Enligt den iranska läroplanen måste rektorn på förskolan ha en utbildning inom ett av följande ämnen; ”uppfostran och lärande”, ”specialpedagogik”, ”psykologi”, ”mentorskap”, ”sociologi” eller en ”socionomutbildning”. Saknar de examen inom något av dessa ämnen måste de ha en universitetsexamen inom något närliggande ämne, samt minst ett års arbetslivserfarenhet inom förskolan58. (vår översättning). I den svenska läroplanen uttrycks inget krav på vilken utbildning rektorn måste ha. Vi konstaterar att den iranska förskolan lägger större vikt än den svenska vid en formell examen.
Både de svenska och de iranska pedagogerna menar att det är viktigt att ha en gedigen utbildning när man arbetar med barn på förskolan. De iranska pedagogerna utvecklade gärna sina svar till att handla om vilka böcker och metoder de använde sig av på förskolan. De svenska pedagogerna talade inte så mycket om böcker och metoder, men i deras svar framkommer det ändå att de tycker att det är essentiellt att förskollärare känner till teorier om barns utveckling och lärande. En av de svenska förskollärarna svarade så här på frågan om hur de arbetar med barnens sociala
57 Fagerli, Oddvar, Lillemyr, Ole Fredrik & Søbstad, Frode (2001). Vad är
förskolepedagogik
32 kompetens:
Det är ett arbete från det att barnet blir lämnat på morgonen till dess att det blir hämtat! Barn är ju egentligen egoister av naturen, jag menar inte på ett negativt sätt. De är väldigt självcentrerade bara, det är fullt naturligt. Hela världen kretsar kring det lilla barnet. Då är det viktigt att utveckla deras empati. Att förstå att det ”känns lika ont på någon annan som det gör på dig”. Barn är olika mogna på det här området. En del barn har stor empati från början, andra behöver träna jättemycket på det.
Här framkommer det tydligt att förskolläraren är väl bekant med olika teorier kring hur barn utvecklas och fungerar. ”Hela världen kretsar kring det lilla barnet” säger hon, och talar vidare om hur olika mogna barn kan vara. I svaret ser vi tydligt att hon lägger stor vikt vid att vara utbildad i hur barn fungerar. Så här svarade den iranska studierektorn på frågan hur de arbetar med barnens sociala kompetens:
Vi använder oss framför allt av boken Livets värderingar som handlar om att uppfostra barn till att de ska utveckla ett större självförtroende samt en moraliskt stark karaktär. Boken innehåller tio kapitel, alla viktiga steg i att utveckla social kompetens. Varje vecka diskuterar förskolans lärare och personal något av bokens kapitel som de fått i uppdrag att läsa under veckan. De högt utbildade pedagogerna, samt förskolans psykologilärare, har även tid avsatt till att utbilda de övriga lärarna i viktiga teorier kring hur man utvecklar social kompetens. Varje månad hålls dessa lektioner också för intresserade föräldrar i förskolan. Lärarna har även ett forum där de kan diskutera enskilda barns problem i förskolan.
En annan iransk pedagog berättade vilken pedagogik de använde sig av. Både Montessori och Waldorf nämndes. I samband med Waldorf passade pedagogen även på att redogöra för det faktum att Steiner utvecklat sin teori från den gamla persiska religionen.
Exempelvis har vi en lärare som är utbildad i montessori-pedagogik. Hon arbetar med barn i olika ålder och med montessorimaterial i ett rum som kallats ”Montessorirum”. Barnen får där bland annat lära sig att laga olika kulturers mat tillsammans. De får lära känna och fira högtider som ”Nowrooz”, den gamla nyårstraditionen, ”Yalda” årets längsta natt och ”Charshanbesoori”, den sista tisdagskvällen på det persiska året, då alla hoppar över eldar medan de sjunger. Vi använder oss även av Waldorfs metoder och arbetar mycket med kreativitet. Både jag och förskolans rektor hade en kurs om inriktningen Waldorf i Tehran. Det viktigaste i lärandet är att barnen lär sig allt genom tre steg innebär att se, att känna och experimentera. Lek är alltid en avgörande läromedel i förskolan. Det var den Internationella Waldorfföreningen som höll i denna kurs. Genom kursen fick vi information om att Waldorf hade inspirerats mycket av österlandets filosofi exempelvis den gamla persiska religionen, zarthust. Denna religions filosofi var fokuserad på bra tanke, bra tal och bra beteende. De menade att Waldorfs fokusering på ordning har inspirerats av detta.
33
Den iranska rektorn utvecklade sitt svar på frågan vilken betydelse utbildningen har, till att handla om vilken litteratur de använder sig av.
Genom förskolans pedagogiska mentor som är iransk/amerikansk och som utbildats i USA, är vi också kopplade till ”Core Knowledge organisation”. Vi får organisationens tidningar som
Day by day planer och Core Knowledge Sequence kontinuerligt. Dessa handlar om förskolans viktiga arbete med musik, språk, bild, matematik, konst, historia och geografi. Vi använder oss också av en persisk tidning som heter Tapesch som är skriven av en
känd iransk psykolog som bor i USA.
Även om det kan verka som om det finns en stor skillnad på hur svenska och iranska pedagoger beskriver sitt arbete, finner vi också stora likheter. En av de iranska förskollärarna svarade så här på frågan hur barnen lär sig social kompetens.
De lär sig det genom att prata framför andra barn. De får dramatisera, berätta en berättelse. De lär sig även genom att dela pennor med alla barn och genom grupparbeten.
3.3. Leken
När vi frågade hur pedagogerna arbetade med barnens sociala kompetens, utvecklade en av de svenska förskollärarna svaret till att handla mycket om just leken:
Leken är oerhört viktig för att utveckla just den sociala kompetensen. De barn som inte så att säga ”knäcker lekkoden” har mycket svårt att socialisera med de andra barnen. Ett barn som ofta förstör för de andra för ju självklart svårt att få lov att vara med och leka. Intervjuare: Upplever du att de barn som inte har så god social kompetens, också får problem på andra områden? Ja, absolut! De barn som inte kan det sociala samspelet får svårt på flera andra områden. Det är så mycket som de missar! Det är mycket viktigt att försöka att hjälpa dessa barn. Samhället idag ställer krav på oss individer att vi ska kunna fungera socialt. Kan man inte det, får man problem på nästan alla andra område. Ja, träning i social kompetens är kanske ett av de viktigaste uppdragen som förskolan har! Lek och lärande är så intimt förknippade med varandra också. Genom den fria leken tränar barnen inte bara sig socialt, utan de lär sig massor på alla område. Visst kan man lära sig att läsa utan att man kan leka, men om man inte kan leka så missar man något annat mycket grundläggande i livet, nämligen hur man samarbetar och fungerar i grupp. Och det kan komma att bli svårt att fungera normalt i samhället.
I en observation på en svensk förskola kunde vi följa detta meningsutbyte mellan två barn:
”Jag ska köra och handla”, säger en pojke. ”Man får inte köra med dockvagnen i sanden”, säger en annan pojke upprört. Då han konstaterar detta går pojken med dockvagnen ur sandlådan och kör vidare med sin dockvagn på gården.
34
annan svensk förskola utspelade sig följande scen då barnen satt och lekte:
På golvet bredvid ”ritbordet” sitter tre pojkar och en flicka och leker med en slags byggklossar som påminner om lego. De har också några plastdjur framme. Pojke 1: ”Elefanterna åker i bussen. Myrsloken åker i sin nya bil som är från Australien”. Pojke 2: ”En stor gorilla slår bilen. Det är King Kong som sparkar myrsloken”. Flicka: ”Det var dumt gjort av gorillan. Han kanske vill åka i bussen så han blir snäll”. Här ser vi hur barnen genom den fria leken utvecklar olika strategier till att utveckla sin sociala kompetens. De bearbetar kanske något obehagligt och använder leken som den ”självläkande” funktion den har och som Winnicot59 talar om. De flesta barn har säkert någon gång råkat ut för att något annat barn sparkat på dem eller på något annat sätt burit sig dumt åt. I leken blir det istället King Kong som är den som är elak och sparkar den stackars myrsloken från Australien. Flickan visar i leken prov på stor social skicklighet i att hantera situationen med den elaka gorillan. ”Han kanske vill åka i bussen så att han blir snäll” säger hon. Vi skulle kunna tolka det som att hon börjat förstå de processer som gör att en del barn kan bära sig illa åt mot varandra. ”Om man får vara med så blir man snäll.” Också i Iran kunde vi studera hur viktig leken var i verksamheten. Här följer en inblick från en av förskolorna i Iran. Den ägde rum den dag då flickorna hade simundervisning.
Jag observerade hur mycket barnen trivdes med att leka i bassängen. De tränade på att hålla andan i vattnet genom en lek med en pingisboll. Barnen skulle blåsa pingisbollen i vattnet åt andra sidan bassängen medan de sprang i vattnet. Enligt simläraren övervinner barnen rädslan för vatten då de leker, och de lär sig även simma lättare. Barnens skratt och glädje under denna lek gjorde stort intryck på mig, ett intryck som har stannat kvar.
En annan scen utspelade sig på väg från en observation till en annan, på en av förskolorna i Iran:
På väg till min nästa observation, konstklassen, passerade jag de mindre barnens rum Där lade jag märke till barn som lekte en fantasilek med sin lärare. Barnen satt på en persisk matta och lekte olika saker. ”Nu var du arg”, eller ”nu skulle du diska” hörde jag barnen säga. Läraren låtsades då att hon blev arg och att hon skulle diska. Sedan gjorde hon detsamma som barnen, sade åt dem hur de skulle känna sig och agera i
35
leken.
Här kan vi observera hur mycket arbetssättet i Iran påminner om arbetssättet i Sverige. Vi ser hur barnen, när de leker, använder sig av de ”möjlighetsglasögon” som Matti Bergstöm talar om. En plastgorilla kan bli ett sätt att bearbeta något obehagligt, och att sitta på en matta tillsammans räcker för att fantisera om och leka att man utför olika vardagshändelser som att diska.
3.4. Kollektivet
På de svenska förskolorna finns det en utbredd uppfattning att barnen utvecklar sin sociala kompetens bland annat vi situationen vid matbordet. Att äta tillsammans är ett bra tillfälle att träna sig i att fungera tillsammans. Så här sade en av förskollärarna då vi frågade hur de arbetade med barnens sociala kompetens.
Ett exempel är vid matsituationen. De ser hur de andra gör och vill göra likadant. De som inte klarar av att sitta still och som tramsar sig märker kanske att de utmärker sig.
En av de andra svenska förskollärarna började tala om situationen kring matbordet i samband med att hon redogjorde för hur de arbetade med språkträning:
Språkträning är inte enbart roliga rim och ramsor och språklekar på samlingen, det är att i varje situation prata med barnet och lyssna aktivt. Alla situationer är lika viktiga! Ta situationen kring matbordet till exempel. Istället för att säga ”skicka den” kan man säga ”vill du skicka det blå mjölkpaketet?” (...) Det gäller att vara med där barnen är.
På den svenska förskolan är måltiden ett tillfälle att arbeta aktivt med barnens sociala kompetens och lärande. I Sverige läggs det stor vikt vid att barnen ska känna att de ingår i ett kollektiv. Kollektivet består av både barngruppen och pedagogerna. Så är inte fallet alltid i Iran, där pedagogerna inte äter tillsammans med barnen, och där varje barn oftast har sin egen mat med sig hemifrån. I den svenska förskolan får barnen även duka av sin egen tallrik, och på många ställen får de också vara med och duka bordet. Detta ger dem träning i att ta ansvar för den kollektiva trivseln. I Iran är det istället personal som ombesörjer dukning och undanplockning, och barnen ges då inte tillfälle att träna sig på detta.
Ett annat fall då svenska förskolebarn får uppleva att de ingår i ett kollektiv är vid samlingen. En av de svenska förskollärarna sade så här då vi frågade hur de arbetade med barnens språkutveckling.
Språkträning är inte enbart roliga rim och ramsor och språklekar på samlingen, det är att i varje situation prata med barnet och lyssna aktivt.
36
Eftersom samling som företeelse inte alls förekommer i Iran kommer inte några av de iranska pedagogerna att tänka på samlingen då de talade om språkträning, medan en av de svenska konstaterar att ”lärandet inte begränsas till 20 minuters samling”. Detta skulle kunna tyda på att den svenska förskolläraren verkligen vill poängtera att uppfattningen om att en stor del av barnens lärande faktiskt äger rum på samlingen, trots allt förekommer i den svenska förskolan.
Samlingen som fenomen är mycket intressant att studera, och förhållandevis lite forskning har ägnats åt den. Vi vill här återigen poängtera hur viktig Lorentz idé om ett interkulturellt lärande faktiskt är. Genom att vi studerat en annan kultur, fick vi också syn på kärnan i den svenska kulturen. Åsa, med sina svenska referensramar, hade tidigare aldrig reflekterat över samlingen som idé. Innehållet på samlingen kanske hade ifrågasatts, men att samlingen förekom på alla förskolor var för henne fullständigt självklart tidigare. Fereshteh uppfattade samlingen som ganska märklig den första gången hon kom i kontakt med den.
Samlingen har funnits som en del av den svenska förskolans verksamhet sedan 1940 talets barnkrubbor och har sitt ursprung i Fröbels pedagogik.60 Cirkeln var ursprungligen en symbol för gemenskap och samhörighet. Under mellankrigstiden kännetecknades flera pedagogiska strömningar av tanken på att barnen skulle få större inflytande. Så kallade ”stormöten” blev viktiga inslag i förskolans och skolans verksamhet, ibland annat i Freinets pedagogik, som den svenska förskolan också inspirerades av61. Nu kom samlingen att ändra karaktär från att ha fungerat mest som en symbol för samhörighet, till att allt mer få en roll som en slags motor i en kollektiv social fostran. Vi antar att Alva Myrdals idéer, som vi tidigare nämnde, också spelade en viktig roll här. Förskolan skulle allt mer ta över familjens fostrande roll. Samlingen blev ett sätt att fostra, genom att barnen tränades i turtagning och i att sitta still. Nu fick den också sin roll som ”skola”. Samlingen var ett bra tillfälle att träna barnen i kunskapsorienterade ämnen såsom matematik. Nedan följer en observation av en samling på en svensk förskola.
Hej allihop! Ska vi ta och börja vår samlingssång nu då? Ja!
60 Rubinstein Reich, Lena (1996) Samling i förskolan, s. 28 61 Ibid, s. 31
37
God morgon, god morgon nu ses vi igen! Nu är vi tillsammans på förskolan igen!
God morgon alla barn! God morgon Eva!
Nu ska vi se vilka barn som är här idag då. (börjar uppropet) Kalle?
(och så vidare tills alla barn svarat)
Bara ett barn som är borta idag. Vad roligt att så många är här! Lisa kan du räkna hur många pojkar som är här?
(Går runt och räknar pojkarna med lite hjälp av förskolläraren)
Javisst åtta pojkar var det! Då kan väl du Martin räkna flickorna? Sitt stilla nu Pelle, vi har faktiskt samling och du måste lyssna. Nu ska Martin räkna flickorna.
(Går runt och räknar dem med lite assistans han också)
Ja! Sex flickor var det ju!
Åtta pojkar och sex flickor. Fjorton barn som är här idag! Vet ni förresten vad det är för dag idag?
Sommar? Säger en liten flicka på tre år.
Ja det är ju nästan sommar kan man säga, i slutet av sommaren i alla fall. Men vilken dag är det, menar jag.
Tvåhundraåtta? Säger en femårig pojke trevande
Du menar att det är år 2008. Javisst är det det. Men jag menar, vilken dag är det?
38
Lördag? Säger en annan pojke då.
Nej! På lördagar är vi ju inte här på förskolan. Det är torsdag idag och då brukar vi ju få god soppa!
Men nu måste vi ju ta och titta vem som gömmer sig i den här påsen... Lammet! Lammet! ropar alla barnen.
Ja titta ...Här är ju det lilla lammet. Bä,bä, ropar han. Han vill visst komma ut och sjunga med er. Vad ska vi sjunga för lammet tycker ni?
Ulle rull! Ulle rull! ropar barnen
Ja den sjunger vi! Bä bä vita lamm, har du någon ulle rulle rull, sjunger alla tillsammans.
Sedan går de igenom några sångpåsar till och slutligen uppmanas alla barnen att i tur och ordning gå och kissa, och sedan sätta på ytterkläder för att de ska gå ut på gården.
De som har suttit stilla och fint idag ska få gå ut först. Nej, du får vänta Sebastian. Du får faktiskt lära dig att vänta på din tur. Du kommer inte alltid först.
Vi kommer att i vår analys återkomma till hur motiverat det egentligen är med denna typ av samling.
3.5. Kulturarvet
De svenska förskollärarna talade om hur viktigt det är att fira lucia, jul, påsk och midsommar. De beskrev att de upplevde arbetet som värdefullt, både för dem och för barnen. De iranska pedagogerna hade en likartad syn på firandet av olika traditioner. En av de iranska förskollärarna svarade så här på frågan hur de utvecklade barnens sociala kompetens:
Det tror jag bäst att man gör genom temaarbeten och arbeten som kräver att barnen samarbetar. Jag kan nämna den sista månaden på vinterterminen som infaller några dagar innan det iranska nyåret, i början av våren. Den firas stort på förskolan. Barnen har trevliga grupparbeten då de bland annat städar och gör fint i sina klassrum tillsammans under en hel dag. De målar ägg, bakar speciella kakor och planterar gröna groddar som de dekorerar
39
nyårsbordet med. Så firas den viktigaste högtiden i Iran. Enligt en gammal tradition städar man sitt hus innan nyårsdagen. De har också teman om olika länder och folkslag, och då klär de sig i främmande länders kläder, dansar, sjunger samt gör en teaterpjäs tillsammans.
Det är fascinerande att se hur mycket den iranska förskolan här påminner om den svenska! Det är inte svårt att dra paralleller både till förberedelser inför luciafirande (bakar speciella kakor), påskfirande (målar ägg) och midsommarfirande (dansar och sjunger). Att arbeta med de olika traditionerna inom ett land, tycks alltså upplevas positivt både av iranska och svenska pedagoger; arbetet utvecklar barnen också socialt.En annan svensk förskollärare berättade så här om deras arbetssätt:
Just nu har vi ett tema om barn i andra länder. Det är lätt för barnen att relatera till, eftersom vi ju också har ett fadderbarn i Indien. Vi får brev från henne ibland och vi pratar om hur det är att leva och bo i Indien. Det som har barnen upplevt extra spännande med Indien är att där finns tigrar. Vi har därför gjort en egen tigersång och vi har en tigerutställning som barnen gjort på väggen.
I vår analys diskuterar vi varför ett arbete med kulturarvet är viktigt.
3.6. Miljön
Som vi tidigare nämnde spelar miljön en avgörande roll för lärandet, både den fysiska och den sociala miljön. Detta påpekas av bland andra Vygotskij och Malaguzzi. Vi frågade iranska och svenska pedagoger om deras arbetssätt. Flera svar kom att handla om hur de använder sig av sin omgivning och av förskolans gård då de arbetar med att utveckla barnens lärande.
Iransk pedagog:
Naturen och dess årstidsväxlingar är ett ofta återkommande tema. Vi använder oss i hög grad av förskolans gård när vi undervisar barnen om naturen. Vi behöver inte åka till parkerna i staden så ofta som förskolor med en liten gård måste göra. Ett exempel på hur vi brukar arbeta är att vi ställer en plastpool med vatten på gården där vi lägger olika sorters fiskar som vi tillverkat av metall. Barnen fiskar med en pinne med magnet. Detta tycker de är roligt och de