Pedagogisk dokumentation ett medierande verktyg för språkutveckling

Utifrån mina två observationer på vardera förskola framgick det att pedagogisk dokumentation stod högt i fokus gällande språkutveckling i samband med estetiska uttrycksformer.

Förskolorna tog tillvara mycket på digitala dokumentationer såsom fotografering och filmning vilket enligt min mening kan kopplas till den estetiska uttrycksformen bild. Syftet med det var att barn med språksvårigheter eller barn som ännu inte hade en verbal förmåga i tal skulle kunna reflektera över det som de uppmärksammade i dokumentationen, bilderna och filmerna. Med hjälp av att dokumentera via filminspelning tyckte förskolorna att det blev

31

lättare att se barnens egna individuella utveckling, föräldrarna fick också se sina egna barns utveckling med hjälp av dokumentation i form av film och bilder. Skolverket (2012); Pramling (2012) erhåller också detta, de ser som dessa två förskolor att dokumentation i förskolan är ett gynnande underlag för språkutveckling.

På frågan hur de estetiska lärprocesserna synliggörs i praktiken inom verksamheten, svarade en förskolepedagog såhär:

“Ja men om man tittar på vårt tema nu, så byggdes det ju upp ett landskap och det är sånt som barnen går och tittar på, pratar om och även föräldrar ser ju faktiskt ett resultat. För ibland tänker jag att det blir för mycket med bara massa målade saker på väggarna, men det här temat det blir ju någonting mer så att säga. För det första är det ju ett samarbete å sen blir det ju någonting viktigt av det, temat, det är ju ingenting som ligger och skräpar någonstans, det plus att vi fotograferade ju mycket av det här också och satte upp på väggarna och så, dem är ju liksom med i hela processen, barnen alltså”

Under en sångstund med flera barn observerade jag att en av förskolepedagogerna filmade in hela sångstunden och efteråt fick barnen se sig själva, tänka, reflektera och diskutera utifrån sångstunden. Även föräldrar fick på detta sätt uppleva sångstunden då förskolepedagogerna vid ett senare tillfälle visade upp filmen för föräldrarna. På så sätt kunde föräldrar få en större inblick i den estetiska verksamheten och på så vis se sina egna barn utvecklas i exempelvis sång och språk. Bland annat fanns där ett barn som tidigare knappt kunde sjunga de ord som var med i sångerna, men som efter flera repeterande sångstunder till sist kunde sånger utantill.

Förskolepedagogerna var också väldigt noga med att förstora många bilder de tagit i verksamheten och sätta upp på väggar i höjd med barnens nivå lite här och var i

förskolemiljön. Ofta pekade förskolepedagogerna på bilderna och förklarade vem och vad det fanns på bilderna, ibland pekade också barnen på bilderna och de barn som hade större verbal förmåga pratade med varandra om bilderna och deras upplevelser.

Utifrån intervjuerna var alla 10 förskolepedagoger överens om att pedagogisk dokumentation var väldigt viktigt för förskoleverksamheten, pedagogerna, barnen och föräldrarna för att synliggöra barnens språkutveckling utifrån de estetiska uttrycksformerna. Aktiviteter som utförs i verksamheten blir mer synliga genom dokumentation och de tyckte att det var

32

spännande att byta dokumentationsmaterial. Ibland fotograferades det, ibland filmades det och varje dag observerades det. Alla barnen får på detta sätt chans att se sig själva, reflektera över sig själva och det som de gjort i förskoleverksamheten enligt förskolepedagogerna.

Tillbakablickar ges och nya chanser om att göra om något som de tidigare tyckt varit roligt, genom att exempelvis peka på en bild där barnet/barnen gör något specifikt som de gärna vill göra igen. En förskolepedagog förklarade det hela såhär:

“Speciellt när språket inte räcker till, det är då jätteviktigt att observera barnen. Märker man att barnen eller något av barnen tycker något är extra roligt, lärorikt är det klart att man gör det igen. Just lyssnandets pedagogik, att se och höra är otroligt viktigt, att observera med barn som har språksvårigheter eller barn som ännu inte har sina verbala förmåga. Ibland har vi tur när någon av förskolepedagogerna har något annat språk än svenska i sitt bagage, då brukar de förskolepedagoger hjälpa andra barn på traven med svenskan som har samma hemspråk som förskolepedagogen.”

En annan förskolepedagog påpekade att utvärdering var väldigt viktigt och uttryckte det såhär:

“Det får dem i sin lilla grupp. Man inspirerar. Man har kanske tre olika teaterpåsar, så får dem vara med och bestämma här. Så e dem delaktiga och vi gör det tillsammans, och sen att man sätter sig ner och återkopplar, typ som utvärdering. Det tycker jag är jätte viktigt och då får man även språket, att man får prata lite, och alla får höras. Vad tyckte du var roligt idag? Vad kände du för detta? alla får berätta lite hur dem upplever, en form av utvärdering”.

En förskolepedagog svarade såhär från min fråga: Tycker du att barnen får utrymme för att reflektera och diskutera kring sitt eget lärande?

”Ja det får dem, om vi till exempel har utedag, vi är ute hela dagen, då visar vi dem sen på smartboard, kommer du ihåg vad vi gjorde där? Vi har börjat på en koja, sen ska vi fortsätta. Då brukar vi diskutera vad vi har gjort och hur man kan göra det, vad är nästa steg? vad tycker ni hur vi ska göra? Det kan man köra iallafall med större barn, men jag tycker det att dem har utrymme att säga sitt och det ska vara så. Det är ju viktigt, dem ska känna sig delaktiga, det är väldigt viktigt.”

33

De båda förskoleverksamheterna använde sig av pedagogisk dokumentation, i olika

sammanhang som benämnts ovan. De tyckte att pedagogisk dokumentation var en viktig del av vardagen, inte minst för att gynna barnens språkutveckling. Sambandet med de estetiska uttrycksformerna visade sig ofta i pedagogisk dokumentation, där förskolepedagogerna kunde koppla vid diskussioner, observationer och reflektioner, exempelvis: ”AHA, i den här

sångstunden har Lisa, Pelle och Kalle lärt sig dessa orden. Det har vi observerat efter sångstunden när barnen lekt och använt sig av de nya orden i den fria leken”.

Jag observerade att de två förskolorna jag besökt använde sig väldigt mycket av pedagogisk dokumentation för att gynna barns språkutveckling i samband med de estetiska

uttrycksformerna. Det utövades i form av bilder, filmande, observationer, diskussioner och reflekterande med barnen på förskolorna. Skolverket (2012) antyder samma pedagogiska arbetssätt som förskolorna jag besökt gör, just att låta barnen få vara delaktiga i hela den pedagogiska dokumentationsprocessen, det vill säga att utgå ifrån ett kollobrativt arbetssätt. I ett kollobrativt arbetssätt försöker man ta tillvara på de olika unika olikheterna i varje barns enskilda sätt att tänka, utföra samt utforska. På så sätt kan man se varje barns enskilda språkinlärningsprocess, var dem befinner sig i sin verbala förmåga och hur barnen kan utveckla den på bästa sätt. Förskolepedagoger kan också på detta vis genom att låta barnen vara med vid utförandet att ta bilder och filma, se vad varje enskilt barn tycker är extra intressant att dokumentera. Detta kan även gynna barnens egen kreativitet och utforskande i digitala verktyg. Barnen fick dessvärre inte använda digitala verktyg och få vara med i processen hur de fungerar, exempelvis hur man tar en bild eller filmar. Det vore enligt min mening spännande att se om barnen hade velat vara med i den processen. Kanske att barnen i minimala grupper får lov att erfara hur en kamera faktiskt fungerar och i nästa skede får lov att använda den för att ta bilder och filma specifikt vad de önskar, för att senare föra

diskussioner och samtal.

Skolverket (2012) benämner att det är extra viktigt att tänka på att vi som förskolepedagoger utför pedagogisk dokumentation för både förskola, föräldrar och barnens skull. Därför skulle det bli fördelaktigt för barn att få en större delaktighet i dokumentationsprocessen, samt diskussioner av det material som samlas in till dokumentationerna. Just barnens inflytande, resonemang och delaktighet har stor betydelse för att förskolepedagogerna ska kunna gå

34

vidare med barnen. Barnen i de två förskolorna är väldigt aktivt deltagande i pedagogisk dokumentation med förskolan och dess verksamhet men jag tror som sagt att det kan utvecklas, specifikt med barnens inflytande i större fokus.

35