Pedagogers oro för ett barn

På frågan om när pedagogerna blir oroliga för ett barn fick vi olika svar, men många av svaren handlade om att det är en känsla pedagogerna får, känsla av att något inte står rätt till. Även ifall pedagogerna har mycket kunskap och erfarenheter så vill de gärna prata av sig och få sina tankar och idéer bekräftade utav en specialpedagog.

6.3.1 Känslan som instrument

K “ ” , kommer så vill de gärna prata med någon som har större kunskap, utbildning och erfarenhet inom specialpedagogiska ramar. Karin berättar om vad hon kände när ett barn skulle komma och hälsa på innan han skulle börja:

Det är svårt att förklara, ett barn vi har – direkt när jag såg honom så blev jag orolig. Det var något jag kände, att det inte stämde riktigt, och det har ju visat sig nu att han har en väldig språkförsening och eventuellt något annat också. Ganska snabbt kan man läsa av när det är något med ett barn, ofta i ögonen, men även i det första bemötandet, man ser det ganska snabbt. (Karin)

Annika berättar att det är en magkänsla när hon känner oro för ett barn. När hon får den känslan av att det är ” ” vill hon samla kunskap och information. Hon vill veta vad en specialpedagog anser om det som oroar och ifall specialpedagogen har erfarenhet av samma situation och kanske några bra hjälpmedel. Lena berättar om en första känsla, som talar om för henne att hon inte når fram till ett barn. I det läget vill även hon gärna prata med någon som är mer insatt och har mer kunskap som en specialpedagog. Det är även en känsla när barnet beter sig på ett visst sätt, t.ex. är inåtvänd eller utåtagerande, som gör att pedagogerna känner att varningsklockor börjar ringa:

Om ett barn stänger av omgivningen och inte tar emot förslag på att göra någon aktivitet eller inte ens bara vill sitta i knät en stund, om barnet inte vill göra något eller kanske gråter en hel timme. Om man inte bryr sig om någon annan utan bara är i sin egen värld. (Elin)

Magkänslan behöver inte vara samma för ett helt arbetslag enligt Annika. Hon menar att de ser olika utifrån vilken erfarenhet, vilka intressen, värderingar och referensramar de har. Pia talar också om att det kan finnas en skillnad i vilken känsla man har kring ett barn. Det kommer och går personal som inte är utbildade och som inte ser barnen över en längre tid. Det påverkar vilken blick de har på barnen och deras olika behov.

34

Som vi även tog upp i avsnittet om sociala svårigheter så nämnde Pia om utåtagerande barn, om barn som inte förstår att de gör andra barn illa på något sätt och som inte kan tackla sin frustration. Hon berättade även om barn som avskärmar sig och går in i sig själva och som inte har samspel med andra barn eller vuxna. Pia menade också att det är inte bara de barnen som hörs och syns mycket som man blir orolig för utan lika mycket oro finns kring de barnen som inte hörs.

I samtliga intervjuer berättar pedagogerna om att när de blir oroliga för ett barn så ventileras oron med kollegor, förskolechefen och med öppna samtal med en specialpedagog. Det är en självklarhet för pedagogerna att ventilera med varandra, dels för att de kan se olika sidor hos barn, men även att en kollega kan ha mer erfarenhet av att ha arbetat med andra barn inom en viss problematik.

Vi ventilerar väldigt mycket på våra personalmöten, då sitter vi i arbetslaget och går igenom barnen. Då kan det vara så att jag kanske sett någonting, då kan en kollega säga: jamen det har jag också tänkt på, att vi ventilerar saker och tycker alla samma då kontaktar vi specialpedagog. Men vi ventilerar mycket med varandra. Tycker vi alla att det känns: nä det är något, det känns inte bra, då är det ju inte bara att jag tycker så utan det är rätt så viktigt att vi alla har ungefär samma känsla. Vi går igenom barnen varje möte ungefär, kanske inte alla, men just de som behöver. (Mona)

6.3.2 Skolmogen

Vi frågade pedagogerna om varför det var viktigt att sätta in stöd till vissa barn i förskolan och inte bara vänta och se ifall det är en mognadssak. Mona berättade att förr skulle man vänta tills barnet var iallafall var fyra år innan man skulle sätta in extra stöd, men att man idag har insett att ju förr desto bättre. Annika och Elin berättar om oron när barnen ska börja i skolan, att det är extra viktigt för de barn som behöver extra stöd i . A j ” , ”. E hjälpa barnen så mycket de kan innan de ska vidare till skolan särskilt de barn som är i behov av extra stöd.

Vi frågade Karin ifall barnen måste passa in i någon viss mall och om det är därför vissa “ ” :

Det gör man för att det ska bli så bra som möjligt i alla övergångar. Det vi jobbar för är en bra övergång till skolan. I skolan har man kanske inte de resurser som vi har här. Sen är vi inte likadana och det ska vi inte vara.[...]. Just det här med övergångar är det viktigt vi samarbetar. (Karin)

35

6.3.3 Analys

Känslan som ett instrument

I förskolan står barnet i fokus och möter en verksamhet med särskilda krav, förhoppningar och förväntningar. I situationer som inte tycks fungera och som är i behov av förändring skärps blicken på barnet som ett redskap i ett yrkesutövande. I ” ” j förvirring, funderingar och bekymmer hos pedagogerna (Palla 2011).

När pedagoger blir oroliga och vill förstå barns beteende eller utmana dem kopplas vanligtvis en specialpedagog in. Våra informanter anser att de får för lite kompetensutveckling just när det gäller barn i behov av stöd. Men de känner att genom samtal med varandra i arbetslaget och genom erfarenheter att de ändå har bra kunskap, men gärna vill få det bekräftat av en specialpedagog. Sandberg och Norling (2009) y ” människan har begränsad förmåga att öppet lyfta fram och kritisera den kunskap och det kunnande som finns inom et y / ” ( & Norling, 2009 s. 42).

I en professionell ställning ska det man gör inte vara slumpmässigt eller tillfälligt, utan noga övertänkt och baserat på yrkesmässiga begrundanden. För att kunna handla yrkesmässigt genomtänkt krävs det mer än att bara ha teoretisk kunskap. Det krävs även en inre kompetens där man har kontakt med de egna känslorna och de egna upplevelserna. Att använda sig utav den egna intuitionen, de egna känslorna och upplevelserna gör att man kan anpassa teorin i förhållande till situationen (Kinge, 2000).

Skolmogen

I den pedagogiska verksamheten i förskolan lägger pedagoger idag stor vikt vid det livslånga lärandet, som även är ett krav enligt läroplanen. Den pedagogiska verksamheten ska formas av det lustfyllda lärandet. Det är på förskolan som det livslånga lärandet börjar, det är förskollärarna som ska förbereda barnen inför deras skolgång.

36

oleklassen, skolan och fritidshemmet för att stödja barnens allsidiga utveckling och lärande i ett långsiktigt perspektiv (Läroplan för förskolan Lpfö98, 2010, s.13)

Markström (2005) talar om förskolan som Fostrans- och utbildningsfråga, som menas att barn förbereds via förskolan att anpassas till skoldiskursen redan från tidig ålder. B ” ” j gå miste om, på så sätt anses förskolan vara nödvändig för att kunna stimulera detta. Förskolan skapas då till en övergångsinstitution mellan hemmet och skolan, medan skolan mer ses som en utbildningsinstitution. Utbildningsfrågan bedöms mer som ett (slut-)mål för förskoletiden än som ett projekt här och nu (Markström, 2005). Markström nämner förskolan som sociala och socialpedagogiska funktioner, att barn ska göras sociala genom att de ska få möjlighet att på olika sätt delta i sociala sammanhang med andra barn och vuxna. Det kan man se i svaren hos våra informanter där det var viktigt för dem att arbeta med vissa barn extra på det sociala planet för att det skulle gå bra för dem i skolan. Personalens utlåtande handlar på det sättet om att förskolan har stor betydelse både i ett kortsiktigt men också i ett längre perspektiv. Förskolan ska vara en plats för stimulans och omsorg, de ska ha det bra här och nu. Det finns även en idé om att barn ska få vara barn och ” ” skola, samtidigt som förskolan ska förbereda barnen för förskoleklass och skola (Markström, 2005). Har förskolan gått från en institution för omsorg, till en institution som har mer skollika delar och krav?

Ska man utgå från varje barns intresse, behov och önskningar kan det vara svårt att bedriva en verksamhet, som samtidigt riktar sig till flera olika barn i någon form av massundervisning.

Massutbildning bygger på att individuella olikheter och intressen får stå tillbaka för de kollektiva. Om alla ska gå i samma skola, lära sig samma saker, på samma sätt, inom samma tidsintervall och så vidare, förutsätts att alla utvecklas ungefär likadant och tar till sig undervisning på samma sätt. (Qvarsebo & Axelsson, 2011 s 33).

37