Denna ram som Expressen förmedlar kan tolkas utifrån en stor forskningsbakgrund där det tydligt framgår att pensionären varken är drabbad eller mer rädd att bli utsatt för brott än andra grupper. Av de 21 artiklar Expressen hade på temat brott var pensionären drabbad i 13 av dessa.
Helhet: Vid en närmare undersökning visar det sig att samtliga artiklar handlar om våldsbrott, närmare bestämt rån, överfall och mord. Att pensionären är extra utsatt för brott är en myt
33 som punkterades under kapitel 3. Att media ändå rapporterar om pensionärer som brottsoffer till så stor del kanske delvis kan förklara den överlevande stereotypen om att pensionären är svag, bräcklig och rädd att drabbas för våld och hot. Stereotypen som reducerar pensionärer till hjälplöshet och rädsla kanske lyser igenom i artiklarna?
Del: Jag går igenom artiklarna och söker efter uttryck på rädsla och svaghet för att se om Expressens nyheter upprätthåller stereotypen om äldre som rädda brottsoffer. Jag finner två märkbara exempel:
(1)”Åke Djerfsten säger att han tänkte en enda tanke när batongslagen haglade över honom:
- Modiga typer som bankar på en pensionär” 89.
Analys: Det att vara pensionär är i detta sammanhang att inneha en explicit utsatt roll. I exemplet tillskrivs pensionären genom ironi en inneboende svaghet som understryker fegheten i att ge sig på en pensionär. Underförstått talar exemplet för att pensionärer är extra ömtåliga för brott, oavsett uppnådd ålder och eventuell fysisk nedsatthet.
(2) ”Den 77-åriga pensionären var förvirrad och behövde hjälp. Men istället bröt poliserna
nacken på honom”90
I exempel (1) och (2) är pensionären utsatt för våld från poliser. Utifrån representationsteori kan en stereotyp förstärkas genom att framställa den genom ett motsatspar, där den avvikande ställs mot den normerande, t.ex. genom svag/stark och mäktig/maktlös. I exempel (1) och (2) skapas en föreställning om att det är synd om den utsatta pensionären eftersom han, i det första fallet är pensionär, och i det andra fallet är förvirrad och behöver hjälp. Poliser som genom sin yrkesroll ska skydda samhället från brottslingar blir i denna kontext oväntade gärningsmän där pensionären blir dubbelt bestraffad. Poliserna inte bara undviker att hjälpa pensionären; de skadar honom dessutom. Artiklarna ger en föreställning om att pensionärerna är otrygga i brottsfall eftersom inte ens poliserna kan försvara dem.
Del: Analysen ovan fick mig att fundera på vilka andra dikotomipar som finns i artiklarna, vilka i så fall skulle kunna fungera som förstärkare av den stereotypa bilden av utsatta pensionärer. Jag undersöker därför resterande artiklar utifrån denna del. En artikel handlar om hur två ungdomar överfaller en pensionär:
(3) ”Den 73-årige mannen promenerade i lugn och ro […]då två män dök upp bakom honom
på en moped. En av dem hade en påk i handen som han hårt slog 73-åringen i huvudet med”.91
Analys: Den maktdikotomi där pensionären är svag och förövaren stark återkommer i fler artiklar där gärningsmannen är ung. Motsatsparet ung/gammal reproducerar synen på äldre som svaga genom att framställa de yngre som starka. Denna värdegrund som texterna reproducerar kan ses som yttringar på vem som är har och inte har tillgång till makt i vårt
89 Expressen 050311 90 Expressen 060728 91 Expressen 070801
34 samhälle, åtminstone när det gäller fysisk styrka. Pensionärerna som brottsoffer blir i nyhetssammanhang representanter för svaghet och hjälplöshet.
Del: Tidigare forskning visade att nyheter om hot och våld riktat mot pensionären skapar rädsla och oro, särskilt då nyheterna skildras genom detaljerade beskrivningar av händelserna. Hur ser det förhållandet ut inom denna ram?
(4) ”En pensionär hittades igår död i en blodpöl i sitt hem” 020720
(5) ”’Sådär, ja’, sa den 43-årige mördaren. Då hade han med våldsam kraft kastat
brunnslocket i huvudet på sin 68-årige granne – flera gånger.”041021
Analys: Exemplen representerar flertalet artiklar som beskriver brutalt våld. Ofta kombineras våldet med en otrygg stämning, och denna tycks uppstå bl.a. genom att pensionären framstår som oskyldig och oväntat blir offer för brottet. Detta sätt att skriva om brottsoffer skapar en rädsla där vem som helst kan drabbas.
(6) ”Esko Rantanen, 68, levde ett stillsamt liv som pensionär i Köping. Han spelade bingo på
lördagarna och avgudade sina barnbarn. Natten till den 8 oktober mördades han i sitt hem. - Det är ofattbart. Esko var en mycket snäll person. Han skulle aldrig lyfta sin hand mot någon. […] Efter pensionen från jobbet som hamnarbetare levde Esko Rantanen ett tillbakadraget liv. Han umgicks mest inom familjen”.92
Analys: Pensionären levde ett lugnt och tillbakadraget liv, roade sig med bingo och hyste kärlek till familjen – pensionären framställs som oskyldig. Denna ram kan tänkas vara ett typiskt sätt att beskriva brottsoffer för att väcka sympati och förargelse hos läsaren. Samma sak gäller nedanstående exempel:
(7) ”Pensionären levde ensam och är enligt Lena Larsson tidigare ostraffad och en
”oförvitlig medborgare”.93
Exempel (6) och (7) inrymmer dock en föreställning som kan ses som typisk för pensionärslivet: ensamheten, godheten och lugnet återkommer som egenskaper hos pensionärerna. Dessa egenskaper beskrivs i fler artiklar. Stereotypen som här konstrueras beskrevs under tidigare forskning som ”snäll mormor” (kap. 2).
Helhet: Den hermeneutiska spiralen har lett mig till följande slutsatser: pensionären som brottsoffer tycks ramas in genom dikotomiska förhållanden där pensionären får representera svaghet och förövaren styrka. Detta görs genom att gärningsmannen har status från samhällsnormen om ungdomlig styrka och polismakt. Sett ur detta perspektiv blir pensionären degraderad till en extra utsatt nivå. Pensionärens svaghet och hjälplöshet tycks dock kombineras med en grad av oskyldighet och godhet. Således kan man tolka inramningen som
92 Expressen 021130 93
35 uppbyggd genom två stereotyper: pensionären som svag och pensionären som snäll. När pensionärer ramas in som brottsoffer framställs de som svaga, otrygga, oskyldiga och goda. Kanske kan denna representation av pensionärer fungera som ett synliggörande av samhällsnormen: människor som inte är gamla löper inte samma risk att utsättas för brott eftersom ”vi” är starka och ”de” är svaga och bräckliga. Att statistiken från brottsfall visar på ett motsatt förhållande där unga löper störst risk att bli utsatta för brott är ett faktum som förblir dolt. Att framställa pensionärerna som oskyldiga och goda fungerar troligen som ett sätt för Expressen att skildra det brutala våldet än mer brutalt, men också möjligtvis som ett sätt att skapa sympati för ”de stackars gamlingarna”.