Hanna anser inte att det är helt lätt att se de barn som är språkförsenade. De yngsta barnen, de som är mellan 1och 2 år har inget utvecklat språk. Det är först i tvåårsåldern som hon kan iaktta det och är det då ett barn ifrån en tvåspråkig miljö så dröjer språket ytterligare. Ulla vill poängtera att det är viktigt att ge de språkförsenade barnen tid, och att inte fylla i åt dem. Det är viktigt att de känner att de blir lyssnade på. Pedagoger kan med hjälp av
flanosagor och språkpåsar berätta sagor för att konkretisera språket. Det är språkutvecklande för alla barn, även för språkförsenade barn som finns i förskolan att använda sig av ett konkret material som gör det lättare att följa med.
5.2.1 Dokumentation
Hanna lägger stor vikt vid att ha texter och dokumentationer uppe så det blir lätt att samlas och prata kring dem och bekräfta barnet om att det har deltagit i ett samanhang och vad det kom fram till. Det tycker Mia, Lena och Ulla är till hjälp för de flesta barn och även för de språkförsenade barnen och det är ett ypperligt instrument att använda sig av. Det är också en hjälp (ett dragplåster) att få in föräldrarna i verksamheten och väcka föräldrars nyfikenhet för vad som sker på förskolan. Det är bra att ha något konkret att prata kring så att det blir tydligt för våra invandrarföräldrar och ger dem förståelse för vad deras barn gör på förskolan. Det är också bra att barnet får extra mycket uppmärksamhet genom dokumentationerna.
Mia tycker att det är bra med dokumentationer även för att få in de här överstressade föräldrarna som är ute lika fort som de kom för att hämta sitt barn. ”Alla har så väldigt bråttom nuförtiden.” Föräldrar vill ju titta och engagera sig i sitt barn, och då kan samtalet kring en dokumentation bli en väg in att intressera föräldern att ta del av det som barnet har gjort på förskolan eller i skolan. Det ger också en positiv förstärkning för barnet och man får som förälder en förståelse för processen.
Berit tycker att det är viktigt att sätta upp de saker som barnen har producerat och att ge eleverna mycket positiv förstärkning.
5.2.2 Familjebok
Hanna och Lena berättar att de har en bok om varje barn som barnet och föräldern gör tillsammans när barnet börjar på förskolan och att den kan utökas och förändras under tiden som barnet går på förskolan. I det albumet finns de personer/saker som är viktiga för barnet Som pedagog kan man då också lätt knyta an till det som är känslomässigt nära för barnet. Det kan vara allt från ett gosedjur, husdjur, pappa, mamma, syskon och släkting eller dylikt. Att ha en nära och bra relation med barnens föräldrar gör att barnen känner sig tryggare med sin förskoletid tycker Hanna, Lena, Mia och Ulla.
5.2.3 Rim och ramsor
Mia, Hanna, Ulla, Kajsa, Lena och Berit menar att det aldrig kan bli för mycket av rim och ramsor och att de går att upprepa hur många gånger som helst. Böcker och sånger med rim är också bra att arbeta med i verksamheten.
Kajsa påpekar att det också är viktigt att våga tramsa med språket. Prata språk som inte existerar, ta bort ljud i ord och se vad som blir kvar. Hitta på egna ord som bara några få känner till o.s.v., att ha kul och kunna bjuda på sig själv är viktigt i arbetet med barn.
5.2.4 Berätteri och högläsning
Ulla tycker att det är viktigt att stärka barnets personlighet, trygghet och självkänsla genom att uppmuntra barnen till berätteri och att dela med sig av sina berättelser till andra. Barnen stärks om de får positiv uppmärksamhet av pedagoger och kamrater. Mia hinner inte riktigt med högläsning: ”Det är så mycket som ska hinnas med så jag har prioriterat bort det.”
Hanna läser eller berättar när barnen vilar, är hon trött eller krasslig får barnen lyssna på en inspelad saga istället.
Lena, Berit och Kajsa läser minst en gång varje dag för sina barn.
5.2.5 Barn med språkförseningar
Om Ulla har ett barn med en språkförsening där ett ljud fattas, till exempel ” r”, kan hon och barnet som har svårt att säga r arbeta med just den bokstaven i olika sammanhang. Hon har gång på gång upplevt och fått det bekräftat att det är ett bra sätt att träna på. Pedagogen kan tillsammans med barnet även göra en r-bok som innehåller bilder som börjar på r eller som innehåller r. Ulla har ingen tillgång till specialpedagog men kontaktar den som finns på skolan då hon har något problem och får lite stöd eller hjälp.
Ulla menar att ibland kan det vara bra att pressa de språksvaga barnen och att vara
uppmärksam på att de inte glider undan och inte finns med i något sammanhang. Att ställa krav på dem är lika viktigt som att ställa krav på de övriga barnen i gruppen.
Kajsa poängterar att det är viktigt att inte glömma de tysta osynliga barnen. Med dem kan jobba på det viset att man går runt och pratar till barnet som en gammal mormor utan att förvänta sig något svar, men man sätter ord på allt som man gör, t.ex. går fram till fönstret och berättar om vad man ser utanför. Eller när man reser sig samtidigt hålla sig för ryggen och säga: ”jag måste sträcka på mig” och så vidare. Ibland kan det behövas tränas mer rent fysiskt, exempelvis att få att få tungan rätt i munnen, att munnen måste vara på ett särskilt sätt för att ett visst ljud ska kunna frambringas. Då använder Kajsa en spegel till hjälp för de här
Berit kan också träna munmotorik i klassrummet med de språkförsenade barnen medan de andra får göra något självständigt.
5.2.6 Bild och text
Kajsa betonar också att för en del barn är det med datorns hjälp som hon kan locka till utveckling. Genom att göra berättelser i den och sedan visa som power point-uppspelning för övriga elever blir det till en positiv förstärkning. Hon brukar med elevens hjälp skanna in bilder för att sedan sätta text till eller ibland också spela in det som eleven skrivit till varje bild. Då kan det vara bra med att endast ha en eller två elever så att de inte får vänta så länge tills det blir färdigt.
Berit anser att det är bra att låta barnen göra studiebesök, det är språkfrämjande och ger alla en gemensam upplevelse att utgå ifrån. Eleverna kan samtala tillsammans om hur det var på studiebesöket för att sedan rita och skriva en berättelse i grupp hur de tyckte att det var och sedan kan grupperna berätta vad de har gjort för varandra. Det är som Malaguzzi (1981) sa att ”ett barn har hundra språk men berövas nittionio” s. 138. Det är inte så dumt att tänka på, lite emellanåt.
Hanna, Mia och Lena menar att det är viktigt att ha bokstäver tillgängliga och framme och att ha skrivna texter uppe synliga på väggarna. Som pedagog är det viktigt att ta vara på barnets första försök till att skriva och skriva ner på en annan lapp vad det faktiskt står eller rättare sagt vad barnet avsåg att skriva.
5.2.7 Specialpedagogens roll
Lena betonar att det är viktigt att förskollärare lägger extra krut på olika språklekar i förskolan. Pedagoger i förskolan kan aldrig arbeta för mycket med språklekar men det är viktigt att tänka på att det ska vara kul för barnen. Lena utrycker också att pedagogerna på hennes förskoleområde har tur som har en specialpedagog knuten till sig. De får mycket stöd och hjälp av specialpedagogen. Specialpedagogen kan testa barnet och utifrån det testet kan pedagogerna sedan arbeta vidare med att hjälpa barnet. Efter ungefär en månad följs det upp och då visar det sig om det har gett något resultat. Det har det oftast och då får de nya saker att träna på i en månad. Det är ofta någon form av ett spel, ibland får de tillverka ett själv tillsammans med barnen. Här får även de andra barnen vara med och spela, och då blir det ju inte så utpekat att det är bara det barnet som måste träna på något utan det är bra för alla barn
Hanna tycker inte att hon har kunskapen direkt om hur pedagoger ska stödja ett språkförsenat barn utan är väldigt tacksam över att någon gång få kontakt med barnets logoped. Ibland är det tät kontakt med logopeden och någon annan gång är den nästan obefintlig. Hanna, Mia och Ulla har ingen möjlighet att få hjälp av en specialpedagog. De hade gärna tagit hjälp av en specialpedagog och hade tyckt att det hade varit en stor tillgång för arbetets utveckling och ett stöd. Ulla kan prata med en specialpedagog på skolan och få lite tips av henne även om hon inte jobbar med förskolebarnen, det är först när de börjar ettan som barnet kan få hjälp av specialpedagogen.
Berit tycker att det är viktigt att uppmuntra de språksvaga barnen genom att låta dem rita och skriva till bilden som de har ritat. Ibland kan en kompis hjälpa till med att skriva. Att prata mycket och att rent konkret uppleva det som man pratar om i skolan är också en bra metod. Det gäller att tänka till och använda det som finns, sedan har hon ju fördel av att ha tillgång till en specialpedagog och då tycker hon att det är bra att specialpedagogen finns i
klassrummet och inte jobbar ”klinikaktigt”.
Hanna, Mia och Ulla menar att de får försöka att reda sig så gott de kan med barns
språkutveckling och barns språkförseningar. De har ingen tillgång till specialpedagog men hade gärna haft det för att få råd och stöd för sig själva och personalgruppen.
5.2.8 Test och stödmaterial
Kajsa har till det här läsåret tillsammans med den andra specialpedagogen på skolan satt samman ett material som varje barn som börjar i ettan skall göra. Det testet går hon igenom med varje klasslärare för att se vad varje elev behöver träna extra på under året. Under vårterminen skall eleverna få göra ”testet” igen för att se om det har gett något resultat. Kajsa har också gjort i ordning språkpärmar till varje spår utifrån de olika åldersgrupperna och det har tagits ett beslut på en arbetsplatsträff att alla klasser skall arbeta med språklig medvetenhet 40 minuter i veckan. Allt finns färdigt och den ansvariga läraren kan endast plocka till sig materialet för att använda det i sin klass.