Bild tagen ur bildspelet [Hämtat 18 maj 2019]
”JAKTEN PÅ FRAMGÅNGS-
RECEPTET”
Stora Hammars förskola
Ida Nilsson, Sandra Åkesson, Sanna Johansson, Therese Granat, förskollärare och processtödjare.
Linda Pålsson Carlström, förskollärare, förstelärare inom förskola. Agneta Möller, förskolechef och biträdande rektor.
Sammanfattning
Stora Hammars förskolas verksamhetsmål har under de senaste åren fokuserat på betydelsen av en positiv bemötandekultur. Vi har själva upplevt att vi skapat en stark bemötandekultur på vår för- skola vilket gjort oss nyfikna på att fördjupa oss inom området. Ef- ter diskussioner i arbetslaget och bland oss processtödjare kom vi fram till att vi ville identifiera vad som kännetecknar en positiv bemötandekultur hos både pedagoger och vårdnadshavare.
Vi hittade stöd för våra frågeställningar inom både forskning och litteratur genom centrala begrepp som vi fann relevanta för vårt utvecklingsområde. Med stöd av olika analytiska verktyg, un- dersökte vi vilka faktorer som var väsentliga inom området bemö- tande. Vi genomförde intervjuer med både pedagoger och vård-
nadshavare, som sedan transkriberades och analyserades av oss processtödjare.
Resultatet visade att en positiv bemötandekultur till stora delar handlar om fingertoppskänsla, tid och kommunikation. De lärdo- mar vi dragit av utvecklingsarbetet har gett oss nya konkreta ut- vecklingsområden att arbeta vidare med.
Bakgrund
Stora Hammars förskola startade 1971 på Gamleväg i Höllviken och 2011 flyttade vi, tillsammans med Stora Hammars skola, till Esplanaden och våra nuvarande lokaler. Ett av våra verksamhets- mål har, allt sedan flytten till Stora Hammars skola, fokuserat på betydelsen av en positiv bemötandekultur. När denna möjlighet dök upp med att skriva en antologi, var vi alla överens om att det skulle vara intressant att få göra ett utvecklingsarbete om en posi- tiv bemötandekultur och vad det kan innebära för Stora Hammars förskola. Detta fick oss att fundera över om vårt bemötande alltid varit av positiv karaktär, eller har det hänt något på vägen till Es- planaden? I en av våra intervjuer med pedagogerna, som följt med sedan tiden på Gamleväg, upplevde man att vårdnadshavarna inte bjöds in på samma sätt i verksamheten förr, endast vid tillfällen såsom lucia eller julfirande. I övrigt var vårdnadshavarna inte del- aktiga, så upplevs det inte idag.
Hösten 2016 fick vi möjligheten att, tillsammans med de andra kommunala förskolorna i Vellinge kommun, gå en tvåårig pro- cesstödjarutbildning. Ett viktigt mål var att öka likvärdigheten i arbetet inom kommunens alla förskolor. Detta har vi bland annat gjort genom att gemensamt skapa verktyg för utvärdering, utveckl- ings-/ målområden samt självskattningsverktyg.
Inom våra utvecklingsområden samt i våra mätningar i Qualis, har vi i vår förskola under området bemötande skattat oss relativt högt. Vi upplever att vi har skapat en stark bemötandekultur vilket vi även har fått bekräftat av våra vårdnadshavare och andra besö- kare. Detta har emellertid gjort oss nyfikna på att fördjupa oss inom området bemötande och försöka ta reda på vad som egentlig- en kännetecknar en positiv bemötandekultur.
Genom våra intervjuer med pedagoger, som följt med sedan Gamleväg, har vi kunnat identifiera att personalgruppen haft samma ledning sedan 2012 i form av biträdande förskolechef. Un- der denna period har man dock genomgått ledningsbyten i form av förskolechef/rektor, kompetensutveckling i form av kurser och ut- bildningar samt utarbetat ett arbetssätt eller en outtalad kultur på Stora Hammars förskola. I följande kapitel kommer vi försöka gräva i och förhoppningsvis finna grunden för den kultur som vi benämner som ”framgångsreceptet”.
För att skapa bästa möjliga förutsättningar för att barnen ska kunna utvecklas rikt och mångsidigt ska förskolan samarbeta på ett nära och förtroendefullt sätt med hemmen (Lpfö 18, s. 17).
Syfte och frågeställningar
Vårt syfte med studien är att identifiera vad som utmärker en posi- tiv bemötandekultur. Våra frågeställningar är följande:
• Vad uttrycker pedagoger och vårdnadshavare kännetecknar en posi- tiv bemötandekultur?
• Vilka förutsättningar lyfter pedagoger och vårdnadshavare fram som särskilt betydelsefulla i en positiv bemötandekultur?
• Vilka lärdomar kan vi dra av informanternas tankar kring positiv bemötandekultur?
Litteratur, tidigare forskning och centrala begrepp
I detta kapitel presenterar vi centrala begrepp, tidigare forskning och litteratur inom vårt valda utvecklingsområde. Begrepp vi kommer referera till och använda oss utav är positiv bemötande- kultur, symmetrisk och asymmetrisk relation, interaktioner och re- lationer, förtrogenhetskunskap samt emotionell kompetens (EQ).
Relationer och emotionella kompetenser
Helle Jensen och Jesper Juul (2003) skriver i sin bok Relations-
gelbundna mötena dagligen skapa meningsfulla relationer för både vuxna och barn. Kompetens är ett krav för att kunna bygga relat- ioner, menar Jensen och Juul (2003). Eftersom förskolan som in- stitution dagligen besöks av vårdnadshavare blir även det konkreta samarbetet i det dagliga samspelet extra värdefullt, och hur den fungerar som bas för trygghet och respekten vårdnadshavarna se- dan uttrycker för pedagogernas yrkeskunnighet.
Jensen och Juul (2003) skriver även om att man gärna idag skil- jer på relationer och interaktioner utefter huruvida vi definierar den personliga kvaliteten. Med interaktioner menas samspel som är opersonliga och korta, medan relationer präglas av samspel av per- sonlig karaktär och långsiktiga förhållanden. Även i samspelen och i samtalen mellan vuxna diskuteras symmetrisk och asymmetrisk relation. I förskolans verksamhet anses pedagogerna ha en högre rang än vårdnadshavarna i makthierarkin vilket innebär en asym- metrisk relation. Professionella relationer är beroende av hur makt- fördelningen och ansvaret fördelas mellan de vuxna (Jensen & Juul, 2003).
I Empati hos vuxna som möter barn med särskilda behov, be- skriver Emilie Kinge (2000) ett nytt erkänt kompetensbegrepp, som fokuserar på den inre, emotionella och personliga kompetensen, kallat EQ. Kinge (2000) menar att det ligger ett stort ansvar på våra utbildningsinstitutioner, att utmana och stimulera att utveckla denna emotionella kompetens. Enligt Kinge (2000) så läggs det inte tillräckligt med fokus på detta på dagens utbildningar, utan fack- kunskap prioriteras.
Vidare anser Kinge (2000) att många har en missförståelse kring begreppet professionell och att det kan förknippas med distans och kyla. Istället att det är nödvändigt att känna och reflektera över sina reaktioner för att kunna utveckla förståelse för barnet:
Detta innebär förståelse för, kunskap och medvetenhet om bar- nets reaktioner och beteende å enda sidan, och kunskap om vårt eget sätt att reagera och fungera å den andra (Kinge 2000, s. 90).
Precis som Jensen och Juul (2003) samt Kinge (2000) så skriver även Jonas Aspelin (2018) om relationskompetens och emotionell kompetens i rapporten Relationskompetens i pedagogiska sam-
manhang. Utöver det som beskrivits ovan lyfter Aspelin (2018)
fram tre områden för att förklara begreppet relationskompetens.
Kommunikativ kompetens: lärarens förmåga att kommunicera med elever så att det uppstår hög grad av samklang, det vill säga så att man förstår och respekterar varandra. Differentie- ringskompetens: lärarens förmåga att reglera graden av närhet och distans i relation till eleven. Socio-emotionell kompetens: lärarens förmåga att uppfatta och hantera känslomässiga signa- ler på relationers karaktär (Aspelin, 2018, s. 8).
Föräldrasamarbete
Elisabeth Jensen och Helle Jensen (2008) skriver i Professionellt
föräldrasamarbete att pedagogers arbetsuppgift är att kunna sam-
arbeta med alla vårdnadshavare samt att grunden för gott samar- bete mellan hem och förskola är pedagogens kompetens att skapa en jämbördig relation, kombinerat med att förhålla sig profession- ellt.
På ett sätt är läraren professionell först när hon kan använda både sina yrkesmässiga och personliga resurser och kompeten- ser i arbetet (Jensen och Jensen 2008, s. 13).
God kännedom kring allmän kunskap om relationer och självinsikt blir väldigt tydlig i mötena med vårdnadshavarna. Förutsättning- arna för detta ligger mycket på mänskliga faktorer och att blotta sig själv som människa, vilket kan vara jobbigt för vissa. I en pro- fessionell roll agerar och reagerar fortfarande en pedagog som en vanlig människa (Jensen & Jensen, 2008).
Professionell med tyst kunskap
Ulla-Britt Selander och Staffan Selander (2015) beskriver i sin bok
Professionell handledning vikten av ett empatiskt bemötande i
skapas en kedjereaktion eller som de själva benämner det som, ett mönster, som sedan praktikanten i sin tur använder sig av. Selan- der och Selander (2015) menar även att i dessa empatiska samtal och möten är det viktigt att lyssna för att skapa förtroende, samt att ställa frågor för att försäkra sig om att båda parter tolkat in- formationen på samma sätt.
I Spår av teorier i praktiken (2007) skriver Silwa Claesson om förtrogenhetskunskap. Detta begrepp beskrivs som en slags tyst kunskap som är outtalad. Claesson (2007) gör skillnad på veten- skaplig kunskap och förtroendekunskap, då hon menar att förtro- endekunskap inte diskuteras på samma sätt i utbildningarna så som vetenskaplig kunskap, vilket kan göra det svårt att samman- länka dessa.
Metod och genomförande
I detta kapitel redogör vi för vår valda metod samt hur vi har sam- lat in vårt datamaterial. Här kommer vi även presentera genomfö- randet av studien och hur vi gått tillväga i vårt urval.
Spindelnät, tårtbit och SWOT-analyser
Under två år har vi processtödjare tillsammans med våra kollegor på Stora Hammars förskola arbetat med att utvärdera vår verk- samhet. Detta har vi bland annat gjort genom spindelnätsmetoden (BRUK, inspirerat av Skolverkets modell) och SWOT-analyser. Ett av de kommunövergripande målområdena har varit Bemötande ur
ett likvärdigt perspektiv. I bilaga fyra kan man se att pedagogerna
har skattat sig relativt högt under detta målområde under åren. Ini- tialt kände vi inte att detta var ett område som vi behövde utveckla och fördjupa oss inom, men allteftersom tiden gick och vi alla fick fundera, började vi alltmer intressera oss för hur det kom sig att skattningarna var så höga.
Med detta som grund, ville vi engagera pedagogerna i valet av område att fördjupa oss i. På en kvällsplanering gjorde vi både en SWOT-analys (se bilaga 3) samt ett tårtdiagram, där vi bad kolle- gorna att brainstorma faktorer och begrepp inom ämnet bemö- tande samt att dela upp dessa efter prioritet i tårtbitar.
Intervjuer
För att besvara vårt syfte har vi valt att genomföra en kvalitativ in- tervjustudie med både pedagoger och vårdnadshavare på Stora Hammars förskola. Syftet med att göra en kvalitativ intervju enligt Runa Patel och Bo Davidsson i Forskningsmetodikens grunder (2003) är att få syn på och identifiera individens uppfattning om vald situation eller fenomen.
Med grund i våra frågeställningar, formulerades mellan fem till åtta frågor (se bilaga 2). Intervjuerna hölls av två processtödjare åt gången, en som kunde hålla sig till en hög grad av strukturering samt en som hade mer flexibilitet för följdfrågor eller andra infli- kande frågor alltså med en låg grad av strukturering (Patel & Da- vidsson, 2003)
.
Intervjutider erbjöds på morgnarna i samband med lämning av barnen, och intervjun tog cirka 30 minuter. Varje in- tervju inleddes med information till informanterna om syftet av studien, vilken roll de kommer att ha, hur vi kommer att hantera inspelningarna och att det råder total anonymitet för de inblandade genom hela studien.Urval
I våra intervjuer med pedagoger delade vi upp dem i grupper om två, utefter hur länge de har arbetat på Stora Hammars förskola. En av dessa grupper representerades av pedagoger som följt med från Gamleväg för att få ett längre perspektiv kring vår bemötan- dekultur.
Vårdnadshavarna som vi valde ut och bjöd in till intervjuer har intervjuats både enskilt och i par, med olika bakgrund och kön. Från start hade vi en större bredd gällande etnicitet och kön, men eftersom en del intervjuer föll bort på grund av förhinder hos vårdnadshavarna, beslutade vi oss att enbart prioritera bakgrund och kön. Trots detta upplever vi att en tillräcklig bredd har upp- nåtts för att förskolan ska kunna representeras. Vi har valt ut både nya och gamla vårdnadshavare, i den benämning hur länge de har haft barn som gått på vår förskola, i syfte att få syn på vårt bemö- tande över en längre tidsperiod.
Bearbetning av data
Då alla intervjuer var genomförda delade vi upp inspelningarna mellan oss processtödjare för transkribering. I transkriberingen lyssnade vi noga igenom alla intervjuer och skrev ner allt i gemen- samma dokument. För oss var det viktigt att skriva ner precis allt, så att inga tolkningar, värderingar eller analyser gjordes utav oss i detta skede. I nästa steg valde vi ut citat och kategoriserade dessa i tre högar utefter våra frågeställningar. I följande kapitel kommer vi att presentera dessa tre högar och vårt resultat.
Resultat
I nedanstående redovisning lyfts informanternas röster fram och vi presenterar valda delar utifrån våra intervjuer och datainsamlingar. Vi kommer att presentera resultatet mellan vårdnadshavare och pedagoger tillsammans.
Vår process startade, som tidigare nämnts, på en kvällsplanering för att problematisera begreppet bemötande. Gemensamt för våra tre grupper på kvällsplaneringen var att vi hamnade i diskussioner kring tre olika perspektiv av bemötande; gentemot barnen, kollegialt samt mot vårdnadshavarna. Några av de begrepp som diskuterades var jämlikhet, individanpassat, glädje, trygghet, empati/förståelse, stolthet, prestigelöshet mellan pedagoger samt att se alla. Många av de begrepp som lyftes fram ansågs passa in i samtliga perspektiv.
Fingertoppskänsla och att bli sedd
Ett begrepp som ofta lyfts fram eller pratas om i förhållande till vad som kännetecknar en positiv bemötandekultur är den så kal- lade fingertoppskänslan.
Det finns vissa personligheter som kanske inte klickar lika mycket med en själv och det är då jag tycker att det är dom 10 procenten, där jag känner att bemötandet inte blir vad man önskar. Det är kanske dom som inte går till barnens nivå, dom har kanske inte det fokuset då. Dom har inte den fingertopps- känslan (Charlie, vårdnadshavare).
Många av vårdnadshavarna pratar om fingertoppskänslan som en slags finkänslighet och flexibilitet från pedagogerna. De beskriver vikten av att möta barnen, framförallt på deras nivå. Exempelvis vid lämning att pedagogerna rent fysiskt möter barnen samt är ly- hörda över hur barnen behöver bli bemötta vid det tillfället. Även pedagogerna lyfter liknande begrepp så som att individanpassa och att se alla, som en slags fingertoppskänsla.
Ja, men kan inte riktigt sätta fingret på vad det är. Det är bara en känsla jag har (Kim, pedagog).
En stor del av vårdnadshavarna betonade vikten av att alla indivi- der blir sedda och hur viktigt ett Hej kan vara. De lyfter även att de känner att barnen påverkas av samma intryck som vårdnadsha- varna, att det därför är av stor vikt att barnen känner att de både får den tid och uppmärksamhet som de behöver.
Nä men nja, nä men det är väl klart. Lite mer fokus: barn. Vil- ket är bra. Absolut. Och det kan det nog inte bli för mycket av. Det asså, det ska ju va fokus: barn, det är ju fel om det är tvär- tom. Och det kan jag kanske tänka mig att det kanske är, att man asså om föräldrarna är i fokus så glömmer man barnen. Jag behöver inte, eller ett hej kan man ju få, men mer än det be- höver inte jag. Det är ju barnen som ska känna sig, sedd liksom (Billi, vårdnadshavare).
Även pedagogerna betonar vikten av att se alla och bemöta varandra med ömsesidig respekt. Vanligt förekommande i pedago- gernas intervjuer är att de använder sig av meningen alla barn är
allas barn. Citatet innebär att alla pedagoger tar lika stort ansvar
för alla barn och vårdnadshavare oavsett avdelning eller grupp. Många av pedagogerna lyfter även att de känner av en stark vi-
känsla som grundar sig i ett tydligt ledarskap ifrån ledningen. Vi-
känslan kännetecknas, enligt pedagogerna, av ömsesidig respekt, glädje, ödmjukhet och en grundtanke om att vi behöver varandra för att skapa vår bästa förskola tillsammans.
Tid och stress
Gemensamt för både vårdnadshavare och pedagoger är att tid lyfts fram som en förutsättning för att skapa en positiv bemötandekul- tur. Vårdnadshavarna berättar om hämtnings- och lämningstill- fällena, att dessa påverkas beroende på när på dagen de lämnar och hämtar. Vårdnadshavarna upplever att pedagogerna oftast har tid men har förståelse för att vid vissa tillfällen, till exempel när många barn anländer eller går, är det svårare för pedagogerna att finna tid att prata och bemöta.
Att när jag ser min kollega gå fram så låter jag henne göra det så fångar jag in dom andra barnen och sköter dom. För att hon ska ha tid (Robin, pedagog).
Pedagogerna lyfter, som nämns ovan, att i stressiga situationer samt vid tidsbrist så försöker pedagogerna hitta strategier för att ge varandra möjlighet och tid. Begreppet det löser sig kommer ofta upp i intervjuerna med pedagogerna samt att det inte stressas upp i onödan. Vårdnadshavarna bekräftar detta i sina intervjuer där de uttrycker att de inte upplever pedagogerna som stressade.
Information och organisation
Pedagogerna lyfter fram i sina intervjuer att de upplever att vi har ett unikt arbetssätt, med stor flexibilitet och gemensamma normer. Dock menar de att detta arbetssätt kräver väldigt mycket av peda- gogerna, vilket inte alltid passar alla. Pedagogerna uttrycker i in- tervjuerna att detta snarare kan ses som vår styrka, att vi är flex- ibla gentemot vårdnadshavarna samt att denna tillit från ledningen för personalens kompetens gör att det skapas en tillåtande kultur, där ledningen inte behöver involveras i allt.
Och vi har inte liksom fasta, typ att alla som är 15 timmars ska komma en viss tid. Det kan vara så att man dealar lite med just den familjen, eller att man ser andra behov (Conny, pedagog).
Vårdnadshavarna nämner att det finns utvecklingspotential både vad gäller att kommunicera information tydligare och att ha en
tydligare framförhållning. Detta lyfts fram som möjliga utveckl- ingsområden. Vårdnadshavarna lyfter vidare fram att de önskar mer kontinuerlig återkoppling från ledningen, från verksamhetsråd eller andra sammanhang då kritik eller input ges.
Det är ganska mycket en ledningsfråga också. Det kommer man faktiskt aldrig ifrån. Vad man signalerar uppifrån. Jag tycker överlag att det är bra bemötandekultur men jag tycker också att det har varit ett problem, men det har jag heller inte hymlat med i verksamhetsråd och så vidare (Andrea, vårdnadshavare).
Atmosfären som beskrivs av vårdnadshavarnas tyder på att vi har ett öppet klimat, ”högt i tak”, vilket i sammanhanget är viktigt – eftersom det är genom denna typ av kritik vi kan ta nästa steg i verksamhetens utveckling.
Bedömning
Vårt syfte i denna studie var att identifiera vad våra vårdnadsha- vare samt pedagoger anser utmärker en positiv bemötandekultur samt vilka förutsättningar som krävs för att ha möjlighet att nå dit. Vi har även eftersökt konkreta utvecklingsområden och lärdomar som vi kan arbeta vidare med.
Vi upplever resultatet från våra intervjuer har synliggjort att vårdnadshavarna har goda erfarenheter kring bemötande på Stora Hammars förskola, men att vi även fått ta del av en del utveckl- ingsområden som vårdnadshavarna efterfrågar. Detta underlag tar vi med oss för att arbeta vidare med i vår verksamhet.
Analys
I följande kapitel lyfts våra röster fram, där vi kopplar vårt resultat till den litteratur vi tidigare nämnt samt kopplingar vi ser däremel- lan.
Fingertoppskänsla
I vår forskningsgenomgång har vi lyft fram olika egenskaper samt begrepp som skulle kunna liknas med den fingertoppskänsla som vårdnadshavarna nämner i intervjuerna med dem. Kinge (2000) och Claesson (2007) diskuterar till exempel begreppen förtrogen- hetskunskap samt EQ (emotionell kompetens) som ett område som berör den personliga kompetensen, vilket vi skulle kunna koppla till fingertoppskänslan. Vår tolkning är att fingertoppskänsla är en egenskap eller förmåga som pedagoger kan besitta mer eller mindre av. Vår fundering är om denna kompetens skulle utvecklats mer