viktigt att vara en deltagande pedagog och majoriteten var eniga om att barnen kommunicerar betydligt mer om pedagogen är aktiv. I början när pedagogerna gjorde pildokumentationerna satt de och gjorde det själva, de var aktiva i aktiviteten, efter pilotstudien har synsättet ändrats: “antingen observerar vi en kollega, eller så filmar vi oss själva. Vi har sett att om någon annan tittade på någon annan som gjorde en pildokumentation, då ser man så tydligt att ‘du missade ju där, där var det ju en kommunikation’”. När pedagogerna varit aktiva har de märkt att barnen är med och kommunicerar både mer med pedagogen och med

varandra, än om pedagogen är passiv. En pedagog från en småbarnsavdelning

konstaterade att “om man är aktiv och lekfull kan det påverka att många barn vill vara med den här pedagogen och leka där pedagogen är”.En pedagog berättade att det är tydligt att pedagogerna påverkar, hon berättade att de påverkar mycket, alltid, det handlar om hur aktiva de är, om de är med barnen och hur de är med dem.

Hur mycket kommunikation det är mellan barnen och de vuxna handlar om mer än hur aktiv pedagogen är, det kom fram att placeringen har stor betydelse. Under pilotstudien kom det fram att pedagogerna kommunicerar mer med pojkar än flickor och en pedagog belyste att hon tror att det dels har med placeringen av barnen att göra. Hon förklarade att om pedagogen sitter bredvid två pojkar kan det bli mer kommunikation med dessa då de är närmare och då automatiskt syns mer vilket resulterar i att de får mer respons. Detta kan bero på att pojkarna har en djupare känslomässig relation och att de där av har en bättre eller lättare för kommunikation (Broberg, Hagström, Broberg, 2012). Chefen förklarar att med hjälp av pilarna kunde man se hur många kommunikationer det var men också se kvalitativt om det var ett barn som inte kommunicerar och analysera vad det kunde bero på.

En annan pedagog som tog upp placeringsteorin förklarade att de knyter det till genus och relationer mellan barnen. Hon förklarade att det handlar om hur de kommunicerar med barnen och vad de har för relation till materialet och miljön de befinner sig i. Hon arbetar på en avdelning med de yngsta barnen och sa att även placeringen av materialet

har betydelse. På den avdelningen antog sig barnen det närmsta materialet, till exempel om de har kritor på bordet så väljer de inte krita utifrån färg utan de tar den närmsta kritan. Här kan vi dra slutsatsen att om det finns mycket material på ena sidan av bordet och lite på den andra sidan har barnen med mycket material tillgängligt mer möjlighet att kommunicera, genom materialet.

6.4 Sammanfattning av resultat och analys

Majoriteten av pedagogerna har koll på studien, vad som görs och vad syftet med den är. De berättade att de inte bemöter könen olika, men det kom fram att de tidigare kommunicerat mer med pojkarna. Många lyfte pedagogens betydelse för barnens kommunikation, som ökar om pedagogerna är aktiva. De förklarade också att de blivit mer medvetna under studiens gång och försöker se alla barn, oavsett vilken sorts kommunikation de använder sig av. Barn påverkas av miljön de befinner sig i och med hjälp av att placera barnen har kommunikationen ökat i barngrupperna. Att filma för att inte missa kommunikation var det många pedagoger som förespråkade, de förklarade att med hjälp av pildokumentationerna ser man det kvantitativa men att det senare blir kvalitativt genom analyser och då syns det om något barn inte kommunicerar och behöver lyftas. Pedagogerna var eniga om att det varit ett bra arbetssätt.

7. Diskussion

I resultatet kom det fram att det bland pedagogerna finns en medvetenhet gällande förskolans studie. De berättade hur de arbetat med pildokumentationer och hur deras resa varit, både den individuella, den i arbetslaget samt den generella för förskolan. De gick igenom hur deras arbetssätt och tankesätt har varit, hur det i vissa fall har ändrats och hur de tänkt om för att anpassa sig till studien, till exempel började de att placera barnen för att se hur kommunikationen såg ut i olika konstellationer. Pedagogerna poängterade att kommunikation är mer än det verbala språket och detta hade underlättat för en del som tidigare inte räknat det som en kommunikation.

Under studiens gång har det varit en del saker som tydligt gått att se, såsom att kommunikationen ökar när pedagogerna är aktiva. För att kunna se detta är det nödvändigt att vara medveten om kommunikation, på flertalet sätt.Eidevald (2013) förklarar att barn kommunicerar på olika sätt i olika konstellationer. Utifrån detta tänker vi att det är viktigt att gå igenom om det finns barn som inte kommunicerar i en del sammanhang och miljö samt vad anledningen kan vara till att det är så i just den specifika situationen. Johnsson (2016) skriver att kommunikation handlar om uttryck och samspel och samspel är en viktig del i lärandet.

Genom kommunikation skapas ett samspel mellan individens egna tankar och

mottagarens respons. Vi inser hur stor roll kommunikationen har för att samspelet ska funka med andra barn och vuxna.Vidare kopplar vi detta till anknytning, eftersom det handlar om närhet och lyhördhet från den vuxna (Broberg, 2000).Om de vuxna inte är närvarande och uppmanar barnen och ger de en anknytning förstår vi det som att

samspelet lätt uteblir. Kommunikation, samspel och anknytning hänger ihop och det ena är avgörande för att det andra ska göra att det blir en fungerande situation för barnen. Flertalet pedagoger var nöjda när de förklarade att de efter en tid in i arbetet insåg att det inte endast var kvantitativt, utan det gick att ses utifrån ett kvalitativt perspektiv också. Uppfattningen vi har fått från olika förskoleverksamheter är att pedagoger ofta är negativt inställda till kvantitativa arbetssätt. Pildokumentationer är ett kvantitativt arbetssätt som leder till ett kvalitativt arbetssätt när resultatet studeras och analyseras. Vi tycker att det hade varit intressant att se fler kvantitativa undersökningar på andra förskolor också, efter vår studie kan vi nu tydligare se att det är ett fungerande arbetssätt

om man väljer att analysera och jobba utefter resultaten. Vår åsikt är att man i största möjliga mån ska vara så positivt inställd till förändringar och nya arbetssätt som möjligt, man vet aldrig hur något fungerar i praktiken innan man har provat det.

Från vårt resultat kan man se att de råder en viss meningsskiljaktighet angående sättet att arbeta, åtminstone fanns det olika åsikter i början av det nya arbetssättet. Detta berodde mycket på inställning hos pedagoger och att en del kände att tiden inte räckte till. Efterhand som dokumentationerna har pågått har inställningen ändrats för många, åt det mer positiva hållet. Kommunikation innefattar uttryck och samspel och pedagoger kan ge barnen goda villkor för lärande (Jonsson, 2016). Därför kan pildokumentationer vara en bra metod att arbeta med då det kan vara ett hjälpmedel och för att synliggöra kommunikationen barnen emellan och mellan barn och vuxna. Det är viktigt att synliggöra kommunikationen för att alla barn ska vara delaktiga i förskolan, på deras villkor.

Ett av målen i läroplanen för förskolan (Lpfö 98. rev. 16) är att varje barn ska utveckla “förståelse för att alla människor har lika värde(...)” och för att det ska lyckas tänker vi att varje individ måste behandlas utifrån detta tankesätt för att själva kunna handla efter det. Vidare tar läroplanen för förskolan (Lpfö 98. rev. 16) upp att förskolan ska “ge barn stöd i att utveckla en positiv uppfattning om sig själva som lärande och skapande individer” och arbetslag ska “visa respekt för individen (...)”. Det är viktigt att behandla alla barn lika, oavsett kön, men utifrån deras individuella nivå. Vi anser att det är av betydelse att granska sig själva och inte tänka på att behandla barn olika beroende på deras kön. Det är skillnad på det sociala könet och det biologiska könet - hur man känner sig och vad man är fött som. Vi tänker, i arbeten som detta, att det är ett bra förhållningssätt att inte gå efter den strukturella eller symboliska nivån. Det är den individuella nivån som bör betonas, att behandla alla efter vem den är som individ, dens egen socialisering, utifrån de två återstående nivåerna.

Kommunikationen har betydelse då det handlar om samspel mellan barn och vuxna och tack vare detta växer barnens lärande (Williams, Sheridan och Pramling Samuelsson, 2000). När förskolan, genom pildokumenationer, synliggör kommunikationen får de syn påhur den har gått och hur samspelet har utspelat sig. Samspel ger goda villkor för lärande och kommunikation handlar även om ömsesidighet, lyhördhet samt empati