Elevernas kunskapsutveckling kan bland annat kopplas till elevernas närvaro, arbetsmiljön i klassrummen och elevernas upplevda trygghet. Närvaron för eleverna på Byskolan varierar mycket. Några är hemmasittare och kommer till skolan en timme om dagen. Andra kan vara där hela dagen. Anna och Barbro säger att de anpassar aktiviteterna efter elevernas dagsform. Eleverna har en planering med olika arbetsuppgifter att välja mellan under en skoldag. När de är klara med en uppgift kan de bocka av den och välja en ny. Ibland händer det att en elev bockar av en uppgift på en dag. En dag kan stenciler fungera bra, nästa dag fungerar det inte alls. Vissa dagar orkar en del av eleverna inte med så mycket skola. Det förekommer att papper och böcker rivs sönder. Barbro säger att det är nya utmaningar varje dag och att man aldrig vet vad som kommer att hända. Hon berättar:
Det förekommer aggressioner och utbrott. Det har hänt att man raserat hela klassrummet. Hot och våld är vanligt, både verbalt och fysiskt. Vi fick en tuff start med våld. Man skulle behöva luta sig mot en stor man. Det förekommer slag så det är en utmaning varje dag. Att hålla bra nivå så ingen får ett utbrott. Det kan vara två killar sinsemellan som börjar bråka och man är inte med i matchen precis när det händer. Det kan gå så snabbt. Ställer man sig emellan kan man få ett slag samtidigt som man vill skydda.
Anna berättar vidare:
Vi har träffat polis och psykologer och det stärker en. Innan var allt nytt och vi kände inte heller varandra. Man har fått prata sig samman hur vi ska förhålla oss och när vi
36
ska göra vad. Man bygger detta genom att bygga relationer i början och börjar inte med skola.
Båda grupperna följer grundskolans läroplan. De äldre eleverna har anpassad studiegång och läser åtta ämnen. De använder digitala läromedel, då eleverna betraktar pennan som det värsta verktyget de känner till. Eleverna har överlag negativa erfarenheter av skolan. De har inte gått till skolan för de känner att de inte passat in. De är annorlunda och de känner det. I den mindre gruppen ska de negativa erfarenheterna kompletteras med positiva men det tar tid att jobba sig tryggt in i detta. Generellt sett är arbetspassen korta, för framför allt de yngre eleverna. Det kan vara tio minuters skolarbete följt av tio minuters paus. Anna berättar:
I början gjorde en elev ingenting. Sen har han gjort saker successivt vad han känner för. Man får vara försiktig. Han har inte gjort något skolarbete tidigare. Man ska få in rutinerna, använda time-timer, jobba, pausa. De kommer på att vi gör likadant varje dag. En pojke har kommit igång bra med läsningen. Han ville inte göra något i början. Det går framåt för alla. De har förmågan att lära sig. De behöver ro i själen, då hade de kommit längre. Eleverna lär sig mycket genom YouTube, som engelska och att läsa. De ligger inte på sina jämnårigas nivå eftersom de inte har jobbat i klassen. De har halkat efter. De har tappat den breda kunskapen och riktat in sig på det smala spåret. Missar man genomgångar i klassrummet får man med sig det minimala.
Barbro fortsätter:
Man fixar det nationella provet i åk 9 men man har väldigt begränsad kunskap. De har sina problem i och med sin diagnos. Spannet är brett. En elev var bara 45 min i början men nu flera timmar och han är i ett sammanhang. Det har ju hänt något med den killen. Ibland känns det som det står stilla men andra ser framsteg.
På Cityskolan är det varierat. Camilla berättar:
När de väl kommit tillrätta kan det bli fart, en del är det tvärtom för. De har goda eller helt ok förkunskaper men dåligt mående vilket gör att de får hög frånvaro, både fysiskt men också mentalt. Sen finns det de som inte når längre, som “peakar” de två första åren/i grundkurserna, men nästa nivå mäktar man inte med. Vissa stannar upp och kommer inte längre.
37
Camilla och Emma beskriver att det är en utmaning att spännvidden i klassen är stor. Då spridningen är stor är det svårt att få med sig alla. Det finns elever som lärarna menar är jättesvaga till de som kan utnyttja sin adhd till att jobba på ganska bra. Det är svårt med genomgångar när kunskapsnivån är ojämn. En del kan ligga på årskurs 3 till 4, andra på gymnasienivå och så ska de undervisas samtidigt under en gemensam genomgång. De delar uppfattningen om att eleverna verkar “coola” med att de är där av samma anledning, de vet varför och de accepterar varandra. Emma säger:
Det är en utmaning att komma runt deras diagnoser eller deras svårigheter, att de inte ska stå i vägen. Att inte deras diagnos blir ett hinder för att kunna lära sig det jag vill att de ska lära sig. Att komma runt deras hinder/diagnos för att nå kunskapen. T.ex. är det en elev som vill skriva numret på uppgiften från matteboken perfekt och får börja om flera gånger för att det inte blir perfekt, då kommer inte eleven fram till själva matteuppgiften för att det tar så lång tid att skriva vilken uppgift det är. Det kan ta en kvart om man inte hindrar honom. Vi måste hitta ett sätt att komma till själva uppgiften så att inte alltför lång tid läggs på att skriva vilken uppgift det är. Många har svårigheter med att överblicka instruktioner, var ska jag börja, men får stöd genom numrering. I kreativa ämnen handlar det om att i förväg inte veta hur resultatet kommer att bli utan att man måste få tänka. Och en del fastnar i tänkandet, att de inte vet hur de ska komma vidare. Man får smalna av uppgiften så att de klarar av att göra kreativa val.
Camilla ser även att när eleverna funnit sin plats på det förstärkta programmet kan de utvecklas kunskapsmässigt. Hon säger:
Eleverna känner sig trygga där. Det är många som jobbar med sig själva, de som inte känner sig bekväma att gå där. Miljön är trygg men de kan ändå känna sig oroliga då de brottas med sin identitet. Det kan ta ett tag innan de landar. Självinsikten är viktig, att se sig själva, vilka möjligheter och problem de har och hur det kan lösas. Vi har de här svårigheterna, dessa verktyg finns för att jag ändå ska kunna klara min utbildning. När eleverna inser sina behov och brister kan de dra nytta av det stöd som finns på skolan/enheten.
38
Elevernas sociala och personliga utveckling går på något sätt hand i hand med deras skolarbeten. Att eleverna vågar mer och vågar ta för sig och även vågar misslyckas är tydliga tecken på trivsel vilket anses gynna deras möjligheter till att utvecklas kunskapsmässigt. Det tycks som om inkludering och kunskapsutveckling är intimt sammanflätade enligt pedagogerna, men beträffande SU-grupp verkar det kunna vara både en fördel och en nackdel, enligt pedagogerna.