Pedagogiska metoder

Beckman m.fl. (1994) beskriver att tålamod och kunskap om autism är viktiga egenskaper hos pedagoger. De kallar pedagogiken för de tiotusen gångernas pedagogik för att den bygger på upprepningar. Författarna menar på att den mest kärleksfulla insats som en pedagog kan göra är att utveckla barnets självständighet så långt det går (a.a.).Barn med autism kan bli erbjudna olika program. De olika beteendemetoderna har alla det gemensamt att det handlar om att om och om igen göra samma sak så att det goda beteendet generaliseras. För barn med autism kan det vara svårt att göra saker som andra bara gör automatiskt. De måste tänka och träna på och få hjälp med strategier med att till exempel få på jackan. Vi har valt att presentera två program som används till barn med autism.

38

TEACCH (Treatment and Education of Autistic and related Communicationhandicapped Children). Detta program betonar vikten av ett nära samarbete mellan föräldrar och olika enheter som förskola och skola (Waclaw, Aldenrud & Ilstedt, 1999). Det primära syftet med TEACCH beskriver Holmqvist (2009, a) som att förebygga institutionalisering och att förbereda personer med autism att leva mera effektivt hemma, i skolan och i närsamhället.

Målen som sätts är långsiktiga och har sin grund i vuxenlivets behov. Pedagogiken bygger på individualisering och anpassning efter varje barns unika förutsättningar. För att göra det tydligt för barnet används visuella hjälpmedel, såsom bilder och föremål (a.a.). Gerland (2000) beskriver att i TEACCH modellen används synen på problembeteende som ”isbergsmetaforen”. Det betyder att det beteende som syns är en liten del av det verkliga problemet.

Med metaforen om isberget menar man då att beteendet är det som syns, toppen på isberget som sticker upp ur vattnet, men att det hos individen finns underläggande brister eller svårigheter som är orsak till beteendet (Gerland, 2000, s. 31).

Det tolkar vi som att det problem som syns exempelvis aggressionsutbrott är orsakat av något som ligger under ytan som kan vara en brist på stimulans eller att barnet blir missförstått.

Enligt Gerland (2000) som hänvisar till Schopler och Cox (1993) bygger TEACCH modellen på nära samarbete med föräldrar med gemensam handlingsplan. Undervisningen ska vara strukturerad med klara visuella scheman som är individuellt anpassade för barnets utvecklingsnivå.(a.a.)

IBT är av Individuell Beteende Träning. Det finns andra träningsprogram som är likvärdiga med detta som också är en beteendeterapeutisk metod (Pedersen, 2010) De är bland annat KBT, Kognitiv Beteende Terapi och TBA, Tillämpad Beteende Analys. Enligt Gerland (2000) är Loovas modell en kanske en av de mest kända. En studie av Andersson, Jönsson, Waller &

Wallin (2006) visar att vissa faktorer är viktiga för att beteendeterapeutisk träningen ska ge resultat. Dessa är tidig start, hög intensitet, planerade inlärningstillfällen, individualisering, kontinuerlig utvärdering, föräldramedverkan och planerad övergång från förskola till skola (a.a.).

Pedersen (2010) beskriver att syftet med IBT träning är att ge barnet förutsättningar för inlärning och att ge barnet grundläggande färdigheter. I en IBT träning lär sig barnet precis vad normala barn lär sig automatiskt. Barn med autism behöver kanske göra samma sak många gånger innan den går att automatisera. Programmet pågår i två år. Efter ett halvår är tanken att

39

den dagliga träningen ska komma upp till 20 timmar i veckan. För att barnet ska få delta ska föräldrar, skolpersonal och rektor garantera att barnet får den träning som programmet kräver. Att barnet har en assistent är en förutsättning för att det ska lyckas. Programmet är individanpassat och bygger på resultat från PEP-R test. Förkortningen PEP-R betyder Psycho Educational Profile Revised. Holmqvist (2009, a) beskriver att det är en kartläggning som är utformad till att användas för grundläggande bedömning av barn med autism och för barn med stora kommunikationssvårigheter. Testen ger en bild av hur långt barnet kommit i sin utveckling.

Syftet med testen är att ge praktisk hjälp till både föräldrar och personal. Bedömningen grundar sig på sju utvecklingsområden och fyra beteendeområden (a.a.).

Andersson (2000) beskriver att en social berättelse eller seriesamtal är skrivna och ritade berättelser som förklarar och ger strategier som försöker tillrättalägga olika situationer. En social berättelse kan vara över en matsituation som inte fungerar där en fungerande sådan beskrivs med bilder och text. Den ”sagan” (berättelsen) läses i förberedande syfte för att ett fungerande beteende ska präntas in. De sociala berättelserna ska innehålla berättande och förklarande meningar/bilder som ger en objektiv bild av vad som ska hända. Sociala berättelser ska ge perspektiv på hur andra människor upplever situationen och ge direktiv där önskvärda handlingar motiveras och de ska alltid avslutas med en kontrollmening där berättelsen avslutas positivt och med en lösning. Seriesamtal används i situationer där en händelse mellan två eller flera barn har hänt och den reds ut genom att barnen berättar medan den vuxne ritar och förklarar. Bilderna hjälper barnen att förstå händelseförloppet och att ge perspektiv.(a.a.)

Andersson (2000) skriver i sin bok att allt pedagogiskt arbete med barn med autism ska grunda sig i att alla pedagoger runt barnet har ett gemensamt förhållningssätt. Hon menar att alla runt barnet ska sträva åt samma mål. Målen ska finnas uppsatta i ett åtgärdsprogram eller i en individuell plan som regelbundet utvärderas och revideras. Andersson (2000) menar att struktur är ett honnörsord i det pedagogiska arbetet. Struktur ska finnas i miljön, den fysiska strukturen, på tiden, på aktiviteter och på de mänskliga relationerna. Struktur för Andersson (2000) är en metod att förtydliga, skapa ordning och göra aktiviteter förståeliga. Denna metod hjälper till att bygga upp helheter och till att hålla samman en kaotisk världsbild. Enligt Andersson (2000) är sociala berättelser och seriesamtal ett sätt att göra detta. De kan användas till att logiskt bygga upp tankar, förtydliga situationer och att konkretisera. Många barn med autism är visuella. De kan bli hjälpta med att få det som hänt eller kommer hända ritat och berättat i en social berättelse

40

eller i ett seriesamtal. ”… att tala är silver men att synliggöra är guld” (a.a., s. 8) skriver Andersson (2000) och med det menas att det skrivna går att läsa om och om igen tills det fastnar.

Författaren menar också att fler sinnen stimuleras och att det skrivna hörs, syns och nästan känns.

(a.a.)